Pengar flödar in med lätthet till mig

Hej och välkommen till Simgränsbolander avsnitt nio. Välkomna. Sov du på tåget igår eller har jag drömt det bara? Precis, att jag jag är ganska svårt att sova i fordon som du vet eftersom jag ofta vill framföra dem själv.

Just det. Men nu är det någon ny trötthet som har infunnit sig när man åker i lite sena SJ-tåget hem också från Stockholm. Så att jag också var så pass trött att jag hjälpte en pappa på med en barnvagn in i tåget från början.

Sen upphörde jag att titta på var jag skulle sitta med min biljett. Så jag tror nu som sedan hände att jag bara satte mig fritt. Det enda jag reflekterade över var att jag trodde att jag hade bokat gång.

Men jag hamnade vid ett fönster men det spelar inte mig någon roll. Så jag åkte, somnade ganska snabbt alltså med öppen mun, vet jag. Vaknade jo för jag vaknade en gång av, du vet när man liksom biter till nästan själv.

Ja. Det har inte du varit med om. Nej men du är så här tyst när du sover. Ja, det ska du inte vara säker på. Nej men jag, det var ju ett, jag tror att du är en riktigt vargagap va?

Man kunde titta rakt in och räkna över alla tänder bak i munnen. Men då stängde jag igen och då la jag mig dubbelvikt istället framåt för att kunna sova. Och sov så tungt, vaknade av att någon knackade mig på axeln och sa Jag tror att du sitter på min plats.

Då var jag så långt inne i rämsan Clara så jag var i drömmarnas land. Jag bara tittade på honom och jag fattade ingen, var är jag, vart ska jag och så vidare. Så jag bara, va, va, va, nej du sitter nog på min plats.

Sitter du på 22? Ja, 22 är min plats, sa jag då. Nej men du ska sitta på 26, sa han då. Och jag bara, men vad är 26? Alltså det var rörigt, alltså lång ouppsatsig historia, kort.

Så då så enades han och jag till slut om att jag kunde sitta kvar där han såg ju att hon mår inte bra. Men han kunde ju gjort det innan han väckte dig då. Ja, men jag hade lurat på mig också om en dansspännande film som löpte på så jag skrek ju också.

För att sedan tog jag av ena luren och tänkte nu här var det volym. Men så som svar på din fråga, jag sov ganska mycket av resan hem igår och det är väldigt ovanligt. Nu är det högtidligt, för nu välkomnar Simigren och Spolander med glädje och stolthet vår första sponsor Kavli.

Och jag, alltså det är glädjen, nu står jag ju högt i tak här och det är inte bara för, och det här har du ju sett Clara, att jag älskar den här baconosten. Den är du på. Den är jag på och jag gör så många svängar.

Men jag vill också tipsa om, lägg den på tunnbröd, rulla tunnbrödet tight. Lägg det i en ryggsäck. Också upp till fjälls, det är ofta vi. Det är vi ofta komma med dig.

Ja, och trycker man riktigt tight så kan det läcka ut lite på sidorna och då får ju den som tar kantbitarna, ja, lite mer av det goda va? Men inte bara det utan vi är ju mest glada för att Kavli, och detta tror jag liksom inte egentligen att folk har koll på, inte jag heller, ägs av en ideell stiftelse som heter Kavlifonden. Mm, och det är fantastiskt.

Vad gör då Kavlifonden? Jo, sedan år 1962 och alla år därefter så har alltså hela överskottet från försäljningen av till exempel räkost, hamburgerdressing och även då din baconost till exempel Anna, gått till bra ändamål. 1,4 miljarder norska kronor har de hittills delat ut till till exempel projekt som förbättrar livet för barn och ungdomar.

Så vill man hårdra det lite, och det tycker jag ofta att man vill, så kan man säga att när man bre på ett sånt där riktigt tryggt lager Kavli majonnäs på, som en trygggrund också, på sin räksmörgås, så gör man världen precis i samma stund lite bättre. Men nu vill Elisabeth också komma in här så att alla produkterna är lika mycket värda. Det är inte bara någon räkost som ska gå i täten.

Alltså, jag vill bara säga att alla Kavliprodukterna bidrar till fina ändamål. Där kan man alltså välja fritt och därefter känna sig bra. Varför inte testa till exempel Bri, chèvre, oj, bra uttal.

Ja visst, men de har dem på tuba så. På en liten fröknäcke och här kommer ytterligare ett tips som jag hörde häromdagen. Hot jalapeno som funkar som en het och krämig chili cheese.

Lägg i crostader, värm någon minut i ugnen och där. Järn gott du. Gott, där är du hemma. Så tack Kavli för att ni satsar på oss såklart. Och framförallt tack för att ni har räddat, men jag vill måste ändå säga det, mången blodsockerfall i min familj både till fjälls och till skogs.

Tack också Kavlifonden och vill du läsa mer om den så kan du göra detta på kavli.se. Jag har då kan berätta vad jag inte gjorde förra veckan. För det ska vi säga var ju också sådär lite, skulle du hinna göra det här som vi nu ska prata om eller inte.

För det var mycket som krockade och sådär. Ja, det var ju så att vi var i Stockholm och vi åkte hem. Då var det jag som satt i baksätet, din man där framme. Var du i baksätet med mig?

Ja, det var mysigt. Vi fick åka bil hem. En lång resa som landade på, vad var det, sju timmar på grund av asfaltsbyggen. Men det var jättemysigt ändå. Då har jag inte varit på Kristallen dit jag var bjuden och där jag faktiskt var, inte jag, men vårt program Lokes hemlighet som gjordes av UR och SVT.

En serie om vikingatiden där jag spelade, ja, det är lite hemligt där. Vad spelade jag egentligen? Ja, vem var du? Ja, precis, för det ska man ju inte tala om för alla barn som den ska visas i skolorna eller görs redan.

Där var vi nominerade i årets barnprogram. Och då blir man liksom, tror jag, lite extra kallad till att du är välkommen till Kristallen, men du är också en av dem som kanske får gå upp på scenen. Då ska du göra så här och så här.

Alltså som man ska gå av scenen på rätt sätt, vilket väldigt många inte ändå klarar som du vet. Gud vad spännande. Kan du säga något om vad det var för förhållningsregler för oss som aldrig någonsin kommer få gå upp på Kristallen?

Nej, men det är någonting med att man, du får gå ut till vänster, gå inte ner trapporna till höger har jag för mig. Och det får ju alltid ändå vara någon som puttar på rygg där uppe. Antingen någon producent som har lyssnat och läst nu, eller så är det den som har läst upp nomineringarna som också får putta.

Ja, ja, ja, som styr ut den vinnande gruppen då. Säkert till någon sån här fotografering bakom, tror du inte? Ja, men också bara gå av scen, du kan inte gå av ner där.

Jag vet inte varför, de får inte vara där nere och rassla i raderna liksom, utan gå av. Jag kan också känna att de träffar någon bli stående och hamnar i bildfel. Hamnar i bildfel tror jag det handlar väldigt mycket om.

För sånt där är det ju på galor har jag hört. Och hade det då varit så att jag inte var nominerad utan bara skulle gå på Kristallen så hade jag kanske haft en lite annan inställning. Nu var det också så här, jag bor ju i Göteborg som ni kanske vet, och jag hade precis varit i Stockholm.

Jag såg problem, att hur ska jag hinna upp? Jag skulle jobba här nere på måndag dag. Kanske sluta vid fyra, det skulle bli. Det skulle bli tajt, men jag som ofta då är sur absolut, men också vill att du skulle gå har ju försökt nästan också ta det här jobbet du skulle göra den här måndagen för att du skulle kunna gå för att jag skulle se dig på tv.

För det hade jag sett fram emot. Men då hade jag förstå då, en bild framför mig. Och det var jag i mina långa pyjamasbyxor. Varför jag säger långa är för att jag har precis bytt från korta nu sommarfortsan till de långa svarta.

Där skulle jag sitta med ins av en tjuvlyssnarpodd som vi har valt att kalla Varför är Bobo så glad? Ja, och till saken hör att jag har då bytt ut alla namn här för att ingen ska kunna känna igen oss. Inte för att jag tror att de ingår i lyssnarskaran, Klara, men ändå.

Och för ingen heter heller något normalt när de pratar. Det är Igge, det är liksom, det är han, det är han, och det är smeknamn, och det är Tjena, det kommer han, och så är det något efternamn som någon kallas för och sådär. Men jag tror att jag har anonymiserat både platser i berättelsen och personer.

Avsnitt 1 då i Varför är Bobo så glad? Programledaren är då sex män som är så välbeställda, solbrända. Både lite sandhand kan de ha varit ute i något skärgårdsliknande, men också Rivieran tror jag i sommar.

Och då börjar han med att säga så här, Jag var ju på Bobos brygga, jag ska ta det på Stockholmsk, eller? Vad gör det? Det blir alltid bra. Och då ber jag ursäkt för det för han också så här.

Jag var ju på Bobos brygga i sommar och då kände jag liksom att det var något på gång. Han har sålt båten, säger de, tystnad först. Det var som fan, säger han då, så då förstod jag att det här stack ut att Bobo har sålt denna båt.

Alltså jag andades knappt, Klara. Jag bara, vad är det med båten? Vad är det som är så stelt? Ja, men också så här att han har sålt båten. Det kanske har varit hans liksom käraste ägordel.

Så där vilade de i den här försäljningen av båten. Och så fortsatte han då. Sen berättade han för mig att han var med uppe hos Iréns morsa, vet du. Det visste vi inte vem det är.

Och han har förälskat sig i detta ställe så till en milda grad. Han nu har köpt ett ställe där uppe. Då var det garv på det. För Bobo, han lämnar ju nästan aldrig tullarna för att det var någonting att han inte är mycket ute i skogen.

Och som jag förstod det så låg det här stället han hade köpt ute i skogen. Jaha. Ja, det fortsatte då. Och då säger en att han har också plockat 15 liter kantareller nu i höst.

Och kantareller har vi ju i hallen, förstår jag måste ha. Men alltså, man köper sina kantareller. Men Bobo, nono. Bobo har gått för natural. Han har blivit jätteglad.

Och då var det en som sa, han har också tappat, han är så fräsch. Han har tappat minst 10 kilo, var det också pratade om det, att han var fräsch. Och så att han var lycklig.

Och så pratade de om det. Och jag tänkte att när kommer det har han träffat en ny? Ja, jag menade, jag tänkte så. Har han kanske gått och blivit kär i en man? Jag tänkte, nu hänger det i luften, homosexualitet.

Han kanske har döpt. Men sen pratade de vidare och de tappade lite ämnet. Jag bara, men hallå, vad gör han? Och de pratade mycket om honom, att han också hade varit på det här stället.

Det var många vänner kring det här med Bobo, men ingen förklaring. Det är just män på något sätt att inte komma till kärnan. Nej, men de kan ju aldrig heller, de är för ointresserade av att gå på djupet.

De konstaterar bara, han är så glad, det är något nytt. Ja, nästa morgons avsnitt två. Samma gäng ungefär. Bara att vem är där då? Bobo. Nej! Jo, och det fattar jag inte först.

Jag noterade, han är här och han och de. Vänta, hon, och så var det en tjej som kom förbi, en kvinna som gick förbi och sa hej också. Nej, men i alla fall, då säger de så här då, när han gör entré, då säger de så här, har du blivit bergtagen eller?

Och då tänkte jag, tänker fel, han är så mycket i skogen. Och då är det lite skoj om det. Bobo är solig, Clara. Han är liksom, han mår så gott, denna Bobo. Jag lyssnar vidare.

Bobo slår sig ner. Då kommer nästa skräll i den här gruppen. Han ska inte ha kaffe. Nej, nej, nej. Han ska ha någon sån där mynto, alltså jag har sett att många dricker det uppe nu.

Någon mynto som typiskt du hade beställt. Men? Mynta lime te. Jag vet inte riktigt vad det är. Var det inte matcha? Jag skulle väl aldrig beställa det. Men du är ju också så här nyttig, så du hade kunnat ta någon sån här för magen tänker jag.

Ja, det spelar ingen roll, men det är du som dricker de gröna juicerna. Det är jag som dricker kaffe. Men alltså, kan det här ha blivit, han har kan ha blivit ihop med någon form av yogabrut?

Ja, det tänker jag också. Har han valt, är han vid yoga nu? Och då pratar de ju också om någon som hade gått bort. Och det här vet jag inte, men jag tror att det var Bobos fru som hade gått bort för några år sedan.

Och då var det helt under isen och det var massa sånt där då. Sen tar då Bobo upp en telefon och han börjar visa grejer för dem då. Och jag ser inte, för jag är liksom, så jag bara, telefonen skickas runt och jag bara, jag får liksom ställa mig upp nu och titta.

Det är också en hund som kommer fram till mig från det här sällskapet som är urgullig, Clara. Alltså en jakthund. Säkert. Okej, de pratar lite om honom och sen kommer de tillbaks.

Sen förstår jag att Bobo har alltså börjat dansa. Nej, nu? Ja, och Bobo har varit typ professionell dansare som ung. Men nu läser jag in lite mer, men sen han blev enke, änke då, änkeman, så han återupptagit dansen.

Bra Bobo. Musiken som pumpades ur telefonen var ju alltså inte så här pardans. Jag tror att det är någon form av, så som du kan, hiphop, streetdans. Och i höst så berättade han, jag ska gå fyra dagar i veckan, tre i en grupp, en gång med egen instruktör.

Nej, då blev jag väl för avundsjuk. Ja, men visst är det härligt ändå för Bobo. Så då vet vi att vi vet nu varför Bobo är glad. För det var inget mer dramatiskt egentligen än att han hade valt dansen.

Men vadå, vet du att han har förlorat sin fru? Nej, utan sen när någon dog så pratade de ett namn. Och då sänkte de värdigt och rösten lite. Så var det helt under isen.

För de var väldigt så här, vad kul för han hade inte varit med i det här gänget på ett tag. Utan nu var det lite höst i stan, alla börjar samlas igen. För vi har ju också, både jag och Mia, varit här innan.

Och de är alltid där. Vi har sett dem tusen gånger, vi älskar dem. Tillbaks från rivieran på något sätt. Så kändes det. Och han blåste in i någon lågskorv och lite, alltså jätte röda strumpor.

Alltså allt. Fint, fint. Intressant. Och Bobo nu kommer i höst då att dansa tre till fyra gånger i veckan. Men då är det tre veckor, en med egen tränare. Och där han har köpt det här stället har han också dansat under sommaren, vad jag förstod.

Så då? Jag tänkte så här, vi är bara på avsnitt två i den här podden. Jag kommer att kunna berätta så mycket om den här gruppen. Och jag älskar dem. Ja, jag ser fram emot fortsättningen.

Vi fick ju väldigt fint gensvar på vårt segment om slutstäd förra veckan. Vi har bjudits hem hitan och ditan till folk som, ja, de vill absolut hyra ut till oss. Men de vill framförallt att vi ska komma dit och städa.

Ja, alltså vi vinner så mycket sidojobb i den här podden så det är inte klokt. Och nu har jag hittat ett nytt jobb till oss, Anna, som jag tror du skulle kunna joina mig i faktiskt. Och det är det här med bilstäd.

Jaha, du har nischat ytterligare. Ja, jag har alltid tyckt att det är väldigt roligt att städa bilar. Och nu fick jag chansen. Lite roligare kanske att städa andras bilar än sin egen, jag vet inte.

Men jag med mig själv. Men det tror jag i alla fall i mina algoritmer så att jag får väldigt mycket så här, vill du känna dig piggare, gladare? Är det en farsa som hindrar dig?

Har du smärtor? Vill du helt sluta dricka alkohol och tycker det är svårt? Vill du, alltså det finns mycket förslag för att jag ska kunna leva bättre. Och detta kommer då, får jag bara fråga, i typ ditt Instagram-flöde då?

Dyker det upp? Ja, och då är det ofta en väldigt attraktiv film på något sätt. Alltså klippet är väldigt, och då handlar det kanske om, vill du för en enda gång nu få till att göra yoga varje dag?

Och det vill man ju. Ja. Och då så klicka här och så kommer man in och då står det, du får en gratis webinair där jag förklarar för dig hur du ska lyckas med det här.

Och gratis är ju en väldigt stark signal på mig va. Allt som är gratis vill jag ha. Och jag vill ju berätta för mig gratis hur jag ska kunna få till att göra yoga varje dag.

Bra yoga som inte förstör min kropp och så där, för det kan den göra nämligen. Och då när man har varit på det här webinaret då är det att man sitter oftast på Zoom och så sitter det en person och berättar. Kan man prata med den personen, ställa frågor och så då?

Inte så ofta tror jag. Nej. Det blir för pladdrigt, det kan vara hur många som helst du vet. Kan man se en massa bollar då som på ett Teams-möte, alla som är med eller bara en...

Det skulle jag nog vilja säga. Ja, det är så är det. Och man kan få en frågestund på slutet också, men då är man ju så trött för de här människorna har inte riktigt lärt oss det här med att sluta prata för sjutton, du har redan sagt det.

Utan de pratar gärna på och ser på sig själva också. Hur gulliga de är i kameran och så vidare. Men det man då glömmer varenda gång det är att efter webinariiet så talar också de här personerna om att tyckte du om det här så vill jag väldigt gärna att du förstår att vi har en bit väg till att gå.

Ja, det här är bara början. Så efter webinariiet bara för mig, för jag har inte varit på något sådant, då är man inte klar utan då ska man fortsätta. Man har fått en liten munsbit typ.

Alla ni som lyssnar på det här idag och som har klickat in, jag är jätteglad att ni har lyssnat. Nu ska ni höra, ni får alltså 20% rabatt på min kurs Yoga varje dag som du mäktar med, eller vad den kan heta. Och 20% på, jag vet inte hur många tusen det är, men det är ganska lätt att tänka att det här kanske är bra.

Det enda man då glömmer är ju att det här kommer alltså då ske via mobilen och där är det lätt att gå fel då man tror ju att man ska få sitta och prata med den här personen. Jag köpte för två, tre år sedan hade jag väldiga problem med oro. Jag kunde liksom inte bli fri från min oro.

Jag hade liksom oro för det mesta i mitt liv. Det var jobb, det var familj, det var väldigt mycket. Och dessutom så hade jag liksom inte, jag hade inget kontor heller att gå till så att det blev liksom som att jag skulle påbörja en arbetsdag hemma i min lägenhet.

Ja, det var jättejobbigt. Och jag hann inte knappt gå upp förrän det liksom så här bara bing, sådär, jag har den klar och då har du gjort dig i ordning för dagen. Nu är det dags att börja oroa dig.

Och sen kunde jag inte liksom släppa den och då kände jag så här, jag får titta lite på vad finns det för kurser här. Och då var det faktiskt, den här gången tror jag inte det var något webinari än, utan det var en otrolig rabatt på en amerikansk kurs med en kvinna som jag tyckte var på något sätt härlig. Jag såg något klipp på Instagram och då hette det någonting med change your thoughts and you will be happy and rich.

Och jag var så långt ner i skorna, ska du veta. Så jag tänkte, det här, och det här var inte så dyrt, det kostade kanske 1500 spänn eller någonting. Hur kan det vara så billigt?

Och också jättelockande, man vill ju vara allt det. Ja, och då var det thousands of people, om det inte var millions of people. Det var också på engelska, jag ska vara med och sen det var, eller?

Ja, det var så på engelska. Har ändrat sina liv med mig och så kom det upp då liksom. Jag klickade ju mer och mer, jag kom längre och längre in och då kom det filmklipp och tack snälla Carol, du har förändrat mitt liv och hade jag inte så, och nu sitter jag här i mitt hus och det var så väldigt mycket de hade lyckats för att de hade lärt sig att tänka på ett visst sätt och blivit så jävla stenrika.

Dröm. Ja, riktig dröm. Jag köpte kursen och satte mig direkt och tänkte, nu ska Carol och jag snacka. Hon verkar så fin, hon verkade faktiskt på riktigt, lite oamerikansk.

Jag bara gillade henne och då drar det igång en film på hur Carol går på stranden, kanske i Miami eller något sånt där och berättar om hur det var för henne inne i kameran då när hon hade varit så fruktansvärt orolig och tänkte så negativt om sig själv. Alltså hennes liv var det vad hennes mamma var sjuk och hon hade ingenting på plats. Men hon har alltså då lärt sig att tänka på ett visst sätt och det ska jag dela med mig av till er.

Paus. Nu tänkte jag, nu kopplar hon. Nu kommer hon, nu ska hon nästan göra sin uppvisning. Hello, my name is Clara. Det var också övat in då tänkte jag att nu kommer presentationsrundan gå på engelska.

Visst. Jag hade anteckningsblock, jag tänkte nu föreläser du, jag antecknar, jag räknar upp. Och snart är det jag som går i vattenbrunnet i LA med Miami och så vidare.

Absolut. Och jag tänkte så här då, nu ska du förstås föreläsa men jag kanske någon gång har en fråga och jag säger hallå och sträcker upp den här lilla Zoom-handeln eller vad det nu är. Det var modul ett, modul två och modul tre som jag hade köpt.

Och modul ett var ju det här att jag skulle iaktta vad jag tänkte på en dag då. Då skulle jag skriva upp mina negativa tankar. Sa Carol det då? Ja, det var första uppgiften vi skulle få.

Då tänkte jag, jag fortsatte tänkte jag så Carol kommer ju vilja höra vad jag läser upp. Ja hon är ju fixerad. Hon sitter nu i Los Angeles och väntar, Clara simbra.

Are you going to share your thoughts? Typ. Yes, that I will do now and I'm very glad to be here and I hope you can change my thoughts. I mean I change my thoughts but you teach me the tools to do it.

Och då skrev jag väl upp under en dag vad jag tänkte för skittankar om mig själv. Det var faktiskt inte dumt direkt. Men det var ingen som hörde mig och där liksom.

De skulle jag bara ha i en bok de här tankarna. Jaha de skulle inte då visas upp för klassen typ då eller? Nej det kom aldrig något sånt utan filmen var slut då.

Parat med att hon berättade hur hon hade haft så fruktansvärt orolig och hon tänkte så negativt om sig själv. Och sen hade hon börjat, hon liksom satte första stapeln så här. Jag är ful, ja då fick man skriva på andra sidan.

Jag är vacker. Jag kan inte, jag är dålig på möten, jag är svinbra på. Det är inte helt dumt men det var väldigt ensamt såklart. Nästa modul var att jag skulle rabbla mantran som hon beskrev var liksom typ så här.

Money comes fluently to me. Nej men alltså jag fick ju då översätta dem till typ pengar strömmar in med lätthet till mig. Bra översatt tycker jag. Ja. Och det skulle jag ju inte bara skriva upp utan jag skulle också spela in det på mobilen och ha det i lurarna när jag var ute och gick.

Och efter det så skulle jag också då samtidigt börja säga det högt när jag gick omkring. Klara. Och det här skulle då göra att universum hörde mig. Först skulle jag säga det inåt mig själv.

Pengar strömmar in med lätthet till mig, pengar strömmar in med lätthet till mig. Hela tiden då? Ja, precis. Och då skulle det också uppfattas av en annan energi, eller vad heter det?

Frekvens kallas det. Det är också ett väldigt populärt ord. Och då skulle universum uppfatta det och sen skulle det liksom vara klart mellan oss. Ja, och då förstår jag universum Den killen som jag så lagt bakom höll upp min iPad och tittade, fläck på tröjan och ett par shorts ner till.

Då kan jag ju säga att det är ju inte någon som tar hand om sig själv, tänker jag, med deras blick. Men betyder det, Clara, att man ska gå på hudvård och sånt, tror du? Ja, det snackades om naglarna har gjort, men nej, nej.

Då fick jag en flashback tillbaka till 80-talet, där jag var lika gammal som dem, höll jag på att säga, men så är det ju inte riktigt. Men jag bara kände så här, gud vilken tur att jag slapp undan så mycket, för jag hade alltså pappas t-shirt över ett par pösiga, riktigt stora 80-talsbyxor. En tofs fördelade upp på huvudet, alltså bara en del av, som låg som en blomma, ramlade ner.

Väldigt sparsamt med smink. Och gick inte att träna någonting förrän jag spelade lite basket. Det fanns liksom inte ta hand om sig, vad är det? Nej, jag visste att man kunde.

Jag hade också bara pappas garderob. Skjortor, gigantiska skjortor med t-shirt under. Och sen några stora replay-jeans, senapsgula. Så jag var ju oformlig alltså.

Jag var liksom en oformlig... Man kunde inte se att det bara var en kvinna eller man om man gick bakom mig, tror jag. Och det är inget fel i det, men just att jag kände som du, och jag har inte tänkt på det, men vad skönt att man slapp att ha det kravet på sig, att man ska se ut som att man gör så gott man kan, vill man säga också.

Ja, just nu och Felix, de håller inte på att snacka om att man ska ta hand om sig. De är som de är. Men de är mer så här bonfire, har en husbil. De tycker vi mycket om.

Och när hon frågar honom, vad kan du inte kompromissa med i någon form av frågekortlek, eller vad det är de har, och han säger att han skulle inte kunna leva med någon som inte vill ha barn, var väl i sansen. Fy. Killar, lyssna på mig.

Det där är en biljett rakt ner i trosan. Nej, men alltså, herregud vad bra svarat. Men också rakt in i en harmonisk, på något vis, en harmonisk relation. Ja, och nu kan det ju finnas människor som inte vill ha några barn, och jag vet, då blir det så.

Men det är ju någonting med honom också, hela hans utseende och den här mjukheten han har, att man bara ser hur det sitter två knubbiga bebisar på de där armarna. De kommer vara också, förlåt att jag inte avbryter, de kommer också vara sådana som orkar gå på fjällvandring med dem när de är små. Och de kommer kunna cykla offroad tidigt.

Man kommer vara så pappaledig. Alltså det är, tyvärr, det är något mysigt när en kille har fokus på det där. Alltså håller inte de ihop efter det här så kommer jag liksom tappa troen, för de känns ju som att de kommer hålla i.

Tror du inte det? Ja, och det är ju inte det att han har bråttom att bli farsa. Nej, han längtar efter att bli det redan som så ung. Bonfire på dem. Ja, fem eldar av fem.

Vi följer med spänning, nu ska de ju snart in i det här stora huset och bo tillsammans. Det kommer bli middagar, det kommer bli diskussioner. Vi tackar för det alltså.

Nu blir det hett om öronen. Nu får vi backa av. Och det ser redan då i gårdagens avsnitt, som vi inte har hunnit se ännu, ska vi säga, som inte låter som att vi inte är uppdaterade, för vi är oerhört rädda att vi ska göra.

Anna och jag har väldiga problem med det här, att vi ligger lite efter. Vi har stött och blött hur vi ska kunna klara av att vara inaktuella, men just det här, eller hur? Men ska säga att vi återkommer med detta, och rent allmänt så återkommer vi i podden också nästa måndag.

Det gör den, absolut. Vill ni följa oss på Instagram, som vi brukar säga, så heter vi simmiggrenspolander där. Du heter Clara Simmer, jag heter Anna Spolander, och vi är som alltid så glada att ni lyssnar.

Tack för att ni lyssnar. Hej, hej. Hej, hej!