Slutstäda kroppens smutsigaste rum!

Hallå där, det är dags för Simmigren Spolander minsann. Avsnitt åtta. Välkomna och vi säger också välkomna till Stockholm för idag sitter vi på Eykast och poddar.

Det är heltäckningsmatta, det är fina gardiner, till och med lite matta på väggen. Mm, och det var ju en nollåtta då som vi tänkte, åttan ska gå i nollåttan. Man kallar ju stockholmarna nollåtta.

Ja, men är det något själsligt eller holistiskt i det här nu? Nej, men att åtta avsnitt och... Nu får jag ju... Har jag sovit dåligt eller? Ja, kanske lite. För vi har ju för första gången sovit tillsammans.

Vi har ju lånat en lägenhet av en kompis här. Det ska vi tacka för också. Tack. Och det var en soffa där vi låg skafat oss i natt. En bred alltså. Ja, bred ja. Absolut, men det är ju något visst när man ska sova lite som att vi sov över hos varandra.

Och jag hade i alla fall en känsla av att det var lite som när man var liten. Men det var det verkligen. Och det var ju väldigt... Jag hade ju dig i mina drömmar hela natten.

Det var olika saker, men det var mest positivt kan jag säga. Vad gjorde jag då? Nej, men det var mer så att vi gick i bredd. Ja, vi gjorde saker. Det drog det inte om att vi sov då, utan...

Nej, vi gjorde saker. Om man säger så här, vi gick i bredd genom livet. Det var väldigt fint. Jättefint. Och jag då valde kanske någon lite mer praktisk dröm helt i linje med personlighet.

Att det fanns en liten trappa upp i det här kontoret. Jag vill också säga, det är jätteointressant att höra på folks drömmar, så det här är klart om tio sekunder. Men vi gick en liten trappa upp och jag vet, där fanns det en massa extra kontor.

Och i drömmen tänkte jag, men det här är ju perfekt, här kan vi podda. Ja, det är som den här dikten av Transströmmen, valv efter valv öppnar sig. Inne i mig eller något sånt där.

Ja, precis. Men också för oss. Ja, absolut. Men i övrigt då så har vi ju letat och snackat på kvällen innan vi somnade. Och Clara har ju en person inom sig som vi kallar för Plisabeth, som är...

Ja, du kanske får säga själv för dig som inte har lyssnat innan vem den här Plisabeth är. Jag heter ju Elisabeth i Andranamn. Och jag har fått höra från flera personer att jag är en plisare.

Det vill säga viktigt att alltid stämningen hålls i schack, va? Och då går ju plisarna upp och överdrivet plussar på folk, skulle jag säga. Fastän det inte kanske riktigt finns täckning för det.

Exempel som jag kan hålla på med, det är väl att om jag kommer hem till några och det ska gås någon husvisning så finns det inga ord för hur fint de har det. Det är nästan liksom varje runda. Men gud vad fint det är, men...

Alltså så fint. Jag har aldrig sett och så där. Och det är ju ren lögn ibland. Och det känns sådär faktiskt. Men nu har jag börjat försöka fundera på Plisabeth att en grej jag håller på med nu, det är till exempel att hålla tyst.

Om jag inte tycker som någon annan person, om flera människor sitter, så behöver inte jag så här... Ja, men juste, så kan det ju vara. Så kan jag också göra. Eller så kan...

Bara för att det ska bli lite bättre stämning. Nu sitter jag bara som en blixtlåset. Tyst! Så säger du också ibland, du kan också vara tyst, har du sagt mig någon gång till mig.

Men igår så var Plisabeth inte alls på plats när vi skulle somna, för då hade du en bettskena i till att börja med. En ny. Ja, för ni vet ju att den andra försvann i det här branddramat.

Har ni inte hört det, gå bak och lyssna på avsnittet Klaras bettskena i branddramat. Är det någon som har hittat den? Jag känner ju inte dumma, bara kontakta mig rakt av.

Ni hittar väl något nummer. Upplands Väsby. Ja, precis. Ja, men då hade du bettskenan i och då sa jag nu, för vi hade pratat, vi kunde ju inte sluta prata heller.

En grej till var det hela tiden, en grej till. Och då så sa jag, men nu säger vi godnatt, Zimmer, för du var också lite tröttare än vad jag var. Jag hade någon uppspelthet över att vi skulle sova över.

Men då hade jag, tittade jag på lite, jag har väldigt svårt att somna utan ljud, eller jag kan inte somna utan ljud. Så jag drog på en liten tv-serie faktiskt på SVT på lägsta plutten. Nej, Anna, det var det du inte gjorde, utan du låg alltså och scrolla klipp.

Så jag fick följa med genom alla dina små... Jag hörde även klippen alltså, sen övergick jag i SVT-serien. Ja, och då blev jag också väldigt medveten om hur sjukt det här är, det vi håller på med, för då fick jag liksom genom dig höra hur din hjärna fick ping-pong åka igenom alla möjliga musik och sånt.

Ja, visst. Nej, men och då i alla fall så hörde jag bara då hur du liksom ryckte till lite i sängen. Jag trodde att du sov. Och så hörde jag då genom bettskenan, du kan inte ha något ljud.

Förlåt? Du kan inte ha något ljud. Nej, sa jag. Jättesträng var du. Sa jag inte, du kanske ska ha huvor. Ja, så sa du först, du kan ha inga lurar. Nej, jag har lurar, men jag har bara med sladd och de går inte in i min telefon.

Nej, men då måste du sänka, sa du. Och där låg jag i mörkret och hörde din andhämtning gå in i rem. Sov riktigt gott. Och jag hörde inte på något ljud. Men jag vill tacka dig, för det är första gången kanske sen jag var nyfödd som jag har lyckats.

Det tog sina timmar vid 02 tror jag jag till slut kom till ro. Somnade utan ljud, för det kan också vara en del av min utveckling, Clara. Tack. Och jag kommer ihåg att jag tänkte, hoppsan där, hugger jag till.

Men så tänkte jag, det var väl inget konstigt, jag måste ju säga till annars kommer ingen av oss sova. Precis. Anna kommer skada sin hjärna med klipp och jag kommer ligga och reta upp mig på Anna.

Det vill jag inte. Nej, men i övrigt har du ändå retat dig på mig på resan. Vi har ju varit nära konflikt några gånger. Till exempel så blev jag ju irriterad på dig igår för att du vill ha så himla ljust.

Där blev vi ovänner nästan, för då vill jag bara säga till dig som lyssnar, det är ju inte så att du vill ha en liten lampa tänd. Du tände ju alltså som att det skulle kunna obducera mig. Det är tandväkarmottagning.

Så jävla omysigt också när vi hade den här mysiga lägenheten, det skulle vara lysrör på. Jag vet inte om jag kan ändra på mig, för det här är inte du den första som har påpekat, utan många som kommer hem till mig och sa Du måste ju ha andra lampor, säger de. Ja, men sätt upp andra lampor åt mig, jag kommer inte göra det, säger jag då.

Men jag tycker det är så skönt att ha jättetänt. Och det ledde också till ytterligare en konflikt, eftersom det lös ut så mycket från oss och tittade också alla in till oss. Och då sa jag, men gud, kan vi inte rulla ner?

måste alla titta in? Nej, jag vill att de ska titta in, sa du. Just det. Här har väl jag kanske en voyeur i mig. Jag har absolut ingenting emot att bo så här så att folk kan glo in och att jag kan glo in till dem.

Jag känner mig trygg när jag vet att folk ser mig, då vet de ju att jag finns. Så jag är en riktig radhusmänniska egentligen, skulle jag säga. Sen så retade jag väl upp mig lite grann också när jag var ute och promenerade på att Akta dig nu här, nu kommer cykel här, Clara, och akta dig nu.

Jag fattar inte faktiskt nu, blir jag ledsen när jag tänker på det, för jag ser också att du blir lite ledsen nu i ansiktet. För allting var ju bara av omtanke. Men det här rör en annan konflikt eller en liten, när jag freste till när jag var på den här weekend-konsertutfl Fick jag googla det igen, då blev AI sur på mig.

Och skrev så här, eftersom vi precis pratade om detta kan jag förtydliga att svaret fortfarande är nej, han är inte alltid sur, men det är lätt att tro det baserat på hur han beter sig på scenen. Som vi gick igenom precis handlade det mer om att han skyddar sin integritet, saknar traditionell publikkontakt och har en väldigt torr, ironisk humor. Privat och bakom kulisserna beskrivs han, som jag just sa, ofta av andra musiker som både varm, rolig och pratsam.

Var det något särskilt beteende eller någon specifik händelse du tänkte på, eller vill du veta mer om hur hans relation till media och intervjuer har sett ut genom åren? Jag blir kränkt att jag har hört också. Är du den första som har kränkt AI?

Och vill han, har han en relation med Bob Dylan? Alltså, det kanske är ett jättefan till Bob Dylan som har svarat så. Här ligger det ju nära till hans att om en robot som jag lite bonigt väljer att kalla det, svarar så, så börjar jag också tänka på, kan det finnas en överrepresentation av sura gubbar med kanske några bokstäver i sina diagnoser?

Jag vet inte. Som också bara måste göra samma sak och åka runt så. Jag vet inte, jag låter det vara öppet. Men det var sista gången jag frågade den där AIn alltså.

Det här tycker jag var obehagligt, att vi är ovän med AI. Det orkar inte vi behöver, men vi kan jobba med min, för min har inte, jag har inte kränkt min so far. Nej, men där provar jag Anna.

Förra veckan så vill jag säga att då pratade vi om naveln. Och vi tyckte ju att det var så pass obehagligt att vi övervägde att klippa bort det. Men vi behöll det.

För Clara sa, jag har inte, du hade ju ändå ett fokus, du vet att naveln finns på din kropp och att den bör rengöras. Jag vet ju såklart att jag har en navel, det är inte så. Men eftersom jag också har en lite djupare navel som jag också har kollat på nu när vi har varit på resa och så, så tänkte jag, Gud, där har det inte varit på många år i den naveln och städats så att säga.

Så jag fick ju då åka hem direkt efter inspelning, ner med en topp som du sa, gå ner med en topp så ser det ut. Ja fy, det är väl obehagligt att man tänker på det. Jo, det var som att jag också petade in, det var någonting som var jätteotäckt.

Så det fanns nerver där som ledde åt allehanda ställen. Ja, till mamman! Då vill jag bara säga till mitt försvar att det luktade inte illa på den toppen. Jag tänkte, hur ska detta vara och hur ska detta vara?

Och då skrev jag till dig omedelbart, har du nu kollat naveln? Den är ren. Så det vill jag säga. Men det var ju många som hörde av sig, simmegren på landet heter vi på Instagram, by the way.

Som hörde av sig om andra, liksom kroppens smutsigaste rum. Jag har fått så mycket, Clara, vad som är smutsigt. Har du det? Ja! Jättemånga som har hört av sig om nedre delen på ryggen.

Alltså svanken, skrev någon, ländryggen, det borde ju vara samma. Att det är fruktansvärt smutsigt på ländryggen. Är du där och svabbar, eller? Men hur vet de det?

Vilka är det som har kollat upp det då? Tror du att det kan vara en massör kanske, som jobbar i de regionerna? Och de möter ländryggar som är riktiga svin, tänker jag.

Och vet du vad det blir då? När den knådar, då kommer det svarta... Kommer du ihåg att man av liten kunde gnida sig själv på armen så här? Då kommer lortfamiljen här.

Då kom det svarta... Men hade du bränt dig i solen då, så det lossnade skinn, eller var det bara allmänna...? Jag skiter i, men det kanske är celler som är döda, så man ska ju pila sig, Clara.

Ja, så ländryggen måste vi börja med, för jag tänker att vi jag tänker väl att den åker med schamponeringen ner då. Gnuggar du ländryggen? Nej, aldrig gnugga ländryggen.

Men då börjar vi med det, tycker jag. Ja, vi börjar gnugga. Sen så var det någon som skrev också om att vi har någon form av död vinkel, precis bredvid örat. Och det stod bredvid örat, så jag vet inte om det är framför, bakom örat förstår man ju att där kan det hända grejer.

Men som jag, det var också, jo, vet du varför? Jag tror att det var framför örat, för det pratades om att ibland kan man glömma att sminka sig där. Att det finns en död vinkel, precis framför här man åker in i örat.

Så det var också väldigt... Om man tvättar sig så kan det vara att man precis missar den delen av örat. Så det är att man går in i örat och gör sig ren. Det var också äckligt hos frisören, sidospår.

När de har tvättat håret och de åker in med handduken, man får så här ett finger i varje öga. Oh, säger alltid Ristö till. Ja, titta inte på den sen då. Nej, gör inte det.

Nej, för det vill man inte. Det är som att titta ner i någons iPhone-skal. Ja, men exakt. Jag blev verkligen inte med min starka färg på öronvax. Nu fick jag outa det också, att deras handdukar ska...

Jag har hört någonting att det är bra att ha starkt öronvax, att det är någonting som är år... Nu är vi ute på Tunisien känner jag, men att det är någonting med att det är bra för hygienen i örat eller någonting. Alltså har man inget vax så är det inte bra.

Något sånt. Jag har också en story om öronvax som jag kan ta i ett annat avsnitt. Jag tror jag ska läggas kanske ännu mer äckel. Nej, det var jättebra. Jomsken kom in också som en plats som tydligen inte tvagas tillräckligt ofta.

Det har jag faktiskt hört redan, och det var någon snubbe som sa det till mig, att där kan det lukta väldigt fränt i jomskarna. För där kan det också vara nästan som att det är ett litet väck, tänker jag, ibland. Men där tvättar man ju sig, för det är ju nära könet, och könet vaskar man ju av när man är i duschen.

Ja, det vill jag påstå att jag gör, men nu blir jag lite sådär... Jag står nog inte och tvättar jomskarna. Jag ska absolut göra det redan efter sänding här nu. Ja, vi går ut här på E-kost och hänger under handfaten.

Nej, men sen det sista då också, som vi bara nu tillsammans den här veckan, och så kan vi summera den här lyssnargruppen och vi då. Nacken och baksidan av huvudet, både schamponering men också tvål. Jag har nog inte varit uppe med tvål i nacken, ska jag säga dig, Clara.

Nej, inte jag heller. För då kan tvålen komma till håret och då kan håret bli ännu risigare. Men du menar bakhuvudet? Bakhuvudet, det var liksom så här, man ska inte glömma bakhuvudet.

Och då tänker jag att det är schampot. Men det var också, och inte heller nacken, för det var samma meddelande, att nacken. Är det någon kroppsdel som var får fri från tvagning?

Ja, jag tänker, det var ju faran där, att jag ska snusa den i nacken kanske. Och så där lite romantiskt, då vill man inte att det ska lukta, men där går jag in med parfymen. Ja, jag menar det, vad luktar det?

Usch, smuts och parfym är inte heller gott. Men låt oss tillsammans denna vecka då, med start idag måndag, inleda stora tvagningsveckan. Summerar vi sen, har vi varit på alla ställen, finns det fler döda rum på våran kropp?

Ta reda om det för oss, för nu tycker vi verkligen att vi har försökt här. Och hjälpa till. En sak som vi blev glada för nu när vi skulle campaiera ihop då, det verkar att vi har en väldigt gemensam inställning till hur vill vi lämna det här?

Och det började ju redan när jag hade kommit och vi satt oss ner och drack kaffe, Ja, Klara. Då började det också. För den här personen kanske hade levt lite själv ett tag och nu lever det inte själv så det har gått bra för den här personen.

Och det var kanske lite inre. Rätt efter detta. Så det kan vara när man inte är inne med riktigt. Full respekt för det. Men det fanns ju liksom spår där jag kunde göra någonting då.

Sofforna vill jag bara säga, de stod på ett sätt när vi kom dit. När vi åkte därifrån hade jag gjort en mindre justering av soffornas placering och även ett bord. Jag hade också rensat rent mycket bland saker, sorterat.

Jag var inne i badrumsskåpet och där sorterade jag, slängde ett par flaskor som var tomma. Jag gick också över, det fanns ett bastu där som jag också gick över. Det fanns också ett litet tonårsrum på ett större boende.

Där var jag också inne och fluffade till, skakade mattor, bytte mattor, rullade ihop några matteklara. Så jag tänkte, här behöver vi väl inte ha mattor? Tvättade plädar.

Jag jobbade alltså kanske 12 timmar med detta boende. Jag gick också sedan över hela gårdsplanen och gjorde lite i ordning. Och även vid entrén där det var lite krukor där det inte riktigt hade tagits om hand.

Där köpte jag på ett ställe en annan grej som som tack då. För mig kändes det här som att jag är så, vi betalar ingenting för det här boendet. Och jag förstår att du har mycket nu så jag röjer i ordning.

Så gjorde jag det här knepet med vasken som du har sett mig göra med det här boendet va? Så den blev skinande ren. Jag gjorde så jävla rent hus på diskbänken när det var mycket så här koppar med budskap och så vidare och så vidare.

Jag gjorde i ordning hela den här personens städskåp med helt nya produkter, ny hink, ny mopp. Men där vet jag, där landade det alltså, det landade faktiskt inte bra. Utan den här personen ringde ju då upp min man och sa typ inte vad har ni gjort?

Eller på något vis, vi ska ju åka med min man hem idag härifrån så jag kommer inte riktigt ihåg för det här är lite trauma för mig. För jag tänkte, usch nu kommer samtalet, nu kommer jag ser på displayen. Nu är det denna personen som ringer va?

Och då tänkte du att du ska få beröm? Ja, alltså jag tänkte så här, ja att kanske den personen skulle ta till gråt. För att det fanns en väldigt omtanke från min sida i detta.

Ja, det är klart. Men det var ju inga glada miner riktigt då, att jag hade gjort sånt här röj. De kanske inte var redo att ta ner hjulen till exempel, som jag har varit redo för.

För jag vill alltid jula av på juldagen då, för då är det över för mig. Och sen kanske jag hade ställt in alla julsaker också, packat in julsakerna. Snurrat sladdar runt ljusstakar och så där.

Så att det stället landade... Skäms du för mig nu? Ja, jag gör det. Jag blir sugen på att du ska komma hem till mig, för det har inte varit några problem. Om du skulle vilja...

Bara ring, Klara, så kommer jag. sprayflaskorna och... Jag har ju ett hörlstan när jag städar, som alla grejerna hänger i, så är de lättåtkomliga. Men för att runda av så vill jag bara säga att vi har också städat denna lägenhet som vi har varit i nu.

Och där gick du också in och stoppade mig och sa så här, nu, jag tror vi måste sluta nu Anna. När jag var på väg in i skåpen. Ja, precis. Jag kände själv nämligen att jag höll på att ramla ner i ett riktigt sprayhål.

Och det vill jag faktiskt absolut inte i det här fallet, att det ska komma en sån... Vad fan håller ni på med? Men så vet jag, det är deras uppdrag också. Alla ska få vara med och man ska hålla debatten öppen.

Urban då? Det är en av de här som har fått gifta sig utan att se sin fru innan, så att säga. Eller sin kvinna som han ville säga. Min kvinna. Redan där kokar man ju då.

Ja, du har fått oss att koka Urban, och det tror jag faktiskt var lite din avsikt också. Jag vet fortfarande inte om du är på riktigt. Jag tror också att det kan vara SVTs avsikt att man ska koka.

För det finns ju inte en podd som inte har pratat om det här längre. En krönikör som inte har skrivit om detta. Så vi är inte på något vis unika. Men låt två kvinnor koka för tusan.

Ja, för det skrev du skita nu med Urban, på riktigt alltså. Jag blev så fruktansvärt rädd för att du har ju också då... Jag har inte läst riktigt exakt, eller uppfattade faktiskt inte riktigt vad det var han jobbar med.

Men jag vet att han i alla fall är inblandad i kurser där män ska visa sårbarhet och känslor. Men ändå kan du säga till din tjej var hon ska leta när hon letade fel i något ögonblick när han skulle ge henne en present. Och du kan väl berätta om den presenten också?

Det tyckte han själv, tror jag Urban, att han var kul. Alltså då, att han hade gjort en present. Om man ska få en morgongåva, sa han, och tog sitt 50-elfte ägg som han åt med handen.

Om det orkar jag inte ens säga någonting. Men han tycker ju det är viktigt med ägg och protein. Jag bara blev så trött, Klara, bara att tänka på honom. Men han kanske gör en resa under det här programmet, så låt oss hoppas det.

Men då fick hon då en sån här dammvippa som städar. Och hon skrattade då lite, kanske. Där hade jag drämt igen dörren och gått in på rummet efter smågård och skulle ta upp tio kilo och aldrig varit med i produktionen mer.

I vanlig ordning, som jag alltid beter mig om jag skulle varit med. Men hon skrattade till och så fick hon ju någonting annat sen då, som jag inte ens minns vad det var för någonting. Vad det var hon, tack, vad fint, sa hon.

Var det smycken eller? Jag minns det. Nej, men minns inte. Nej, det var konstigt. Men dammvippan, för dammvippan sa så här, jag tänkte att det var lite kul. Nej, Urban, det är bara inte kul.

Så var det ju också en situation, den som provocerade mig mest var ju att han inte ville att hon skulle ha någon killkompis. Och hon heter Olivia, får ju namnet i handen. Ja, snälla någon.

Och nu har vi inte fått veta tillräckligt heller om Olivia, vad hon ville ha. Det enda hon sa när han frågade henne vad hon drömmer om, då sa han att hon drömmer om att få många barn, tror jag. Ja, och där ville han ju vara behjälplig, han sa, jag vill bara hälla eller fylla henne med barn, sa han också då, denne Urban.

Och då när han sa till henne, jag vill inte att du ska ha några manliga kompisar, för jag vet hur män är. Och då sa hon, då ändrar jag på det. Och den för mig, jag är också jätterädd för den typen av män.

Jag har inga sådana män vad jag vet runt omkring mig. Jag har aldrig träffat, där kanske man då återigen har levt under en sten. Mossan. Mossan, att jag inte har sett sådana män liksom in action.

Men här är det så, det är så exponerat i den här serien på ett sätt som är så intressant. Även för att man inte kanske gillar det här konceptet som program. Titta, för det är en stilstudie i någonting som, om man inte har sett det här innan, som vi inte heller gjort.

Men när hon då säger, då får jag andra på det, du kan vara med när jag träffar den här personen. Kanske är, vill hon ha det så. Vi ska inte skriva Olivia på näsan.

Nu utgår jag från att det hade hänt mig, som en utav mina absolut bästa kompisar, Erik, som du också känner lite grann nu. Hade någon tagit ifrån mig att han inte får ringa, att vi inte får ringas när vi vill? Jag hade, alltså jag, ja, jag värderar honom hundra gånger högre än om jag skulle gått på dejt med någon som sa att du får inte träffa honom.

Ja, ja. Gör det bara sakts här då. Nej, men då tror jag inte att det här kommer fungera för mig. Jag hade ju gått redan på när han åt ägg med handen. Ja. Det är det de trig Så där bara att han hela tiden skulle säga om det här kunde egentligen varit dåligt.

Här kunde vi egentligen haft en konflikt. Här kunde vi egentligen ha så där. Men allting är så bra. Tänk att det kan vara så bra. Det är för bra. Ja. Och det sa han också på de här synkarna, att allting var nästan för bra.

Då ömmar man ju. Men jag har inget ont att säga om dem ändå. Vi får se hur det går där, va? Jag kände ju dock att jag kände igen mig lite där. Det var lite kär i kärleken där.

På Edin? På Edin, ja. Sen tyckte jag fruktansvärt roligt att när han står och väntar på att bruden ska komma in, så säger hans mamma, mamma jag älskar dig. Inte nu mamma, säger han då.

Nej, det är så gulligt. Det har jag kunnat göra när min son skulle gifta sig. Kommer inte ihåg vad som är den viktigaste kvinnan i ditt liv, va? Nej, det är fint.

Jättefint. Sen har vi Gabriel och Sara. Nu slarvar vi igenom lite här. Jag måste bara säga en sak till. Anledningen till att jag identifierar mig lite med honom där, det var att jag under en ganska lång tid så var jag och min kompis singel samtidigt.

Väldigt sent i livet. Vi hade heller inte fått några barn som alla andra hade. Och då pratade vi ofta i tema om att nu har hon fått kille. Nej, hon har fått kille.

Hon har fått kille. Så det var som att vi höll reda på vilka som ännu inte hade fått barn, men också inte fått kille. Och Edin är väldigt mycket, nu har jag fått tjej.

Nu är jag på andra sidan stängslet. Det är liksom... Men det är inte det någon brytpunkt i livet när det är så här, nu vet man, och hon träffar den, så är det den det kommer vara sen.

Det kommer jag också ihåg. Jag träffade inte heller någon förrän lite senare i livet. Och då var det, ja, då var det kört. Då var det kört. Då var det kört. Det var ju den känslan.

Ja, det var vi två som ville vara supers. Nej, så var det inte. Förlåt. Nej, men förlåt. Gabriel och Sara då. Sara var gullig, jag gillar henne jättemycket. Eller jag gillar båda de två jättemycket.

Ja, jättefint, jättefint. Jag hoppas att det går bra för dem, för jag har ingen riktig känsla av vad de tycker eller så. Men hon, det gulligaste med henne var ju när hon blev så glad när han sa att hon var fin.

Exakt. Alltså jag ville nästan gråta där. Jag ville säga till henne att du var så fin så att jag orkade inte fin du är. Alltså hon är så fin och att ingen har sagt det heller.

Det är galenskap. Sen har vi Jasmin och Felix. Just det ja, då har vi hon som levde bonfire, vanlife. Självständig människa. Och så har vi han med sitt fina hår.

Har ju en aura av att vara bra på att vågsurfa. Ja, verkligen. Men de kändes väl lite såhär vagabonder båda två. De var lite fria. Han sjöng också en låt som han hade skrivit själv till henne när de stod mitt emot varandra.

Och för mig lät det lite som att han hittade på den i stunden. Men modigt ändå att han sjöng och det rimmade lite och hon tog emot det fint. Det tror jag att jag hade blivit lite stressad om det hade hänt.

Jag hade gått upp i plisabet totalen. Gud vad bra hade jag sagt och ljugit för honom för det var ju inte bra. Jag tror han ångrar sig nu att han gjorde det. Men herregud, vad ska man säga?

Man är ju bara människa i det här nervösa ögonblicket. Nej, han är riktigt gullig den killen, det kan jag säga. Ja, de tror vi på. Vi tror att de känns också så tillåtande mot varann.

Jag tycker också att det var jättegulliga personer. Det var roligt att se familjerna också till. Då tänker man, hade min familj varit här? Om det hade varit du hade jag också hållit på där i bakgrunden och tänkt, nu får vi göra underhållning här.

Du hade ju jobbat på. Innan vi lämnar GFVO så tänkte jag fråga, hur är det med gråt för dig och bröllop? För att det här med att börja gråta för att någon är så vacker som brud.

Skulle du börja gråta om du såg din kompis backstage i sin brudklänning? Ja, jag tänker nu då om det var du och du då. Då står jag med ryggen mot dig först. Så säger de, nu kan du vända dig om.

Vad hade du haft för klänning? Du hade haft lite tyll. Du hade haft enkla. Men vad är det som är så sorgligt med det? De gråter ju inte för de är ledsna, Clara. De gråter ju för att de blir glada.

Men jag kan gråta om jag ser sådant här på TikTok att någon blir rörd av sin kompis. Men jag hade inte blivit gråtit av, jag hade inte gråtit av där tror jag. Att de gör det här är ju också befängt eftersom att, hör de inte ens sett brudgummen?

Men det är det här att man ska gråta för att de tycker att någon är så vacker. Jag tror inte då inte gråten nära för mig. Min syra gifte ju sig, då var jag ju brudtärna och höggravid.

En riktig tjock gris gick bakom då. Också ljusrosa. Varför hade jag det? Men inte nog med det, på klack också var jag och jättekraftig. Men jag var enda tärnan bakom då.

Men då vet jag att, ja det var ju inte någon gråt under den dagen när jag såg hennes klänning. Men jag vet när kyrkan, när de öppnade portarna och hon började gå före mig. Och så kom den här fina musiken och så var perfekt väder.

Så solen liksom gick in i hela mittgången. Sen är det något med kyrkor också som är, trycker på något. Då vet jag att jag tänkte så här, jag kan inte både ha detta utseende nu.

Och det är fokus på henne, jag kan ju inte gå bakom. Storgråtandes. Nej, det var så nära att det vippade över till stormgråt. Men jag skärpte mig för att också hon som hade sminkat mig sa så här.

Har du mycket hormoner i rullning, Stockholm? Nej, det är ganska bra nu, det är bara tre veckor till jag ska få. Då sa hon, då ska du bara tänka på en sak. Gråter du så blir du ful.

Så den tänkte jag också att, då kommer allt rinna. Så den på något vis höll jag fast i. Och klarade mig faktiskt under bröllopet. Sen grät vi jättemycket när vi såg filmen efteråt.

Då kunde man ta ut det. Så ja och nej med gråten, får jag väl säga. Både ja och nej. Men att se dig snurra runt i den klänning. I något omklädningsrum. Jag tror inte det.

Vi kan låta oss testa det här någon gång. För det kan vara så att det kan komma. Det är ju backstoryn som är så rörande då. Nu äntligen, jag trodde inte du skulle liksom stå brud.

Kanske man kan tänka om. Tror du att du kommer gifta dig någon mer gång i livet? Det får vi se, men jag kommer inte göra det i tv, det lovar jag dig. Med detta sagt så fortsätter vi väl att hänga på den här tv-serien lite till i alla fall.

Absolut, vi har bara sett två avsnitt och det kommer nog komma fler analyser. Det kan vara också att vi får skämmas över det vi idag har sagt. Man hoppas ju att man ska bli motbevisad i många fall.

Ja, det är roligt. Det är jätteroligt. Men vi älskar ju den här typen av serier, absolut. Och tack igen för att ni har lyssnat denna vecka. Tack för att ni hör av er och det är så kul.

Vi läser allt, allt. Och vill ni bli vän, som man sa förr i tiden, med oss på Instagram så heter vi simmigren och spoland. Vi finns på TikTok också, kan jag säga, om man vill följa oss där.

Du heter Clara Zimmer, jag heter Anna Spolander. Tipsa alla du känner om den här podden för vi vill gärna fortsätta, som vi brukar säga. Verkligen, gör det. Och så hörs vi nästa vecka.

Då är vi i Göteborg igen. Yes. Ha det bra. Hej. Hej.