Gentlemanualen Extra - Clark Gable

Jaha du Pelle. Ja. Gentlemanalen Extra och en sån här relik var det länge sedan vi grävde upp. Det är en av de mest klassiska. Så är det. Vi har ju hållit oss fastklamrade vid Italien nu i några avsnitt.

Och löst kontemporära män tidigare. Nu kommer vi tillbaks till The Golden Era of Hollywood. Ja, för nu är vi på andra sidan Atlanten. Nu är vi i USA. Exakt. Clark Gable.

Clark Gable, tangorabatternas tangorabatt. Verkligen. Finns det bara en sak som ska summera den här mannen så är det den tangorabatt som låg klistrad över, alltså precis i nederkant av överläppen.

Och för er som inte är bekanta med det här, vi talar om en oerhört välansad mustasch. Precis. Dels att den är välansad och framförallt att den är relativt tunn. Det finns ju välansade, högre mustascher, men den här var, alltså han plockade verkligen ner den säkert en halv centimeter från nästippen, alltså ner mot läppen.

Och det är ju minst sagt en vattendelare. Definitivt är det det. Jag skulle dock säga att det gör ju honom som sagt. Stilmässigt, sen hade han väldigt många andra saker som stilmässigt jobbade för honom.

Han hade jävligt bra hår, tycker jag. Absolut. Men det här är ju också, när vi säger det här, det är inte lika lätt att sno stilen 2026 av Clark Gable som det var kanske med Yves Saint Laurent eller med ännu mer uppenbarligen då i förra avsnittet Alessandro Squarzi eftersom han är så nutida och kontemporär.

Det blir ju väldigt, väldigt lätt vevgrammofon och maskerad på grund av att han levde och var i sin storhet 30-60-tal. Det var inte igår brukar vi säga. Nej, och här är ju viktigt att komma ihåg att det finns massa saker att inspireras av.

Han har otroligt snygga kostymer i fantastiska tyger, men proportionerna ihop med den här tangorabatten, ihop med det här liksom pomada- kan man kalla det håret. Otroligt välpolerat. Det är ju det.

Och det var ju en tid där det var normen. Och jag menar att man kan liksom, det finns en risk att det blir ganska fånigt om man tar det hela vägen ut. Men man kan definitivt, man ska definitivt inspireras.

Man ska inspireras, man ska plocka guldkolnen. Han drog sig inte för att bära dubbelknäppt flanellkostym om man säger så. Det måste varit jävligt varmt i Hollywood.

Alltså LA liksom. Det var ju en tid innan tyger, alltså kostymtyger förr, nu pratar jag liksom 30-40-50-tal framförallt, 60-tal också. Det fanns liksom inte så lätta tyger på det sättet.

Pansar. Det var verkligen pansar och man bar ju flanell sommartid i stora delar av världen. Du kan ju tänka dig den josen under armarna när man har liksom en tjock button-down skjorta i Oxford-tyg och sen smäller du på liksom 450 till 500 gram flanell.

Man brukar ju ha varit väldigt nätt. Ja, nästan lite såhär Fred Astaire-nätt. Ja, jag tänkte precis. Det kanske hänger ihop med att han måste ha transpirerat något enormt där under den här pansar-kostymen.

Men det är ju faktiskt, om vi ska vara ärliga, någonting som väldigt många av de här, den tidens stilikoner har gemensamt och varför saker satt så förbaskat bra på dem. Det är ju att de var som provdockor hela bunten. Det var inte som att klä...

Edvard Blom. Eller Arnold Schwarzenegger för den delen. Men det är ju svårare att... Portor hela bunten. Ja, eller 46 eller 46-48. Väldigt lite konturer. Alltså, lik den provdocka.

Kostymer faller ju ganska fint om du har väldigt lite muskulatur som du ska ta hänsyn till, om man säger så. Sen menar inte jag, det är väl alltid trevligt om du har bredare axel än midja. Det brukar ju gynna...

Alltså, Churchill, han hade ju en jävligt cool stil, men han var ju kanske inte den lättaste att klä som skräddare, om man säger så. Nej, men jäklar vilken cool garderob han hade. Ja, det hade han.

Definitivt. Men han var nog en, om möjligt, ännu bättre kund till champagneföretagen och... Bollorsverk. Ja, exakt. Och cigarrmakarna. Men just i det avseendet så var ju faktiskt både Fred Astaire och Clark Gable.

De ser ju förbaskat eleganta ut när du har volym i de här dubbelknäppta och enkelknäppta kostymerna. De är vida, men de är ändå inte bara stora, liksom. De har volym och ser ändå nätta ut.

Du nämnde flanell. Kritstreck. Alltid kritstreck, nästan. Och sen ofta just button-down-krage på skjortorna, faktiskt. Sen tycker jag, en del plagg man ser, eller bilder man ser på Clark Gable, det är ju de bästa nästan, alltså utöver de här dubbelknäppta kritorna.

Det är ju när han har lite ledigare plagg, typ V-ringade vintage-tröjor och höga byxor. Alltså när man bryter upp det där som på den tiden måste varit liksom gymkläder. Det finns några bildserier från när han var lite äldre och nu är jag dåligt påläst, men då har han en av historiens absolut snyggaste westernskjortor på sig.

Alltså han ser så cool ut som man vill liksom... Ja, otrolig. Vilka brillor. Ja, alltså det är... Han... Jag tror inte att det bara var kostymörer som jobbade utan han hade det där.

Det känns inte som att det behövdes. På den tiden klädde sig män själva, som han brukar säga. Enormt stilsäker och det känns ju som att han var hyfsat fåfängd. Det var inte så mycket slumpen liksom.

Nej, och det var... Det var ingen Steve McQueen liksom. Nej, verkligen. Och det var en annan scarf i nacken också. Vilket också är märkligt, för det känns ju som det var ju kara-karlar hela bunten.

Men det kändes... Förstår du vad jag är ute efter lite? Det här är liksom innan snusnäsduken i halsen kunde uppfattas som feminin nästan. Sa vi att han var skådespelare?

Han har ju faktiskt en Oscar. Hollywood sa jag. Ja, han har vunnit Oscar. Tyvärr så får man väl säga att han likt faktiskt många andra i den där generationen eller den eran kan ha rökt en och annan ofiltrerad cigarett för mycket.

Han dör ju i hjärtinfarkt när han är 59 år. Det är inte kul. Alltså 59 idag, det är jäkligt ungt alltså. Ja, det är det. Det känns som att det inte bara var ciggen, men det var nog både...

Kanske var annan typ av cigg också. Ja, men det var det jag menade, ofiltrerad. Alltså det var nog maximalt. John Silver utan? John Silver utan filter och sen liksom 40 baconskivor till frukost, bara.

Det är en manns diet. Ja, jag tänkte mest på hjärtinfarkten. Det liksom rann sirap i hans blodådror. Ja, stackaren. Ja, och inte minst hans efterlevande. Ja, verkligen.

Men man får väl samtidigt säga att han gjorde ett jävla avtryck, om inte annat stilmässigt, på sina 59 år. Ja, det gjorde han faktiskt. Man ska... Vi kan väl säga så här, man ska inte sno hans stil, men man ska inspireras av det.

Ja, det ska vi ju ibland. Det ska man. Vissa av våra personer i den här scenen ska man sno rätt av, men inte Clark Gable. Nej, och framförallt... Jag tror inte att...

Nu ska jag vara väldigt rakad, men jag tror inte att man får ligga så mycket då. Nej, jag tror faktiskt inte heller det. Det är inte väsentligt alla gånger, men ibland kan det vara det.

Väldigt många pratar om tidlös stil. Det finns inget som är 100% tidlöst. Kombinationen passform och tygval och grooming har faktiskt passerat bäst före-datum. Det är så enkelt.

Sen kan man tycka att det är... Jag älskar ju att se filmer från den här perioden. Alltså alltifrån Casablanca med Humphrey Bogart till borta med vinden. Det betyder ju inte att det är exakt så jag tycker man ska klä sig, utan det är väl mer kanske...

Eller som när vi pratade om Cary Grant för massa avsnitt sedan, att den är ju dock... Cary Grant är ju närmre faktiskt hur man kan klä sig. Absolut.