108. – The Dog Stars, The Whisper Man och Face/Off

AI was supposed to take over the parts of the job you hate. Turns out, it made your job even harder. Instead of doing the work, it gave you homework. ServiceNow's AI specialists get work done from start to finish.

Cases get resolved, loops get closed. With ServiceNow, you can do the parts of your job you're best at and delegate the rest. To put AI to work for people, visit servicenow.

com. It's time to set your sights on higher peaks to scale, deeper rivers to cross, and greater dreams to pursue. It's time to embrace the impossible with Defender.

Built with legendary capability and tested on some of the most difficult terrain, Defender defines tough luxury. From the sleek two-door Defender 90 to the purposeful Defender 110, to the Defender 130 with seating for up to eight, there's endless potential ahead. Explore the full Defender lineup at landroverusa.

com. There's a turning point in every business where you stop just surviving and start building. I've seen it happen. Late at night, when you are hunched over a table, surrounded by plans and old coffee cups, and you have the moment of realization.

This isn't just a project anymore. It's life's work. In that exact moment, you realize your connectivity isn't just a utility. It's your most important infrastructure.

You can't let a shaky signal be the thing that holds a dream like that back. AT&T Business provides reliable connectivity to small business owners. It's time to get a provider that is as dedicated to your vision as you are.

Powered by AT&T Business. Built to work. Get AT&T Business at business.att.com. You've been searching for the right foundation since forever. But now, finally, you can find your match with Sephora.

With so many options from the best brands, you can pick the shade, coverage, and finish that's just right for you. And don't worry, it's easy to find your match with help from our expert beauty advisors and shade matching tools. Plus free samples to take home and try.

Visit Sephora in-store and online to find your match. Hello, I'm Monica Reinagel, host of the Nutrition Diva podcast. Summer is here, and with it, the hot and sticky weather.

A morning working in the garden, or maybe on the golf course, can leave you more depleted than you realize. And plain water isn't always the most efficient way to restore the balance. That's where Liquid IV comes in.

Its science-backed formula is clinically proven to hydrate faster than water alone. Whether you're exercising, playing outside, or simply surviving a summer heatwave, it's an easy way to stay hydrated. Shop now at liquidiv.

com. Liquid IV. Hydration that goes wherever life takes you. 75% of women who seek menopause care don't receive it. The lying awake at 3am, wondering what's happening to your body, ends now.

MIDI is virtual care built for women in perimenopause and menopause with clinicians who specialize in women's health. Plus, it's covered by most major insurances. Getting started is easy.

You can book your first visit with a clinician right away. Midlife needs MIDI. Visit joinmidi.com to book your first visit today. That's joinmidi.com. Insurance coverage varies.

Check with your plan for coverage. Hey, kära filmälskare och filmskeptiker, där lägger inte vi oss i. Välkomna till Bio Min Bio, podden för oss som dör för att babbla om film.

Jag heter Edward, och framför mig sitter tydligen Jasper, har du kallat det för idag. Ja, som hunden i The Dog Stars. Ja, det är klart du tog hunden. Ja, såklart.

Det kommer snart en ny film om en hund. Med Brad Pitt, va? Jag vet, det är fantastiskt. Så mycket hundar. Det är också intressant för att tacka ja till hundfilmer är ju sånt som Dennis Quaid brukade göra.

Man landar alltid på C-skådisnivå när det är hundfilmer, är det inte det? Jo, men det är verkligen den där... Richard Gere. Man pratar med sin agent. Do you got anything for me?

Well, Disney is making Skriet från vildmarken. Do you wanna do that? What with dogs? Dog movie? Det känns som en sån entourage. Vi skojar om det. Det finns en hundfilm om du vill göra den.

Absolut, vadå? Har Dennis Quaid sagt nej? Det är den känslan jag har. Så att det kommer en hundfilm med Brad Pitt betyder ju att det måste vara en jävligt bra hundfilm.

Verkligen. Och jag tror dessutom att det är Malinois, de belgiska vakthundarna, i bägge filmer. För Malinois blev ju lite poppis när Halle Berry hade två stycken i John Wick Parabellum.

Då hade hon två attack-Malinois. Och då blev de superpoppis eftersom de är specialforceshundar och så där. Verkligen supercoola. Också bra för det är inte så jättemycket som har kommit från Belgien som går att hänga i julgranen.

Nej, det är så mycket positivt. Nej! Det var ju någon vända, det var bara mutor och pedofiler. Och i vissa fall både och. Ganska ofta både och. Så det där vändiga grammet mellan pedofiler och mutor är en ganska stor yta i mitten.

Men ja, kul i alla fall med en Brad Pitt hundfilm. Men först ska vi prata om en Ridley Scott hundfilm. Snart i alla fall. Vad har du gjort i helgen? Har du ledigt överhuvudtaget?

Du har ju premiär typ denna veckan. Jag har premiär om exakt en vecka. Så jag mår som jag förtjänar. Men det är nämligen så att imorgon kväll så släpper vi in den första testpubliken.

Åh du, vad spännande. Jag har sagt det till er lyssnare förut. Jag tycker väldigt mycket om testföreställningar. Det hjälper skådespelarna som fasiken. Det är tidigt att ta in en testföreställning redan en vecka innan premiär.

Och det kommer bli ljuvligt. Skådespelarna behöver just nu publik. Därför att det händer någonting med dem på scen när det kommer in en publik. Alltså man levererar saker annorlunda som man påminns om att någon lyssnar på en.

För just nu har vi repat i sex veckor. Det är jag och min koreograf och regissör i publiken. Och de är trötta på att spela för oss. Men när det kommer in en publik så börjar de berätta historien.

Och det behövs. Så jag längtar till publiken imorgon kväll. Vi har det jättebra. Jag är trött såklart. Det är långa, långa dagar på teatern nu. Jo, nu minns jag vad jag gjorde i helgen.

Ett, så var jag på taxparad. Apropå hundar. Skojade. Var detta något officiellt? Eller var det som du hade arrangerat hemma? Att jag har dragit ihop en egen taxparad, tror du?

Vi gjorde vårt första publiktest, jag och taxarna. De behöver publik nu. De börjar berätta annorlunda då. Berätta om taxparad. Den dagen jag gör Chicago med bara taxar.

Det är din version av att göra en hundfilm. Jag gör en musikal med hundar. Det här känns som ett Arrested Development-skämt. So, I'm doing Annie with cats. Eller med hundar.

Det var 30-tal. Jo, men grejen är att du kunde ju ha varit på en vapenmässa i Aleppo och kommit hem med dem. Jag har köpt en... Ja, du köper ju pistoler då och då.

Mina pistoler, absolut kunde jag ha varit. Konstiga saker har ju hänt. Var är Anders? Har du inte hört? Han är i Aleppo och köper maskinvapen. Det är där jag upplever saker.

Det är på träningsbanan på Malta. Det är där jag... Men det är verkligen fruktansvärt. Alltså verkligen. För att det är det enda sättet som jag totalt kan stänga av hippie.

Jag förstår det. Så det är väldigt skönt. Så att min avatar, jag har laddat ner Tiffany Persson så det är hon som springer på vapenmarknaden i Aleppo. Det är hennes avatar.

Vad hade hon sagt om hon var där? Sluta skjut! Vad är det som skjuter på mig? Jag är helt upprörd. Åh, 200 000 dollar. Är du galen? Jag såg, det dök upp någon sketch med henne på när man ligger och scrollar.

Hon höll på att göra en spikmatta till guld. Ja, som råkar skjuta någon med spik. Det är en sån här Lethal Weapon-hyllning på något vis. Dus, min gode vän. Vi ska strax prata film.

Vi kan ju kanske börja med den sorgliga nyheten att ytterligare en person har dött. Och inte bara en person. Det har ju säkert dött fler personer. Vi kan ju inte prata om alla som dör varje dag.

Det går liksom inte. Det har blivit skitpopulärt, tror jag. Att prata om alla som har dött. Döda podden. Eller vad sånt. Jucka dog i Finland igår. Men du vet, det där med att äldre människor satt och läste dödsannonser i tidningarna för att ha koll.

Göras digitalt, till exempel. Och Optimus Prime, jag älskar Peter Cullens. Jag ska ge mig på här imorgon. Ja, ställa. Du vet, han träffar Chevrolet. Han träffar Chevrolet för att växa så stort som Michael Bay i den åkning, så att vi hänger med honom.

I am Optimus Prime, are you Sam Witwicky? Den. Det är så jävla gött. Are you Sam Witwicky? Han har sån jävla bra röst. Så att jag älskar Peter Cullen, för jag brukar härma honom.

Han har ju också bredd, den killen. Ja. Jag vet vem han gör mer. Nalle P, va? Ja. Ior. Han gör Ior, exakt. Ior och Optimus Prime. Den här, han har tagit popkulturen över märkligt grepp, någonstans i midjan.

Så att jag gör Optimus Prime här borta och sen gör jag Ior. Det är ju en bredd. Det är ju som att fånga liksom reggae och girlband samma kväll. Det är ett jävla breddpar, och det ska han ha.

Verkligen. Så Peter Cullen, rest in peace. Nu Vulture, denna, jag tror att det är... En film. New York, nej, det är en sajt. Ja, ja, ja, Vulture, ja, ja. Dotcom.

Vulture, nöjessajten Vulture. Jag tror att de, New York Magazine är inkopplad på något sätt. Vulture har precis publicerat listan där de rangordnar de hundra mäktigaste regissörerna i Hollywood.

Regissörerna? Ja. Jag trodde det var skådespelare. Mäktigaste regissörerna, kanske inte de bästa, fast många av dem är ganska bra. Mäktigaste. Så de har ju blivit mäktiga av att svara att de är bra.

Rangordningarna är baserad på filmografier, hur mycket pengarna drar in i pengar, hur mycket kreativ kontroll de själva har, prestige, rykte och potential. Den lilla sista klämman där kanske gör att man måste fundera. Okej, vi hinner ju inte dra alla hundra.

Nej, det vore absurt. Ja. Men ge oss på topp tio då, får jag gissa? Yes, jag tänker att vi... Ja, men tio kan vi ta. Jag har listan framför mig här. Okej. Så vi gör det spännande, så vi börjar på tionde plats.

Du kan ju bara ta några namn av dem. Ja, jag kan ju inte sätta tion, men... Men gud vad kul. Ja, men alltså... Det är deppiga här, det finns bara en kvinna med bland de topp tio.

Är det så? Okej, vem kan det vara? För det är ju inte Bigelow längre. Okej, jag måste tänka på det här. Det här var ju urkul quizfråga. För det börjar med så... Alltså Spielberg kommer ändå vara med fortfarande, men han är ju liksom hotad, tror jag.

Han är på plats nummer sju. Ja, du ser, han är inte högre än så. Liksom att typ Scorsese nog är kvar också. Plats nummer åtta. Ja, okej. Men jag vet... Jag är inte dumma att jag kan gissa direkt vem som är etta.

Det måste ju vara Nolan som är det mäktigaste idag. Det är korrekt, Christopher Nolan på plats nummer ett. Och är Villeneuve nummer två då, eller? Nummer tre. Säg någon annan på nummer två.

Tänk det här med kreativ kontroll och potential. Potential. Och boxoffice. Han som... Han var på seschen kan ju inte ha kommit upp så högt där. Nej, men nej, nej, nej.

Nej, men Nolan och Villeneuve. Ja, men James Cameron kommer ju vara där också om de räknar in. Han är nummer sex. Vilket märkligt namn. Paul Thomas Anderson, han är på plats nummer tio.

Så du har ju inget fel hittills. Men nu börjar det bli... Ja, nu blir det svårt, känner du? Okej, nu härjar jag i huvudet nu. Är Tarantino med där, ja? Är han på plats nummer fem?

Ja, men nu... Nolan, Villeneuve, Tarantino, Spielberg, Scorsese, Cameron och Paul Thomas Anderson. Ja, nu är det jättejättesvårt, tycker jag. Två, tre namn kvar.

Vem är det? Det är bara tre kvar. Ja, han är inte med. Var det de någonstans? Ja, de ligger säkert precis utanför plats nummer 20. Det är väl plats nummer hundra, vill jag veta.

Jag vet inte. Jag drog en screenshot. Vi kan gå in på Vulture och kolla om din favoritregissör är med. Jag vet vad som är plats nummer 99 och 100. Det kan vi kolla upp och skriva till oss.

Är det jag som är på nummer 100? Ja, varför inte? De har en sån pil på väg upp. Nej, på väg ner. Apropå det här med regi faktiskt, när du tar upp det, så gick jag på min morgonpromenad.

Jag gick och fnurra på det här med regi. För det var någon som skrev intressant till mig om The Invite, som vi pratade väldigt varmt om förra veckan. Om det här med att regissera sig själv.

Just det, Olivia Wilde är regissör och regisserar sig själv i den här filmen. Men hur knäppt var det? David Permut, producent på The Invite och Face Off, din favoritfilm den här veckan.

Ja, det är ju en sån Io och Prime's bredd. Exakt, förlåt. Det var någon som sa, hur hade du regissera sig själv? Ja, och hon har ju också huvudrollen i The Invite.

Det är en sak att ha en mindre roll, men det där att regissera sig själv i huvudrollen. Och det är jätteintressant, och jag gick och tänkte på det, för det där är fascinerande. Andra kända exempel, Bradley Cooper håller ju på mycket med det här nu, både med Star is Born och Maestro, inte minst.

Kevin Costner, klassiker. Mel Gibson också. Million Dollar Baby, Clint Eastwood, ja, precis. Kenneth Branagh i Hamlet. När jag var ung och han var het. Så det där är ju speciellt, och det är väldigt svårt.

Det svåraste är egentligen inte att regissera och spela samtidigt. Det svåraste är att byta perspektiv. Det är det mycket. För när du spelar så vill du liksom vara i scenen.

Och när du regisserar vill du stå utanför scenen. Och det är det som jag har förstått, eller tror och förstår jag när man läser om det, är det knepiga. När du spelar vill du vara i scenen och regissera och vara utanför scenen.

Och de här två hjärnorna är liksom motsatta. Som skådespelare tänker du, vad känner jag just nu? Men som regissör tänker du liksom, var är kameran? Hur är relationen mellan dem just nu?

Är tempot rätt? Är ljuset rätt? Vad fan håller de på med? Det är svårt att göra båda sakerna samtidigt. När är det lunch, tänker man också. Nej, skådespelarna. Nej, men du, jag tänker att jag tänkte då på detta att är det lättare att göra actionfilm?

Ta Braveheart då, till exempel, som Kevin Costners, som han vann Oscar för, och Dansa med vargar och lite så. Är det lättare att göra en sån film? För där är det så mycket som är uppstyrt med stuntteam och second unit och lite så.

Är det kanske svårare att göra ett drama med fyra personer som The Invite? Alltså för där bygger det så mycket på bara de fyra. Jag vet inte. Jag tänkte det också, men samtidigt tror jag att när du gör en sån liten film så kan du mycket mer skapa en familj därinne.

Det är vi i det här huset. Det är nog lättare att repa. Jag har inte så mycket annat att tänka på. Så det är nog plus minus på båda grejerna. Jag tror att tricket när regissörer ska regissera sig själva, tricket är förberedelser.

Det som behövs är att regissörerna måste ha regisserat scenen innan kameran börjar rulla. För när väl kameran rullar så måste du vara skådespelare. Dina motspelare kan inte stå och titta in i ögonen på någon som tänker Pratar vi fort?

Är kameran fel? Borde vi sitta istället för att stå? För då får de inte spela ingen att spela mot. När du väl trycker på rec så måste du vara skådespelare. Alltså måste du ha gjort regi före.

Du måste ha bestämt dig innan exakt Var står jag? Vad är min karaktärs intention? När ska jag röra mig? Var ligger kameran? Vad behöver motspelaren? Vilken emotionell förändring ska ske i scenen?

Allt det här måste du gjort i förväg för att sen kunna kliva in och sluta vara regissör och bara vara skådis. Och sen så måste dina kolleger ha tålam Ja, har du Edvard, nu ska vi prata om den första hundfilmen av två som kommer nu de närmaste veckorna. Och den här filmen har en Malinois, precis som den andra filmen, som håller Jacob Ellordi sällskap.

Och jag ska se om jag gör en logline-läsning helt enkelt. Kanske lite som, inte som Optimus Prime, det var ju för jobbigt helt enkelt. Men jag gör en engelsk. Higg är namnet, det är inte ett utrop.

Det är typ som hjälp på Lifehackerstein. Higg a pilot and a mechanic living in an abandoned airport with an uneasy neighbor and his loyal dog. Driven by a desperate hope and deep loneliness, Higg risks flying past his fuel limits to investigate a mysterious voice on the radio, forcing him to decide what it truly means to live rather than merely survive.

The Dog Stars. Ja, jag vill se den igen känner jag nu. Det här är då biofilmen som går just nu, The Dog Stars, en postapokalyptisk science fiction thriller kan man väl säga.

Regisserad av Ridley Scott, Sir Ridley, den käre Sir Ridley. Vi pratade om honom lite, regissörer som kanske har några filmer kvar. Och Ridley har ju gjort några av mina absoluta favoritfilmer.

Men jag har läst lite om Thelma and Louise och han har haft ganska märkliga bitar i sin karriär. Alltså mellan Alien, Blade Runner och Blade Runner var ju absolut ingen succé när den kom ut. Så gjorde han ju en del, Black Rain är ju ganska underskattad, men du vet.

Så gjorde han en del, vad heter den, Someone to Watch Over Me. Du vet med Tom Berenger. Gjorde han den? Jag trodde det var Ridley Scott. Sen gjorde ju, och sen kom ju då Thelma och Louise.

Han är ju lite hit and miss, Sir Ridley, kan jag tycka. Ja, det är han. Och jag menar, han hade ju också lite bekymmer där på 90-talet när han liksom var som störst, efter Thelma och Louise.

Så satsade han ju väldigt mycket pengar först på den här White Calm Squal, hette den så? Skeppfilmen. Och sen GI Jane tror jag kom året efter. Som inte heller funkade som nästan blev slutet på Demi Moores karaktär, eller ja, tillsammans med Striptease.

Men sen så kom han tillbaka med glädje igen. Jag vet, jag vet. Det är så jävla fascinerande. Han är väldigt fascinerande. Men Ridley har då regisserat filmen The Dog Stars som bygger på en bok från 2012 av Peter Heller.

Och då följer man en... I filmen följer man då piloten Hig som spelas av Jakob Elordi. Och han bor i någon slags, vad ska man säga, är det en flygplats? Det är det vi inte vet, men det är ett flygfält.

Ett stort hangar. Ja, precis. Det är ett gammalt litet flygfält. Där han då delar flygfält med Josh Brolin som spelar Bangly. Och Jakob Elordi har sin Malinois-hund Jasper med sig överallt.

Och sen får han för sig då, han kan flyga, han är pilot. Han har en Cessna så att han tankar den. Ibland flyger han in till Denver, plockar på sig lite läkemedel och livsmedel och Coca-Cola och ger dem till en mennoniter, ett litet amish-gäng typ.

Som odlar sina egna morötter. Så han hjälper dem lite grann och lite så. Men han flyger runt i sitt flygplan med sin hund och lite så. Och då får han för sig att på radion har han hört någonting om något ställe då, The Grand Junction heter det här stället.

Och då finns det någonting. Är det någon som svarar mig där? Och hans flygplan, han måste nödlanda och då kommer han i kontakt med två stycken survivors. Detta utspelas då i en postapokalyptisk värld, 2035 tror jag det är det.

Jag vet inte, inte fem över halv nio utan år 2035. Så han kommer i kontakt då med Margaret Qualley, en tjej som heter Cima och hennes pappa som heter Jack, som spelas av Guy Pearce. Och så lär han känna dem lite grann.

Så det är liksom filmens setup. Det är någon slags postapokalyptisk, nästan 28 days later möter Legend med Will Smith. Precis så. A-hundar, på tal om hundar. I am Legend.

Ja, just det, I am Legend. På pappret är det ju liksom allting man på något sätt kan gilla. Alltså, när jag klev in i filmen så är det liksom, du vet, det borde vara precis min grej det här.

Ridley Scott, postapokalyps, en hund, vackra ösliga landskap, ett stort flygplan, Jacob Elordi, Allison Janney, Guy Pearce. Och ändå satt jag liksom efter nästan två timmar med en känsla av, jaha, var det allt? Ja, så vad är betyget?

Nej, men det var en märklig känsla tyckte jag. Alltså, Ridley Scott vet ju hur man gör. Fan vad han kan komponera bilder, om vi börjar den änden. För att den här filmen har ju det tyngd och det atmosfär, stora landskap, tomt Amerika.

Och jag tycker om det här liksom att den gav tid till att nästan poetiskt, alltså det melankoliska helt enkelt, tycker jag om. Alltså, är det värt att leva vidare om man lever själv? Alltså, vad är poängen att överleva om det inte finns något att överleva med?

Så att säga. Det tycker jag om. Ja, men absolut. Och där är Lordy då, det finns något med, och han drabbas av sorg liksom tidigare innan det här viruset, eller vad det var då, som har orsakat apokalypsen.

Sorg och han lever då tillsammans med Josh Brolin, som är en lite mer som militär prepper, survivor, typ. Som är, nej men vi har det bra här, här kan vi försvara oss och här kan vi skjuta inkräktare och så vidare. Ja, men vad finns det inte något där borta?

Det är liksom tydligt sådär, hur ska man leva sitt liv? Lite så, känns, vill du sluta eller börja leva? Och tack gode Gud för Brolins karaktär och energi, för han går liksom in som en karaktär som känns som att han har överlevt tre apokalypser redan.

Så då vet du hur man gör. Och det är skönt med den energin i och med att Jacob Elordi är så, vi kommer tillbaka till honom. Men ja, så att den här existentiella tyckte jag var rätt fint.

Men det är som att den sen kommer på att det också måste vara en thriller. Ja, exakt, vad är väl bra beskrivet. Och då kommer de här hoten och våldsamma människor och resor till farliga områden.

Det är som att någon producent har sagt, ja men det måste ju hända något också. Just det. Efter 25 minuter, okej, vad säger du om det här? Det här känns ju också som en bok där man har varit tvungen att ta bort ganska mycket olika saker.

För när han kommer till Denver så träffar han då Ewan Bremner som är någon slags, försöker överleva där med sin armborste och han säger att det är något gäng här då som kallar sig för Texans. Och de har massa graffiti och de målar sig lite Mad Max, nakna, bara överkropp och liksom målat tatueringar och ritat sig liksom i vit färg och lite så. Men det får man liksom aldrig förklarat och man får inte heller liksom en känsla av att de är en stam som utmanar.

Det finns liksom ingen handling. Nej. Utan det är bara en film som, alltså den är, jag vet inte, det är ju inte ens en road movie heller för att i road movies, om vi nu tar The Odyssey som en perfect road movie-film.

Får vi säga. Att man stöter på saker och utvecklas as we go, liksom som Selma Louise. Ja, Ridley Scott har ju gjort en av de bästa road movies som finns i Selma Louise.

Men den här filmen är på något konstigt, och det kanske är meningen att den blir som en boomerang-berättelse på något konstigt sätt, att den ger sig ut, men sen, jaha. Men det gick kanske inte så bra, men jag tyckte den var ganska märklig. Jag tycker det känns som att de själva kände det på inspelningsplats.

Alltså du vet, du vet den här känslan när man, alltså alla filmer kan inte bli populärast. Så kan det inte vara. Och det känns som att de även på plats, man vet man får kval, heter de Qualley.

Margaret Qualley, ja precis. Ja, Qualley. Och man har fått liksom Elordi som är så jävla het nu liksom. Och så Brolin såklart, och så är det som Janney och Guy Pearce.

Vi har samlat det här gänget, och I en genre vi börjar närma oss just nu, vilket är en slags 90-tals nostalgisk genre. Och strålande att vi börjar hitta dit. För streaming måste ju också hitta vad de ska göra.

Vad ska streaming vara nu när streaming har nått sin topp och lagt sig lite? Bio ökar igen i intresse och siffror. Okej, vad är streaming? De kan inte bara skjuta ur sig väldigt svaga serier, märker vi.

Och vilka filmer ska det satsas på? Och det här tycker jag vi närmar oss lite intressant, vilket är att streaming börjar förstå att de kan fylla en lucka som förut fylldes på bio, men inte längre. Den här typen av mellan-thriller-action som vi förut gick och såg på bio, och då talar jag till min generation där ute, men när vi gick på bio och såg Primal Fear med Richard Gere, som exempel va.

Eller vi gick på bio och såg Handen som gungar vaggan, eller Copycat med Inga Weaver. A long came a spider och såna filmer. Kiss the girls. Ashley Judd och Morgan Freeman.

Överlag hela Ashley Judds karriär var ju en slags film som inte görs längre. Ja, double Jeppe, det var ju inte tråkiga timmar. De här filmerna gick vi ju förut och såg på bio.

De får inte plats på bio längre, riktigt. Och det här kanske kommer att svänga, det verkar ju som att det håller på att svänga lite här nu. Och än en gång, The Invite har precis, när vi spelar in podden, passerat 60 miljoner dollar.

Den kostade 5 miljoner att göra. Så visst, det finns, men det här är en genre som jag då saknar. För att när vi var unga så kom det både på bio och det fanns de som kom straight to DVD, som också var ganska bra.

Och här kommer då en film som jag menar faller in i kategorin, där premissen är att Adam Scott spelar Tom Kennedy, en enkling och kriminalförfattare vars åttaåriga son Jake försvinner. I desperation tvingas Tom söka hjälp hos sin frånvarande och komplicerade pappa Pete Willis, spelad av Robert De Niro. Problemet, eller snarare det riktigt obehagliga, är att Pete tidigare var polisen som fångade en ökänd barnmördare kallad för The Whisperer.

Hörde du vad bra det gick fram till det där? Var ska jag lägga S-et och var ska jag lägga TH? Jag lägger överallt, jag lägger TH överallt. Kallad The Whisperer-man.

Hur gick på den spelningen? Bra tills Edward tappade alla tänder. Och nu verkar det som att The Whisperer-man går igen. Det här är Netflix-film The Whisperer-man.

Om du lämnar en dörr halvöppen, snart kommer du höra Whisperer-mannen. Om ditt fönster är öppet, kommer du höra honom knacka på glaset. Om du är ensam, ledsen och blå, The Whisperer-mannen kommer att komma för dig.

Filmen bygger på Alex Norths bästsäljande roman. Hela den här filmen skriker ju bästsäljande roman. Visste du det va? Verkligen, verkligen. Från 2019. Och den regisseras av James Ashcroft, som är en ganska, är inte ganska, en mycket erfaren B-skådis från Nya Zeeland.

Det är en sån här kille ni har sett i typ ett avsnitt av Stargate, något avsnitt av tv-serien Eureka. Du menar en sån kille. Två avsnitt av Supernatural. Och han spelade liksom vaktmästare i Halle Berrys flop Catwoman.

Det är en sån kille. Och har inte gjort så mycket tidigare, men jävlar vad han får ut sig en självsäker regi med den här filmen. Det tycker jag verkligen. Och dessutom har han samlat De Niro, Scott, Michelle Monaghan, som alltid mer spelar en utredare.

Och så får vi en Michael Keaton som spelar den fängslade före detta seriemördaren. Och det här är ju en film som liksom på något sätt, de som har gjort den älskar väl också 90-talsfilmerna, de här som jag nämnde förut som vi växte upp med. Imse Vimse Spindel, de här filmerna vi pratar om.

Vad heter den där? Kiss the Girls hette det. A Long Came a Spider. Imse Vimse var ju den svenska översättningen av Arachnophobia. Och strålande film. Men det skriker 90-talsthriller.

Och man plockar ju liksom från alla de här filmerna. Man plockar från Copycat, som jag ofta pratar om, en ganska underskattad Sigourney Weaver-thriller. Det plockar lite från Silence of the Lambs, naturligtvis.

Det plockar liksom... Det var väldigt mycket Silence. Väldigt. Också lite M. Night Shyamalan. Han är bra för det. Han blandar också en övernaturlig känsla. Jag trycker på play och förväntar mig att det ska vara samma kvalitet som många av de här ganska snabba De Niro-thrillers som har kommit de senaste åren.

Men jag märker ganska fort in att jag har inte alls tråkiga. Jag lutar mig fram i soffan och jag tycker det är ganska läskigt. Nej, men jag måste säga att jag blev glatt överraskad av denna filmen.

Vi söker ju streamingfilmer och ibland hittar vi ingen. Men så dök den här upp. Precis som du sa, Netflix dumpnade ner i brevlådan som det gjorde förr i tiden med Netflix.

Och Adam Scott spelar återigen en författare som råkar ut för något läskigt. Precis som i Hokum, som är regisserade Mike Chapman. Och jag tycker att den har väldigt mycket DNA med Silence of the Lambs.

Lite cornigt och sådär. Verkligen. Känns som att det är riktig film. Det kan man göra i efterbehandling. Men känslan är ju lite sån här 90-tals-cornig. Lite... Inte riktigt lika stylized som Seven, men den har liksom element av den eran på något vis i fotot.

Det är en scen där man hamnar på en sån... Vad heter det? Ett brottsplats. Och vi kommer i en sån... Det hade varit en stor hög kranbild på 90-talet. Nu är det väl antagligen en drönare.

Men du vet, det bara skriker liksom amerikansk östkust november eller oktober. Det har regnat. Det är blött. Poliser med paraplyer. Den andas så Silence Jonathan Demme-tonen.

Jag får också lite Fugitive-feeling i fotot. Håller med. Och just den åkningen. Det där liksom när en polis får ett telefonsamtal i förhuset. Och så svarar man. Och så får man ingenting.

Utan då klippar man till den flygbilden. Det där liksom klassiska, vad är det som har hänt? Nej, en brottsplats. Nej, men jag tycker faktiskt att jag blev glatt överraskad.

Min syster som lyssnar idag gick på Bio med Bio. En av mina systrar. Hon frågade Vågar jag se den här filmen, Anders? För jag vet om att hon klarar inte av att se blod.

Och då sa jag, det är klart du kan se den! Sen kommer jag inte ihåg om det var så mycket blod. Jag tror inte det. Men den är liksom mer läskig än skräck. Absolut.

Den är kuslig. Att jämföra med de här 90-talsfilmerna Copycat och Double Jeopardy. Den är liksom tillfredsställande på ett kusligt sätt. Och det är det här som, det känns lite som att det är en present, hörrni.

Precis vi som tycker om den här podden. Alltså en present till oss filmälskare som saknar en viss typ av film där. Då menar jag alltså seriemördare med ett namn.

Som kallas för någonting. The Whisperman. The Wet Bandit. The Ripperman. Sluta, det är svårt med S, tycker jag. Ja, lägg av. Lägg av. Nej, men verkligen. Det är som en liten ramsa, får man säga.

En liten ramsa. Precis, och ramsan, ja. Och mörka familjehemligheter. Också det här man älskar. En utredning som leder tillbaka till ett gammalt fall. Inte tråkigt när man ska öppna gamla kartonglådor från källaren i poliset och hitta någon gammal fotografi.

Nej, är det inte hon som satt där och tyckte någonting? Du vet, alltså jag gillar det där. Vad skämtar du om? Nej, men det var, den är ju verkligen liksom en checklista på vilka tio saker ska jag göra för att...

Och det är lite grann, du vet, när man letar efter dvd-erna. Men vad är det här? Den här har jag inte sett. Ja. Var stod denna innan? Och så tar vi ut en film som stod mellan då Silence och A Long Came Whisper Man med Adam Scott, Michelle Monaghan och Robert De Niro just nu på Netflix.

Se den! Och nu blir det reklampaus. Och nu blir det reklampaus. Samsungs are for gathering. Some are for slowing down. Pura lets your home smell like both. Fine fragrance paired with real technology tailored to every room you live in.

This fall, discover what your home could smell like. Explore sense of place at pura.com. It's time to set your sights on higher peaks to scale, deeper rivers to cross, and greater dreams to pursue.

It's time to embrace the impossible with Defender. Built with legendary capability and tested on some of the most difficult terrain, Defender defines tough luxury. From the sleek two-door Defender 90 to the purposeful Defender 110 to the Defender 130 with seating for up to eight, there's endless potential ahead.

Explore the full Defender lineup at LandRoverUSA.com. Most women have been there. Something feels off. You don't feel like yourself. Yet your doctor says everything looks fine.

Spoiler, it's your hormones. MIDI is a virtual care platform built for women by women and offers specialized hormone care from trained clinicians. Plus, it's covered by most major insurances.

Getting started is easy. You can book your first visit with a clinician right away. It's not you. It's your hormones. Visit joinmidi.com to book your first visit.

That's joinmidi.com. Insurance coverage varies. Check with your plan for coverage. Car crashes injure over a million people every year because we're human. For over a decade, Waymo's been building a driver that's safer.

Statistically, 10 times safer in the cities we serve. Not because humans aren't enough, but because they're everything. Based on over a 94% reduction in serious injury or worse crash rates, learn more at waymo.

com. Hello, I'm Monica Reinagle, host of the Nutrition Diva podcast. Summer is here and with it, the hot and sticky weather. A morning working in the garden or maybe on the golf course can leave you more depleted than you realize.

And plain water isn't always the most efficient way to restore the balance. That's where Liquid IV comes in. Its science-backed formula is clinically proven to hydrate faster than water alone.

Whether you're exercising, playing outside, or simply surviving a summer heatwave, it's an easy way to stay hydrated. Shop now at liquidiv.com. Liquid IV, hydration that goes wherever life takes you.

This week on Get Real. I was like, no way. No freaking way. Bachelor Nation's Tyler Cameron. When you have a great girl, you sleep well. And podcaster Connor Wood.

I feel really good. I feel really confident. Day two, I was like, I have to die soon. The voice of season 35 of Dancing with the Stars. I found out he was on the show because I kept getting his mail.

The fans of this show should be criminal investigators. Yeah! Find and listen to Get Real wherever you get your podcasts and stream new episodes Thursdays on Hulu and Hulu on Disney+.

Terms apply. Och vi går tillbaka till programmet. Åh, vad roligt. Apropå The Whisper Man och 90-tals förblessens så var jag ju då så sugen på att ligga i min soffa efter en lång dags repetitioner och bara få titta på det som är minst nuttigt filmt ofta, vilket är 90-tals-action.

Finns många bra där. Alltså, vad fan, ska jag ta The Rock? För jag menar... Fantastisk. Ska jag ta Air Force One man är sugen på? Inget fel på den. Nej. Underbar film.

Jag var lite inspirerad också när jag hade sett den här... Vad heter den? Hongkong-actionfilm vi såg? Heter den Furious? Furious, som vi var båda förtjuste i. Ja, vad kul det var.

Och det fick mig liksom då sugen på det här valet. Att se Face Off igen. En av mina riktigt härliga biobesök under 90-talet. Jag tror att jag satt och gapade när jag såg Face Off.

Historien bakom filmen har ju liksom rubriken Hur i helvete blev den här filmen till? Och det började med en idé. Det är två stycken manusförfattare, Mike Werb och Michael Collery.

Och det här är två unga författare som börjar försiktigt sparkas in i Hollywood tidigt 90-tal och försöker få till grejer. Och de kommer på en väldigt, väldigt bra idé. Vilket är Vad är det grymmaste ödet man kan göra mot två män som hatar varandra?

Jo, att tvinga dem att bli varandra. Det var det de skrev på en post-it-lapp och satte upp på väggen. Jag trodde du skulle säga att den ena författaren utvecklade ett manus som hette Face.

Den andra ett manus som hette Off. En producent förde ihop de här två. Killar, vad händer om vi möts på mitten? Och då fick de filmen Off Face. Nej, inte riktigt.

En till försök. Och det här var ju en jävligt bra idé. Och då gick de in på den här idén om ett ansiktsbyte som ju låter väldigt science fiction. Och ja, originalfilmen som de skrev...

Så var ju väldigt populärt på 90-talet att byta ansikte. Vad tänker du på då? Det känns som en teknologi som om man inte var med på 90-talet så kan man mycket väl...

Jaha. Det började då, det började mobiltelefonen kom och ansiktsbytet. Och originalfilmen de skrev var mycket mer science fiction än det som sen blev. Men här kommer den fina detaljen.

Gissa vem de skrev filmen till. Och jag tror du kommer kunna gissa om jag säger såhär. Det är tidigt 90-tal. De inser att de har en jätterolig idé för två stycken actionstjärnor som hatälskar varandra.

Vilka två skrev de till? Stallone och Schwarzenegger. Helt rätt, Anders. Nej, är det sant? Det här skulle man ju vilja se. Förstå. Och vi som har läst den här boken av Nick...

Vad heter den här boken? Ah, The Action Heroes. Ja, kul bok för övrigt under att läsa om. Om hur liksom Stallone och Schwarzenegger hatade ju varandra. Men hade också en respekt för varandra såklart.

Men de var varandras största konkurrenter helt enkelt. Så det här var ju idén. Tänk om vi... Är det här idén som till slut kan få ihop Arnold och Stallone? För de hade ju inte gått ihop tidigare i någon film.

Det hade varit nåt. Ja, det hade varit fenomenalt. Det är lite Tango & Cash. Den är fantastiska filmen. Absolut. Vilken är det? Kurt Russell och... Det ska jag veta.

Tango & Cash. Sylvester Stallone. Ja, det är väl Stallone och Russell. Stallone och Russell. Det måste ju Arnold sagt nej till då. Ja, det känns lite som en sådant film.

Ja. Samtidigt då, bort till Hongkong så har vi då John Woo som slår igenom enormt 1986 med vilken film då? Vad sa du? 1986? Ja, 1986. A Better Tomorrow. Snyggt! A Better Tomorrow är hans stora genombrott.

Och sen, ni kanske har sett The Killer, Hard Boiled. Det är väl den som verkligen får upp liksom Hollywoods ögon för honom. Det roliga är att hans resa till Hollywood, det var typ 1996-97, startar ju med en Jean-Claude Van Damme-film.

Hard Target, 1993, kom det redan. Den är... Jean-Claude, är det den han dansar i? Hans konstiga dans. Jag tror det var så jävla länge sedan. Jag tror det. Den konstiga.

Det är inte jättelångt från Elaine när hon dansar i Seinfeld. Nej. Och hennes konstiga sparkdans som hon gör i Seinfeld. Hard Target, alltså John Woo, han får Hard Target.

Han får Hard... Det är bara så roligt att han kommer över och får börja med en Jean-Claude Van Damme-film. Men det är ju rimligt. John Woo är ju en person som kommer från...

Han växte upp och älskade... Alltså, enorm filmälskare. Växte upp väldigt fattigt, fattiga kvarter, film var den totala verklighetsflykten. Han älskade allt från amerikansk western till fransk film till musikal.

Han älskade musikal. Det koreografiska, om det så är action eller om det är dans. Och allt det här syns ju i John Woos grejer. Och för er som liksom inte kände till John...

Han har liksom påverkat en hel generation av filmkreatörer, inte minst Tarantino. Verkligen. För då hans... Vad heter det? Ballet of Bullets. Just att det flyger så mycket kulor och slow motion och lite Mexican standoff-grejer och lite så.

Så Tarantino och de som jobbade då på vad det nu hette, den här videobutiken som han jobbade på. Att de såg ju alla de här Hongkong-filmerna som kom. Och han var ju liksom...

Ja, honom. Han är en av de coolaste, liksom. Och Scorsese har just hyllat The Killer. Och det finns ju scener i Hard Boiled som James Cameron liksom mer eller mindre snodde rakt av till Terminator och lite så.

Precis så. Så det är en Och Nicolas Cage är ju då, som du sa, han har ju fått en Oscar och The Rock och Con Air, så han har ju ett självförtroende som heter Kloak. Så det märks.

Men jag tror ändå att det de behövde göra här var ju att på väldigt kort tid måla upp hans karaktär som den värsta, äckligaste, psykopatskurken som finns. Så de häller liksom, de saltar inte, de häller ut salt över allting i början. Och jag förstår det på något vis.

Det är ganska kul, men de behöver bolla upp den grejen och sedan Travolta som familjefar som kämpar med sin tonårsdotter och hon har piercingat näsan, åh nej! Och Joan Allen, ganska otippad fru. Ja, ja då.

Henne älskar vi ju, Joan Allen. Ja, vad bra hon var. Eller är, hon lever väl antar jag. Inte här i media-podden, men hon lever på jorden. Men sen drar filmen igång och den går till det här ansiktsbytet och sen blir det jävligt kul, för idén är inte dum.

Du måste bli honom för att få veta var bomben finns. Okej, du säger ja till det här motvilligt, du gör ansiktsbytet. Men sen kommer ögonblicket när då skurken vaknar upp utan ansikte och får dem att ge honom sitt, ja men får dem att ge honom hjältens ansikte.

Och allt är värt det, hur galet det än är, så är det värt det för scenen där då John Travolta som Nicolas Cage är i fängelset och nu har fått reda på hemligheten och ska komma ut. Och han dunn öppnas och in kommer Nicolas Cage som John Travolta. Ja, det är fantastiskt.

Och John Travolta som Nicolas Cage förstår att, åh helvete, mitt liv är slut. Och alla de som kände till hemligheten har nu mördats. Alltså den idén av de här två manusfattarna, den är fan inte dum alltså.

Den är liksom, det är en mardrömstanke. Jag tycker det känns som ett riktigt bra Twilight Zone-avsnitt. Ja. Alltså det känns verkligen som ett sådant koncept som Rod Serling och hans gäng hade fixat.

Jag älskar verkligen konceptet i den här filmen. Alltså det är otroligt. Och jag tycker också att de mellan ballebulle och duvor som flyger åt slowmotion så lyckas de ändå förvalta den här olika toist-grejerna.

De bygger filmen ganska fint, tycker jag. Och den är lite så yxigt 90-tal, men det som är med i filmen, det är precis den stegringen man vill ha till den scenen. Och sen The Fallout när han då börjar umgås med hans fru och liksom barn och det börjar bli riktigt läskigt där.

Och man sitter ju verkligen, hur ska han ta sig ur det här? Man sitter ju verkligen engagerad för att det framstår som omöjligt. Och nu måste han då liksom fly från ett fängelse och sånt är ju aldrig tråkigt i film.

För att komma åt honom och de här två männen som hatar varandra. Och sen är det här med 90-talet som jag så ofta pratar om med actionscenerna. Jag måste säga att jag var chockad när jag såg om Face Off nu över hur mycket som actionscenerna och stuntsen har åldrats bra.

Därför att det är så stuntbaserat. Det är stuntmän som hoppar och flyger och gör saker och gör sig jävligt illa. Och det är jävligt snyggt ibland alltså. Den här sista båtsekvensen.

Den är fullständigt vansinnigt. Vad är helvete? En stunten alltså. Nej men det är 1997. Jag vet inte hur det hade gått att göra idag riktigt. Precis som att man kollar på sådär Blues Brothers.

Jag vet inte hur man kan krascha polisbilar på det sättet idag heller. För att det är en annan tid vi lever i och andra regler. Men du vet den här båtsscenen på slutet av Face Off.

Den är så snygg att den skulle kunnat ha filmats idag. Det är så snygga stunts. Ja och den är alltid med i sådana här Theorstuntmen. Då kommer alltid den i det kollaget, du vet.

Det är alltid den båten. Han som bara liksom flyger. Man sitter ju där. Hur landar de? Ja, men jag tycker vi tittar på den. Du kan ju inte titta på den nu, men jag visar den till dig nu Anders.

Så kan vi visa den på sociala medier. Men titta på det här jävla stuntet. Och det är, sen ser man ju en lång väg att det inte är Travolta och Cage som kommer flygande så här.

Och de har inte gjort det här med digitala ansiktsbyten som gör det idag. Nej, utan det här är två andra killar bara. Men i hela båtsekvensen är det ju mycket profil och sida och lite skäggbild.

Eller vad heter det? Haka menar jag. Haka i bild. Men här är det verkligen två stuntmän som flyger handlöst genom luften. Ja, det är underbart. 90-talsaction. Verkligen.

Sen tänkte jag på en grej som är fascinerande. Det känns som att John Woo har hittat ett eget sätt att göra action på i Face Off. Och det är som att, lägger du märke till att i varenda jävla skjutscen är det många.

Så flyger det som fyrverkerier. Ja, och det här är, jag skulle precis komma till detta. Det här är så mycket John Woo. När en kula träffar typ ett räcke eller något annat.

Så är det liksom små, små fyrverkerier för varje skott. Och jag tänker just att, hur kan vi få det att se bra ut i slowmotion? Ja, ja. För det är ofta, när slowmotion kom till iPhone.

Misstaget många gör det är att de filmar sig själva när de bara går. Det finns ju inget tråkigare att titta på. Utan gör någonting snabbt och lite weird. Då ser det kul ut i slowmotion.

John Woo har ju verkligen, hur kan vi få detta att se ännu mer coolt ut när kulorna träffar det här? Jo, vi har små fyrverkerier i varje skvib. Och en annan sak är väl att explosionerna är ju riktiga bensinexplosioner.

Och det finns ingenting som kan ersätta det. Ja, de är tunga. Ja, de är tunga. Alltså du vet, man ser The Rock eller man ser Speed. Speed är ju också en sån där, precis som die hard 2.

Eller liksom de. Det är så underbara explosioner. Man älskar dem. Jag saknar det där. Men de här fyrverkerierna, tänk på det när du kollar på det. För egentligen är det inte klokt.

För de är hela tiden, i varenda actionserie i Face Off ser det ut som att det är en mexikansk gatufest som pågår i bakgrunden. Det flyger liksom fyrverkerier. Men man köper det, okej.

Det är klart att det ser ut sådär när pistolskott träffar marken. Nej, den är verkligen helt galen, denna filmen. Ja, den är väldigt 97. Den är nog peak galen actionfilm, tror jag.

Ja, den är peak 90-talsaction verkligen. Ja, verkligen. Men vet ni, det blev en succé. Den här var dyr, den här filmen att göra ska ni veta. För att tekniken är dyr, fyrverkerier köptes in från hela världen.

Så budgeten ligger på otroliga 80 miljoner dollar. Oj, på den tiden måste det ju varit ganska mycket. Om man tänker att Jurassic Park görs för hundra. Men den drar in det och mer och mycket mer därtill.

Den här drar in 250 miljoner dollar på bio 1997. Så det här är liksom, vi gick ju alla och såg Face Off. Ja, det var ett kärt återseende. Och en period i ens liv där det kom så många sådana här filmer.

Vi visste ju inte då hur bortskämda vi var. Verkligen. Och den ena filmen skulle överträffa den andra och alla skulle försöka vara bigger, better. Liksom, du vet, explosioner.

Det var så många bra action, men Cliffhanger är också en sån här underskattad actionfilm. Ja, men gud. Älskar Cliffhanger. Alltså kan man få John Lithgow som skurk i vilken film som helst.

Att jag köper att John Lithgow och Stallones fight på slutet är rimlig. Alltså John Lithgow skulle kunna stå i. Skulle ju falla bara han såg Stallone egentligen.

Ja, men det fan. Det gjordes väldigt, väldigt mycket bra actionfilm. Ja, det var en kul tid alltså. Notera också en ung Margaret Cho som sen blev en stor asiatisk ståuppkomiker.

Ja, hon är poliskollegan. De har inte jättebra scener This week on Get Real. I was like, no way, no freaking way. Bachelor Nation's Tyler Cameron. When you have a great girl, you sleep well.

And podcaster Connor Wood. I feel really good. I feel really confident. Day two, I was like, I have to die. The voice of season 35 of Dancing with the Stars. I found out he was on the show because I kept getting his mail.

The fans of this show should be criminal investigators. Yeah. Find and listen to Get Real wherever you get your podcasts and stream new episodes Thursdays on Hulu and Hulu on Disney Plus.

Terms apply. You've been searching for the right foundation since forever. But now, finally, you can find your match with Sephora. With so many options from the best brands, you can pick the shade, coverage, and finish that's just right for you.

And don't worry, it's easy to find your match with help from our expert beauty advisors and shade matching tools. Plus free samples to take home and try. Visit Sephora in store and online to find your match.

It's time to set your sights on higher peaks to scale, deeper rivers to cross, and greater dreams to pursue. It's time to embrace the impossible with Defender. Built with legendary capability and tested on some of the most difficult terrain, Defender defines tough luxury.

From the sleek two-door Defender 90 to the purposeful Defender 110, to the Defender 130 with seating for up to eight, there's endless potential ahead. Explore the full Defender lineup at LandRoverUSA.com.