#193 – El- eller dieseldriven van? Med Arne Müller

Det finns ju ett grundläggande problem då. Och det är ju att bilindustrin har ju aldrig haft det här med att rädda världen som sin huvuduppgift. De vill sälja bilar och de vill gärna sälja ganska stora och dyra bilar.

Och det där ställer ju till problem oavsett om det är bilar som drivs med fossila bränslen eller som drivs med el. Hej och välkomna till Vanlife Sverige-podden. En podd för dig som lever eller drömmer om att leva vanlife.

Jag heter Bella och jag heter Anna. Och nu är vi ju inne på tredje avsnittet av vår serie om vanlife och hållbarhet. Vad ska vi prata om idag då, Bella? Men idag ska vi ju djupdyka i det här med el versus fossilbränsle.

Och ta det till ett vanlife-perspektiv och försöka ta reda på om det är så att det bästa vore att byta till elvan eller om man kan fortsätta med en diesel- eller bensinbil. Just det. Det här pratade vi ju jättemycket om i Norge också när du hade lite panik inför Doris död som var nära då.

Och då pratade vi också väldigt mycket om ett sommarprat som vi båda hade lyssnat på väldigt mycket nyligen. Exakt. Ett sommarprat av Arne Müller. Han är ju journalist och har specialiserat sig på det här med den gröna energiomställningen, specifikt då i Norrland.

Och till att börja med, det här begreppet hör man ju hela tiden. Den gröna omställningen. Men vad är det ens? Jag vill nästan börja med en suck. För det kommer att betyda så mycket.

Jag tror att för de flesta människor förstår ju vad det handlar om. Alltså det handlar om att vi måste ställa om samhället för att minska klimatutsläppen, minska uttaget av naturresurser och allmän påverkan på naturen. Men det vi har sett de senaste åren är ju att det här begreppet också lite grann har kidnappats.

Alltså i alla företag vill göra sig till en del av den gröna omställningen. Och ibland på ganska tvivelaktiga grunder. Så att begreppet har ju blivit lite urholkat, tyvärr.

Då är det inte bara vi som tycker att vi har det överallt hela tiden med andra ord. Nej, men så är det ju. Det används i alla möjliga sammanhang. Men hur stort, om vi försöker att ta hem det till någon mer begriplig nivå eller vettig nivå, hur stort ansvar har vi som enskilda individer för den gröna omställningen?

Ja, alltså en hel del grejer är ju svåra som individ att påverka. Alltså hur elen tillverkas, vilka bilar som tillverkas. Sånt är svårt att påverka. Sen finns det ju en del grejer som man som individ kan påverka som verkligen gör skillnad.

För min egen del så har jag sedan 7-8 år tillbaka bestämt mig för att jag flyger inte. För att flyger jag speciellt om längre, det vet man. Det orsakar stor klimatpåverkan.

Så det kan man låta bli. Man kan påverka en del genom vad man väljer för mat. Om man äter lite mer vegetariskt och håller konsumtionen av nötkött på rimliga nivåer.

Så det gör skillnad. Om man tänker efter innan man köper nya kläder så är det väl det också en relativt enkel grej som man kan göra. Så det går att peka på några sådana saker som man som individ kan göra som gör skillnad.

Men att nu försöka navigera i precis alla frågor som enskild individ, det är nästan omöjligt. Men hur har du då valt vilka frågor du ska orka navigera i? Som privatperson, om man liksom...

Jo, alltså jag jobbar ju mycket med de här frågorna. Så då får man ganska bra koll på vad är det som gör skillnad. Och flyget är en sån där tydlig grej. Sen när det gäller bilkörning som ju också gör stor skillnad så har jag och min fru valt att köpa en ganska liten bil.

Och annars så försöker vi väl tänka på att inte köra i tid och otid. Som här inne i Umeå där jag bor, där klarar man sig med cykel eller med att gå eller ta bussen för de flesta ärendena. Men ibland, visst, om man ska åka en längre sträcka där det inte går tåg, ja men då är ju bilen väldigt bra att ha.

Så den typen av grejer, det är ju sådant som gör ganska stor skillnad och som ändå är hanterligt. Det kan man tänka på utan att det blir jättekrångligt. Och precis som du är inne på så är det ju otroligt stort ämne det här, så det är ju svårt.

Vi går ju inte att ta allt. Och därför så, eftersom att vi är en vanlife-podd så vill vi fokusera på sådant som är mer relevant för vanlifers. Och då är ju den här frågan som vi har slitit vårt hår kring, alltså bil som går på el eller bil som går på diesel.

Det är ju också en otroligt stor fråga, eller vad säger du? Vad är spontant kring det först? Jo, men det är en lite texig fråga. Alltså om man tar det övergripande först, elbilen är bättre.

Man kan säga att elbilen när den rullar ut från fabriken, då bär den på en ryggsäck. För att att tillverka de här batterierna till elbilar, det orsakar rätt stora utsläpp och kräver rätt mycket av en del väldigt sällsynta metaller. Så den ryggsäcken har bilen med sig, men den tjänar den in ganska snabbt.

Då jämfört med de utsläpp som bensin- eller dieselbilen har när den körs. Brytpunkten där, det beror lite på dels hur stort batteri den här bilen har, men också var elen kommer ifrån. Om man är väldigt snäll så är man i Skandinavien, då kommer ju nästan all el från vattenkraft och vindkraft.

Men mer rimligt är nog att räkna på hur det ser ut i norra delen av Europa, för att elen skickas ju fram och tillbaka över gränserna. Men även om man räknar så, då tar elbilen igen det här ganska fort, alltså på, jag har sett lite olika beräkningar, men på några tusen mil sådär, då är elbilen i kapp och förbi diesel- eller bensinbilen. Innan vi dyker allt för djupt in i det här vill jag bara påminna om att den här serien spelades in med avsikt att släppas redan förra sommaren.

Det betyder att vissa saker vi hänvisar till alltså är ett år gamla referenser. Och bara för att det ska bli supertydligt, då pratar vi om utsläppen, eller hur? Då pratar vi om utsläpp.

Visst, sen är det ju fortfarande så att en del av de här metallerna som används i batterier, de är ju lite problematiska att använda, alltså kobolt är ett sånt där ämne som det har pratats om en del, där den mesta av kobolt kommer från Kongo. Och Kongo är ju ett land som är varken urkänd för dåliga miljöförhållanden, jättedålig arbetsmiljö i många av gruvorna. Så det är ju då en liten problematisk del också med en del av de här batterierna.

Det händer det ganska mycket när det gäller teknologin för batterier, att man byter ut en del av de här mest problematiska ämnena mot sånt som är mindre besvärligt att få tag på. Och det finns liksom, för ibland så känns det ju som, min uppfattning är ju att det har varit så här, det finns bara det här och det är värt att offra lite människor och lite miljö och sånt för att få det här typ. Ja, det börjar hända en hel del, alltså det stora skiftet vi har sett de senaste åren det är ju att tidigare så hade man litium, kobolt, nickel, mangan i batterierna som de här riktigt viktiga ämnena.

Nu finns det en ny teknologi som bygger på järnfosfat, det är mycket mindre konfliktfyllda mineral. Och det finns i en del av de bilar som är ute på marknaden idag, den typen av batterier. Men för några år sedan så kändes det ju som att det var självklart, det är ju som jag som konsument fick till mig bara att det var självklart att elbilar är den vägen framåt och att omställningen måste krävas.

Och här i Stockholm där vi bor, eller där jag bor ska jag säga, ser man ju jättemycket el de här sista milen transporterna och sånt. Hur mycket har ändrats till el. Men samtidigt så känns det som att vindarna har vänt på senaste tiden.

Och att man liksom inte pratar lika mycket om fördelarna. Vad är din uppfattning där? Jo, men det har ju blivit mer diskussion. Alltså jag tycker att i sak så är det ändå ganska klart och tydligt vad som en fossildrivna bilar.

Men det ska väldigt mycket till för att man får ett sådant utfall. Ja okej, men då ska vi inte dit och tanka om vi någonsin ska få elbilar alltså. Men för det är ju ändå ett argument mot elbilar som jag tycker jag hör ofta.

Men då är inte det, det är fortfarande bättre än fossildrivna bilar. Ja, men absolut, så är det. Och det händer ju faktiskt också saker när det gäller tillverkningen av batterierna.

För att beroende på hur man tillverkar dem, då kan man få väldigt stora skillnader i hur stora utsläppen i tillverkningsprocessen blir. Nu har ju Northvolt tyvärr gått i konkurs, men de kunde visa på ganska trovärdiga grunder att deras produktion skulle ge utsläpp som var väldigt mycket lägre än genomsnittet för batteribränslen. Så att det går att få ner utsläppen den här livscykeln som elbilarna bär på när de kommer ut från fabriken, den går att minska rätt rejält om man gör på rätt sätt.

Och då handlar det ju om dels vilken el man använder och något som är jätteviktigt att man också återvinner batterierna. Alla de här ämnena som ingår i batterierna, de kan ju i princip användas hur många gånger som helst. Men finns det då?

För det tycker jag också man har hört att det inte görs. Ja, alltså jag kollade på det där sådär 2018 och då såg det riktigt illa ut. Det fanns några återvinningsanläggningar i Europa, men de återvann bara några få av de här ämnena som finns i batterierna.

Resten åkte på tippen. Nu har ju både kunskapen gått framåt och det har väl kommit starkare regler också på EU-nivå om att man måste återvinna. Så att nu finns det anläggningar som tar reda på mer av ämnena som finns i batterierna och det är fullt möjligt då att i princip återvinna allt.

Och det är det som måste till om den här utvecklingen ska bli hållbar för det går inte att hålla på och bryta nytt för varje ny generation av elbilar. Då blir det väldigt många och väldigt stora hål i marken runt om i världen. Ja, verkligen.

Och det har ju faktiskt också blivit aktuellt här i Sverige, det här med brytningen. Vill du berätta om det för de som inte har hängt med? Ja, det här är ju något som det verkligen finns skäl att hålla ögonen på för att i och med att flera av de här nya teknologierna kräver mycket metaller och en massa metaller som det inte har brutits så mycket av.

Då letas det mer än någonsin. Jag såg precis första siffror från Sverige. Investeringarna i att leta efter nya gruvor har fyrdubblats på de senaste tio åren här i Sverige.

Förra året var det över två miljarder som satsades på det. Och det man då ser är att många av de här nya gruvprojekten, de är väldigt, väldigt stora. Jag kan ta ett exempel.

I Jämtland, där flera bolag letar efter bland annat ett ämne som heter Vanadin som kan komma att användas i vissa typer av batterier. De har börjat redovisa en del resultat, alltså hur stora de här fyndigheterna är. När jag såg siffran två miljarder ton, då hade jag inget att jämföra med.

Så jag ringde till LKAB och frågade, hörrni, två miljarder ton, hur mycket är det egentligen? Ja, det är väl ungefär så mycket som vi har brutit i alla järnmalmsgruvor i Malmfälten sedan 1890. Och det var då ett av de här bolagen.

På andra sidan landsvägen genom det här området Oviken, där är det ett annat bolag som säger att vi har dubbelt så mycket. Så det är liksom väldigt, väldigt stora gruvor som planeras. Och ja, där tycker jag att det verkligen finns skäl att fundera på alla upptänkliga sätt att lösa den här tillgången på metaller på ett annat sätt än att starta sådana här gruvor som då innebär jättestora ingrepp.

Så det gäller att titta på, kan man utvinna de här ämnena som biprodukt i gruvor som redan existerar? Det är något som LKAB har tänkt göra med sådana här självfintade jordartsmetaller. Finns det redan resurser ovan jord, alltså kan man förbättra återvinningen?

Kan man till exempel ta reda på koppar som finns i gamla ledningssystem som inte används? Eller för den delen i gamla soptippar, där det har bedrivits forskning som visat att det finns riktigt mycket koppar som ligger där och stekar på soptippar. Så det är sådant som kan vara viktigt att titta på om vi ska klara hela den här försörjningen av de här metallerna som behövs i elbilar och en hel del annat av de här nya teknologierna.

Min familj kommer från just Oviken, så både för mig och min närmsta familj finns det en väldigt stor oro för att just de här gruvplanerna blir av. Jag kan tänka mig att det är så på många håll också. Vad tänker du kring det?

Där ser man ju att jag är mycket ute på de här platserna och det är på många ställen där de som är direkt berörda är väldigt oroliga och också kritiska till de här projekten. För att ja, det handlar om väldigt stora ingrepp i naturen som blir bestående. Ja, men det är intressant för vi har också intervjuat retorikern Maria Bollert Söderberg som också forskar på hur människor pratar kring klimatet och hur vi resonerar och sådär.

Och hon pratade ju om det här att ett begrepp som heter Not in my backyard, där vi kanske bryr oss om en fråga först när det kommer så pass nära att det påverkar oss i vardagen. Men är det liksom, för jag som inte har någon relation till Oviken, har jag också reagerat på att så här, nej vad gör vi med Sveriges natur? Men är det liksom, är det rimligt att tänka så eller är det bara att vi känner så här, ja det går bra att ni bryter i Kongo men inte i Sverige?

Förstår du hur jag tänker? Jo, nej men jag är ganska försiktig med det här begreppet Not in my backyard för att jag tycker det används lite slarvigt. Om vi kan fortsätta med det där exemplet Oviken för att jag tycker det är så talande på många sätt för att här handlar det ju om ett område där det sedan många hundra år bedrivs jordbruk, det finns byar, det finns en fungerande lokal service och så vidare.

Och då innebär, bara det här att det söks undersökningstillstånd innebär ju att bolag kan få rätten till marken under 15 års tid. Har du en tidsperiod där på 15 år där du kanske avvaktar, vill jag verkligen bygga någonting nytt här, starta, jag vet inte vad, en turistverksamhet eller någonting. Sen kan bolagen få en så kallad bearbetningskoncession, alltså rätten att starta en gruva och den gäller under 25 år.

Så man kan alltså få en period på 40 år när man lägger en slags död hand över ett område. Blir det sen dessutom en gruva, ja men då blir det ju en massa ingrepp som direkt påverkar människor. Och då tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med att ha en nedlåtande attityd gentemot den oro och det motstånd som kan finnas mot sådana projekt för att ingreppen i människors levnadsförhållanden under lång tid blir väldigt, väldigt stora i många fall.

Ja, sen är det ju förstås så att det finns platser i världen där gruvverksamhet bedrivs under mycket sämre förhållanden. Men jag har svårt att se kopplingen att om vi startar gruvor i Sverige så innebär det att gruvorna i Kongo blir bättre eller att det inte bedrivs gruvverksamhet där. Utan det handlar ju inte om antingen eller utan både och.

Just det. Ja, men jättevärdefulla resonemang ju. Verkligen. Men en poäng som Maria hade då med det här resonemanget med Not in my backyard var att om vi nu ska ha elbilar så måste ju elen och de här mineralerna komma någonstans ifrån.

Och ska de komma någonstans ifrån så måste det ju kanske vara där jag bor. Finns det några alternativ? Du tog upp några praktiska lösningar och alternativa vägar.

Finns det mer man kan tänka på? Jo, alltså jag tycker att den grundläggande utgångspunkten borde vara att man börjar i andra änden. Och inte börjar med, nu ska vi starta en gruva, utan börjar med vad kan vi göra först?

Och då är återvinning steg ett, att få återvinning av metaller att funka. Steg två är att kolla på de här tillgångarna på metaller som redan finns ovan jord i gruvavfall, i sop Det gör inte någon skillnad, eller det är inte någonting jag ser till vardags. Bara när vi har pratat annars så märks det så tydligt att det är människor som, precis som du var inne på, så är det i framtid, men också människors historia som bara försvinner då man ska kapa en hel ort eller ett helt område.

I oviken så har vi en släktsgård som har varit i familjen sedan 1400-talet. Så det är ju otroligt mycket släkthistoria som bara skulle försvinna med en sån gruva. Så är det och det är ju på motsvarande sätt i de områden där det bedrivs renskötsel och där är ju det en verksamhet som har pågått under många hundra år på det sätt som den bedrivs idag.

Och där man från samiska renskötters sida ser att det är hela vår historia som försvinner förutom att det också är det man livnär sig på. Så visst, det är någonting som man måste vara medveten om att gruvprojekt kan få väldigt stora följdverkningar för människor i ett helt större område. Hur skulle vi kunna ta mer hänsyn till det här i den här gröna omställningen?

Ja, så det viktigaste är, tycker jag, att just försöka tänka på alla möjligheter att göra de här skiftena i teknologi, när man från skiftet från fossilbilar till elbilar med så sparsam användning av energi och metaller som möjligt. Och där, det går verkligen att se de tekniska förutsättningarna att göra det, men där handlar det mer om att det måste finnas en politisk vilja att till exempel styra upp bilindustrin så att de bilar som kommer ut på marknaden är mer rimligt stora. Det är egentligen en helt absurd utveckling att vi under de senaste tio åren eller mer än så har sett hur de bilar som säljs i Sverige varje år blir tyngre och tyngre och tyngre.

Och det är verkligen inte en del i en grön omställning. Så att det är väl det kanske enskilt viktigaste om vi vill ha en grön omställning som verkligen blir grön. Att man måste kombinera det här med att byta till nya mer utsläppsnålar teknologier med att också ta till vara alla möjligheter att göra saker mer sparsamt när det gäller metaller och energi.

Här finns det ett stort ansvar att ta för den totala tillgången av metaller. För att den otrevliga sanningen är att om vi tänker oss att göra de här skiftena som till exempel från fossilbilar till elbilar utan att tänka på att hushålla med metallerna, det kommer inte att gå. Det kommer att vara omöjligt.

Så det finns en hel del forskning som visar att då blir det problem med att helt enkelt få tillräckligt mycket av de här ämnena som det behövs för stål. Och därför är det så viktigt att kombinera den här omställningen till ny teknologi med att verkligen ta vara på alla möjligheter att använda de här ämnena så sparsamt som möjligt. Ja, så det går helt enkelt inte att bara översätta det rakt av?

Nej, men det gör det inte. Bland annat är det en forskare vid den finska geologimyndigheten. Han har satt sig ner och räknat. Det är fascinerande. På hur mycket metaller behövs för att ställa om till ett helt fossilt energisystem om vi bara kör på som idag?

Och då kommer han ju fram till det nedslående resultatet att inte minst de här batterimetallerna, de räcker inte. Ja, men det är ju också en bra insikt, för då är det ju jag som privatperson kan tänka snarare att jag ska minska än att jag ska ställa om bara. Ja, jag visste.

Och som jag var inne på tidigare, där är det lite svårt som individ att göra jättemycket. Men en grej det är ju att om man då byter till en elbil, kolla hur stort batteriet är och välj gärna en bil som inte är jättestor och jättetung. Men alltså, jag har ju ibland en känsla av att allt jag läser och hör och sådär har någon slags osynlig avsändare.

Antingen från fossilindustrin eller från gruvnäringen eller andra lobbyorganisationer. Är det så här eller börjar jag bli liksom konspiratorisk och galen? Nej, men det finns nog anledning att vara lite lagom konspiratorisk och misstänksam.

För det är klart att industrin har väldigt stora resurser att försöka påverka och har starka ekonomiska intressen av att göra det. Så det tycker jag man ser på väldigt många områden. Och när det just gäller det här med den gröna omställningen så där ser man ju ganska många påståenden som då är överdrivna.

Alltså här i Umeå kör det taxibilar där det står noll gram i utsläpp när de är eldrivna. Och det stämmer förstås inte. Och när det gäller de här nya stålverken som byggs uppe i Norrbotten så talades det i alla fall tidigare om att det är ett fossilfritt stålverk.

Och det är det ju inte. Det är klart att även i den tillverkningsprocessen blir det en del utsläpp. Och risken med sådana påståenden är ju att det invaggar människor i en falsk känsla av att ja, om vi bara byter till elbilar, ja men då är det löst.

Då behöver vi inte göra någon mer. Men som jag tycker det här samtalet visar så är det lite mer komplicerat. Det gör stor skillnad vilken typ av elbilar det byggs för stål.

Så jo, det är bara som ett exempel på att ja, man ska nog vara lite misstänksam mot alla påståenden som kommer och också den debatt som växer. Jag kan inte värja mig för känslan av att den europeiska bilindustrin gärna vill ha kvar fossilbilarna 10-15 år till för att herregud, de har produktionslinorna för de här fordonen. Det är bättre att kunna köra på med det ett tag under en längre period.

Och det har vi ju sett i den lobbyverksamhet som pågår inom EU för att kanske skjuta fram en del tidsgränser för utsläppskrav och så. Men finns det något, har du något tips på hur man kan navigera i alla de här budskapen då? Ja, men det är ju inte jättelätt.

Alltså en sundskepsis när man ser ett påstående som låter lite för bra för att vara sant så stanna upp och fundera på, är det rimligt? En gång till. Ibland räcker det för att inse att ja, det där ska jag nog ta med en ny pass.

Men det är klart att det är svårt att i vissa fall se igenom de här påståendena som man ser på reklamaffischer och i reklam och i broschyrer för företag. Ja, och ibland så, jag tycker oftast att det är kanske lättare att vara skeptisk mot en reklam för att där vet man ju att det här är ett reklambudskap. Men så kanske jag ser det och så säger jag till Anna i något sammanhang, men såg du någonstans att, och så har jag sagt ett påstående till Anna och så kanske Anna litar på mig.

Och så säger Anna till sin kille Indre, ja men vet du vad Bella sa? Och sen så är det liksom igång och sen så är det ju de här sanningar och osanningar som sprids på något vis. Jo, jo.

Jo, men det är ju, då är det ju viktigt med, ja men bland annat en sån här podd att man kan ägna lite mer tid åt att reda ut begreppen och vad som är fakta i målet. Så kanske det kan ge en del redskap i alla fall för människor när man utsätts för det här ständiga bombardementet av information eller av uppgifter som kanske då mer är utifrån ekonomiska intressen. Men ett sådant budskap, många drivmedelsföretag marknadsför ju HVO100 som ett mycket hållbart alternativ till liksom vanlig diesel.

Vet du någonting om det? Jo, men lite grann faktiskt, innan vi skulle träffas nu idag så kikade jag igen på någon sån här studie som har gjorts på tillverkning av HVO-bränsle. Och ja, det är nog bättre än fossilbränsle, men hur mycket bättre, det beror väldigt mycket på hur det har tillverkats.

Alltså om man tillverkade av palmolja till exempel, det är ingen höjdare. Då har jag sett uppgifter, jag har inte kollat dem, att det till och med i vissa fall kan vara sämre än fossilbränsle. Har man däremot från tillverkning av HVOs restprodukter, alltså typ använd frityrolja är något som är ett sånt här tydligt exempel.

Eller för den delen restprodukter som man får från pappersindustrin, så då kan det vara ganska stor skillnad. Men det finns ju samtidigt lite begränsningar för det här med hur mycket HVO man kan tillverka på ett bra sätt. Och det finns helt enkelt inte hur mycket som helst av sådana här På sig, två familjer, men då halverar man ju de här utsläppen som kommer från själva tillverkningen.

Då kan man dela dem på två. Man kan dela dem på tre, är det ännu bättre. Men ni förstår själva poängen att det är också någonting som faktiskt gör skillnad. Mm. Ja, men för det är ju liksom det som för för de allra flesta som lyssnar på våran podd är nog liksom elvagn tyvärr inte aktuellt av det faktum att det är för dyrt fortfarande.

Och då är det ju den typen av alltså antingen så får man sätta sig och börja spara ordentligt nu eller så är det ju den här andra typen av sätt att spara eller att försöka minska sina utsläpp som vi också måste titta på, liksom. Min eller våran vagn är också 30 år gammal, så jag räknar gärna bort den här tillverkningen som en del av mina utsläpp. Är det ett rimligt sätt att tänka?

Jo, men det är det faktiskt. Och det är någonting som man ju kan tillämpa på sin personbil också. Att det är ju faktiskt en poäng om de här metallerna som man har lagt investerat i bilen och hela tillverkningsprocessen, om det kan fördelas över en längre tidsperiod.

Så jag får ganska ofta frågan om människor som då har en äldre bensin- eller dieselbil. Hur tycker du att jag ska byta till en elbil? Och då säger jag, ja, alltså det är inte så självklart.

Det kan vara lika så bra att du bara fortsätter att köra med den här bilen i den mån du behöver köra så länge den håller. Och sen kan du byta till en elbil. För att om man för tidigt byter till elbilen, ja men då rullar ju den här gamla fossilbilen i någon annan persons ägo.

Det blir en bil till på vägarna. Så att där finns det nog skälet. Kan man hålla en bil igång så länge som möjligt, ja, det är nog inte så dumt att tänka så. Har du några tips till mig?

Hur kan jag fortsätta med vanlife, men på ett hållbart sätt så möjligt? Ja, alltså, genom att du säger att den drar ganska mycket, då skulle jag säga, ja, fundera på om du kan korta ner sträckorna ändå. Det är ju det som är den bistra sanningen.

Jag förstår att det kan vara lockande med att åka så långt söderut vissa tider på året, men det är ju körsträckan som är grejen. Kontentan är ju att vi måste dra ner i alla fall. Vi måste minska våra utsläpp.

Och det gäller liksom, det spelar roll vad vi själva gör. Även om det också spelar roll vad samhället gör och företag och sånt gör, men det är ju inte som att vi kan bara skita i allt och vänta på att någon annan löser problemet. Nej, och jag tänker lite på det Maria sa i första avsnittet, att vi ofta är lite för snälla med oss själva när vi ska dra ner.

Hon sa att sikta på hälften, halvera. Och sen är det ju något man får göra flera gånger, inte bara så här, nu har jag halverat, nu har jag gjort mitt. Precis, hon säger ju det, och sen ska man halvera igen och så ska man halvera igen.

Så det är ju liksom minska hela tiden, ja. Men sen blir ju tekniken bättre och har man råd med en el-vagn så är ju det bättre för att det släpper ut mindre. Men om man inte har en det så kan man göra saker ändå, det är ju inte så att vi bara behöver sätta oss och rulla tummarna för det.

För jag kan väl ärligt säga att vi har inte råd att köpa en elbil utifrån våra förutsättningar just nu och jag vet inte om jag har kommit längre i den här funderingen för då när vi var i höstas när vi var i Norge, då kände jag så här, jag kan inte köpa en vagn om det inte är en el-vagn och jag kan inte köpa en el-vagn så alltså kan jag inte köpa en ny vagn. Nu känner jag väl kanske att jag har liksom konstaterat att jag har inte råd att köpa en el-vagn så att det kommer inte bli det. Sen så innan den här intervjun så var jag nog lite mindre positivt inställd till elbilar än vad jag är nu.

Alltså jag måste nog ändå säga att jag tycker att det finns många problem kring det men jag förstår ju nu igen att ja, problemen finns, men utsläppen är fortfarande mycket bättre i en elbil liksom. Men du ser ut som att du bara, vad säger du? Jag väntar på att få flika in.

Ja, din reaktion efter var ju fan vi skulle köpt en elbil. Ja, det är ju lite så. Alltså, jag vet egentligen inte. Det är ju det här, jag tror att hela den här säsongen kommer bara landa i att man inser att så här, det är skitsvårt det här.

Och att det inte finns ett rätt svar liksom. Ja, det är ju något som, det pratade Linda om i förra avsnittet, att det finns inget facit. Vi testar oss fram och det handlar om att vara medveten, vara lyhörd och liksom göra det som man upplever och tror är det bästa.

Och att göra sitt bästa egentligen. Och sen finns ju så himla många olika perspektiv att ta hänsyn till och det finns ju inte ett sätt att göra vanlife på. Utan vi kan ju, jag tror att när vi började med den här säsongen så tänkte tror jag vi båda att vi kommer landa i att nej, men vi kan inte hålla på med vanlife.

Men jag tror för min del i alla fall har den uppfattningen ändrats lite. Att jag tror ändå vi kan göra det, men på ett annat sätt. Att förut när vi har pratat om att liksom köra långsammare, köra kortare så har det nog varit ändå i en ganska stor, alltså köra i en ganska stor utsträckning.

Men nu lockas jag nog ganska mycket av tanken att vanlifea, men att kanske stå alltså snudd på hela sommaren på ett ställe och ha en liten odling där och liksom göra, alltså ta vara på platsen och inte liksom typ konsumera platser, liksom utan att liksom rota mig lite men genom vanlife. Det är också finns möjligheter i det. Ja, det är jättefint.

Men nu är vi liksom halvvägs igenom. Men för en sak som Maria också pratade om var ju det här med att man ska våga stanna i det som är jobbigt. För det är ju det jag inte har pallat innan, tror jag.

Det är därför det har, som vi har varit inne på, att det har varit så långt uppehåll för att jag har bara varit så här jag kan inte tänka på det här, det blir för jobbigt. Det finns ingen lösning, det är för jobbigt. Jag bara tänker på något annat istället.

Men det vi gör nu, det är ju att vi stannar i det här jobbiga och undersöker och funderar och inser att så här, det går inte att göra allt rätt men man kan göra så mycket rätt som man kan och bättre och bättre. Och jag håller med, jag känner också mer att vanlife, att det går att hålla på med vanlife igen. Ja, det känns väldigt skönt.

Jag är väldigt förvånad över det. Typ i varje intervju vi har gjort så har det känts hoppingivande. Jag tror att det är väldigt lätt när man pratar om hållbarhet att så här, åh, vad tungt det är, vad jobbigt.

Men att det finns, det blir också lättare av att prata om det och hitta sätt att jag kan göra det här på bättre sätt så att det kommer kännas bättre om jag inte blundar för det. Ja, men också påminna sig själv hela tiden om vad det är vi pratar om. Vi pratar om en klimatkris, det är på allvar verkligen.

Alltså vi gör inte det här för att vara snälla, vi gör inte det här för att det är kul, vi gör det här för att vi måste. Och den här omställningen måste ske på något sätt. Hellre att vi kan återvinna metaller än att vi ska paja O-viken liksom.

Hellre att vi ska dra ner på vårt kärn än att vi ska gräva upp hela Sápmi. Alltså vi måste komma ihåg vad det är som händer också runt omkring oss. Ja, att vi kan påverka hur illa det blir.

Hur många klimatflyktingar det blir, hur mycket översvämningar och stormar det blir. Där varje beteendeförändring faktiskt har en skillnad i koldioxidutsläpp som också leder till hur stora utmaningar och problem vi kommer få. Men också kopplas till det Arne sa idag, att en ganska viktig grej är att vi faktiskt kör mindre.

Ja, verkligen. Jag kanske inte ska åka till Spanien nästa år, utan stanna i Sverige. Kanske, du har ju redan sagt att du ska stanna i Sverige. Det här är ju en utmaning som alla jobbar på för fullt med