Folkbildningen och musiken

Jag tycker att det är så vackert och viktigt att det finns en plats där människor får komma och få tid och utveckla sina egna uttryck och också göra det utan krav på motprestation. Varmt välkomna till den här podcasten. Vi har skickat ut fem musikpolitiska frågor till politiker som sitter i kulturutskottet och vi och Unga tankar musik, en tankesmedja, har då samlat in svaren och vi ska nu sitta här idag och få resonera kring dem.

Vi är på fråga nummer tre och den gäller folkbildningen. Frågan är, hur ser ni på folkbildningens och föreningslivets roller i det musikaliska ekosystemet? Och med oss här idag så har vi Anna Wikenius.

Vill du presentera dig? Ja, jag heter Anna Wikenius. Jag är sångerska, sångpedagog och musikskapare. Jag jobbar som frilansmusiker och jobbar även på musikhögskolan som studierektor i Stockholm.

Och Zake? Ja, Zakarias Lekberg, artist, Zake i folkmun, producent, låtskrivare, rappare. Har en studio uppe i Luleå. Och jag heter Ingrid Malmening och jag är tonsättare, kompositör, verksam inom improvisationsmusik och jag är också lärare på folkhögskola.

Vi är alla medlemmar av den här tankesmedjan Unga tankar och musik. Bakgrund till varför vi ställer den här frågan, lite sifferfrågor. Den svenska musikbranschens samlade intäkter, inklusive export, uppgick till 17,2 miljarder kronor år 2024.

En förutsättning för ett framstida svenskt musikunder utgörs delvis av ett ekosystem där mellanstora scener, repokaler, folkhögskolor, studieförbund och ideella arrangörsföreningar spelar en stor roll. Och det här vill vi lyfta, vikten av dessa aktörer i det svenska musiklivet. Vi har ställt den här frågan, samtliga riksdagspartier har svarat, hur ser ni på det här på folkbildningen och föreningslivets roller i det musikaliska ekosystemet?

Och vi har fått in svar. Ja. Svaren är ju, alla säger att det är bra, typ. Med folkbildning? Ja, till exempel Liberalerna vill öka tillgång till studieförbund, vilket är spännande då, med tanke på att de sitter i en regering som nu har dragit ner på budgeten för studieförbund och för folkhögskolor.

Och de har sänkt budgeten med en halv miljard för studieförbunden och säger att de ger ökade anslag till folkhögskolorna. Men om det ändå vore så väl. I praktiken så kom det en rapport från folkbildningsrådet.

Någon pris- och löneuppräkning har inte gjorts sedan 2015. Vilket gör att statsbidraget i praktiken urholkas med tanke på inflation, underskott. Så till exempel Sverigedemokraterna lyfter då till exempel i sitt svar att man ökar anslagen till folkhögskolorna.

Men i praktiken så blir det liksom för lite. Vad tycker ni om svaren som vi fick in? Är det någonting som ni tycker sticker ut eller något som ni känner att resonerade i er?

Delvis så blir jag ganska förbannad. Jag tycker att det är fult när man säger att man satsar eller gör en ökning, eller vad det nu är, när det sen bara är urholkat. Alltså om det inte har blivit uppräknat sedan 2015.

Det är liksom skitsnack. Jag blir förbannad. Jag blir ledsen. Därför gör det också att jag tappar allt förtroende för vad de faktiskt säger. Jag förstår inte att de inte har tänkt på det.

Jag är inte så dum. Behandla mig inte som det är som väljare. Faktiskt. Allra. Och sen är det ju också så. Vill ni bygga upp det som ni faktiskt nu har raserat? Ja.

Spännande. Ja, vad är effekterna? Har ni hört? Vi vet att till exempel Kulturen som är ett studieförbund som hade mycket musikverksamhet. De har lagt ner helt och hållet.

Många tjänster dras in på studieförbunden runt om i landet. Mycket lokaler behöver stänga för att man inte har råd att ha kvar dem. Och liksom minskade replokalstimmar.

Vi har ju börjat se effekterna av den här neddragningen ganska ordentligt. En lokal rapport från Luleå. Jag tyckte det gick så snabbt också när kulturen slog ner.

De hade ju studior som hette Evelyn Studios. Som varje Lule-musiker har gått igenom någon gång i alla fall. Det var ju borta på två månader. Replokaler var hotade.

Då fick ju kommunen gå in, vilket jag tror är ganska vanligt. Att när det här händer så krävs det att kommunerna går in och stöttar upp ekonomiskt. Och det kan ju inte alla kommuner.

Så väldigt konkreta följder. Negativa följder. Vi har ju medlemmar i utomtankesmedjan som vi sitter i som jobbar på studieförbund. Som också ofta, varje möte så lyfter vi spaningar.

Och vid varje spaning från musiklivet de senaste mötena har det varit att nu har det här behövt dras in eller det här har behövt läggas ner. Och man gjorde ju det här för att det uppdagades att det fuskades med pengar i studieförbund. Man rapporterade in.

Man måste rapportera in studietimmar och deltagare för studiecirklar och sånt där. Och det rapporterades in mer än vad som faktiskt genomfördes. Man kunde få mer pengar än vad man hade rätt till.

Så därför har man ju motiverat den här neddragningen. Och det är ju ett fusk. Så får man inte göra, så ska man inte göra. Absolut. Om man tittar på det musikaliska ekosystemet som nämndes här i någon slags ingress.

Så är det ju studieförbunden och folkbildningen, folkhögskolorna. Det är ju liksom ett slags shit som täcker till eller hjälper till att täcka upp i en massa fåror där andra aktörer inte kommer in oavsett om det är utbildningsaktörer, om det är bolag, om det är kulturinstanser eller whatnot. Så det är någonting som blir ganska inte mätbart och lite osexigt med hela den här frågan.

Och därför känns det också som att det blir lite luddigt i vad de faktiskt vill satsa på eller inte. Jag tror faktiskt att partierna blev lite förvånade över att det blev så pass mycket buzz kring nedskärningarna. Jag tror inte att de hade räknat med det.

Men det är liksom någonting, återigen, är man inte i en storstad där det finns alla möjligheter så blir studieförbunden superviktiga. Också jätteviktiga för lokala arrangörsföreningar där man inte har hur mycket muskler och resurser som helst. Att studieförbund kan komma in där eller för den delen det som är vuxenutbildning.

Nu vill jag bara faktiskt ranta lite här om Moderaterna som säger att när det gäller resurserna till musik så anser de att det i första hand ska riktas till kulturskolan och skapande skola. Ja, men fine. Men då har ni inte gjort er läxa.

Alltså studieförbunden, de ska framförallt stötta vuxet deltagande. Det här som de nämner, det är utbildning och barn, så att det är inte samma målgrupp. Men tänk liksom på hur personer möter musik inom livet, undervisningen i grundskolan, kulturskolan och sen vidare.

Då ofta tar studieförbunden vid och tillhandahåller replokaler och också folkhögskolorna som ett steg i utbildningskedjan för oss som utbildar oss till att bli, alltså har utbildat oss i musik på högre nivå. Så kommer man kanske gå en högstadieskola med musikinriktning och sen en gymnasieskola med musikinriktning vidare då till folkhögskola med musikinriktning. Och det var ju inte tanken när de här skolorna startade, man startade ju folkhögskolor för att det var en faslig idé om att man skulle bilda bönder på landsbygden.

Folket skulle kunna bildas. Folket skulle bildas, man blir en lyckligare medborgare om man också kan läsa. Jag kan skörda mitt hö och så min åker, men jag kan också läsa en roman liksom på kvällen.

Och det fanns den här visionen då om bildning. Och jag tycker det är intressant hur du nämner just det här då om att det liksom inte är mätbart på samma sätt. För det handlar ju liksom om bildning.

Om att man ska som människa få ta del av och lära sig dels av varandra. Alltså i studiecirkeln så är det ju liksom att man har cirkelledare. Det är deltagande kultur.

Ja, precis. Det är en demokratisk idé om att säga jag är inte en lärare som står över dig utan vi lär oss tillsammans. Vi tar del av ett studiematerial till exempel.

Och på folkhögskolan så var det ju också då att liksom ute på landsbygden att man skulle ta del och bilda sig. Sedan har det liksom blivit då att folkhögskolan har blivit som ett slags steg mellan musikgymnasium och musikhögskola för många genrer. Och det är också ett helt avgörande steg skulle vi säga.

Därför att jag jobbar på musikhögskolan, Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Och jag kan nog säga att ungefär 90% av alla våra studenter har gått en förutbildning på folkhögskola. Därför att glappet mellan gymnasium oavsett om du går musikgymnasium eller inte och att komma in på då en högskoleutbildning, en kandidatutbildning där är det väldigt högt söktryck.

Det glappet är så pass stort så att du måste i stort sett ha en förutbildning på en folkhögskola. Ja och inom jazz är det många som väljer bort att man kanske kommer in på musikhögskola och folkhögskolor som är på hög nivå och då kanske man väljer bort musikhögskolor för att man kan få en likvärdig utbildning nästan. Inte likvärdig men liksom en hög musikutbildning på vissa folkhögskolor.

Och jag tycker det är intressant hur du nämner att nivån är så pass hög på musikhögskola. Jag gick på musikhögskola i Norge och det var superbra den utbildningen. Men det märktes så tydligt att där har de inte folkhögskola för att där kom folk direkt från gymnasiet och in i en musikhögskoleutbildning och därför så jag vill inte säga att musikhögskoleutbildningen höll lägre nivå för jag tycker inte att den gjorde men det var tydligt att studenterna kanske var inte lika framme i sitt uttryck eller inte hade hunnit landa i varför de vill läsa på musikhögskola.

Det var nästan som att vad jag upplevde som musikhögskolenivå där gick att jämföra med folkhögskolenivå i Sverige. Och det här ser man ju också i Europa. Jag har varit gästlärare på olika universitet i Belgien till exempel och att det är en annan ofta.

Det resulterar ofta i att man istället går en master på de utbildningarna därför att man gör sina folkhögskolor som kandidatutbildningen. Men det här får mig också att tänka på att det var ju också någon som stod i riksdagen och pratade om att det finns ingen musiker som har gått en folkhögskola för att bli musiker. Kunde inte ha haft mer fel.

Vilket upprop det blev efter det. Ja, men det var verkligen korkat sagt. Och det stämde ju inte. Det är bra att det blev uppror också med oron kring svenska musikinstitut.

Du nämnde en siffra där. Det var miljarders miljarder. Det var det. Men det är klart, det har ju ett egenvärde men ibland biter det ju bara att man pratar om det faktiskt också.

Att det är hotat. Jag skulle vilja prata också om som artist spelställena och eldsjälarna som bokar på efter pandemin speciellt. Då drabbades ju det. Pandemin drabbade ju det väldigt hårt.

Spelställena mellan stora scenerna. Men också arrangörerna. Det går ju som inte att gå in och riska hur mycket som helst. Och det där kan ju vara viktigt att också prata om.

Föreningslivet ideellt. Men de bokar ju professionella och de kanske blir professionella arrangörer. Det är en del av hela det här ekosystemet. Hela jazzlivet bygger på ideella.

Men om man då ska vara djävulens advokat. Sorry om jag får bara sticka in med det då. Men okej, varför ska det vara studieförbunden eller folkbildningen som stöttar de lokala arrangörerna?

Varför kan det inte vara som i andra länder där vi går in med private funding och liksom hela den biten? Tundar, make cash bättre. Men det är ju också så att det funkar ju inte så i Sverige.

Vi har ju sedan hundra år tillbaka byggt upp någonting som är folkbildning och som också är föreningsverksamhet. Så varför raseras fungerande system? Jag tycker att det är lite kollektiv bestraffning.

Att man hade det här, man upptäckte fusket och sen så skulle man dra ner. Varför kunde man inte försöka lösa det först innan man bara drog ner och drog in alla pengar och liksom desarmerade något som är så viktigt för musiklivets ekosystem. Men du har ju erfarenhet av studieförbund mer också i din verksamhet.

Replokaler, studios. Nej, precis. Just för hela ekosystemet var man än är i början. Om du ska bli frilansande musiker eller rappare, då är det ju studios och det är...

Men jag vill verkligen lyfta det här med arrangörerna. För det tycker jag, det har verkligen... Mellan stora ställen tar liksom pipeline i Sundsvall. Ja, där var vi ju på utommöte.

Ja, men precis. Alla ställen kan inte drivas 100% kommersiellt. Vi får också en mer likriktad i musikaliska uttryck om det inte finns de här engagerade föreningarna som kanske bokar på saker som de brinner för och tycker är grymt.

Om det bara ska vara de som streamar, då får vi en fattigare musikkultur. Vi får också, tror jag, svenska musikundret kommer drabbas. För du behöver de här innovatörerna.

Du behöver de här chansningarna. Du behöver att någon går först och någon går efter och härmar den. Och sen blir det en megahit. Men det är ju någonting med återigen att studieförbunden och folkhögskolorna är det här mellanledet som blir så osäkert.

Det är liksom ingen som står på Grammys-gala när man har vunnit pris för bästa filmmusik och hyllar sin folkhögskola, utan det kanske är ett annat Almanater eller någonting som man hyllar. Men de facto att studieförbunden och folkhögskolan ändå har varit en extremt viktig kugge i det hjulet eller länk i den kedjan. Det är där, men det behöver lyftas på något sätt.

Och det blir spännande att se om partierna håller vad de lovar i videorna. Om de gör det de säger att de ska göra. Ja, för min del som jobbar på folkhögskola så tycker jag mig också se hur man som, vi kallar ju elever på folkhögskola för deltagare, just av det här att man deltar i sin utbildning.

Varje år så börjar en ny kull och då kan de påverka hur utbildningen ska te sig och faktiskt komma med mycket förslag. Och den linjeledaren på folkhögskolan jag jobbar på, Sköviks folkhögskola, är väldigt bra på att fånga upp och snappa upp idéer som deltagarna har. Och jag tycker mig se också att där, också med hur det är i dagens samhälle där det är så mycket fokus på mätbarhet så kan folkhögskolan få vara en fristad.

Man bor ofta där. Man bor på internat på skolan eftersom att det var att folkhögskolorna startade just för att liksom med en idé om att bilda ute på landsbygden så ligger de ofta väldigt vackert till. Det är liksom ofta vid en sjö, kanske vid fält, en gammal, liksom fin herrgård kanske.

Folkhögskolorna drivs av stiftelser, regioner. Och så kan deltagare komma dit och ganska ofta så märker jag att folk liksom släpper taget litegrann. Och det kan ibland till och med utlösa liksom personliga kriser.

Att man liksom, som ung vuxen också, kommer till någonstans och du får frukost, lunch, middag lagat till dig. Du kan bara Man betalar, men det ingår i hyran så att säga. Så att du behöver inte tänka på annat än att fokusera på att folkhögskolan jobbar på liksom jazzlinjen eller folkmusik eller det finns en timmerlinje där man kan gå och lära sig hur man gör timmerhus.

Och jag tycker att det är så vackert och liksom viktigt att det finns att en folkhögskoleutbildning faktiskt är, är, jag tror att det är crucial idag för att framförallt våra unga ska bli hållbara i en värld som vi inte riktigt kan förutse just nu på grund av väldigt mycket AI och sociala medier. Om jag bara får gå till mig själv, jag har jobbat på studieförbund deltid vid sidan av min musikerkarriär, men jag har också gått på folkhögskola i två år och det är det bästa jag någonsin har gjort. Många säger ju det, att det är det bästa de har gjort.

Jag blev liksom, jag fick flytta 80 mil hemifrån, jag fick bli den jag ville vara tillsammans med andra människor. Människor som fortfarande är några av mina bästa vänner idag, så det är det bästa jag har gjort att gå en folkhögskoleutbildning alltså. Men det var ju väldigt humbling för mig som stockholmare att ta mig ut liksom Jämtland och bara så, okej, shit, det här är folkkrav, det händer grejer här också, alltså så grönt.

Det händer. Ja, men det är viktigt liksom. Men vi ska runda av, vi har pratat om vikten av folkbildning, att det inte är mätbart och därför kanske svårare att försvara.

Vikten av liksom ideella arrangörer, hur de får liksom konserter att hända och musikaliska möten att ske. Studieförbundens idoga arbete med att skapa möten och bilda oss, replokaler, konserter. Och jag skulle liksom vilja avsluta med att lyfta hur folkbildning och studieförbund, apropå så här, vad som händer om man inte har dem, vad alternativet är.

En professionalisering kanske av arrangörsledet, att det kanske inte är liksom Bernt 74 som tar emot dig när man kommer till gigg och liksom har bokat den, utan att det är en professionell scen istället som har mycket högre krav på sig kanske. Att det kan finnas någonting värdefullt i att, för att försvara demokrati, för att vara en medborgare i ett demokratiskt samhälle, få skapa mötesplatser, samlas i sin community, göra någonting där så här, nu har vi skapat den här scenen, eller nu har vi läst den här boken tillsammans. Att det är liksom ett system där vi som medborgare kan få utöva våra demokratiska rättigheter och bildas att varför sänka ett fungerande och livskraftigt system.

Men samtidigt, professionalism och föreningsverksamhet behöver ju heller inte vara en motsättning. Nej, precis. Men jag bara gillar tanken på att man då i sitt community kan få vara, man kan få jobba med annat, men man kan ändå få liksom också arrangera konserter och att det blir tillgängligt på ett annat sätt liksom.

Mycket spännande, mycket att prata om. Väldigt lite tid tyvärr, men tusen tack för era inblickar. Tack Ingrid. Tack för nu.