En blöt wrap i kabyssen.

Hej och välkommen till Simmergren och Spolander. Hej allihoppa! Hur mår vi i gruppen? Jo men, får jag svara från den här halvan så mår jag bra. Jag har faktiskt ingenting att klaga på.

Oj, vilken jävla startkemi. Det var en lögn. Det finns gränser för hur mycket krampor vi kan servera här inne. Men vi kan ju bara kort säga att du har ett litet, du har ju fått ett skydd om handleden.

Som vi har sagt, det pratar vi inte om vad du har sagt. Du tycker det är tufft ändå. Jag tycker också det är lite sexigt. Det var ju en lögn. Det finns gränser för hur mycket krampor vi kan servera här inne.

Vi kan säga att vi har fått ett skydd om handleden. Nu är det valhelg. Och jag ska förtidsrösta idag, för jag hinner inte imorgon. Och då såg jag att du röstade till, va?

Ska du inte rösta på valdagen, sa du? Ja, jag tyckte det var lite out of character. Jag tänkte nog att du skulle vara en sån som travar iväg med demokratin i blick.

Och gå ner till vallokalen. Men det kan du ju naturligtvis inte göra om du sitter på ett tåg. Men jag är också rädd att det ska bli något att jag inte kan förtidsrösta i Stockholm.

Så därför tänker jag att jag gör det idag. Min man blir också så besviken för handleden är nästan hög hatt och käpp. Och liksom vrakna ska rösta för att fira demokratin.

Och jag är ju mer lite mer för effektivitet. Det spelar väl ingen roll om jag slänger in den här rösten. Men jag förstår att se på dig också nu att det är ju ändå en grej med valdagen.

Gå upp till sin skola kanske man ska rösta i. Ja, men var det någon skam inblandat här att du kanske tycker det är pinsamt där inne i röstlet att göra fel och gå in bakom. Du vet, det här också världens mest uttvättade gröna tyg man ska in bakom varje gång.

Vad kan de inte förnya? Jag blir lite mysig där inne. Det finns ju många känslor där inne kan man säga. Det är ju det här också. Du tittar inte på mig, jag kanske bara får...

Eller att någon tittar. Ja, det finns ju det, oklarheten i kan någon se. Sen finns det ju det här, åh nej, nu kommer den min sons mamman till han som vi hade en konflikt med för länge sedan.

Ska vi stå bredvid varandra och rösta? Ja, jag vet. Man träffar ju alltid alla också som man känner och kanske inte orkar känna alla gånger. Men för att svara på din fråga, sen slarvade det bort så ja, jag är nog lite rädd för att jag ser.

Jag tycker det är svårt att rösta. Jag tycker man ska gå utanför och så ska man dels gå förbi alla som står med såna här, du vet, fräken Sverige fast med sitt partinamn på. Och så ska man då...

Så får man då också... Man tar ju såklart inte av alla. Men sen måste man ändå när man står inne. Då vill jag bara ta det jag ska göra och gå in. Men då ska man vara så här, oj jag tar av alla partierna här.

Och sen är det det där lilla strecket högst upp som man inte lägger fel kuvert. Det är en press. Så det kanske är därför förtidsröstar innerst inne. Ja. Men vad är det för fel med att gå och ta på...

Alltså du skulle ju då ha liksom snörliv då och gå bredvid honom med hög hatt. Det tycker du inte att det är värt? Alltså jag tycker ju, jag är villig att alltid...

Hade man kunnat rösta online hade jag gjort det. Det är liksom ingen grej. Jag tycker bara det är viktigt att säga att man röstar. Och sen så är det inte något speciellt.

Jag tänker inte så mycket på att, åh, är min röst rätt och så. Men såklart tillvar för. Men det är inte så att jag känner att jag måste göra en grej av det. Att vissa, jag har en granne som klädde ut sig, eller klädde ut sig hade vissa kläder för ett visst parti och ropade hela gatan.

Då blir jag anti, då väljer jag surheten. Det var ju det där sugen på att kanske vara lite mer aktiv än vanligt. Ja. Jag skulle alltså kunna kanske bli får någon ministerpost.

Jobba kommunalt. Jag vill ju bara gå till val på den frågan och ankarliften. Så egentligen har jag två frågor i mitt parti. Ankarlift och att man får vara sur. Nu är det högtidligt.

För nu välkomnar Simmergren och Spolander med glädje och stolthet vår första sponsor Kavli. Och det är glädjen nu, jag står ju högt i tak här. Och det är ju inte bara för, och det här har du ju sett Clara, att jag älskar den här baconosten.

Den är du på. Den är jag på och jag gör många svängar. Men jag vill också tipsa om, lägg den på tunnbröd. Rulla tunnbrödet tight. Lägg det i en ryggsäck, också upp till fjälls.

Det är ju ofta vi. Det är vi ofta komma med dig. Ja, och trycker man riktigt tight så kan det läcka ut lite på sidorna och då får ju den som tar kantbitarna lite mer av det goda va.

Men inte bara det, utan vi är ju mest glada för att Kavli, och detta tror jag liksom inte egentligen att folk har koll på, inte jag heller, ägs av en ideell stiftelse som heter Kavlifonden. Och det är fantastiskt. Vad gör då Kavlifonden?

Jo, sedan år 1962 och alla år därefter så har alltså hela överskottet från försäljningen av till exempel räkost, hamburgerdressing och även då din baconost till exempel Anna, gått till bra ändamål. 1,4 miljarder norska kronor har de hittills delat ut till till exempel projekt som förbättrar livet för barn och ungdomar. Så vill man hårdra det lite, och det tycker jag ofta att man vill, så kan man säga att när man brer på ett sånt där riktigt tryggt lager kavlimajonnäs som en trygg grund också på sin räkmacka.

Då gör man världen precis i samma stund lite bättre. Nej men nu vill Elisabeth också komma in här så att alla produkterna är lika mycket värda. Det är inte bara någon räkost som ska gå i täten.

Alla kavliprodukterna bidrar till fina ändamål så att där kan man alltså då välja fritt och därefter känna sig bra. Varför inte testa till exempel Bri, chèvre, bra uttal. Ja visst, men de har dem på tuba så.

På en liten fröknäcke. Och här kommer ytterligare ett tips som jag hörde häromdagen. Hot jalapeno som funkar som en het och krämig chili cheese. Lägg i crostader, värm någon minut i ugnen.

Och där! Jävlar gott du. Gott! Där är du hemma. Så tack Kavli för att ni satsar på oss såklart. Och framförallt tack för att ni har räddat, men jag måste ändå säga det, mången blodsockerfall i min familj både till fjälls och till skogs.

Tack också Kavlifonden. Och vill du läsa mer om den så kan du göra detta på kavli.se. Apropå demokrati så var jag förra helgen med i ett demonstrationståg. Till förmån för alltså demonstration för klimaträttvisa.

Ja du var inte på en demonstration mot klimaträttvisa. Nej men det sa jag till mamma i telefon. Jag demonstrerar mot klimatet. Hon fattade inte det. Men den här demonstrationen var ju då partipolitiskt obunden.

Och det handlade om, ja som jag sa, klimaträttvisa. Alltså det är bättre att vi får ett bra klimat för alla på jorden. Hade du plakat? Nej, det hade jag inte. Jag var däremot inne på att träffa en grupp av mammor som har kommit rätt långt.

Alltså de gör roliga grejer. De skulle ha då, det här är inget man säger till Anna Spolander, de skulle ha diskodans i tåget. Nu väljer hon absolut surhet här framför mig.

Med osäkerhet. Men varför ska man dansa? Du går ju fram ändå budskapet. Var du med då på det? Nej. Och det hade väl kanske, det skulle jag nog kanske ha varit. För att det som jag upptäckte mig, jag demonstrerar inte så ofta.

Och det kan ju vara väldigt olika i olika demonstrationståg. Första maj till exempel, då kan det vara mycket så här pompa och ståt och blåsorkestrar och så där. Här var det lite mer blandat och så.

Och det som det var var att det var ett otroligt långt tåg. Det var rys på det alltså. När Jag kommer inte att checka att jag kommer ut som en ninja, att jag kommer ut i helt svart klädd och liksom keps och sånt, utan jag ska bara ut och springa typ.

Och då när jag så springer också förbi ett långt stråk så att de ser, inga konstigheter, hon ska bara ut och träna. Så kommer jag tillbaks då 06.56. Då ska jag också kommentera att det är kallt ute idag, det känns nästan som att jag behöver fingervantar, sa jag då.

Sen jobbar jag mig vidare till 08.55, då har jag varit uppe och duschat och ska gå mot jobbet. Och då säger jag, jag skäms så bara att jag säger detta, för att tänk att den här personen förekommer i huvudstaden hela veckorna.

Då ska jag lämna er i fred ett par timmar. Nej, men det här är, du söker alltså, du försöker nog att knyta an till... Jag försöker ju också vara rolig här tror jag, och de bryr sig inte om mig.

För det var som att jag lite, vi såg syns, den approachen har jag. Men det har ju passat att testa i partiominut för dem som har sagt saker och frågat dem. Och personal har bytts ut med andra ord.

Ja, och att jag kanske liksom, att jag följer upp att jag, nu var jag tillbaks från joggingturen, nu lämnar jag dig i fred. Men det kan ju vara en ny personal som bara, men jag vet inte vem du är. Dagen fortgår, säger Miriam, för sedan 12.

10 då är jag tillbaks igen, anfådd, för jag har glömt min iPad. Och då väljer jag bara att springa förbi med lite så här, åh, dumma möj! Att jag gör en sån gest mot dem.

Det är som att du har mördat någon på ditt rum liksom. Alltså den tätnar ju exakt motsatt mot det jag vill hämta i iPaden två minuter senare då ungefär är vi nere igen och då håller jag bara upp iPaden för att visa, nu ser ni inte mer av mig ikväll, för att jag liksom stänger kvällen personalen klarar. Nej, det sa du inte.

Jo, nu ser ni inte mer av mig ikväll, så gjorde jag exakt så. Vad fan är mitt problem alltså? Vad håller jag på med? Pinsam människa. Jag tror jag vet, antingen har du råkat ut för det som kallas för hotelldöden, det är ju väldigt vanligt bland sådana här först människor som bor på hotell för länge, att man känner helt plötsligt, är det någon som vet att jag finns?

Är jag död? Alltså jag har inte mina rötter här. Hemma är rötterna och där är mitt liv. Men man är bara anonym, man bor i ett rum som ser precis likadant ut som alla andras.

Och så lite det här, är det någon som bryr sig om det händer mig någonting? Hur kan de veta att jag inte, ja att det händer mig någonting på rummet, hur länge behöver jag bli liggande i, där kommer städskan ganska fort. Ja, jag kommer ju heller inte dyka upp på jobbet då dagen efter, och det skulle de nog kanske förhoppningsvis märka.

Men du tror inte det är det här för jag känner hela tiden att jag inte ska framstå som att jag är kriminell. Det spåret tror jag inte mycket på. Jag trodde direkt att du, hotelldöden slash, vem kan jag knyta an till här nu, när jag inte har min familj?

Och att du då tänker där bakom disken så verkar de vara väldigt öppna och glada. Men det verkar ju inte heller som du vill få igång samtal. För jag är alltid på väg.

Det är det här att jag vill passera receptioner, och det är det att man hamnar i blickfång, att man kommer ner. Så det känns krystat att inte säga något, för jag har studerat andra gäster som går förbi. Och ibland går man ju ur hissen i ett gäng då.

Då försöker jag röra mig med den gruppen för att se obemärkt gå förbi. Men då viker de ofta av in till höger, för där är det ofta frukost. Då är jag ofta på väg antingen till jobbet eller ut och tränar något.

Och frukosten har jag inte vågat gå till, för jag pallar sitta själv där heller. Så jag kanske är ens. Men nu får vi frågan, att sitta bakom i receptionen då, och tugga på någon godis.

Men tjejerna, ja. Jag vet inte, vi får väl följa det här, för det är väl inte sista gången du checkar in. Jag checkar in igen på öjimon, checkar in. Jag är hemma en dag nu och sen åker jag upp igen.

Men de har också frågat mig då, när jag checkade ut så sa jag också, det glömde jag ha nu. Då sa jag också, du ses vi igen på söndag. Det var så igår då. Vi ses på söndag då, sa jag.

Och då frågade faktiskt en av dem, vad är det du jobbar med, säger hon då. För jag har också passerat med, glömde jag ha nu, jag har också gått förbi med en grej av rekvisitan, som man inte kan se nu, som ser lite konstigt ut. Och då sa jag så här, fråga mig inga frågor på den här.

Det var så pass konstigt, anmärkningsvärt, att jag... Jag tror att du är ganska kärgäst faktiskt där. Men jag brukar bli, plötsligt väljer jag också att veta, för när jag bor på hotell, då kan de ju, har du haft det bra?

Har du haft det fint idag? Då känner jag, vänta lite här nu, vi har ingen relation. Ja, det kan man göra, men... Det är det att de inte ställer några frågor, de ställer alla frågor till mig.

Det kan vara det, Klara, att jag är där för då känner att jag måste ta över underhållningen här då, på något vis. Ja, men det är vagt vilka relation man ska ha med receptionen. Väldigt olika.

Jag kommer också att tänka på någon gång när jag har bott länge på hotell, att de kan vara så underbara också ju. Man kommer ner och så säger man, har ni någon yoghurt? Vi hämtar frukosten, säger de gulligt, klockan är halv tolv på natten liksom.

Hämta lite till. Och även klassiken, jag har skitont i huvudet, och de löser det. Och man känner, det finns någon som bryr sig om mig. När jag åker upp på tionde våningen.

Tror du jag ska visa mig mer svag då, för att beknyta an? Om vi går på det här spåret då, att jag försöker få en familj där uppe. Att ska jag då vara lite mer så här att, ah, jag har helt glömt att jag har värktabletter.

Det är inte riktigt i konnys, naturligtvis. Men du kan ju bara, det är det om du skulle gå djupare på dem, hur de har det. Hur är det att jobba? Vad mysigt ni har det.

Jag såg att på våning tre så hade ni bytt matta om du går in i... Att du blir helt chockad. Fint ni har fått. Jag ser när jag kommer tillbaka då, fint ni har fått på våning två där.

Är det något nytt där nere? Men det är det att de svarar ju nästan inte heller, de har så mycket för sig. De är inte intresserade, de har inte bett om det här som jag håller på med heller.

Så vad jag säger inom Instagram och tänker, när jag kommer tillbaka, det här känns som att mitt ska se något. Jag tror nog att du går lite fel väg med det här, hallå, nu ska jag inte störa, nu kommer jag tillbaka. Det tror jag kan ske.

Det är ett jättedåligt försök att vara rolig, tror jag, som heller inte de förstår. Men detta för det är inte roligt. Jag tycker själv inte att det är roligt. Nej, men du kan väl vara rolig här istället då.

Och så släpper du det när du bor där på hotellet. Jag kan säga till oss, lyssna på podden för att få mer av mig. Där har vi det. Tack! Jag har funderat på om jag är...

Alltså hur mycket tid jag lägger på att leta efter saker. Det är ju tydligen så med åldrande också, att naturligtvis man har ju kortare närminne. Och sen lite stress på det och lite klimma och hela högen, så har du en god cocktail alltså.

Men som jag letar varje dag, och nu har det nästan blivit så här att jag tänker, att jag säger högt, nej, det är inte sant, det är inte sant att jag ska behöva leta nu för att jag... Det är den här väskan, den här ryggsäcken som du ser ligger slängd här liksom. Det ska uppgreja, jag ska kolla, lägger jag ner dem, lägger jag ner dem De dig, Clara.

Du har den på dig. Vi sökte. Jag hade flera fickor som jag har på mina jackor jämt. Den fanns inte i min jacka. Men då är den väl här och jag låg i snår där jag kanske ändå fanns i närheten.

Eller är det hunden har den fastnat på honom? Vi har ju flera timmar den här hunden han har fått gå och leta och så tillbaka spåret som heter. Tänk om han kan leta upp, det vet vi inte ännu.

Okej, tänkte jag, jag får gå hem. Då har jag faktiskt ett tips. När det är så här omöjligt att hitta någonting och det bara inte går, då är det dags att avbryta letandet så att själva, vad ska man kalla det, leta-energin får lägga sig.

Det är som ett doftspår som man får hundar. Man ska låta det ligga. Det går inte, det är för rörigt. Det går inte för hjärnan att komma längre. Och då gjorde jag det, jag började med något annat.

Och när jag stod och gjorde något annat, jag tror jag lagade mat så bara Nu vet jag, jackan, visst den har många fickor, men vad har den mer? Den har en kapuschong. Och i den kapuschongen så är det en väldigt bred söm just det, sa jag och gick mot jackan.

Och där låg den då, hade den lagt sig inne i den här snöret. Vad heter det? Gången där det här snöret. Hade den liksom åkt in där i den labyrinten. Men det var många timmar som du inte kommer få tillbaks.

Precis. Men jag är inte främmande för Clara att jag nu när jag ändå är ganska mycket uppe i Stockholm att jag går in på SVT och pitchar en ny idé. Du vet det är Slow TV nu, man vill se stora älvvandringen.

Jag tror inte man skulle kunna sätta kameror uppe i olika lägenheter och sen följa folk som letar. Du är ett geni, vad roligt det hade varit. Det är också humor.

Ja det är jättemycket humor. Där skulle jag också vilja ha en mick på, för man gör ju också ljud när man letar. Och själv, alltså man får ju se människan i dess renaste form på något vis i letandet.

Där kunde man höra också det som våra mammor sa, om jag kunde begripa sa min mamma. Vad sa din? Om jag bara för mitt liv kunde begripa. Sen har vi också en variant, om jag kunde få min själ förstå var jag har lagt den.

Vi får ju mycket roliga meddelanden från våra lyssnare. Vi är så glada för det, ni är så kul allihopa. Alltså det är så underhållning för oss att läsa. Ni skriver så långt och så roligt.

Vi läser verkligen allt. Och vi får också poddämnen av er. Vi ska ni veta att det är ju ganska gött. Ja det är gött, en svag lördag som denna. Hej sötnosar, tack för en bra podd.

Det där ni talade om för några veckor sedan, vilka saker som ger massa respekt och hög status är mycket intressant och märkligt. Jag måste tillägga några punkter där. 1.

Folk i Sverige som lätt blir solbrända blir oerhört upphöjda, till exempel i lunchrummet på jobbet. Gud förbjude om du skulle vara född brun eller svart, men en vit person som kan bli brun det är tydligen enormt beundransvärt. 2.

Folk som skötts eller växt upp i närheten av havet. Detta är ett oerhört oklart argument som man ständigt slår i huvudet på oss som växte upp mitt i granskogen. Det får man tydligen inte ha gjort.

3. Svenskar som bott utomlands. Det kvittar vad man sysslat med utomlands, man blir upphöjd genom sitt exotiska, osvenska tillstånd till den allra högsta kasten i egenskap av utlandsboende.

Ja, jag kom knappt ihåg att vi har pratat, men då pratade vi om att det var fint att man... Det var väl havet vi var inne på då också, att du sa att det var bra att man kunde köra båt och så. Det var det, att vara uppvuxen på båt, alltså har gjort båtssemester.

Och sen var det ju, morgonpigg är bättre än kvällspigg. Eller, ja, morgonpigg, men alltså vara trött på morgonen som vissa människor då förstås är. Det är inte riktigt så bra status.

Man ska vara en sån med pigg. Man ska vara pigg. Inte lite käckt att vara pigg på morgonen. Jag vill bara slå hål på det. Inte lite käckt de som är så där aspigga.

Jo, men det här är ju ingenting som jag på något sätt försvarar. Nej, nej, nej, det vet jag. Utan det här är ju sånt här som bara är. Det är härligt att vara solbränd, eller?

Ja, vi älskar, vi är ju två som gillar att vara solbrända och blir ändå lite solbrända. Ja, och vi är väl också kanske överhuvudtaget lite... Jag vet inte, det här med granskogen och det...

Nej, den är ju inte riktigt vår melodi. Jag är ingen svampplockare och så, jag är lite rädd i skog. Jag vill gärna ha närhet till havet. Jag skulle gärna vara mitt på ett öppet hav utan att vara rädd, men rädd i skog.

Men jag håller med dig om, du lyssnare som du sa, att är man då också då, dessutom, om man inte bara liksom gillar skogen utan man är född på en plats med mycket skog och sen kommer någon sån här lirare som säger att den är född på Käringön och det blåser. Vi liksom fick ta, så då är man utraderad. Då är man ägd, och då tar man inte in storm i skog och sånt, för det är ju också tufft, utan havet som stormar, det är ju värderat mycket högre.

Ja, och det är faktiskt ganska hemskt att det är så, men en väldigt bra poäng. Ja. Sen har vi de här utlandssvenskarna, jag måste bara säga, det är också väldigt...

Vissa människor är så imponerade av om man har bott i ett annat land ett par år. Om man också bodde i Zambia, då är det liksom, nej, men jag bodde ju där och mina föräldrar jobbade med det. Och då kan man själv, jag kan nästan ibland haka på en sån grej om jag skulle berätta för dig om, det var ju han jag sa som bodde i Zambia i fyra år när han var liten.

Då hade jag kunnat liksom ge det, för jag själv tycker att det är lite spektakulärt. Men det är som att man tror att den människan som har bott i, ja, Zambia eller London eller någonting, den har fått mycket mer med sig i livet än vad man själv. Det behöver ju inte alls vara.

Det kan vara jättetråkigt att bo i Zambia och ha föräldrar som jobbar med bistånd. Man kanske sitter där med någon träd, nanny, inte vet jag. Så kan det vara, och då kan den som har bott i granskogen ha fått med sig mycket mer, eller hur?

Men det är märkligt med de här grejerna. Vi ska väl fylla på listan lite, kanske. Ja, det måste vi göra. Vad har du? Ja, men här är jag då, just för tillfället, absolut.

Kan bara göra yoga. Jag kan inte göra någon annan träning. Är det inte lite finare med folk som bara gör yoga? Jag förstår varenda gång det är finare att göra yoga än att typ kötta på.

Jag är ju väldigt fjärran yoga och allt sånt. Och när du säger att du var på ett himla härligt yogapass, då himlade jag med ögonen på insidan. Men det är ju alltid som med mig att man också är avundsjuk, men att det är ju mycket finare att vara så här...

Det är ju också med yogan är det som att du är en smidig person. Det kommer mycket med yogan. Du är ju sunt, du äter ju också. Äter ju inte kött. Den är ju också, men den är ju bra såklart.

Men den kommer hand i hand med ibland vegetarian och att man är grundad på ett helt annat sätt i yogan med dina andningsövningar och sånt. Ja, och det är återigen, och det är faktiskt inte riktigt så när man gör yoga, inte sjutton så man tänker jättemycket på sin andning hela tiden, utan för mig är det bara ett sätt att röra sig som jag råkar vara lite bättre på. Du är jättebra på det, du behöver inte hålla på.

Nej, men alltså, jag tänker på hur dålig jag kan vara på andra. Jag tycker inte om att löpa för jag blir rädd, för jag tycker att det är jobbigt. Och jag tycker inte om att lyfta så tungt, för jag tycker att det gör Och kommer klippa mig i pars då, som jag inte ska göra för mitt eget bästa.

Det är inte så tokigt, men nu vet vi hur jag ser ut och mitt hår. Nej, det blir pars för mig och de håller ihop. Blir det lugg också? Nej, det vågar jag inte. Eller, vet du vad?

Jag vågar det. Vi kör lugg och pars i höst om de. Och jag lovar att jag kommer göra det om de håller ihop. Herregud. Nej, men det är inte så farligt. Du är alltid fin, men det är ändå väldigt kul.

Nej, vi behöver inte gå in på det, men det blir inte trevligt. Det är ett rejält hot nu. Vi behöver inte säga så mycket mer om dem, men han har ju den här strategin.

Nu kör vi! Och du kommer vara min fru, liksom, tänker han. Han orkar inte se det som händer, eller hur? Nej, men han är glad. De har gift sig nu. Nu tuggar vi. Ska jag väl bara tugga på?

Han slappnar ju av ganska snabbt i den här relationen då, kan man ju tänka kanske. Ja, det är någonting. Men inte så mycket som Edin och Julia, om vi går över till dem.

För där är han ju verkligen inne i det här klappat och klart. Jag har fått en fru. Vi ser mycket på också, oj, oj, oj, vi har samma Deo, därför så är det nu klappat och klart.

Nu förenklar jag ju honom jättemycket, men han har ju lite den approachen att nu är det lugnt, nu är det klart, nu kör vi. Ja, det är så töntigt. Och vi är så lika, det är inte klokt alltså.

Det är inte klokt hur bra vi har det. Alltså vi har det så bra. Hur kan det ha blivit så här? Detta håller han på med, någon slags konstgjord andning. Han har ju hamnat i en loop med det här.

De vågar dock inte ta en pars för, för där vet jag inte, det skulle kunna hålla. Men jag vågar inte gå gamla med pars. Vågar du, Simmegren, göra pars och lugg om de håller ihop?

Då har du riktig dansgäracke. Det är Jonathan Lejonhjärta i första filmen där. Vad kul om vi båda två nu gör, ingår ett vad, och så får vi komma ut i höst som två Jonathan Lejonhjärta.

Åh Gud, vad kul. Nej, men jag, där får jag, jag får skumma vibbar på honom också. Gubbvibbarna, han sitter och säger det, kan du fråga frugan, säger han vid matbordet.

Och det blir sådär bara, ja, han säger alltid så, säger hon. Men som sagt, pars, det gapar vi inte med i det här paret. Sen har du ju hans kaffescenande där, den var ju faktiskt bra också.

Han är noga med det, du. Det var det enda brinnet jag har sett honom i hela serien. Han brann för detta kaffe. Där tyckte jag liksom, där tyckte jag han var lite mer intressant, måste jag säga ändå.

För han visade ändå att han har nåt intresse. Vem tror du stod vek rätt hemma sen? Ja, jag, Lisa. Jag var tvungen att testa. Jag var tvungen, och där blev jag också, fick jag lite ångest för att det är lite brunt i min kaffekanna.

Alltid när jag börjar. Men vet du vad du skulle fått säga, tipsa mig sen när vi är klara. Ja, tack. Nej, men jag har tänkt så här, Urban och Olivia då, det finns en scen när de kommer in i någon slags, jag vet inte, varför?

De ska få något att dricka innan de ska sätta sig till middagen i det här konferensrummet som de använder i tio evigheter. Jag bara, ska jag vara ljuset? Jag vet, Clara älskar ju fel, men jag har visat att det ska vara väldigt ljus i alla rum.

Jag får ju panik vid den här belysningen. Varför ska det vara så ljust? Jag fattar att det ska vara bra att filma och så, men det kan man väl lägga ett filter på i efterbearbetningen?

Jag börjar hålla med dig, jag vill gärna ha ljust själv hemma när jag tittar på tv, men det behöver inte vara så ljust där för dem. Nej, men också tv lyser ju upp så man behöver inte ha det ljust hemma för de har det så ljust. Vad de än ska göra ljust.

Och de har ju typ en byggnad som de använder och spelar in i, och det är väl den här lägenhetskomplexet som de har hyrt in. Och där, i alla fall, ska de gå in och ta sig ett glas, Urban och Olivia, och då säger han, men gud vad mysigt. Skål, finis.

Så vi kan ha lite koll på hans ändelselvtång. Mys och finis. Och vi får se vad det blir mer. Och om det blir mer att sitta i knä, blir det mer lusta? Det ska vi också följa upp.

Och hur kommer han då, när han har burit så mycket, kommer hon vilja bli buren mer? Kommer de bära varandra eller kommer han bära henne i andra miljöer? Poolen? Den har vi framfört oss, tror jag.

Och vad kommer hända med det här tjejgänget som egentligen vi bara sett början på? Kommer de göra en form av muteri mot killarna? Kommer vi få en helt egen spin-off till slut på dem?

Det vill man ju egentligen ha. De är ju de mest intressanta. Verkligen. Som nya, otroliga analyser av oss nästa vecka, berättar vi känner jag. Det är en annan sak som vi ska berätta och det är ju att man kan boka oss nu.

Ja, vi är ju ute och gör jobb på olika företag. Också hunnit med några stycken. Och då var det någon som sa, varför säger ni inte det i podden att ni är ute med föreläsningar?

Ja, vi gör allt möjligt. Ja, men vi gör inte ännu för er som har skrivit in några städjobb. Nej, men det kommer. Hyr vi av er så lovar vi att städa. Det är så det är ju.

Jag har inte hunnit starta den enskilda firman ännu heller. Nej, vi har inte ens sagt att vi åker ut och städar ännu. Men vem vet. Men det vi gör, det är ju att vi har till exempel något som vi kallar för ett beteendebingo slash quiz.

Ja, ifall ni har något kul som ni vill göra med jobbet. Eller någon kanske fyller jämnt. Alltså att man vill ha så här gruppövningar, där passar det också bra att göra sådana saker med jobbet som du sa.

Feel free, vi finns här om ni vill. Och var ska man höra av sig då? Jag tycker man kan DMa på simmegren och spolander som vi heter på Instagram. Där är ni ju himla, himla bra.

Där har vi så bra kontakt med er redan, tänker jag. Och det kommer komma ut lite mer information om det här om man vill boka oss och vad vi exakt kan göra och inte göra. Och med det så känner jag väl att, eller kanske du också känner att vi slutar eller?

För idag. Jag känner att jag skulle kunna sitta hur länge som helst. Men jag tror för allas trevnad att det kan vara bra att avbryta nu. Så jag lägger ett par timmar på att leta efter ett vit här till hörlurarna när vi går hem också.

Och innan vi tar lördagkväll som det är idag. Och så är det val imorgon och massor av saker kommer hända på måndag när det här avsnittet släpps som vi inte vet om ännu. Rys på det!

Och som sagt, Simmegren och Spolander på Instagram. Clara Zimmer på Instagram heter du och jag heter Anna Spolander. Och vi hörs igen nästa måndag. Det ska bli kul.

Ha det så fint. Hej, hej! Hej!