66. Kändis-Skatt

Du lyssnar på en podd från Acast. Emil Hansius på Stockholms derby innan GTA 6. Det är så mycket Stockholms aura på dig nu så det finns inte. Det var någon som skrev det igår och jag skrattade åt det.

Jag var på Stockholms derby och mellan AIK och Djurgården. Det var ändå en upplevelse. Jag som ni vet håller ju verkligen inte på någon av lagen. Men kan du inte skapa lite drama nu?

För nu sitter ju du i det här partijuppfråget på TV4 och du är så tråkig. Nej, inte i programmet, men du säger alltid Jag är ju politiskt neutral. Jag är politiskt neutral och jag vill inte göra någon ledsen eller glad.

Jag vill vara en av folket och guida er som en kraft. En kraft som inte har någon påverkan. Men i Stockholms derby, nu tycker jag faktiskt att du ska välja. Är det bajen, AIK eller Djurgården?

Skapa lite drama här ute nu i stugorna. Få folk att stänga av bilradion. Jag vill att folk ska krocka på E4an. Okej. Jag har ett resultat. Om jag måste välja så är det så här att Djurgården och Luleå hockey har ju en historia.

Och det är ju hatmatcher. Och många djurgården hatar Luleå, många Lule-fans hatar Djurgården. Så att Djurgården är det ju inte. AIK, inte så mycket historia kring de har mötts någon gång i hockey.

Men de är nere i hockeyallsvenskan nu så att, nej. Och därför om jag måste välja, Gun to my head, så är det Hammarby. Eftersom att jag har ingen koppling alls till Hammarby.

Jag har aldrig sett en match i hockey tror jag de är i division 1 typ. Jag har ingenting att göra med Hammarby och jag har ingen, alltså förstår ni? Det är ingen friktion där.

Så att om jag måste välja, vilket jag inte vill, men nu måste jag av någon anledning. Då väljer jag Hammarby. Men med det sagt, jag är inget Hammarby-fan. Man sitter och ler här.

Wow. Vad hade du valt då? Du hade ju valt samma. Du hänger ju här på söder. Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Jag har framåtor och kraftiga vindar. Jättebra låt för övrigt.

Jag har ju bott på södra sidan av Stockholm i snart tio år nu. Bajen är mycket mer fotbollslag. Jag har aldrig varit på en match. Jag vet inte vad en enda spelare heter.

Och det skiter jag i. För bajen är så mycket mer än det. Man samlas på Medis. Man har kanske 3-4 öl i sig. Och så rullar man hela vägen ner för Götsgatan. Över bron bort till Globenområdet.

För man är en bajare i grönvitt. Och det är en familjär känsla. Det är folk med barnvagnar, kryckor, rullatorer och några promilleenheter in. Ja, då är man en bajare.

För det är en familjär jävla stämning av en riktig söderkis. Du älskar ju bajen nu. Jag har ingen aning om, är det fotboll va? Vi var där och jag var ju inte där för skojskull.

Det var ju för en inspelning som kommer lite längre fram. Men det var ändå kul. Jag älskar ju sport, framförallt hockey. Men jag tycker det är kul att se kulturen, supporterkulturen och sånt där.

Sen parallellt med det här så håller jag på att läsa en bok om huliganism i Stockholm på 80-90-talet. Och då är det mycket AIK och Djurgården som det här pratas om. Och ofta finns många huliganer.

Jävlar vad det luktar knallpulver i början av matcherna. För de kör ju sina varannan dag-körer. Det var helt rökigt, man såg knappt. Det var som att ni ska åka bil med snutdag.

Och då så såg jag sen att det är ju sjukt mycket bråk med poliser och grejer och sånt där. Det är ju synd att det ska vara så. Men då var det en huligan som de hade fångat.

Han såg ju ut som en AI-genererad fotbollshuligan. Han såg verkligen ut precis som du tänker dig i ditt huvud just nu. Vilket lag hejade han på? Det minns jag knappt.

Fan klädde i blått eller gult. Det minns jag inte. Jag såg bara att han var arg. Han var röd i ansiktet. Han var röd i ansiktet och han var arg. Och jag kände bara...

Put the jail he in, inside of another jail. För han såg farlig ut alltså. Men det var ju tråkigt. Förutom det så jättehärlig stämning på båda klackarna. Och det var ju jävligt kul att se.

Det var en upplevelse faktiskt. Och jag fick mig att längta något kopiöst tills jag ser Luleås vackra klack på Håläktaren. Hockeyn kan jag bry mig om. Där kan jag faktiskt bry mig om sporten och följa och tycka det är roligt.

Men fotbollen är ju någonting mer. Varför har det blivit liksom en sån jävla kultur i fotbollen? Där är det inte bara liksom en bech från varmkorv. Där är det ju slagsmål och blåljus.

Jag säger inte att det är bra. Jag säger bara att folk känner i alla fall någonting. Ja, nej men det var lite kul. Men nu har jag sett ett Stockholms derby och det tror jag inte jag kommer ihåg.

Du förstår nu att det kommer vara en flagga. När matcherna drar igång, då kommer det vara en flagga med Hansius ansikte tryckt på en stor bajenflagga. Och Kentas vackra toner i bakgrunden.

Ja, jag har väntat så länge på just den där dagen. Och det är skönt att den äntligen kommer. Jag har väntat så länge på just den där dagen den gäller oss. När den kommer.

Nu Emil ska äntligen använda den här podden till någonting bra för första gången. För den här veckan är vad fan sponsrade av Trygg Hansas hemförsäkring. Ja, det är ju lätt att vara efterklok.

Men nu uppskattar jag en trygg hemförsäkring ännu mer. Förr är det lätt hänt att man tänker, ah det löser sig. Ja, tills man tappar mobilen i toan för andra gången.

Det var ett specifikt exempel. Jag säger bara att det är ett väldigt, väldigt möjligt scenario att den hamnar i toaletten. Och alla hemförsäkringar är ju inte likadana.

Och det som är bra med hemförsäkring stor från Trygg Hansa är att den kan ge ersättning utan något åldersavdrag under en viss tid. Som till exempel tvn, datorn eller annan elektronik går sönder så kan det göra stor skillnad. Och jag fick det till huset nu.

Så då fanns det en grej som jag faktiskt inte visste fanns. Har du hemförsäkring hos Trygg Hansa, då kan du till och med få hjälp med att skriva sambavtal tillsammans med deras samarbetspartner Loli. Så har du precis flyttat ihop med någon, eller du vill bara se över dina försäkringar, då kan det vara värt att kika på.

Läs mer och se över dina hemförsäkringar på trygghansa.se. Tusen tack till Trygg Hansa och deras hemförsäkring stor för att ni är med oss och Vafalls lyssnarna. Tack!

Alltså Emil, du är väl också en sån som tänker liksom, ja men efter semestern, då ska jag ta tag i allt. Jo, det blir en klassiker. Träna, äta bättre, städa, bli vuxen.

Men vi har faktiskt ett så förbaskat bra tips här. För idag är vi sponsrade av Avanza-podden. Exakt, att spara är faktiskt en av de enklaste grejerna att komma igång med.

Man behöver inte göra allt så krångligt. Sparande kan vara enkelt. Man behöver inte vara någon börsexpert heller. Jag gillar att sätta upp ett månadssparande, låta det rulla på, så slipper man tänka på det hela tiden.

Både du och jag har använt Avanza länge. Jag tror jag har gjort det i över sex år nu. Och du och jag gillar ju att spara. Men det är också ett fantastiskt sätt att komma igång om man vill börja spara eller investera nu.

Och det finns ju en anledning till att de har Sveriges nöjdaste sparkunder 16 år i rad. Jag tror ju lite på nystarter. Och nu till hösten tycker jag att alla ska liksom starta med en nystart och passa på att ge sitt framtida sig själv en liten present och komma igång med sparandet.

För när du väl är igång, då rullar det på. Och därför älskar jag Avanza för de gör det enkelt. Och kom

Förstår du vad jag menar? Det är så sjukt. Men det är så sjukt, men jag menar att vi ska prata om. Vad man ibland efter materialen är offentliga på ett sätt. Att ibland får man ju fördelar med det, men också nackdelar med det.

Något som Filip Fredrik har myntat som jag tror de kallar för kändisskatt, vilket är ett jävligt bra uttryck. Kändisskatt. Du kan få göra saker som kanske är lite jobbigare ibland, typ.

Typ när jag åkte till... Och satt jag bredvid en tjej i tre timmar som bara pratade om sig själv hela tiden. Det är saker som man får ta, typ. Alltså förstår du?

Det är bara att bita ihop. Ja, det är ju en form av skatt. Men den skatten kan ju också vara så att om man är från skällvillig kanske jag ska flytta hemifrån. Och så tänker man kanske, jo tack förstår du.

Fan alltså. Men hon var skit speciell. Hon pratade, hon ställde en enda fråga till mig. Då kan man ju tänka om folk man pratar med att om de inte ställer en enda fråga, man bara pratar så här och så där och så där.

Men det kan man också träffa det som är typ trevligt ibland. Det kan vara typ så här, ibland när jag checkar in på ett hotell här i Stockholm, då kan det vara typ så här, ja vi har uppgraderade. Oj, tack.

Och sen när jag kommer in så är det liksom Coca-Cola och så står det någon handskriven trevlig text där det står typ, ja tjena Emil typ. Fan vad smickrad och glad man blir då. En gång när jag skulle checka in på ett hotell här, då var det, ja vi har ett rum till dig här.

Och så gick vi upp dit och så tog jag mig inte in med blippen. Och sen så gick jag ner till hon i receptionen, så jag tar mig inte in. Och sen så kommer hon och försöker öppna och det går inte.

Och bara, oj det är något fel på dörren. Så hon bara, fan vad tråkigt, jag vet att de har fixat så mycket till det här inne. Och jag fick aldrig veta vad det var.

Och då säger hon, ta min bil, ta min bil och du kan bo hemma hos mig. Min mamma, min mamma lagar mat ikväll. Jag kör dig bort. Nej men jag fick aldrig veta vad det var.

Det var liksom ett antiklimax. Men jag menar bara att folk är jävligt trevliga och det är inget man förväntar sig eller behöver, förstår du? Man känner sig som dum.

Förstår du vad jag menar? Jag vet varför du är rädd för att prata om det här. För det är jag också. För att man låter direkt som att säga, ah kändisskapets. Det är vidrigt alltså.

Det är vidrigt. Och det är... Jag tycker också det är lite kuligt att prata om. Men det är hemskt. Men alltså, det här är fan det mest, Det här är det jobbigaste jag har pratat om i den här podden nästan känns det som.

För jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vi skulle ju prata om det. För att vi liksom... Ja men Hampus kan ju prata öppet om det. Men om man pratar utifrån att säga så här, men så där skulle det alltid ställas slår fel.

Men det kanske är lite intressant. Folk har hört om vad man är med dem ibland i vardagliga grejer som man inte märker av. Eller som jag aldrig pratar om någonstans.

Alltså, det kan vara allt ifrån så här, jag har varit till exempel någon gång kommit fram och typ gråtit. Var jätteledsen över saker. Och då kan man ju inte säga, ja ja, men jag har stått och pratat med en tjej som har gråtit i typ så här 20 minuter.

Och hon så här berättade hela sitt liv om en. Så här bara, på en jävla tågstation typ. Och det är liksom så här helt sinnessjukt egentligen. Men alltså det är ju fint av henne.

Men såna där konstiga saker som man är med om, som man aldrig säger på Youtube eller någonting, men det kan ju vara kul att berätta i podcastsammanhang om såna saker man har varit med om som är jäkligt märkliga. Det är ju ett ge och ta, för att om nu Filip och Fredrik har myntat det som olika skatt. Nu vet jag inte om de har gjort det, men det känns som att man kan ta det ett steg till och verkligen mynta det som skatt.

För att ibland, jag har varit på många ställen där man behöver stå kanske med någon som inte alls man är intresserad av att prata med just då. Och det tar tre timmar. Och man ska prata om vilka bullar deras faster gjorde förra veckan.

Och det är liksom, man fastnar i någon form av märklig situation och man kan inte gå vidare med livet för att man vill inte vara otrevlig. Man vill ju vara där liksom. Men det är en form av skatt man får betala.

Men också så kan man få en skatt som är skattkista. Att få en hotelluppgradering lite då och då. Skattåterbäring. Ja, det är skattåterbäring och det är inte så jävla fel.

Och de tillfällena, det kanske gör det värt. Men ibland är man förvirrad när man går då till det old smokehouse där du och jag. Och man ska fundera, är det nu vi får skatt?

Eller skattåterbäring? För det vet man inte. Och när vi då går runt med telepati och försöker förstå, kommer det här lösa sig? Har vi nu för stort ego? Vi vill bara ha lite kött.

Men då när det kommer någon som vi fattar inte alls har koll på vilka vi är. Och vi kommer inte kunna använda det här på något sätt. Och de flesta har ingen koll på oss och det är vi helt medvetna om.

Ibland kan man ha tur. Men då kommer man in ändå och man får sitt jävla ego krossat. Och ingen av oss pratar om det förrän nu. Du tänkte samma sak. Ja, jag tänkte bara att det kanske löser sig.

Vi tänkte samma sak. Ja, vi gjorde det. Och det var så jävla gott. Men vi var så taggade på att äta där också. Och vi hade så lite tid. Jag ska säga en annan ilansproblem deluxe.

Men det är när jag checkar in på ett hotell här i Stockholm. Och så är det något fint att de har lämnat colasero till mig. Och skriver någon gullig text. Och bara tack som fan.

Då blir jag också som fan, har jag verkligen ögonen på mig här? Hur jag lämnar hotellrummet. Ska sägas att jag har alltid i mitt bakhuvud när jag gör vissa saker.

Och typ till exempel lämnar hotellrum. Min mamma lämnade hotellrum finare än när hon kom dit. Hon städade dem. Ja, typ. Hon kommer in med Ajax-flaskor. Nästan, hon är verkligen världens finaste mamma.

Eller människa, min mamma. Och jag brukar tänka så ibland när jag lämnar hotellrum då. Då tänker jag, vad hade min mamma tyckt om det här nu? Hur jag lämnade. Och det är ganska bra att ha i bakhuvudet.

Så jag lämnar ju det alltid snyggt. Men nu är jag som fan, nu har jag kanske ännu mer. Inte lämna kvar trender till någon annan. Men det gör jag aldrig. Men du fattar, jag kan tänka lite extra.

Det gör jag ofta. Så har jag typ så här, hyrt en bil eller något så här. Där det är mitt, på något sätt finns det ett bevis. För att här har jag gjort skit. Då vill jag inte liksom fucka upp det här.

Och jag är också rädd för att nu när vi pratar om skatten som skatt eller skatteåterbäring. Då är jag rädd att den här, det kanske försvinner. Då kanske någon hör det här och tänker, nej den där jävla Emil han ska inte få någon collasero.

Nej den där jävla Hampus, han ska inte få någon jävla fin superfin bil. Han kommer få en jävla Fiat 500. Jag är också som så här, om någon kommer fram och pratar med mig.

Jag kan prata hur länge som helst. För jag kan liksom inte avbryta, förstår du? Så jag satte mig som i förra den situationen när jag har varit med med andra, utan att lämna namn.

Men vissa kan ju vara ganska korta med folk. Men jag skulle aldrig fixa det. Fan vad äckliga vi är. Vi är gravt äckliga människor. Ja, både du och jag som känner varandra väldigt väl vet, fattar vad vi menar i alla fall.

Nu driver vi mycket, så är det bara. Jo, så är det. Eller? Jo, det är vi. Du tyckte det var svinjobbigt. Du håller på och äter upp skabeln. H

Nej, han bara, va gör du? Och då sa jag, jag ska göra en liten rolig skylt. Hon sa, jaha, vad ska du skriva på den? Och då sa jag, hemorojdföreningen. Och hon tyckte väl att det var, ja men det var väl lite halvkul.

Men då hjälpte min mamma mig att stava hemorojder. Så mamma stod med mig där och sa, h, e, m. Så mamma hjälpte mig att stava den, så jag tror den är helt rättstavad.

Fan vad jippigt. Ja, det var bra. Jag har gjort ett Hannes flyttar in med Therese Lindgren. Det var kul. Ja vänta, vänta, vänta. Hur fick du till det? Jag vill fråga, jag tror jag har försökt ett tag ändå.

Jag har fört en paus på Youtube. Jättekul att få till... Det var den kortaste inspelningen, hon sa jag ser viden också. Hon sa, men hon har ju alltid så mycket sånt och det är jobbigt att ha gäster länge, så jag förstår det.

Och det var ju vad man fick respektera. Men många skriver, många tycker att hon var otrevlig mot mig i videon. Men de flesta tycker inte det, de förstår ju henne.

Jag vill bara liksom säga att jag förstår till exempel Therese har till exempel aldrig spelat in något som hon vill. Och hon har ju alltid så mycket sånt och det är jobbigt att ha gäster länge, så jag förstår det. Och hon tyckte det var lite snällt format och alla deltagare får se igenom klippen också innan.

Så, nej, det var skittrevligt verkligen och otroligt inspirerande hur driven hon är för sin hjärtefråga, som är djur. Så, nej, jätte jättehärligt. Och har ni inte sett den, den finns nu på min Youtube-kanal.

Den tas emot jättebra alltså. När man gör såna här grejer, då försöker man ju spegla folk, undermedvetet. Det här gör vi, det är ju en psykologisk term eller ett psykologiskt begrepp för att man ska liksom verka sympatisk och bygga empati och förtroende hos människor.

Så när jag till exempel träffar Mauri, då kanske jag tycker det är roligt att prata om hans chips eller kanske om hans YouTube eller någonting han tycker är kul att prata om. Nu är han nere i chips och YouTube, men jag menar bara, då speglar man det. Eller umgås jag med Kristina en hel dag, då kanske jag tycker det är roligt att prata om det hon tycker är kul.

Det är pasta Taglatelli eller vad det nu är. Umgås jag med dig, ja då är man tyst för att uppskatta du. Tack. Om du nu hjälper mig med Therese, hur många gånger nämnde du Milo?

Ja men ändå några gånger. Det är ju inte manipulativt, det är ett sätt att visa empati och bygga förtroende hos en människa. Det är ju så man gör. Ja men man vet ju att hon gillar djur så.

Nej men jag nämnde han några gånger, men inte många gånger på klippet tror jag, då är det nog bara en gång. Men bakom kameran? Ja men då pratar vi mycket om djur och det finns ju timmars material som aldrig visas.

Någon gång har jag först funderat på att göra en Patreon med bara bortklippta grejer från alla Hannes flyttar in och alla andra stora produktioner. För det finns ju sjukt mycket som jag är så jävla noggrann med vad som jag tycker är kul och inte. Så det är mycket som försvinner som jag ändå tror folk skulle tycka var kul att titta på.

Någon gång gör jag det kanske. Hade du startat en sån hade jag varit så jävla tjock. Du hade varit tjock. Allt vi har klippt bort. Ja fy fan. Nej men alltså, det var jäkligt roligt i alla fall.

Det var det verkligen. Jag gjorde bort mig ganska hårt tycker jag ändå förra veckan när jag var på hotellgym här. Och sen har jag mina Airpods som är, de heter Airpods Max, du vet de som är på huvudet.

Vad säger man, de är som ett headset. Ja, alltså över ears. Alltså du blev ju inspirerad av mig att skaffa ett nytt par. Ja, exakt. Så jag har sådana och sen har jag min telefon.

Det är det man behöver veta. Så går jag runt där på gymmet. Alltså har du dem på gymmet? Ja. Nej. Vadå då? Nej men Emil, du vet väl om om någon hur man ska representera, alltså så man ser representabel ut.

Varför ser jag inte representabel ut med dem? Ja men det kan jag ju lika gärna ha kvar anabola sprutorna i armen. Alltså Airpods Max på ett gym och pumpa. Det är ju douchebaggery.

Vad fan, vadå? Alltså ingen tror att jag tar steroider när de ser mig. Jo, jo. Jo, jo. För fan. Nej, inte när de ser dig, men när de ser dig med ett par Airpods Max på gymmet, då tänker de, anabola steroider.

Jag tycker det är ganska skönt att stänga världen ute i alla fall. Jag vill verkligen vara ifred. Det kan ni ju bara på ett hemmagym annars i Piteå. Det handlar inte om hörlurarna Emil, det handlar om vad det är för några.

För att jag är ju, jag älskar ju Apple. Jag har ju så mycket produkter från Apple och det är helt underbart. Och Airpods Max har jag själv också. Men jag är fan noga med när jag väljer att ha dem i public eller inte.

För på grund av att det här är ju ett par jävla hörlurar som kostar typ 6,5. De är svindyra. Är de värda det? Absolut inte. Men de är jävligt sköna. De är jävligt trevliga.

De bara funkar och har bra ljudkvalitet och man stänger ute världen. Men folk vet ju att det är ju liksom en symbol för att, oj, jag har nu lagt 6 500 på ett par hörlurar som lika gärna kunde ha kostat 500 spänn. Och sen om de gjorde det i metall och de är lite tunga, man vet att de inte är, de är lite för tunga att ha på sig.

Så man vet att man har på sig de här lite som en statussymbol. Nej, men vad fan. Jo, folk har det. Ja, folk har det. Folk har det. De går runt i liksom lite fina kläder och så har de ju ett par jävla, alltså det ser ut som en sån här stor sil man har på huvudet.

En stor metallbunke. Och har de dem för att de vet att det här är liksom Airpods Pro, räcker inte som statussymbol längre. Nu måste man ha liksom hela den här jävla kastrullen på huvudet för att visa, här har jag lagt mina pengar.

Och gör man det på ett gym då samtidigt som man pumpar. Jag har gått för långt alltså. Ja, jag tror faktiskt du har gått för långt. Så jag förstår att du tycker att du gjorde bort dig.

Det är verkligen inte det som den här handlar om. Jävla sidospår. Nej, men ja. Nej, men jag, man behöver bara veta att jag hade dem på mig. För att på en liten fönsterbräda där brukar jag ibland lägga mitt vatten och kasta telefonen någon gång.

Och då går jag dit och så ser jag att där ligger en telefon. Jag går och håller i min telefon. Jag har mina Airpods Max på huvudet. Och där ligger en telefon och Airpods som är i en, vad heter de?

Alltså såna här snäckor. Ett sånt fodral, vitt fodral. Nej! Men Emil! Vadå? Nu driver du. Nej. Går du på gymmet? I ett public gym som vem som helst kan gå in till.

Du har satt på dig lite träningskläder. Och då känner man sig lite fin. Och så har du satt på dig en kastrull för 6,5. För att visa, här är någon som ska pumpa. Och kapitalet, ja det pumpar också.

Men inte nog med det. Det är inte att du bara har köpt dem. Du har också ett par Airpods som också är jävligt dyra. Och har lagt dem på en fönsterbräda för att visa.

Ja, jag har inte bara de stora. Jag har de väldigt stora också. Du kunde för fan kört Lambon rakt igenom dörren in till gymmet. Nej, men vad fan. De är ju så lätta att ta med sig om du är någonstans.

Ja, det är klart de är. De andra brukar... Jag förstår att du sa att du gjorde bort dig. Nej, men jag har inte ens kommit dit än. Jag tänkte bara dra en snabb, kort historia som avslutande.

Men vad fan. Jag har sådana små också. Och de ligger i sådana på en fönsterbräda. Och en telefon. Och jag är ute tidigt på morg

Vi testar att gå in och tänker, det kanske löser sig. Det kommer inte lösa sig. Ha det bra Arne. Hej! Hej! Sven Ingvars featuring Hampus Hedström här i buren, kärlekens torg. Stora applåder!