92. Per Andersson – Ett urspårat samtal med Sveriges roligaste komiker

Till det här avsnittet får man plocka fram sin något grövre göteborgska. Välkomna till Kille 24 frågor. Jag heter Marcus Birro och ledaren med Henke Eriksson. Jag vet inte riktigt om det är korrekt att säga att det är vi som leder, för i detta avsnitt har vi komikern Per Andersson med oss och det är han som tar över fullständigt.

Det är bara att koppla upp för duett, haka på, följa med och svänga runt en hel del i Göteborg. Mycket humor, mycket värme, mycket om offentligheten och mycket annat också. En av våra kanske mest folkkära underhållare överhuvudtaget just nu faktiskt och med all jävla rätt.

Så otroligt roligt. Vill ni ha energi i ert liv, och det vill ni, så varsågoda, här har ni det i överflöd. Per Andersson. Det blir inte mer andligt än en bra sketch.

Det är ju det. Men det är ändå någonting annat i det nu, Cisse, säger du ju själv. Ja, men det var bara att jag visste att jag behöver min andliga spis. Men du vet ju inte vad du behöver för själv.

11.30. Men du vet ju inte vad som är bäst för dig själv. Nej, det vet jag absolut inte. Det har jag ingen aning om. Nej, och det är det andligheten kliver in. Får du lyssna på vad säger till dig?

Ja, men det är inte det du säger. Det är du. Nej, du säger ju själv att du tror att andlighet är någon slags orgel. Det är ju bara för att man ska massera varandra.

Nej, men Carola-orgier ska du hålla på med. Nu rullar det. Ja, nu rullar det. Det är bra. Jo, men ett glas vin, typ som någon form av harv. Nej, men jag tror att kirko...

Alltså man ska ha någon predikningar på lördagkvällen. Nej, andlighet har ingen hälsning till vad det är för jävla dag. Om du sitter där och är lite och inte förberedd så kommer de upp och ser en gospel och du blir berörd.

Där har du Gud. Du behöver inte vara sårad här, Per. Nej, men det handlar om att det är så koncentrerat till en gudstjänst på söndagarna 11. Ja, för då är det ju förberedar och knyta slipsen och kamma mattfransarna och allt det där skit.

Exakt. Och det är där du har fel för det är ju det du inte ska bli tagen lite off-guard när du inte är beredd på det. Nej, det är det jag också säger. Ja, just det.

Ja, men då är vi överens. Per Andersson är här för er som inte... Man kan tro att vi känner varann, men vi har träffats en gång bara på Åsturplan. Ja, på ett övergångsställe.

Men du sa, hej, hej, hej. Ska du vara med i vår podd? Ja, hej. Sådär, så känner vi. Det är våran. Ja, det är våran kontakt. Men alla i Göteborg känner varann. Ja, men det är ju någonting.

Vi kan ta det direkt. Det är ju någonting konstigt, eller? Det gör vi ju inte. Nej. Men man känner sig bekväm, liksom. Ja, man känns lite bekväm, så är det väl. Men det är väl, som sagt, det är uppsköna, men det är också så.

Det är ju så. Vi kan ha hur mycket fördomar som helst. Du vill om det, men det är ju också så att folk pratar mer med varandra. Första gången jag flyttade till Stockholm och satt mig på tunnelbanan och satt mig bredvid någon sån.

Jävla väder vi har. Jag bara, vad gör den gubben? Han är ju helt skadad eller något. Så det är ju skillnad. Ska han hångla eller slå? Ja, precis. Nej, han ska bara prata.

Han vill bara kolla läget lite. Hur är läget med dig då? Hur mår du? Jag mår bra. Det är kanon. Dagen efter när det här spelades in så var du togmästare på Carolas 60-årsdag.

Ja, precis igår. Hur är man bakis idag då? Eller är det okej? Nej, det är okej. Men man försöker ändå. Det är Carola 60. Då vill man ju riva natten på något sätt.

Man vill inte eller man vill? Man vill ju det. Ja, för att... Det är 60-årskalas till Carola. Jag älskar Carola. Det är klart man vill. Hur långt tillbaka går den kärleken?

Ja, Caro. Men vi har träffats på genom åren. Och sen tror jag kanske när vi spelade, vi var med i stjärnorna på slottet samtidigt. Och då hämtade hon mig med husbil.

Då åkte vi åtta timmar husbil i en Carola från Stockholm ner till Herrgården. Nej, till slottet i... Satt du bredvid då eller låg du i sängen bakom i husbilen? Nej, jag satt bredvid och sjöng sånger.

Och Carro ville absolut köra. Och sen gick timmarna och sen så hade vi jättetrevliga, fina samtal och blev lite tajta. Det var urfint. Ha det varit en kul fest då?

Eller var det kannonfest? Ja, det var jättebra. Och jag fick ju... Jag fick ju en sån här grej, du vet, så man själv blir så här... Det är inte ofta man blir så, men jag fick ju...

Alltså Carola erbjöd mig att... Så att jag fick kunna evighet med henne. På scenen, det var ju som en pojkdrömsbegrepp. Alltså jag gick runt och sprettade på festen och var stursk efteråt.

Ja, och stolt lite. Ja, verkligen stolt. Det förstår man ju ändå. Är du sångare också? Nej, det kan jag inte säga, men jag tycker det är kul att vråla i mikrofoner.

Hur har sommaren varit annars? Ja, jag har gjort den här klassiska... Den här grejen kommer ni känna igen. Vadå? Ja, men då skulle jag tänkte jag så här, första gången på 15 år ska jag försöka vara ledig en sommar.

Ja, det kan jag vara. Ja, så jag tackade nej så här duktigt till massa saker då. Man måste göra det för att vara ledig. Så jag tackade nej till saker. Och det ledde till att när folk sen ringde då och skulle erbjuda sena jobb.

Så här, du vet, i maj ringer någon. Ja, men i maj ringer någon och säger, du, ska du vara med på den här grejen i juni? Då tänkte jag så här, det kan ju vara, jag är ju ledig.

Så satt jag där och så kom den här första riddronen. Jag satt med ett glas vin så kom en jättefin gospel. Och typ andra sånger så fick jag ju så här. Jag blev alldeles berörd.

Ja, du blir berörd. Ja, och då kom det, då fick jag en liten sån. Ja, det är rätt åt dig. Det är andlighet. Jag drabbades av andlighet. Fick en tårök. Kommer du utveckla den här andligheten nu eller kommer du bara låta det vara en grej som hände på Carolas 60-årsfest?

Nej, jag är inte förvämad för någonting. Det kanske är något jag ska göra. Ja, för anamma det alltså. Vad gör det snabbt irriterar? Snabbt irriterat? Det går ju surft fort helt enkelt.

Det är att jag är ju, mina killeshäl är då när jag ska betala räkningar. Jag gör liksom alltid något fel. Är OCR-numret som är för långt? Ja, till exempel en sån grej.

Eller när man ska alla det här kostiga. Men OCR-numret, till exempel. Köp inte posten ut räkningarna längre. Men jag ska skriva in något på Giro eller något sånt där.

Det blir som att det blir alltid något fel. Och sen ska jag gå igenom allt från början för att se vad som är fel. Men det går ju inte igenom om du har skrivit en siffra fel i OCR-numret.

Nej, men då måste man kolla av det igen. Och där har jag jättekort brinntid för det blir alltid något fel. Så redan när jag uppfäller upp datorn och gör lite så här.

Jävla skit! Jag är förbannad innan. Man kan väl bygga lika. Jag köper det. Vi kommer hit till måndags och telefonen funkar inte för att han inte hade betalat räkningen.

De stängde av mitt abonnemang. Det gillar man ju inte alls. Jag blev chockad. Visste du själv att du inte hade betalt? Jag hade räkningarna liggande på köksbordet i tre, fyra veckor minst.

Det är min revisor. Jag ska bara ta en bild och sk Alla har svårt att välja ut vem som är galen på olika sätt, men det är ett sjukt jävla rövgäng. Även utanför kameran liksom.

Ja, men det skulle jag säga på något sätt. Vem var det ordnad då? Vem som liksom styr upp? Ja, exakt. Om alla är galna måste det ju vara någon som styr upp. Ja, men man kan vara galen även om man styr upp.

Ja, det är ju det som är förmåan. Ja, de är farligare än de jävlarna. Det är ju liksom den farligaste liksom. Vem är påsnare liksom? Ja, ja, ja. Ja, exakt. Men det är galna...

Bra serie på Netflix. Limpa, Limpan är en galen man. Vi kör på Linus. Vi får verkligen gå in i göteborgssegmentet om vi inte har varit där innan. Nu ska vi äntligen in i Göteborg.

Vi har pratat Aftonstjärnan och ifkaklippar, du får klippa lite. Jag sa det till kollegorna ute. Vi har tio frågor om Göteborg. Ja, det har liksom varit hela tiden.

Man får ju passa på. Vad är det absolut sämsta? Vi pratar för lite om Per Gravatin egentligen i grotesco. Han skriver väldigt mycket grejer. Gillar ni inte spåvagnen?

Är du kvar i grotesco? Jag börjar tänka på vad som är... Men vi är på nästa ämne här. Ja, ja, ja. Men jag lyfter fram Per Gravatin av någon anledning. Ja, googla då.

Han är sjuk. Vad är det absolut sämsta med Mölndal? Sämsta med Mölndal? Det finns inget dåligt med Mölndal. Det är klart det finns. Vad är det absolut... Men de byggde om.

Ja, där kom den ja. Där kom den. De byggde om. Ja, men de gjorde så här lite... De skulle göra någon mål, fast det blev inget mål. Det var ett centrumgrej. Och det gamla, jag är ledsen, men det gamla fina när butikerna låg på rad utomhus och man kunde gå när det regnade ute och pendla.

Det var mycket trevligare. Jag var ju i Mölndal redan innan. Det var ju Vardum redan då. Det där håller ju inte. Det var fruktansvärt i Mölndal. Ja, men det var bra.

De hade den där jävla kvarnen där med vattenfallet och skit. Men det är ju fint. Ja, det är ju fint. Det är det sämsta med Mölndal. Det är jättetunt vattenfall med en urtrevlig pub bredvid.

Ja, men det är det sämsta är väl runt i höjd med Buroskolan. Då måste man ju byta. Då ändras ju kupong. Då går ju upp en taxa. Taxegränserna. Så du åkte ju fast varenda...

Vi repade ju med vårt band, Christer Petterssons, i Lyckholms där, en bit bort. Och då åkte vi fast varenda... För de stod ju där och ville landa på. Exakt. I Lana började de ju...

Gick man ju upp taxan. Det sket man ju. Men jag åkte ju alltid från Mölndal. Ja, just det. Då hade du gratis in. Ja, då åkte jag liksom in. Ja, bra, bra. Vad har du för relation till Göteborg?

Ja, vi är så... Jätte... Alltså jag är ju där. Jag har ju en massa vänner där. Jag är ju född i Mölndal. Det är väldigt tolv år sedan och sånt där. Ja, då bodde jag på...

Jag bodde på Hissingen. Vi bodde i Majorna. Var var Majorna? Det är gott. Stigbergetstorget. Ovanför Bengans. Precis. Ja, ja, där ja. Ja, då hade ju den här krogen Galic där, där man kunde få en vitlökskjotts.

Ja, precis. Jävligt svag är det faktiskt. Den var svagare. Men man måste ju ändå säga varje torsdag att man ska ändå pröva igen. Och det var så äckligt. Ja, det var det.

Ja, ja. Det är ju riktigt. Det är också ett av Sveriges fulaste torg. Stigbergetstorget. Nej, Stigbergetstorget. Stigberget är bättre. Ja, Masthustorget har något blekt över sig.

Det är ju på så länge sedan jag flyttade. Men Masterna är fina. Nämn en missuppfattning om Göteborg och göteborgare. Ja, men alltså... Här finns det en... Att alla göteborgare...

Att allt ska vara gött och att det ska vara supertrevligt jämt och ständigt. Det finns ju den sortens göteborgare också, men vissa tror att alla göteborgare är sådana. Och så är det ju verkligen inte.

Även om många tycker det är kul att prata så finns det ju också folk som har den här göteborgsotrevnaden. När folk säger, du, jag passar dig! Och sånt där. Är det de som håller på ögvrigt?

Nej, det är de som... Göra Johansson var en sån. Ja, det finns de som... Dederande över det, som är ganska oskönt. Och även de här... Detta är också en typ av göteborgare som skämtar...

Alltså... Tänk på hur jag ska säga så här... Fan vad tråkigt att se dig. Då betyder det var gott att se dig. Men då måste du göra det med en glimt i ögat och så måste du liksom göra det väldigt frejdigt så att folk fattar...

Ah! Men det finns ju de som liksom har tappat frejdigheten. Så det är bara oförskämt. Ja, det är bara oförskämt. Och då har jag råkat ut för... Jag har ju en kompis från Norrland som var nere i Göteborg.

Han umgicks med två nära vänner till mig. Och de är väldigt göteborgska. Och jag vet ju att när de säger, du ser för jävlig ut idag! Det betyder snygg kavaj. Och sådär.

Men de säger ju inte det längre med glimten. Utan de säger bara, du ser för jävlig ut! Och då tänker man så här... Är de arga på mig? Vad har jag gjort? Så fick jag förklara för honom att de menar egentligen trevligt.

På det att de har tappat all... Allt. Ja, det är korrekt. Så det finns också den. Om du kommer fram med göteborgare så kan man också tänka på det att det kan vara någon som egentligen försöker vara trevlig men trevnaden har försvunnit.

Såg vi dem bardis på 90-talet undrar man ju. Vi kanske inte har rört oss i samma kretsar. Vad rörde du dig? Nej, det var inte många kretsar. Men det var ju Klara, Jord, Solrosen, Svartklubbar.

På Jord var man på några gånger. Det var en processionkväll på Jord, vet jag. Ja, exakt. Det var jag någon gång. Och det låg ju Klara innan. Klara flyttade dit där Victoria låg förut.

Ja, precis. Och så blev det Jord. Ja. Så där kanske vi sågs. Och Dojan! Ja, Dojan ja! Nu sitter du bara... Det är förvarnade sagt att man kan spola det här segmentet.

Göteborgs-avsnittet. Fruktansvärd kväll på Dojan. Ja, berätta om den. Men då var det ju... Jag kan inte berätta det. Nej, men det var jättebra. Då var det ju en kompis.

Detta var ju roligt. Det var över alla gränser. Ja, men det är roligt med sånt. Men han spydde han på golvet. Och sen så tävlade han i vem som kunde glida längst på hans spya.

Den är inte dum. Det är de som kunde surfa längst. Och det var ju så här... Det var också roligt. När man blir utträngd så är det roligt när man är 23. Vi skulle bara glida i en spya.

Man tycker själv det är helt rimligt. Gick ni tillbaka dit efter det? Det gjorde vi faktiskt. Ja, det är klart. Vilket också är en del av Göteborg. Man kan gå dit dagen efter om man varit borta.

Men alltså Göteborg har ju en lång humorträning. Vad? Spola den här jävla avsnittet. Jag har ju tappat min snack om spåret och apelgrejerna här nu. Jag har ju knögda in och hela den här skiten.

Du får fan klippa. Spårvagnsjäveln har du fått någon döpt efter dig? Ja. Vilken grej. Det är stort. Nej, nej, nej. Du är inte klok. Det var fantastiskt. Det måste jag säga.

Det är sällan man blir sådär... Jag vet, hon skrek. Jag blev så glad i bilen så hon sa Vi från kommer till att köra in till kanten. För jag tyckte det var På svenska.

Vi bara skrattar jättemycket på bordet. Paul McCartney blir superosäker. Och gör han sån där Mr Bean. Det han säger är reflexmässigt. Han har sågat Göteborg hela dagen.

Reflexmässigt säger han till Paul McCartney. Hello guys. Slår honom på axeln och säger. Visste inte att du gillade guys. Och vi bara sa, vad fan gör han? Och Paul McCartney blir jätteosäker ut ur de teatergrillen.

Och min kompis bara sa, vad fan? Han var så Han var helt förstörd. Hade det varit jag som hade gjort det hade jag älskat mig själv, men han var så här. Fan, fan.

Han mådde så dåligt över detta. Och det är sant, men alltså. Ja, det är fruktansvärt. Han missade sin chans. Ja, han missade sin chans. Vi hade ju sån chans att prata med Paul McCartney.

Han slog honom på axeln och Paul McCartney kommer aldrig åka till Stockholm igen. Ja, det säger en del om att man har det i sig. Det är det jag menar. Det ligger ju när du kommer hit.

Och du börjar ju direkt. Ja, ja. Men man kommer inte undan den här skiten. Vi ska in i ubåtssegmentet. Vi ska in i ubåtssegmentet till Henke för att hugga på det.

Jag tänkte bara att vi måste prata om det du har aktuell med. Vilket är, jag kollade upp det såklart. Det här är ju helt sjukt. Det är att sammanfatta dig lite grann.

Cardboard Showen, för de som inte vet vad det är. Så är det ju att publiken bestämmer vilket nummer du ska göra genom att kasta saker på någon cardboard-grej. Hur fan kom man på det?

Vad är grejen här? Vi har varit på Sverigeturné hela våren. Det gick bra, juhu. Nu ska vi på Sverigeturné hela hösten. Och det är då en stor cardboard-vägg. Och så står alla numren på den här väggen.

Alla nummer står det. Det står applådstack, det står entréfinal, det kanske står en musikal. Det står ett jävligt konstigt nummer, kanske det står. En halvvits. Det finns allt möjligt.

Och sen får publiken cardboard-bollar och så kastar de. Och det numret de träffar, kör jag. Och det är 26 nummer. Jag sätter upp en äggklocka. En och en halv timme.

När den ringer, då är det slut. Och så kanske vi hannit att köra någonstans 13 nummer. Så det blir olika varje kväll. Så det är som en slags levande revy, på något sätt.

Med game-show-inslag. Ja, med game-show-inslag. Och publiken... Men alltså, vad fan gör han? Vad gör han? På McCartney går jätteosäker ut ur teatergrillen. Och min kompis bara sa, vad fan?

Han var helt förstörd. Hade det varit jag som hade gjort det hade jag älskat mig själv. Men han var så här, fan! Fan! Han mådde så dåligt över detta. Vi ska in i ubåten.

Nej, vi ska in i Stigspåret. Stigspåret är det bästa. Vi ska in i ubåt. På tal om Stigspåret, vi ska in i ubåt. Till Henke för att hugga på den. Jag tänkte bara att vi måste prata om det du har aktuell med.

Vilket är... Jag kollade ju upp det såklart. Jävligt noggrant planerat. Är du kontrollmänniska egentligen? Eller är du bara liksom... Åh, det är nog ren 50-50. Vissa nummer är ju...

De är supertajta. Alltså musikalen och sånt där har vi bara tänkt att när man kastar på den, då ska det dra igång en musikal. Och då är ju det en inrepad, tajt musikal.

Det är det som är det roliga. Så kanske det är något nummer som är så här, här kan vi vara hur lösa som helst. Så det är nog... Jag tycker humorn är någon slags blandning.

Men du tycker själv att han har några såna här situationer där allting går åt helvete, liksom. Eller när du tappar det. Det är det man har sett av dig. Jag har ju inte följt allt.

Det är ju omöjligt att följa allt. Ja, Gud ja. Men det är liksom... Hur ska man inte göra? Man utsätter inte för det. Man vet inte vad som ska komma riktigt. Och det är alltid lite roligt, liksom.

Är det så? Eller är det att du vet vad som ska komma, bara att du spelar, att du inte har koll? Ja, men det är nog lite blandat. Ibland vet jag... Ibland har jag...

Alltså, många gånger har jag fullständigt koll och vet precis att det här... Ja, det har man ju forskat i. Man har repat och så kommer man på, vad fan, varför störtar vi oss så här nu?

Ja! När man är i processen. Men ibland har det hänt någon gång, vet jag, när jag har improviserat. Och så har jag kommit ut efteråt, så har någon sagt, vad roligt när du sa det där.

Och jag har inte en... Alltså, jag har bara öppnat huvudet. Jag har ingen aning om vad jag har sagt. Typ, jag har försatts mig i något jävla... Men man kan inte sätta dig ur spel riktigt då, eller?

Vad sa du? Det är ingen som kan sätta dig ur spel att du tappar det, utan du har... Ja, men när det hamnade där så är det ju bara... Då får man ju bara åka med i sin egen grej, på något sätt.

Hur är det att ha det där i huvudet privat, då? Är du... För du sa ju här innan att du var ju sån innan du slog igenom med er och allt. Vem lever med det? På scen kan det ju vara härligt.

Ja, men det är... Och detta är ju en kluven fråga för jag har fått så många... Det är ju inte en kluven, det är ju jätteenkelt. Jo, men jag menar bara för att i det här så är det ju så här, det är klart att...

Man vaknar upp på morgonen och är Per Andersson hela jävla dagen med kaffe och spiller och skit liksom. Nej, men det är så här, du också så här... Samtidigt som jag också skulle vilja dementera det, för det är klart att jag går upp som en vanlig människa och sitter och...

är som vanliga människor gör. Hur vet du det? Hur vet du det? Ja, men då berättar någon något om att betala. Eller bara så här, ibland är man lite ur mood, eller ibland är man inte...

Men med det sagt så förstår jag också ibland att om jag åker tåg och så känner jag att det är lite dålig stämning och så ställer mig och sjunger i vagnen. Varför gör du det för? Det är helt omoget.

Tänk någon som kanske inte gillar dig och sitter i första klassvagnen och har betalt dyrt för den här skiten, och en jävla enplats och vill ha en kaffe. Så kommer du liksom jävla parander. Nu är det show igen här med halmhatt och skit alltså.

Ja, men det är det jag menar. Men sån var jag även innan. Ja, men nu är du jättekänd och det är ju inte så jävla kul för alla kanske. Nej, men det är ju kort i tre minuter.

Då kan de vara lite arga och få något att snacka om. Och så blir några jätteglada. Ja, det är... Ja, många älskar ju dig. Men jag menar bara, det gör ju också att den delen fattar jag att inte alla gör.

Men det är ju inte så att jag är sån jämt. Men det är jag ibland. Men om vi kan måla en scen och vi ser att det är kris i förhållandet, kan du bli bara... Parterapi.

Där är scenen satt. Då börjar du tänka sketch direkt då. Tappar du ditt hopp och är nere i jävla... Eller kan du lyssna och ta ett allvarligt samtal? Ja, det har jag inga problem med.

Det har jag hänt. Men jag tänker också att, bra replik. Den kan man faktiskt stoppa in. Sen skriver jag det, det är klart. Jag jobbar ju lite också. Men ja, jag kan lyssna.

Har du något sånt här latent tungt sinne som du jobbar bort med yrket? Funkar det så? Nja... Det handlar ibland om om... Jag vet typ så här, när man har haft någon...

Om vi vill komma dit så var det lite jobbigt i skilsmässan. När man mådde dåligt i det. Då tyckte jag att man... Ta det som exempel. Då var det som att... Precis som när man känner så här...

Fan, vad man är på gång. Och så spelar man inför föreställningen. Men det var ju som att man fick den energin man hade av frustration. Eller var förbannad eller någonting hellre att man prövar och skiter sig än att man inte prövar alls.

Ja, men det är ju lite punk i det här. Jag tänker att vi har ju en del kvar här också, så vi kan blanda lite. Vi går till offentligheten där. När du då slog igenom det med dunder och brak, och sen var du liksom överallt jämt hela tiden, var man än vände och vred sig så var ju du med någonstans.

Vad gjorde det med dig, den offentlighetsgrejen när det hände? För det gör saker med folk. Någonting måste ju ha hänt, liksom. Nej, vet du vad? Det som tror jag var Om du ska komma in på det, så var det så här Det har jag inte haft något problem med.

Jag tycker att det var ganska kul. Men vad är problemet att kändiskapet gör någonting med folk? Men det här med att jag tyckte att det var en typ då när jag skilde mig, då när man kände att man inte var så pigg när man ville vara i sin egen lilla bubbla lite.

Då var det som första känslan, nej. Ja, du vill ha de goda grejerna i media, men i media där vill du ha de andra grejerna också. Ja, men det är fan att det bara att säga typ att nu kanske jag själv är så här.

Jag känner mig lite ur slag idag. Och så kommer någon fram och är så här, wow, ska vi ta en selfie? Ja, och sen så kommer någon fram och ska snacka det där som jag tycker är kul i varje fall.

Så man känner så här, nej, nu gör man. Det krockade lite. Då krockade det. Då var det lite så här. Men media har alltid varit schyssta va? Det var inga jävla treor på dig direkt.

Nej, jag tror inte det. Alla älskar dig. Vad gör det med när folk bara alla älskar? Då måste det bli fel huvud på dig. Jag tror att jag håller rätt. Men jag har vänner som håller med tillbaks, det är lugnt.

Jag har kompisar från Göteborg. Men jag tror mer att det är, jag tror mer att det är hela tiden att man känner att när man märker att man är lite i blickfånget tycker jag. När folk tittar och tror att man inte ska se att de tittar.

Ja, typ. Eller när folk också tror att man är då när det hela tiden är så här. Folk kommer fram och ska berätta sin livshistoria. Eller kommer fram och drar vitsar för oss.

Och ibland är man bara inte in the mood. Då kan man ju oftast trevligt, men ibland känner man så här, nej. Nej, jag var i Sumpan och jag var i en liten stad och hälsade på en kompis.

Och då var det någonting som också var så här, gud, jag ska bara träffa. Och så stod det Per, typ. Och filmade när vi käkade middag. De kom inte fram och sa hej, utan det stod folk och filmade att jag ser ut.

Det här är jättekonstigt nu. Men är det kul också? Nej, då är det bara konstigt. Ja, då är det bara konstigt. Oftast är det roligt, och ibland är det så här situationer där det bara blir så här.

Nu är det här jättekonstigt. Nu är det bara märkligt ju. Men du har ändå sökt dig till offentligheten i någon mening. Sen går ju ditt yrke ut på att vara det också.

Samtidigt som jag tror också att man kan säga nej till grejer också. Ja, men det kan man, men om man håller på med det, ja det kan man verkligen göra. Varför tog jag med den här podden och den här obetalda podden?

Podden skulle man ge för fan, det är den bästa du har gjort på länge. Nej, kommer du börja med den en halvtimme också. Absolut. Jag kunde liksom varit hemma och vattnat de där blommorna och tvättat.

Nej då, det ska åkas iväg. Från ett evighet med Carola till byråpodden. Ja, 24 frågor med obetalt. Det är ju liksom, ja. Så det gör man gärna det här. Samtalet. Det här fina samtalet.

Sätter du på blå linjen och åker till Akalla liksom? Bara för att prata med folk. Ja, precis. För att det är så härligt med folk. Exakt. Men då tror jag i alla fall att det har känts så här, det här har jag inte signat upp för.

Jag vill ju bara spela mina sketcher. Jag tycker det är jätteroligt att vara med i olika tv-program. Jag älskar underhållningsprogram, så det är inte svårt att tacka ja till det.

Men då är det som att man har inte tänkt att, eller jag har inte tänkt att det är så här. Men man blir i det, man lämnar. Nej, men man lämnar ju ändå en värld och tradar in i en annan värld.

Och sen när man väl har hamnat i den här, det går ju inte att ta sig ur den. Som du säger, hur man mår eller vad man gör. Det var ju Mona Sahlin som sa det någon gång.

Om man en gång har blivit offentlig, man kan ju inte bli icke-offentlig igen. Man är på något sätt, det är en annan värld som du är i nu. Är det klok Mona? Ja, Mona är för att vara sosse, hon är kanon.

Och jag älskar Mona. Men alltså kändisgrejen när du blev Per Andersson med hela jävla folket. Du måste ju tänka på någonting. Någonting, men det är också så här, detta är också roligt.

Det tänkte jag på också. För det finns ju också, folk tror ju också. Folks uppfattning om den offentliga personen är att den offentliga personen går upp på morgonen, tittar sig i spegeln och tänker Fan, är det Per Andersson?

Ditligda, ditligdej. Ser du inte, jag går upp så tittar man och tänker, fy fan ser för jävlig ut idag. Jag spyr och så går man. Alltså det blir man bajsig som alla andra.

Jag går ju inte ner till Ica och tänker, nu blir det showtime. Utan jag går ju och handlar min mjölk och sen så kommer någon fram och säger något. Jag kanske drar ett skämt, men jag går ju inte runt och tänker att jag är den offentliga branschen.

Jag går ju runt och tänker. Har du barn? Ja. Ja, de är ju bra på det där. Där är man ju pappa. Men gud, det är toppen. Det var ju briljant när de kom. Det är bra att jag säger att jag jämför mig i offentlighet med Per Andersson.

Nu har jag bara lagt till. Det är ju verkligen. Du är ju en icke-offentlig person. Det var en gång till. icke-offentlig person. Så jävla bra. Fan, det är ju visitkort på den skiten.

Ja, den ska jag leva på ett tag. Det här var en kanon på det. Caramel och Dexter. Caramel och Dexter. Har du vunnit den här skiten? Ja, Caramel och Dexter. Dexter.

Du och jag pratade ju på stjärnorna på slottet om just att du var nära döden. Ja, ja, precis. Ja. Det är ju inte kul. Det är ju på alla sätt tråkigt. Men det la ju till grund till någon form av att man måste ha kul i livet.

Alltså, men kanske det. Jag tänker ibland, påverkade det än mer psykiskt än man tror? Det vet jag att de gjorde. Har du någon diagnos eller kör du bara? Jag har inte kollat den grejen, men jag kan tänka mig att det har jag absolut inte.

Nej, precis. De hade fått plussa på i alfabetet för det var ny forskning. Är du bra på att rita då? Usel på att rita. Fy fan. Du kan skriva om det vill du. Vi har ju de här tavlarna vi har köpt här som heter Äldre män diskuterar döden.

Den är bra. Ja, den är sådär va. Vi älskar ju den, men det är väl en av tio som säger att den är bra. Den är kanon. Det är en riktig lundell alltså. Den är kanon.

Ja, det tog några år innan vi sålde. Vi köpte den efter tre år. Men är du rädd för döden idag? Jag känner att du var så nära att dö där när du var liten. Jag var typ tre år, det är min första minne.

Jag var 34 år och så skulle jag gå längst en brygga på den tiden och jag var på väg till en båt och då hade jag väl inte, flytvästen skulle tas på. Detta var liksom 76 för fan. Och gör något, hoppa lite och gör något, ramla mellan två båtar.

Och där åker jag ner så jag minns ändå att jag tänker, som jag efterhand nu känner jag också, det känns som att vi som ett skämt, men jag tänkte typ såhär Vad tråkigt att det blev så kort. För jag sjunker ju bara, kände, jag står vid solen, glimrar genom vattnet och så sjunker jag och så liksom minns jag att det här var tråkigt. Och sen så kom farsans arm, han hade hoppat ner i det där mörka och bara fått upp mig.

Och så grät jag som ett barn. Ett barn! Och sen tog vi båten ut och hade en glimrande dag. Men det kan ju varit så att det har futt någonting av att det gäller fan att passa på.

Går du i terapi någonting? Ja, lite ibland. Det har hänt något va? Ja, okej. Vad vill du prata om då? Det blir mycket Stenåker och sådana grejer. Pratar du Stenåke Cederhug med din terapeut?

Ja, jag vill alltid göra, men hon tycker att vi ska prata med andra grejer. Det är ju en jävla kändisintervju när du sitter hos terapeuter. Men det är ju, han är ju superintressant Stenåke.

Men det är ju för fan du som är i terapi, ska vi inte prata om Stenåke Cederhug på din terapi? Snacka om att gå runt hela problemet. Fuck it! Okej, vad ska jag måla?

Det är lättförtjänta pengar. Vill du göra själv? Ja, du får måla vad fan du vill. Men du går ju inte att toppa den här lundellen, det kan ju inte bli så upplyftat mästerverk.

Och så skulle du slösa penna till mig. Jag är jättedålig på att måla. Men gör någonting bara. Jag börjar med att göra en ram. Pappret är ju ram annars. Ja, men så slipper ni köpa en ram.

Ja, det är bra. För det har ni inte råd med på den här podden, det förstår jag. Du kommer inte ångra att du var med här ändå, eller? Vadå? Förlåt? Nej, du kommer inte ångra att du kom hit.

Du kan inte fråga vad jag tyckte, det verkade som att du tyckte att du kunde gjort någonting annat. Nej, men jag älskar samtal. Det är bättre om man får betalt. När man ska öppna upp sin offentliga portfölj gratis, det tycker jag.

Det är helt unikt upplägg det här. Jag målar gubbar, för det tycker jag är roligt att måla. Men kändes det bra då, på riktigt? Det var jättetrevligt. Det var jättebra.

Det var jättebra. Vi skar Göteborgspodden eller någonting. Ja, jag är med gärna. Vi kan berätta om Göteborg. Men är det flygsvamp först eller är det en gubbe eller vad fan händer?

Det kan bli en gubbe, jag vet aldrig riktigt. Man tycker det är roligt att måla gubbar. Ja, nu är det ju gubbe, nu ser man ju. Ja, det tycker jag är roligt. Och sen så vet jag aldrig riktigt hur de blir.

Det är ju bra ju. Vi har väl en 80 teckningar nu och det kan jag säga att det där är bra. Men grannig haft härinnan undrar man ju då, vad är det för... Nu måste vi ju visa vissa som vi faktiskt har.

Vem har gjort sämsta? Eller kan du inte säga någon? Linda Skugge, tror jag. Nej, man får måla när man ska måla. Hon skrev något. Han blev lite ledsen. Här har vi några bra där.

Edward, den är ju fin. Edward Blom är bra. Åh, den är suverän! Ja, den är bra i och för sig. Linnéa Wikblad. Folk är ju jätteduktiga. Men de målar självporträtt ju.

Ja, jo, jo. Jag målar bara en gubbe. Ja, men du gör rätt i det som du gör. Roligt också att alla målar. Det är ingen få som målar då andra saker, moln och... Ja, men det har varit sånt också.

Men det här är ju de bästa. Det är de enda jag vill. Jag vill rama in ett tag. Och så ska du signa den också så kan vi sälja den för något sen. Ja, så ni får pengar.

Ja, exakt. Vi har sånt har det gått till välgörenhet, ska jag säga. Det har gått till musikhjälpen. Ja, för fan. Jaja, Per, jag är jätteglad att du kom hit. Du är lite mindre glad, men vi är glada att du kom.

Det är otroligt. Det låter som att jag är vansinnig också. Kommer det till? Fy fan, aldrig mer. Skitglad att du kom i alla fall. Det var jättetrevligt. Vi lägger ner podden efter det här.

Det här var ju slutet. Det är ju bättre än så här blir det ju inte. Nej, men kom och titta på Rival då. Kan du göra det? Är ni på Rival? Är det på söder där? Är det Karlborgskiten då?

Karlborgskiten på Rival. När är det där då? I november. Ja, fan! Det kanske man ska göra. Ta och kasta en Karlborgboll och kolla läget lite. Ja, men vad var det?

Svärmor? Alla får inte kasta. Ja, för fan. Jag kan ju ta med svärmor dit. Du kan ju inte höra av dig då. Eller måste man hela manager? Då har ju folk runt omkring dig.

De här jävla kändisarna alltså. Vadå? Du får väl betala som alla andra? Nej! Ja, ja, det kan vi ju köra. Det är ju bara att gå och köpa en biljett. Du menar att först ska jag komma hit gratis och sen kan du inte ens betala en biljett själv?

Birro för fan. Framförallt bjuda sin svärmor. Ja! Ni har inte värd. Hon fyller år. Vi fixar biljetter. Fan vad svagt. Ja, det är bra. Det får jag käka. Nej, men det ska jag fan få göra.

Vi borde ha klippt innan, men vi klipper nu. Tack ska du ha Per. Tack för att ni har lyssnat. Vi är kanske tillbaka om en vecka. Det är fan folj en. Så lyssna då också.

Ta hand om er. Ciao, bello.