65. Emil & trosorna

Vi är på samma plats nu. Jag är hemma på ditt kontor. Och inga byxor. Och jag har inga byxor på mig. Det är som en känsla ändå. Jag vet inte riktigt hur jag känner.

Jag är ju nere för att vi håller på med Valvets fråning, det här programmet som jag gör med Jenny Strömstedt och Ann Tiberg. Och det är mycket förberedelser. Och när ni lyssnar på det här, då har första avsnittet varit tisdag kväll.

Andra avsnittet kommer på torsdag kväll. Det är livesänt i tre timmar. Ni kommer se mig kanske skaka på benen, kanske må lite dåligt över den långa tiden. Men jag ska göra mitt bästa och jag hoppas att ni gillar det och ni får gärna höra av er om vad ni tycker.

Ska ni intervjua alla? Alla partiledare? Alla som har en chans i riksdagen? Ni har inte Piratpartiet där? Piratpartiet är inte med. De är inte med. Men de har en chans.

Inte att komma med i programmet. Men de har en chans att komma in i riksdagen. Men jag vet inte hur engagerade Piratpartiet är. Nej, jag vet inte. Jag har inte hört om dem sedan Pirate Bay var en grej.

Nämen så att det är det enda jag går och har i huvudet just nu och kommer jobba med det här på ett eller annat sätt hela helgen också. Vilket kommer göra att jag kommer bo i Stockholm typ hela augusti. Vilket kommer göra att du och jag kommer kunna ses mer, om du vill.

Åh fy fan. Åh fy fan. Jag har inte så många kompisar här nere så att du får ställa upp här. Men vi kan träna lite om du vill idag, tänker jag, inför tisdagen. Det känns som att det behövs.

För att du ska ju vara live i tre timmar. Du kommer vara i bild. Och vi vet ju från när du var programledare för Musikhjälpen Du skakar på benen. Du ser... Du är inte illa till mots.

Men du ser ut att vara illa till mots. Du vill ju inte vara där. Man ser äcklad ut. Ja, men lite äcklad, lite... Nej, men gör! Varför gör vi det här egentligen? Och du ska ju inte signalera politisk färg.

Så sitter du där med ett parti som säger det här, det här brinner vi starkt för. Om du då skakar på benen och får en av dina såna här utbrott som du får i duschen. Rysningar.

Nej, men jag hoppas att folk inte tänker så mycket på hur jag ser ut och är. Att försöka dra någon slags koppling till min politiska åsikt. Mina politiska åsikter.

Han blinkar litegrann, han ticksar väldigt mycket när Norsjö var där. Vad betyder det? Jag hoppas inte folk tänker så. Jag är policeneutral, det har varit hela min karriär och kommer fortsätta vara det även i det här programmet.

De säger, och det är därför vi vill sänka skatterna. Så jävla dum start. Rulla jingeln! Sa du runka jingeln? Sa jag det? Jag tror du sa det. Jaja, runka jingeln så kör vi!

Nu Emil, ska jag äntligen använda den här potten till någonting bra för första gången. För den här veckan är Vafall sponsrade av Trygghansas hemförsäkring. Ja, det är lätt att vara efterklok, men nu uppskattar jag en trygg hemförsäkring ännu mer.

Förr är det lätt hänt att man tänker, ah det löser sig. Ja, tills man tappar mobilen i toan för andra gången. Mm, det var ett specifikt exempel. Jag ser bara att det är ett väldigt, väldigt möjligt scenario att den hamnar i toaletten.

Och alla hemförsäkringar är ju inte likadana. Och det som är bra med hemförsäkring Stor från Trygghansa är att den kan ge ersättning utan något åldersavdrag under en viss tid. Som till exempel tvn, datorn eller annan elektronik går sönder så kan det göra stor skillnad.

Och jag flyttade till hus nu, och då fanns det en grej som jag faktiskt inte visste fanns. Har du hemförsäkring hos Trygghansa, då kan du till och med få hjälp med att skriva ett sambavtal tillsammans med deras samarbetspartner Loli. Så, har du precis flyttat ihop med någon, eller du vill bara se över dina försäkringar, då kan det vara värt att kika på.

Läs mer och se över era hemförsäkringar på trygghansa.se. Tusen tack till Trygghansa och deras hemförsäkring Stor för att ni är med oss och Vafalls-lyssnarna. Tack!

Alltså Emil, du är väl också en sån som tänker liksom, ja men efter semestern, då ska jag ta tag i allt. Jo, det blir en klassiker. Träna, äta bättre, städa, bli vuxen.

Men vi har faktiskt ett så förbaskat bra tips här. För idag är vi sponsrade av Avanza-podden. Exakt, att spara är faktiskt en av de enklaste grejerna att komma igång med.

Man behöver inte göra allt för krångligt. Sparande kan vara enkelt. Man behöver inte vara någon börsexpert heller. Jag gillar att sätta upp ett månadssparande, låta det rulla på, så slipper man tänka på det hela tiden.

Ja, och både du och jag har använt Avanza länge. Jag tror jag har gjort det i sex år nu. Och du och jag gillar ju att spara. Men det är ju också ett fantastiskt sätt att komma igång om man vill börja spara eller investera nu.

Och det finns ju en anledning till att de har Sveriges nöjdaste sparkunder 16 år i rad. Jag tror ju lite på nystarter. Och nu till hösten tycker jag att alla ska liksom ses med nystart och passa på att ge sitt framtida sig själv en liten present och komma igång med sparandet.

För när du väl är igång, då rullar det på. Och därför älskar jag Avanza för de gör det enkelt. Och kom ihåg att spara i fondraktion har varit ett bra sätt att få pengarna att växa över tid.

Men ingen kan ju se in i framtiden. Börsen kan svänga och det är inte säkert att du får tillbaka alla pengar du har gått in med. Tack Avanza för att jag och Hampus fått använda er tjänst i flera år och för att ni är med oss i Vaffans.

Tack Avanza! Tack! Hjärtligt välkomna ska ni vara till V-A-S-A-L-L-E-S. Vad blir det? Vaffans. Vaffans podcast. Sveriges typ, nej, garanterat bästa podcast. Med mig Hampus Hedström, roligast och snyggast.

Med Emil Hansius. Det är någon av de största poddarna i landet, vilket är helt galet surrealistiskt. Jag gjorde en hisspitch för min podd nyss för en härlig man på TV4 som frågade om man...

Vad sa du då? Han frågade lite grann hur stor den var. Och sen bara, ja, med min ödmjukaste ton så berättade jag. Och så gick jag in på så här lite listor och sånt där.

Och han bara, men hur kör ni då? Då var vi två på den listan då. Så han bara, men kör ni typ Philip och Fredrik där? Då var de på plats 13. Han bara, åh fan. Åh fan.

Vad Philip och Fredrik är, de är grymma. Det finns massa olika listor där som man kan se sånt där. Men vi är så jävla glada bara över att vi är. Och att det är så många som lyssnar när det är så jävla sjukt.

Vi har ju hållit på i knappt ett år, men det är skitkul. Hur som helst, jag ska berätta en grej. Hur som helst, jag är ju nere i Stockholm nu och jag tog det så kallade fakirplanet ner till Stockholm.

Vet du vad det är för plan? Vänta, får gissa då. Fakirplanet. Vet du vad fakir är? Ja, det är ju någon som jobbar med eldslukare. Ja, som skadar sig själv på ett eller annat sätt.

Nej. Jaha. Ja, de skadar sig själv. Jag trodde det var Emos. Ja, jo, men de gör det nog inte för underhållningens skull. Kanske. Nej, just det. Jag har ingen aning.

Men fakir håller väl på med eld, eller? Och svärdskniv. Ja, men de skadar sig. Och det är underhållning tycker vissa. Okej. Och då tar man fakirplanet, som det kallas, som är planet från Luleå till Stockholm som går 06.

00. Vilket betyder att jag, när jag tar det flyget, går upp 03.17. Och det här har jag räknat på, att då åker jag i perfekt tid. 03.17 går du upp. Gör du dina ägg då eller skiter du i dem?

Jag gör

på Instagram finns det länk till artiklen i kursikaffen. Vi startar i dag och då kommer det bli så jäkla kul. Jag ser så mycket fram emot det. Just nu tänker jag bara på den här valvången med TV4.

Det är det enda jag kan tänka på. Men för tio sekunder förra veckan så tänkte jag, fan vad kul du och jag ska ha då och vad vi kommer lära känna varandra ytterligare. För då kommer du få se imorgon Emil, jag kommer få se imorgon Hampus.

Vi kommer ju hänga väldigt tätt ihop. Det kan ju vara fallet av att fals. Det kan vara fallet, eller så blir det nästa nivå liksom. För att vi kommer att ha mycket att podda om då också, eftersom vi kommer att ha mycket historier tillsammans.

Jag kommer att se dig i olika positioner. Det lät jävligt konstigt när jag sa det. Det lät jävligt konstigt. Vad är du mest nervös över då? Jag vet ju att du tycker att jag är lite irriterande ibland.

Och jag tycker själv att du är irriterande ibland. Men vi yttrar det inte så mycket för att det är onödigt. Nej, men jag tror bara att ibland när man ses väldigt länge och under en längre tid så ibland behöver jag som bara börja om.

Alltså jag behöver liksom vara ifred ett tag och bara börja om och sen komma tillbaka starkt. Det tror jag. Men jag är inte nervös för någonting. Jag tycker att du och jag går ihop jättebra.

Men det blir spännande för att när man umgås så tätt ihop så vi kanske kommer att ha vårt första riktiga bråk. Eller har vi bråkat någon gång? Jag kommer inte ihåg.

Nej, jag brukar skrika i kudden och slå på den. Men vi kanske får uppleva sängen i Luleå igen. Ja, vi kommer aldrig berätta den historien. Ja, men det måste vi ta någon gång.

När ska du ta den då? Det är en bra story. Ja, jag vet inte hur jag ska berätta den på rätt sätt. Jag behöver typ träna dig. Det måste bli liksom mitt när, om jag skulle få äran att somma och bara prata någon gång.

För jag måste lägga tid på att att det ska komma fram rätt. Men varför då? För att du är rädd för? Ja, men alltså att man säger det på rätt sätt. Men det var ju som med sommarpratet så fick jag frågan bara för väljer att berätta om mitt psykiska ohälsa i sommarpratet här.

Ja, men därför att jag vill inte bara, om jag ska berätta det här, då vill jag verkligen lägga tid och energi och verkligen berätta det här på rätt sätt och på mitt sätt och för att få fram det jag vill säga. Och vad är det med den här historien om sängen? Det är en så jävla konstig historia.

Jag har verkligen tänkt, alltså jag måste liksom, hur fan ska jag berätta den märkliga historien? Skit i det då. Den är helt sinnesfrukt. Jag gjorde ju, jag var i Sunne och skulle gigga stand-up.

Och jag har nog, jag har varit nervös för hur mycket saker i mitt liv. När jag skulle liksom göra det där i stans final. När jag skulle starta vara fals med dig.

Många sådana saker. Fan, en av de topp 10 mest nervösa upplevelserna i mitt liv. Alltså jag hörde det på dig när vi pratade om det här. Vad är det som gör att du är så nervös?

Pratade vi innan? Ja, vi pratade. Vi hade ett mejniskolla samtal. Nej, men vi pratade väldigt snabbt och då sa du ju dig att du tyckte det var lite jobbigt. Men vad är det för?

Är det bara hemmaplans? Hur många bor i Pite? 43 000. Delar det med typ 9. Då har du Sunnes befolkning. Det är ändå en mindre ort. Och jag uppträdde ju som fan när jag var barn där som trollkar och gick runt och hade shower på torget och shower ute liksom på barnkalas och grejer och sånt där.

Men så fort jag började liksom med Youtube och med stand-up och grejer, då var det. Då var det slut. Jag har inte uppträtt i Sunne på 15 år. Och 15 år är en jävla lång tid.

Och grejen med Sunne är att jag älskar den här platsen så mycket. Det är ju mitt hem. Det är ju mitt hjärta. Men du känner alla. Och så här, känner du inte alla, då är du släkt med dem.

Och är du inte släkt med dem, då är du på något sätt ingesläkt. Du har en koppling till alla människor. Och teaterbiografen som vi var i, det är ju en stor lokal.

Vad tar de? 200 pers kanske? Och av de 200, där är man kanske släkt med 50, du känner 50 och så gick du skolan med resten. Så det är ju, det är en jävla nervositet över det.

Och i och med att jag har varit ute så här, gjort grejer på tv, gjort grejer här och där, att komma hem då och säga bara, nu ska jag uppträda här för er. Nu ska jag vara här och vara rolig för er. Det är som att gå hem till sin familj och liksom sätta dem i vardagsrummet och säga, nu ska jag uppträda med skön sång här i en timme.

Jag hoppas ni älskar det. Nej, men jag fattar, det blir för intimt. För nära in på. Och jag har, jag visste inte vad jag skulle göra så jag tänkte köra då, ja men en kanske kul kväll, min stand-up-turné.

För jag var ju färdig med den. Men jag tänkte, ja men jag kör den en sista gång. Kommer fram till Sunne, är så nervös för det här bara. Och det är så dumt. Jag vet att det är en kul show och folk är glada och de är taggade.

Det är ju inte att folk är negativa. Det är ju bara hjärnspöken det här. Men fan, kan du inte tänka dig då om du skulle liksom samla ihop alla som bor på din gata och du skulle säga, nu ska Emil Hanssons underhålla för er och göra ett live-uppträdande för alla barn och familjer i hela området.

Nej, jag fattar. Nu har jag börjat tänka på det så känns det nog typ Piteå som vi ska till och Luleå. Men framförallt Piteå känns det som att vi jobbar bäst på när man fals till Sunne för mig.

För då kommer man ju kanske se folk som man känner. Ja, det kommer du absolut att. Och när man är liksom så här, en artist-persona, att stå där och liksom lägga på ett lager, då ser ju rakt igenom det.

Ja, men vad går du inför med inställning nu? För att förvåna Värmland? Värmland, man pratar så här i Värmland. Tänker du att de sitter med armarna i kors för att bli av?

Du ska ju se här. Vem tror han att han är? Vem fan har gått och blivit fin i Stockholm? De tänker så. Vad är det du sätter för ofta när du utgår från att folk är dömande mot dig?

Då är man egentligen den själv som är dum egentligen för att du, vad säger man, du ger dem en roll som de förmodligen inte är egentligen. Men vad är det du ger i din fantasi då? Vad ger de för roll?

Jag projicerar ju det. Ja, men jag projicerar väl på något sätt att de ska tänka, ja, nu kommer han hem från Stockholm då. Ja, okej, oj oj oj. Ska han visa, vad har han på sig för skor?

Jaha, är det Dior? Ja, jävlar du. Ja, tror du inte vi har sådant i Sunne eller? Jävlar vilket ståhej. Jävla ståhej för att han kommer tillbaka. Ja, duger det inte med H&M längre?

Vad är det där för kläder? Har du köpt dem på? NK. Ja, men det är lite så du kanske tänker. Jag vet att det inte är så, men min rädsla är ju det såklart. Gjorde det att du blir extra ödmjuk?

Som fan. Som in i helvete. Och jag kommer då till Sunne och har packat med mig grejerna och så ska jag åka ner till biografen och förbereda. Och jag bara, jag är dum i huvudet.

Hela jävla föreställningen bygger på att jag ska kunna visa några filmer. Du vet de här på tvn. Jag har ingen jävla tv. Vart ska jag hitta en tv? Och jag ser här, kolla med biografen, har ni en projektor?

Ja, men den är ju liksom hur stor som helst. Det kommer inte fungera på en projektor. Jag måste ha en tv. Jag behöver fan lösa det här nu då, men inser att jag är i Sunne.

Det här är ju en plats, precis som hemma i Pite, precis

Kapitalist. Nej, men det hade inget med politik att göra, utan det hade snarare med att göra att alla är olika och man kan använda sina olikheter till något gott. Låt mig dra den sen.

Stanna kvar, så ska ni få höra en kort version av igelkotten Pekka. Men hur som helst då, jag nämner det hjärtat kort om pengar. Man och pappa måste jobba för att få pengar, så man kan köpa alla saker.

Oklart. Sen pratar vi inget mer om det. Morgonen efter så går jag in i deras sovrum och så väcker jag Lilly och Leo. Och det brukar alltid vara så att Lilly hoppar upp och går ut direkt och Leo vill dra sig ett litet tag i sängen.

Så då vill jag och Lilly gå ut och Leo ligger kvar. Och sen hör jag från sovrummet och så säger han, Pappa, du behöver inga mer pengar. Och så går jag in i sovrummet och säger han, Vad menar du Leo?

Nej men pappa, jag tycker inte att du behöver några mer pengar. Jag tycker du kan vara hemma med mig så är vi hemma istället. Och dels, alltså hjärtvärmande, otroligt vackert.

Men sen tänkte jag, fy fadersicken vad klok och smart han är. Alltså man ska ju hylla sina barn jättemycket, ja jag vet inte hur populärt det är, men jag måste ändå få säga att här var han så otroligt smart. För då har han alltså tre år vaknat upp, tänkt, shit, jag ska till förskolan.

Vad säger han? Jag skulle till förskolan för att mamma och pappa ska jobba. De måste jobba för att de ska få pengar. Men om jag säger till pappa att han har redan tillräckligt med pengar tycker jag, då behöver han inte fara och jobba, vilket betyder att jag inte behöver till förskolan, vilket betyder att jag kan vara hemma.

Den tankegången har han ju gjort där på morgonen direkt. Han är smart på morgonen precis som du, till skillnad från mig. Visst, alltså jag tyckte det var så otroligt imponerande av en treåring att dra den, så säger han så.

Så du gjorde det enda rätta som Carl Bertil Jönssons pappa och svara. Jag har nätt en kommunist vid min barm. Ja, nej jag tror att han till förskolan lite senare, men jag tyckte bara att det var imponerande.

Barn har ju ofta rätt också, det är ju det. Han tänker ju rätt. Alltså så här, men farsan, jag bryr mig inte så jävla mycket mer om ett till hus eller en till bil eller en till vad det nu är.

Jag bryr mig om att du är här. Det är väl typ den finaste kärleksförklaringen en son kan ge. Och du kan ju inte lyssna på det helt utan pengar, det funkar tyvärr inte så.

Men vilken kärleksförklaring då? Att få lära sig att det här kan pengar köpa, pengar kan ge dig vad som helst. Men vad han vill köpa, ja det är ju mindre pengar för att få mer kärlek och mer pappa.

Ja, fantastiskt. Jag blir rörd. Jättefint alltså. Den här historien ska jag för eviga i mitt inre. Och nu finns den här också, så det är bra. Ja. Ja, de mina ögon, jag tycker ju om att berätta historier och jag har några go-to-historier som jag har skrivit själv som jag berättar för dem vid matbordet.

De har sina favoriter. Det finns en om en liten sköldpadda och en delfin som hjälper den. Det finns om har mamman och har bebisen som rymmer från den stora ormen.

De gräver ner sig i snön och ormen vill äta upp dem och slutar med att kaninmamman sparkar ormen i huvudet så att den vrålar och svimmar. Det är en av mina bästa historier som de gillar mest. Men då kände jag nu, nu ska jag komma på en ny och då berättade jag om Pekka igelkotten från Finland.

Och så sa jag då att jag gör den kort här nu, jag berättar den mycket mer inlevelsefullt än jag berättar till barnen. Men igelkotten Pekka, han hade kompisar. Han hade kompisar som var små ekorrar, små kaninbebisar.

Och de ville inte leka med honom mer för att de hade stuckit sig på hans taggar på ryggen. Och slutvillingen var med Pekka när de fick sticks så man ville klappa honom på ryggen. Och då gjorde Pekka sig ledsen, varför?

Varför vill ingen leka med mig? Varför? Men då kom en sköldpadda som hette Jokka. Och Jokka sa, ja det är inte någonting att vara ledsen för. Du måste använda dina taggar till något gott.

Precis som jag. Jag börjar skratta nu för att historien är så, men då börjar jag låtsas hosta. Är han också finlandssvensk? Ja, han är också. De här utspelar sig i Finland.

Ja, det är i Finland. Ja, ja. Så att alla är finlandssvenska. Just det. Så vi låtsas bara använda dina olikheter till något gott, Pekka, sa Jokka, sköldpadda. Och då berättar Jokka att alla är ett skal på ryggen för att skydda sina kompisar.

Och precis så kan du också skydda dina kompisar. Just det, och här sitter ju alla och äter. Äter spagetti och köttfärs och bara lyssnar. Och den här historien är typ 25 minuter lång.

Och sen då, då slutar det då med att det kommer en urna. Det kommer alltid en urna. Det är ofta är det urnar. Och urnarna de dyker ner mot harbebisarna och ekorrarna och ska äta upp dem.

Men då säger Pekka, Pekka ställer sig på alla fyra, för man alltid står på i förfallskådan. Den här jävla igelkotten. Då säger han, hur ställer under mig mina vänner så ska jag skydda er.

Och urnen dyker ner och sticker sig på Pekkas taggar och flyger sin väg. Och då liksom blir de kompisar igen. För han skyddar dem. Och då sa jag, the moral of the story här, att alla är olika.

Och det är okej. Och man kan liksom använda sina olikheter till något gott. Det var den historien. Pekka igelkotten. Jag ska släppa en barnbok. Ingen kommer köpa.

Det var starkt. Vad bra. Ja men såna historier målar jag upp. Och ofta, och helst får de ha en fint budskap om att alla är bra som de är. Och alla är olika. När man säger saker som barn, och när man är barn, då är man ju dels intresserad av alla de här historierna och grejerna.

Och säger mycket. Och min mamma ringde mig igår och hade hittat massor med anteckningar från när jag var fyra år. Så typ lika gamla som Leo och Lilly. Med massor med citat.

Och nu kommer jag inte ihåg alla de här, jag skrev inte ner dem. Hon har dem ju nedskrivna. Men barn är ju så ärliga när de utforskar livet liksom. Och då hade hon skrivit ner.

Hampus, typ fyra år, är på badrummet. Så vi var på badrummet uppe då. Och då stod väl mamma och bytte om eller hade duschat. Eller vad som helst. Och då hade jag tydligen sagt.

Men mamma, din rumpa är så stor. Så den får inte plats i dina trosisar. För att jag hade ju sett kalsonger bara i mitt liv. Och kalsonger täcker ju allting. Men trosor går ju liksom lite upp, om man säger.

Men vänta nu, du menar att din mamma hade string? Nej, förlåt. Jag förstår inte. Nej, men vanliga trosor. Kolla här tog en turn också, förlåt. Men vad säger du? Du säger att kalsonger täcker allt, men att inte trosor gör det.

Nej, men kalsonger Emil går ju hela vägen ner och lite ner på benen. Trosor är lite mindre och täcker inte allting. Förlåt. Hon hade ju för fan inte string. Varför skulle jag dra upp en historia när jag var fyra år och min mamma...

Vad säger då min mamma? Förlåt, det var så dumt. Jag var ju säker på att du menade att det var string. Jag tänkte, vad öppen du är. Ja, där står mamma på spätts trosor.

Nej, men nu får du ge dig, Emil. Hon hade på sig ett par vanliga, hederliga trosor från normalbutik. Vad är en normalbutik? Ja, men konsum, inte fan vet jag. Ja, fan, förlåt.

Jag trodde det var någon tantroshistoria. Jag är ledsen alltså. Och det tror jag väl att hon har skrivit ner. Förlåt. Fan, nej, det var en jättegullig historia tills jag förstörde den.

Jag menar ju då att jag hade aldrig sett trosor förut. Och trosor

Nej, det är ju typ en gasolgrill som inte någon vet hur man använder den. Den funkar pycklar och grejer och det blir inget bättre, men den såg dyr och cool ut. En keramisk kolgrill är så här, jag tror att den är praktisk, så jag köper den dyraste och bästa.

Vilket är vårt namn. Nej, en keramisk grill är en Rolls Royce Cullinan för det är personer som har tid, för de har så gott ställt, de har tid att grilla väldigt länge. De har tid att köra en Rolls Royce Cullinan och mår bra över skärdning där.

En elgrill, det kan vara en elbil, typ en Tesla eller någonting. De har orket. Och vet du vad? Vet du vad gasolgrillarna som jag grillar på? Det är det folkligaste.

Det är en Volvo V70 typ. Det funkar, jag har inte tid att hålla på med kol. Det ska bara bli bra. Det duger. Har vi tappat hälften av våra lyssnare nu? Jag tänkte många kvar kanske.

Tack så mycket för att ni har lyssnat på Vaffans podcast denna vecka. Vi har en jävla höst framför oss och vi är så jävla glada för att ni är här. Vaffans podd på Instagram.

Jag vet inte vad vi har snackat om om vi kan få upp någonting från avsnittet. Någonting brukar vi få upp alltså. Vi älskar att ha våra fans, våra följare, tycka till om avsnitt och saker vi pratar om.

Vi älskar våra reaktioner, vårt Twitter och dittan och dattan. Det är en fantastisk community. Så precis som Anders säger, vi är otroligt glada över det här. Du kanske kan rita en teckning av igelkotten Pekka.

Nej men någon kanske kan göra det. Rita av Pekka när han skyddar sina vänner. Fan vad jag älskar Pekka namnet alltså. Ha det bra! Hej! Hej!