171: Höstupptakt med ugglor i brevlådan och en påfågel i frysen (och en tasmansk tiger)

Hej, jag heter Mats Ryd och sitter här tillsammans med Edvard Blom. Just densamme. Ja, det här är första vi pratas vid sedan våran lus som vi hade på två små svin i Årsta.

Ja, det tog veckor att vakna upp ur den. Det kändes som... Min mamma tyckte vi lät lite trötta i slutet. Ja, det är en fin omskrivning. Men lite utarbetade var vi nog, även om vi blev lite upparbetade, eller vad det heter, av den gröna chartreusen på slutet.

Ja, men den piggnade till och jag höll på att missa att hämta ut våran hund från hundbussen, från hennes hunddagis och fick försöka ta mig genom stan där. Det var som en Åstertrilogi in i New York här, någon surrealistisk resa genom Stockholm med glad på grön chartreuse för att hämta en Welsh Springer Spaniel. Alltså, hunden har inte bara hunddagis, utan det finns speciella amerikanska skolbussar för hundarna.

Nej, inte de här gula amerikanska skolbussarna, utan det här är mer en sån här Lady och Luffen hundfångarbuss för byrackor. Fast då får hon åka ut till en gård utanför Stockholm och springa runt och leka med andra hundar. Jag tycker inte att det är riktigt schysst att ha en aktiv hund som egentligen ska vara ute i skog och mark och bara sitta i en lägenhet, utan väljer man en sån hundras, då får man bita i det sura äpplet och se till att betala fakturorna och se till att de har det bra på dagarna.

Hur många smörgåsbord om året kostar det? Ofantligt många! Vi har lite tur för att vi delar på hund med min frus mamma och bonuspappa. Så det gör att det blir några färre smörgåsbord.

Det är tur det i alla fall. Jag tycker det är det enda förnuftiga att räkna i smörgåsbord, det är det enda där man verkligen känner vad det egentliga värdet på någonting är. Ja, det där Big Mac-index är ju ingenting längre.

Nej, nej. Utan det är ju smörgåsbord-indexet. 39 kronor en hel månad reklamfritt av podden. Ja, det är inte mycket. Innan vi kastar oss in här, så hur mejlar man podden?

Podden att edvardblom.se Och man kan skicka glada tillrop, arga mejl och inte minst frågor och funderingar. Arga mejl får vi väldigt sällan. Jag kan ju få oktidigheter via andra kanaler, men inte till podden hittills.

Men det kan ju vara roligt, för då kanske vi läser upp dem och lustiggör oss över ilskan. Jag har fått något argt trollmejl att jag döpte min dotter till samma namn som din dotter. Det väckte ont blod i någon stuga ute i landet eller i någon lägenhet.

Det var intressant, den har jag faktiskt missat. Du hade ju inte gjort det, det följde ju ingen skugga på dig. Gunilla blev utkänd för några år sedan för att det var någon som tyckte att hon alltid bara härmade min Instagram och la upp samma grejer.

Men vi gifter oss, vi tillbringar alltid tillsammans. Och Gunilla tar ju mycket snyggare foton på allting och skriver mycket bättre texter. Men därför tar det lite längre tid också.

Så då slängde jag upp någon suddig jäkla sak på någon kul restaurang eller herrgård eller något. Och sen kom Gunilla någon timme senare med 3-4 fina bilder och en bra text. Och då blev de arga för att frun kunde väl hitta på något eget och inte bara härma sin make hela tiden.

Ja, det finns ju ingen som kan få brunt att se så brunt ut som på din Instagram. Nej, det är sant. Du lyckas verkligen fånga det bruna i maten på ett sätt som hipsters aldrig klarar av.

Nej, det har du rätt i. Man måste liksom vara brun för att kunna göra det här. Man kan inte bara lajva den bruna maten. Nej, det är krävts. Det sitter inte kläderna, det sitter i själen.

Mm, i den tekniska oförmågan. Men innan vi ger oss på, jag har ingen aning om vad du gjort i sommar höll jag på att säga. Vad kommer i podden i höst här? Vi ska äta på fågel.

Vi ska äta på fågel. Det här kommer bli en stor sak. Tyvärr är det så att jag har två stora frysar i källan som är rätt gott plats. Men ingen av dem kan man ta bort hyllorna, utan hyllorna är fasta.

Så nu är det återigen så att min enda lilla frys på ovanvåningen där man behöver ha saker man använder hela tiden som ger fryst dill och persilja och isbitar och sånt, den är lika proppfull. Till och med ännu proppfullare än när det låg en älgskalle där i ett halvår. Och nu ligger det istället en gigantisk påfågel och tar hela frysen i anspråk.

Är det något som är påkört eller hur får man tag på en påfågel? Nej, den är skjuten av ägaren faktiskt. Han är väldigt road av att kläcka, ställa ägg på internet och stoppa i en äggkläckningsmaskin och därför få olika exotiska fåglar.

Det är ju en värdig efterföljare till surdegen. Ja, verkligen. Det är väldigt mycket roligare, men väldigt värdigt. Men just påfågeln var lite för aggressiv och när den till slut tog sig in till grannen och började trakassera grannens familj och djur och liknande, då klämtade klockan för den gode här påfågel.

Jag förstår. Och vad gör man om man har skjutit sin egen påfågel och lagt den i frysen? Jo, då hör man av sig till Edvard Blom och frågar... Podden att edvardblom.

se Och frågar om... För det var den här som tyckte att det var väldigt tråkigt att bara kasta bort det. Han är jägare och han odlar massa saker och han tycker att man ska ta hand om mat och uppskattar att jag också tycker det.

Så då kom han på att vi kunde göra någonting kul av den. Och tanken är då att jag kommer berätta mer om mitt besök på Adelsö och hur de här fantastiska människorna jag fick påfågeln av och allt annat de kastade över mig också, underbara läckerheter. Men framförallt kommer jag, tänkte jag, att i min YouTube kommer jag visa när jag och en kamrat lagar till påfågeln.

Och sen tänkte jag då här i podden att du och jag då ska sitta och äta påfågeln och kommentera hur den smakar och så. Så det är tanken. Ett matlagningsvideo först och ett poddavsnitt när vi inmundigar den.

Lite som när vi provade älgjärnan. Just det. Vi blir första podden i Sverige att äta påfågel, tror du? Det är min gissning faktiskt. Om inte nu någon annan är jättesnabb och liksom går och köper den på Skansen och skjuter den och äter upp den innan vi hinner.

Jag har inte bokat in riktigt datumet, men eftersom min hustru börjar bli trött på att frysen är upptagen så kommer vi nog få till det här ganska snart ändå, mitt i allt kaos. Klämtan klockar även för den frusna fågeln. Ja, det gör det.

Jag bara funderar på när man ser bilder när folk serverar påfågel. Då brukar de ofta ha sparat huvud och hals och har den som dekoration på bordet. Och så har man steken bredvid.

Det kan vara lite kikt. Det är jätteschikt, men kommer den inte lukta för ruttna så undrar jag. Jag undrar om man måste få tag i någon form av djuruppstoppare som helt enkelt stoppar upp halsen och stannar den.

Taxidermologen, eller vad det heter, taxidermi heter uppstoppningskonsten av djur. Vad kallas den som gör det? Taxidermit, eller taxidermist. Vi får kolla upp det där.

Vi är lite kluven till det där med just att stoppa upp djur. Men det finns ju något otroligt vackert med uppstoppade djur. Ja, jag tycker det är charmigt. Jag gillar allt som är lite gammeldags och konstigt.

Gentlemanhem där det hänger konstiga exotiska saker. Min gränsgård blev vi krympa människohuven. Någon fick vara retsdomare och avgöra småfall när två drängar bråkat med varandra och döma om de skulle straffas eller inte.

Det var också ett uppträdande. Man fick stå med peruk och sitta i finrummet. Och dricka sherry Samma saken, eller du måste göra korrektläsa korrektur. Så alla hade liksom...

Det låter ju rimligt. Det är rimligt, men det var liksom plötsligt, ingen hade hört av sig innan och så plötsligt var det så här 5-6 efterarbeten på sånt jag redan fått betalt för som skulle ske då min första semestervecka. Alltså det blev en vecka försening.

Och det gjorde att vi inte hann egentligen med någonting hemma innan vi skulle åka utomlands. Men då åkte vi på två veckor väldigt trevlig England-semester med barnen, eller tio dagar var det väl. Barnen hade aldrig varit i England och jag var mycket i England som barn och ungdom och har varit en del som vuxen också och ville visa dem liksom den engelska kulturen.

Så jag åt jellypudding och sunday roast och fish and chips och vi har sett riddarborgar och vaktavlösningar och åkt dubbeldäckare och taxi. Det var lite tågluftning över det hela också. Vi vågade ju inte köra bil.

Vi hyrde en bil för massa år sedan jag och Gunilla i Skottland. Men det var ju bara det att varje gång jag körde upp på en stor väg, då tutade folk och körde ner i diket och körde upp för det furger och till andra sidan. De var helt galna varje gång.

För uppenbar tittade jag alltid åt fel håll när jag körde upp. Jag har inget medvetande när jag kör bil, allt går med ryggmärgen. Jag använder aldrig hjärnan utan det går aldrig högre upp än förlängda märgen.

Och det gör att jag inte heller kan påverka hur jag kör utan jag kör på det sätt jag kör. Och tydligen kan jag inte ställa om från höger till vänster där. Nej, men det var ju 1967 var det väl?

Ja, precis. Den omställningen gjorde man. Men när vi kom hem efter den här tio dagarna och hade haft, vi har åkt ånglok och bergbana och spelat spel och allt möjligt.

Det var jättetrevligt. Och det här är det minsta som hände författiga sommaren. Ja, det här var det som hände liksom. De tio dagarna hände. Sen kom vi hem och då första dagen ägnade Gunilla åt att skriva en lista på 52 saker som vi måste verkligen åtgärda under den här sommaren.

Och jag vet inte om det var det som tog kolen på mig. Sen gick det sju veckor. Vi kom på i slutet av augusti att vi måste ju själv plocka jordgubbar på Färingsö som vi gör varje år.

Jordgubbsfältet hade ju stängt. Det var bara för att de var så tacksamma att jag hade lagt upp, eller om de tyckte jag var en kul filur, men jag hade lagt upp massa bilder därifrån flera somrar i rad. Så de släppte ut oss i det avstängda fältet och så fick vi plocka.

Det fanns bara en jordgubbe var tionde planta. Men efter fem timmar fick vi ihop två stora. I alla fall. Men det var liksom flera månader för sent. Stekällan fick jag igång för en vecka sedan som ölpumpen är ännu inte igång.

Jag satte ner pelargonskotten i blomlådan. Det gjorde jag liksom lagom när det blev så kallt så inte pelargonerna växer ute längre på grund av kylan på nätterna. Sommarfrisyren, den klippte jag för åtta dagar sedan.

Jag har gått med gigantisk toar som sett ut som hagrid hela sommaren. Och jag hade tänkt göra det i maj. Jag gick och längtade efter att jag skulle klippa. Färbostugan, åker vi iväg först nu i september.

Det blev ingen skåneresa, det blev ingen Göta kanal, som båda dem hade jag fått som present som 55-årspresent. Vi har bara badat två gånger förutom ett av barnen som var i simskola. Fika tar vi inte gjort än så det var egentligen prio ett för det blev inte av förra året.

De 50 sakerna, de har vi strukit två stycken av. Vi är mest rädda att serveringsgången, det är ännu stökigare när det börjar hela året har vi sagt. Det där gör vi till sommar, det där gör vi till sommar.

Vi har haft några gäster och jag har klippt gräset massa gånger. Vi har i och för sig fått ordning på vår uteplats sent omsider, men det blev också väldigt sent. Hantverkarna skulle ha gjort det i april och det blev färdigt i augusti.

Allt blev förskjutet. Jag känner igen det här litegrann. Jag gick efter midsommar och jobbade på distans, satt igen varje dag och uppehöll utställningarna mest. Då var jag själv på vårt landställe med den här ofantliga listan med 50 punkter och liknande.

Jag blev så stressad av den och jag körde från morgon till kväll. Så var det vedklyven hade gått sönder och så var jag tvungen att svetsa. Jag är sämst i världen på att svetsa.

Sämre än mig som aldrig har svetsat. Jag lödde en gång på tekniken i skolan i högstadiet. Vi kanske skulle ha ett avsnitt när vi testar vem som är sämst på att svetsa.

Sen två svetsar, jag har ändå försökt några gånger. Nu köpte jag 900 kronors svets på Lidl. Men då tog det en halv dag att montera ihop den och lära mig att förstå hur det funkade.

Och så kände jag att allting jag gjorde gick bara snett, fel och bakåt. Så den här listan bara ökade varje dag. Och jag höll på att bli utbränd första veckan på semestern.

Ja, det är hemskt. Men sen i slutet började den krympa och då gick pulsen och blodtrycket ner något. Men den krympte i alla fall, det är väl bra. Ja, det gjorde ju inte riktigt vår i år då, tyvärr.

Men vi har skjutsat väldigt många barn. Alltså det har varit väldigt mycket dagkollo med byggkollo, idrottsläger och wildcamp och fotbollsläger och scouthiker. Men det är egentligen bara Gunilla som har gjort det, och lite jag också, men det är hon som tog det mesta.

Så jag ska inte skylla på barnen. Har du fått i dig någonting i alla fall? Någonting ätbart eller drickbart? Oh ja, oh ja. Det är nog minsta problemet. Och jag var ju på Mallorca en vecka.

Vi fick låna en lägenhet i Palma. Och för att vara en så hårt turistbelamrad ö och stad så är det ovanligt drägligt där. Och det finns ju kultur i Palma också. De har ett fantastiskt miró-museum med underbar arkitektur.

Var du till saluhallen? Ja, både den stora olivé och den mindre Santa Catalina. Jag tycker det är så härligt att det fortfarande är till 80% handlar det ändå om att sälja mat.

Och sen kan man stå och hänga och ta ett glas och få provbitar av bläckfisken och så över disken. Det är inte det här att det helt tagits över och blivit en foodcourt bara som många saluhallar. Absolut inte.

Och vi har lite frågor om Iberica-skinka. Vi har lite kommentarer om sobrassada. Så jag tänkte ta lite Palma ur ett gastronomiskt perspektiv lite längre fram här.

Underbart. Ja, men det var också drycken, rosévin. Vi fick inte hem något rosévin. Det var också först i mitten av augusti som fick jag hem ett gäng plaskor rosévin.

Vi drack ju annat hela sommaren. Men då kom jag på att jag skulle beställa Lillet rosévin och Pims. Och Pimsen var redan slut för säsongen. Ja, vad trist. Hur klarar man en sommar utan Pims?

Det är helt sjukt. Vi hade väl något stänk kvar sedan tidigare. Men i princip har jag faktiskt varit Pims-lös den här sommaren. Det säger ju någonting. Så det är inte det att jag har supers bort sommaren heller.

Jag har inte ens lyckats med sommardrickandet riktigt. Det känns som att den här sommaren inte går till historien som en av de absolut främsta. Nej, jag hoppas att jag är nedvarvad.

Men jag vet inte. Jag varvade upp igen på två dagar. Så jag minns inte ens om jag lyckades gå ner i varv. Jo, jag gjorde en rolig sak i förra veckan. Vi jobbar med ett champagnehus som heter Collet.

Jag vet inte om jag hamnar i fängelse om jag säger det. Får jag det? Att du jobbar med dem, får jag säga. Men i och med att du jobbar med dem kan du ju inte säga att det gör dig glad att dricka det.

Eller att det är gott att dricka det. Får jag säga att jag blir likgiltig? Det får du tid och kraft och ork så tycker jag att man går in på schnitzelweek.se. I Göteborg så är det Vassen Market, Krogakset, Golden Days, Schnitzelplatz, Gyllene Prag.

Och i Stockholm så är det Häktet, Två Små Svins, Bakficka, Stigbergsfot, Bar Central och Sidepor. Oj, men det är ju riktiga toppställen. Både Gyllene Prag och Golden Days är ju gamla klassiker i Göteborg som man har varit på flera gånger.

De har funnits i över 50 år båda. Ja, verkligen. Det är ju frimurarna som Golden Days håller till. Och de hade ju Golden Days fanns ju i Stockholm också på Kungsgatan förr i tiden.

När min far jobbade på Karlebo som låg i ett av Kungstornen så hade de ofta representation där nere. Ja, det hade jag faktiskt velat att när jag var ungkarig bo högst upp i ett av Kungstornen. Det hade varit kanske lite psykopatiskt, men otroligt läckert.

Vilka fester man skulle kunna haft. Harry vad hette han? Harry Fridman i trenderdeckarna. Harry Friberg heter han, ja. Men ska vi ge oss på lite lyssnarfrågor? Ja, det tycker jag vi gör.

Jag tycker vi börjar med Hej Edvard och Mats och Gunilla. Jag har försökt tyda den snabbtvisa Edvard regelbundet stämmer upp i genom poddarnas gång för att ha med ett snabbt häfte till i kretsskiva. Dessvärre tror jag inte jag lyckats ta mig vidare nära originalet.

Detta är vad jag kommit fram till. Pimpikarnett, text och musik Edvard Blom med föräldrar. För Hoddick Knodd och Pimpikarnett, för Hoddick Knodd och Pimpikarnett, för han, sicken en han, som sticker i ladan ibland.

Jag skulle uppskatta en korrekt version. Djupt vänliga hälsningar, Thomas Forsgren. Ja, för det första, det är ju liksom släkten Blom, Jarlboms national, snabbvisa.

Men det var min farbror Jan Jarlbom som skrev texten, inte mina föräldrar. Och den heter Hoddick Knodd. Hoddick Knodd. Och den börjar då med ett för, och det ska helst uppstämmas i alla möjliga tonarter ganska länge innan resten av sången kommer.

Och sen lyder den efter ordet här för, så kommer Hoddick Knodd och Pimpikarnett. För Hoddick Knodd och Pimpikarnett, för han, sicken en han, som stickes i loddan ibland. Skål.

Ja, det är många litterära forskare som har försökt tyda den här och har olika meningar på den. Ja, principen är egentligen att den aldrig ska skrivas ner, utan att man måste ha varit med på tillräckligt många fester med oss släktingar för att ha lärt sig den utantill, och då kan man sjunga med och slippas ut som ett fån som de andra nytillkomna får göra. Men så tycker jag ofta det med snabbvisor, att man ska ha varit med.

Det ligger ju snabbvisans natur. En muntlig traderad tradition, som Iliaden och Odyssén innan de. Jag har sett den nya Odysséen-filmen. Nej, det är jättedumt, för som jag nämnde här läste jag ju om den förra året, och sen kom det plötsligt en film, så det hade ju varit perfekt läge att känna igen alla ändringar de gjort från boken och klaga på dem.

Men min svärmor har sett den. Det är alltid något. Ja, det är den närmsta man kommer mycket i livet. Du lever ditt liv genom din svärmor. Ja, det kanske det är. Hon tycker att hon har ett väldigt händelsefattigt liv, men hon går på extremt mycket fler kulturaktiviteter än jag hinner, kan jag säga.

Det kommer sen när i ålderns höst. Jo, här har vi en lång och komplicerad fråga. Hej, tack igen för att vi får möjlighet att lyssna på era lena stämmor som reder ut de allra viktigaste frågorna vi kan ha här i livet.

Jag har lärt mig enormt mycket av alla era poddavsnitt och är evigt tacksam för chansen att återprenumerera på den. Särskilt eftersom ni nog är det matpodd jag lyssnat på som flest gånger nämner mat, matkultur från de nordligare delarna av landet. Särskilt tack till dig också, Gunilla.

Det vore väldigt trevligt om du medverkar i fler avsnitt när tid finns, då de avsnitten nog varit de roligaste. Nåväl till ämnet. Min lyssnarfråga är denna. Vad gör man av allt?

Kan vi få förslag på roliga rätter som skulle passa tillredas på ingredienserna som vanligtvis hopar sig i våra glesbygdshem, vilt, svamp, bär med mera? Bakgrund. Jag har i skrivande stund två välfyllda frysboksar, större delen är vilt, svamp, fisk och bär.

Men nu är återigen hösten med sin skörd och jakttid i antågande och snart börjar den krisartade paniken för att få plats med årets fångster på allvar. Och trots fondkokande surstekar, dillkött, Bernardsch och Vän, svampsåser så hopar sig kilorna. Så jag skulle gärna vilja ta emot lite nytänkande tips på rätter för att göra av med främst viltfisk, hemskördat gods.

För oss som redan kört igenom det vanligaste recepten som stekt med svampsås, det klassiska som kanadagås i dillsås och surstekar. Vad gör vi nu då? Mats kanske särskilt har bra knep på älgköttet med lite nyinspirerande rätter.

Kort och gott, gärna mer förslag på vilträtter som går bortom det normala stigen. Gärna lite mer utförlig matlagning också, då dagens recepttips mästare. Här gör du något enkelt på fem minuter som smakar helt ok.

Det är praktiskt, men inte alltid så skoj på en söndag. Och man kan ju inte alltid leva på grillade älgstek med Karljohan kantarellsås. bifoga förresten en snabb invegetarierlista på vår proteinfrys, innehåll i dagens datum.

Älgfärsk, kalv, 15 kilo, älgstekar, 12 kilo, märgben, kalv, 3 kilo, älgfärs, 12 kilo, älgstek, 17 kilo, kanadagås, 9 kilo, dovhjort, 2 kilo, revbenspjäll, gris, hemslaktat, 4 kilo. Och här skriver Daniel Kvarnström att för att tömma frysarna på älgkött till oktobers slut måste vi konsumera cirka 300 gram älgkött per dag och person och förra plats inför årets kommande fångst. Allt är vakuumpackat och håller länge och det kommer inte förfaras med ett evigt gissel att möblera om i dessa överfulla frysar.

Och sälja köttet är ju ett bök det också. Ursäkta det långa mejlet, tacksam för er tid och podd oavsett om det tas upp eller inte. Men det gör det ju såklart. Ja, jag har ju hela mitt liv egentligen varit något av en cityslicker och inte riktigt förstått varför man ska hålla sig ute i glesbygden mer än någon vecka per år.

Men det här förklarar ju plötsligt allting. Jag skulle nu börja uttrycka min djupa avundsjuka. Här går man och köper liksom en rådjursstek 500 gram. För hur många poddavsnitt?

Ja, precis. Vad blir det? Det blir fem poddavsnitt någonting, eller ännu fler som kostar. Familjen blir inte ens mätt liksom på den lilla snutten. Det blir en förrätt.

Det första jag tänker på, det är ju liksom om man ska tänka utanför boxen, just handel. Skulle det inte kunna gå, liksom som förr i tiden, att man byter saker att ni får upp lite stockholmare som tar med lite burkar med gåslever och kampanjeflaskor och kaviar, liksom störumsburkar och så byter det mellan varandra. För här nere har vi ju en sån extrem brist på vilt.

Den andra mer desperata tanken är att helt enkelt köpa massa grisar och föda upp dem på viltet och sedan gå in till köttet. För att ha lite variation. Men det känns väldigt slösat att låta en dyrare kött om man har smitt biligare med tanke på att grisar kan leva på soppor närmast.

Så då är väl min tanke, det här är inte riktigt de svar du vill ha, du skulle vilja ha lite roligare grejer, men min första tanke är ändå man kan ju använda viltkött på ungefär samma Biffado, en irländsk gryta med den härliga mustiga Guinnessen i och med potatis. Det går ju att variera i oändlighet. Alla kulturer har grytor.

Ja, det har de verkligen. Spanjorerna har bra grytor också. Absolut, alla har grytor och allt som görs på deras kött kan lika gärna göras på vilt. Då är det ju lite grann den här gamla klassiska principen som förr i tiden när adeln nästan bara åt vilt och man ville krydda den kraftigt så möjligt för att inte känna att det var vilt.

Idag brukar vi ju snarare försöka vilja få fram vildsmaken för att det är så exklusivt och exotiskt. Sen är tillbehören kan man ju också variera för den klassiska söndagssteken med brunsås är ju god verkligen också. Men då kan man ju ha hasselbackspotatis, rotfruktsgratäng, rödkål, grönkål, egen pomfrit eller varför inte hemlagad spätzle med baden med lingonsylt och brunsås.

Då blir det också lite variation så där när man ändrar tillbehören. Ja, definitivt. Och sen dovhjortstekarna och även stora delarna av de andra köttstyckena. Gör korv!

Man tröttnar aldrig på korv. Skaffa en korvmaskin. Köper ur problemet om ni inte har en. Annars kan man bara använda ett litet korvhorn om man är flitig med fingrarna.

Om man har en sån här Kenwood hushållsassistent eller liknande så finns det alltid korvtillbehör också. Och sen har vi revbenspjällen på gris. Det är bara en enda rätt som gäller.

Surkrotsgarny, surkrots, surkrots, surkrots, surkål och revbenspjäll som får koka ihop med Gewürztraminer, rejäl kyld eller alsassisk riesling. Underbart, underbart. Efter har ni inte sådana.

För det är då försvinner ju all mat på några dagar som är Egyptens gräshoppor om man har folk inneboende hos en. Det gör det verkligen. Premiera på podden. Vi ses igen om en vecka förhoppningsvis om vi får ihop allt med inspelningar.

Ja, det här var väl det första gratisavsnittet på hela sommaren. Vi har bara kört om premiurationsavsnitten. Men snart kommer det, nu blir det återigen varje vecka.

Varannat är gratis och varannat är man prenumerant för. Men sen är det ju så fint att gratisavsnitten slipper man ju reklam om man prenumererar. Så istället för att köpa en cheeseburgare så tycker jag att man ska köpa en prenumeration.

Definitivt. Och man skriver in till podden att edvardblom.se. Underbart att vara igång igen. Vi hörs igen om en vecka. Det gör vi på Jenny Sun. Skål! Skål! Edvard Bloms smörgåsbord.