I Norges nationsbygge blev finskan ett hot

Men sedan 1200-talet har Sverige som nation formats i kamp mot vår ärkefiende Ryssland. Ryssland är inte en statnation i västerländsk mening, utan det är ett imperium. Ett imperium behöver hela tiden expandera.

Livepodden med Historia nu och Militärhistoriepodden om vår ärkefiende Ryssland i april sålde ut Rigoletto i Stockholm. Nu kommer vi till Göteborg och Malmö. Försäkra dig om en biljett i Göteborg den 13 november eller i Malmö den 14 november.

Läs mer och köp biljetter på historia.nu live. Vi trenger bönder i det stora indlandet. Vi må ha bönder som slår seg ned der, dyrker jorda. Forutsetningen er at dere er lojale for danskekronen.

At dere blir danske undersåtter, og ikke lenger svenske undersåtter. Og når svaret blir ja for det, så blir KæranGRESKAP i den danske norske statskrigen i dette ingenslandet. I kamp mot Sverige.

I kamp mot Sverige. Og det her legges jo på bordet når vi endrer forhandlingene kommer til. Og utfallet blir takket være plattformen, takket være sluttsammene i køtokken og Karasjok, at hele dette kjempestore inlandsområdet blir dansk.

Historien nu är podcasten om människor och händelser som förändrade världen. Programledare är Urban Lindstedt. Kvenerna nämns redan under vikingatiden och blev ett samlingsnamn för finskspråkiga grupper i Nordnorge.

Under 1700-1800-talen växte finskspråkiga bosättningar fram i Nordnorge. På många platser blev kvenerna en tydlig del av befolkningen. Deras språk och sedvänje levde vidare.

Men under 1800-talets nationalstatsbygge blev kvenerna en misstänklig jordgrupp. Idén om en finsk fara bidrog till en politik som skulle göra dem språkligt och kulturellt osynliga. Från mitten av 1800-talet och långt in på 1900-talet drev fornorskningspolitiken på språkbyte via skola, vardagsspråk och rätten att äga jord.

Einar Niemi är professor emeritus i historia vid Tromsö universitet och han har ägnat ett stort del av sin forskargärning kring kvener och andra minoriteter i Norge, eller hur Einar? Ja, det har nok vært en av mine temer som har arbeidet ganske lang tid. Særlig samer, kvener, skogfinner, men jeg har også vært opptatt av minoritetsspørsmål i Sverige, tornedal og svensker, for eksempel, Torne og Laksfors.

Men du, idag sitter vi faktisk i Valsø, har jag förstått, så du är uppväxt där. Ja, jag är född och uppvuxen i en bitteliten fiskelandsby lika stor som Torse, sju kilometer från Torse och det är en pyttestad, något för vårt område. Ett lite stemme tre stedste, på skilt på kvens, gett på samisk och på norsk.

Vad är en kven egentligen? Ja, det ene som har blivit legendeffekt har, det är ju att det har varit hela tiden begreppsbruk, så har det varit ett begrepp man har brukt i Norge och i dansk-norsk förvaltning så länge Norge och Danmark var sammen. Så det är absolut ett västkomminareiskt begrepp som är brukt i utkantstrakter om ett folkeslag, en folkgrupp som var till i det man den gång kallte Kvenland.

Det är ju området runt innersta Bottenviken och på store älvedalen, Torneälv, ikke minst. Det är helt klart att i utkantstrakter så är ju kvener i Norge en grupp som har ett namn. Och jag finner någon personer också som farar dit.

Det vi ikke vet, det är ju om denne folkegruppa är organisert, for det begrepp man skal bruke till det. Var det ett förbund av olika grupper? Det finns ingen sammanblandning mellan samer och finskspråkiga kvener?

Det är det också ganska många missförståelser om. Det är många som hävdar att Finn i sagan betyder finländare. Det gör det ikke, eller finner. Det betyder samer.

Det är det vanliga begreppet i medeltida texter, i norska medeltida texter. Men du, vi kanske ska börja hoppa tillbaka ännu längre i tiden, för i alla de här sammanhangen så dyker ju alltid upp Ottar. Ottar är en norsk storman som är på besök hos Alfred i Wessex, kung Alfred i Wessex.

Ja, det är en väldigt intressant kille. Man kommer aldrig utom Ottar, så det är inte en legend. Det är inte sager och text, det är inte fornalderssaga, men det här är en konkret berättning av en observatör som upplevde hela.

Är den lång eller hur mycket text handlar det om? Den är inte så lång, men den är dypt packad med information. Det intressanta är ju att den är tillegnet först den tidligste äldste norska historiske kild vi har nedtegna av en nordman.

Så den beskriver också Norge. Det är staten på norsk historisk skrivning vi pratar om här. Den skildrar den samtidsberättningen. Det intressanta är ju att detta är ju i 12- och 17- och 18-talet.

Runt 800-90. Det är detsamma kvener när vi kommer fram längre fram i medeltiden. Alltså, det där är ju ett sånt spörsmål om... Det är svårt att veta. eller kontinuitet.

Vi kan ta ett exempel på ett kineskt nedslag i språket som kan fortelle lite om den kulturella eller språkliga bakgrunden. I Olav den hels saga, som är en av disse större kongssagorna, där fortelles det om Tore Hund och hans fölgesvänner. De drar på en reise till Bjarmeland, det store markedet ved Kysjön ved munningen av Dvina.

Og det var kjent av folkene første som gjorde det, men da skustor de sagan at Tore Hund og følget gjorde en rik handel. Og de var på vei hjem med store rikdommer. Men Tore Hund, han var jo krigersk av det.

Altid sagaen også etterpå, at han var en krigersk person og en voldelig person. På veien hjem så sier alltid sine følgesvenner at nå passerer man den veldig store gravhaugen og den hellige lunden til Bjarmeland. Og der skal det være store rikdommer.

Så kommer det som er interessant. Han kaller da denne gravhaugen og denne guden som råder for Jomala. Og det finnes ord for gud eller for himmel enda i dag. Altså med andre ord, Bjarmeland må ha stakket til en finsk dialekt eller et finsk språk.

Og språkforskerne har jo gjettet på at det dreier seg om de som bodde ved Kysjøy og hadde denne finsk-ugriske bakgrunnen at de var vektskere. Og vektskere er jo da en Østersjøfinske, et Østersjøfinsk minoritetsspråk. Så det bodde altså finskugriske mennesker som bodde langt nord som ved Kysjøy på hvert tidspunkt.

Historia nu er podcasten om mennesker og hendelser som forandrade verden. Programledare er Urban Lindstedt. Kvenerna nämns redan under vikingatiden och blev ett samlingsnamn för finskspråkiga grupper i Nordnorge.

Under 1700-1800-talen växte finskspråkiga bosättningar fram i Nordnorge. På många platser blev kvenerna en tydlig del av befolkningen. Deras språk och sedvänjer levde vidare.

Men under 1800-talets nationalstatsbygge blev kvenerna en misstänklig jordgrupp. Idén om en finsk fara bidrog till en politik som skulle göra dem språkligt och kulturellt osynliga. Från mitten av 1800-talet och långt in på 1900-talet drev fornorskningspolitiken på språkbyte via skola, vardagsspråk och rätten att äga jord.

Einar Niemi är professor emeritus i historia vid Tromsö universitet och han har ägnat ett stort del av sin forskargärning kring kvener och andra minoriteter i Norge, eller hur Einar? Ja, det har nog vært en av mine temer som har arbetet ganske lang tid. Særlig samer, kvener, skogfinner, men jeg har også vært opptatt av minoritetsspørsmål i Sverige, Tornedal og finsk på svensk.

Du, idag sitter vi faktisk i Valsøv, var jeg har forstått, så du er oppvækst der. Jeg er jo fødd oppvåst i en bitteliten landsby, fiskerlandsby, like øst for oss. 7 kilometer øst for oss, og det er jo en pyttestad

Det er Fin og samer, og kvinner og finlendere. Det tas det virkelig i 1100-tallet. Og det er jo noe kvinns sterkere ekspansjon. Och då stärkes det ända upp hit i havet?

Ja, helt till ishavet. Och det är helt klart att mycket tyder på att den logråske expansionen med hjälp av karelierna, det är klart att kvinnorna gick att stå emot. Så det ser ut som den kvenska samfundsorganisationen begynner att gå i upplösning på 1100-talet.

Och det är det första steget där vi kan se att det är något som sker med det kvenska långsiktiga kvenska samfundet, som är lite osäker på vilket begrepp vi ska använda. Om den tribe som var det råka. Och det var sådana folkgrupper som hade traditionerade sitt eget område.

Så kommer det nästa, och det kommer Sverige in i bilden. Det är den svenska erobringen av Finland, underläggningen av Finland, som följde. Då är vi på 1200-talet.

Då är på en måte, då slås det sista naglen in i det kvenska byggverket, och da försvinner det som organisation ut av historien. Men så dukker det upp igen, inte i form av begreppet kvän, eller sådana ting, men i form av begreppet birkarl, eller i flesta storbönder. Men då är de underordnade den svenska kungen.

Ja, det är underordnade den svenska konungen. Och det är för att det ingår från kontrakt mellan birkarlarna och den svenska konungen, som trädde vi av. Så kan han få det till att kalmarkriget.

Det var ju den eneste krigen Danmark vant. Och då måtte Sverige avklara på dessa stora ambitioner. Men det fanns en ambition från Sverige att kolonisera något område.

Ja, det började Gustav Vasa redan. Men poängen är ju då att kvinnan kommer in i bilden när Norge ska sikra seg goda argumenter för att få hela inre Finnmark innanför det norska riket. Och argumenten var flyttsamman som håll till i Karasjok och i Kautokeino, det stora inlandet.

Deres flyttmönster var vinterbeten var i inlandet och som också finns detsida. Och i Kautokeino och Karasjok var vinterbetena. Sommerbetena var på norska kusten från Nordland och norröver helt till Finnmark.

Och så stilte ju då kongespörsmålet.

Hører deres lojalitet hjemme. Vil de være lojale for svenske konge, eller lojale for danske konge? Og svaret ble, jeg vet jo ikke hva de ble spurt, men budskapet var, vi føler oss, og vi aksepterer å være danske norske undersåtter.

Men i den tidshistorologien var det noe visst smekkeråk, og så flytta rundt omkring. Så de räknades inte som boende då? Det var det ikke for norske personer i hovedet.

Så det som er interessant å se i denne fasen, det er jo at på 1700-tallet, og i første halvdel av det 1800-tallet, så ønskes de velkommen i Norge. Og det er ingen snakk om at de måtte kunne norsk og sånt. Så det var det ikke for norsk i denne perioden.

Så det som er interessant å se i denne fasen, det er jo at menneskene har jo flerspråklige. Og det er mange eksempler på reiser som er så overrasket når man kommer til det primitivet Finland. Og så må man legge for oss, de kan roe rundt omkring.

Vi som skapsmenn og andre. Og da blir de overrasket. For eksempel, jeg beskriver fra 1828, den første norske geologen, som er kejler, første geologen utdannet ved det nye norske universitetet Kristiania, som ble etablert i 1811.

Han er på en flereårig studiereise i Finland på hele Finmark. Så skriver han jo det her denne kejler, at ja, han har fire kvinner som ror han rundt omkring. Fra sted til sted.

Så sier han han, dette er jo forundret. Han kommer jo fra en hovedstad, der folk ikke kan annet end finsk. Jaja, vi lærte kanskje ikke, de levde en dag i sjos mental tilstand.

Man fikk storvakt og alt det der. Men så kommer da den militære fienden i bildet. Og så spør han kvinner, ja, dere er velkommen i Norge. Vi trenger bønder i det store innlandet.

Vi må ha bønder som slår seg ned der, dyrker jorda. Forutsette at dere er lojale for danske konge. At dere blir danske undersåtter, og ikke lenger svenske undersåtter.

Og når svaret blir ja for det, så blir kvinnerne et redskap i den danske-norske statsskyldig. I dette innlandet. I kamp mot Sverige. Og her legges jo på bordet, når vi endelig forhandler igjen.

Og utfallet blir takket være Brokkard Køenan, og takket være flyttsamene i Kautokeino og Karasjokk, at hele dette kjempestore innlandsområdet, det blir dansk-norsk og ikke svensk. For de hadde jo lært å skiske i historien. Det kunne de fra Torndal.

De fleste kvinner og alt fra Torndal. Laksefisket kunne de. Og det står jo mange kilder, de lærte nordmenn og samer denne rette metoden å fiske laks på. Hvis den ikke er varmt, og alt man gjorde i Torndal.

Og det interessante er jo at i, det var så mange av dem i Alta, at i 1700-tallet, eller 1726, hva det blir, det er jo 300 år siden i år. Nei, i 2021 var det 300 år siden. Så det var mange kvinner som bodde på, i nordstrider, på 1700-tallet.

Og så er det like så i Karasjokk og Kautokeino, at på disse kirkestedene, der bodde det mange kvinner. Og etter hvert så kom det også mange kvinner i Tana-dalen. Men frem til ca, og så kom jo det store kobberverket i Alta.

Kobberverket var i gruver. I løpet av veldig kort tid, så ble det jo masseflytting til sånne steder som Vassøy. I Alta 70 var det 70-80 prosent av byens befolkning var kvinner.

Men det är ju på 1800-talet egentligen den inflytningen. Det här är ju samtidigt som Norge börjar formeras, liksom sin nationella identitet i någon mening. Den moderna nationalismen kommer här.

Är det inte nu man börjar se kvinnorna som ett hot också? Absolut. Det här är kanske det mest intressanta i kvensk historia. Den är ju att på 1700-talet och i första halvet av 1800-talet så önskes de ju välkommen i Norge.

Alltså de for... Och det är inget snack om att de måste kunna norska och sånt. Det var det inte för norska personer i hovedet. Alltså det som är intressant också i denne fasen, det är ju att människorna har ju flerspråkliga.

Och det är många exempel på reiser som är så overraskande när man kommer till det primitiva Finland. Och så må man lägga for oss, de kan ro rundt omkring. Vi som skapsmenn och andra.

Och då blir de overrasket. For eksempel en beskriver fra 1828, den første norske geologen, som är Kejler, den første geologen utdannet ved det nye norske universitetet i Kristiania, som ble etablert i 1811. Han är på en flererårig studierest i Finland på hele Finland.

Så skriver han jo det her denne Kejler, at ja, han har fire kvinner som ror han rundt omkring, fra sted til sted. Så sier han han, dette er jo forundret. Han kommer jo fra en hovedstad, der folk ikke kan annet enn finsk.

Jaja, vi lærte kanskje ikke, de levde en dag i sjos mental tilstand med storvakt og alt det der. Men så kommer da den militære fienden i bildet. Og da kommer jo begrepet den russiske fare.

Og den gjorde seg jo gjeldende allerede under Katarina den storestid. Katarina som ekspanderte mot Middelhavet og Svartehavet, og du kjenner alt det der med... Ja, de byggde ut sytningen Peter.

Som begynte å bli engstelig for hva for. For nordkontroll. Og man ekspanderte mot Stillehavet, mot Persia-gulfen, India og så videre. Og da begynte tankene å gjøre seg gjeldende i Norge hva vi gjorde.

Men hadde russerne sånne ambitioner? Nei, altså, det var det og det andre. Men den første trusseloppfattningen man har i Norge, skrevet av den... Norge hadde jo et eget forsvar i unionen med Sverige.

Sitt eget militærstjen. Og den første trusseloppfattningen kommer jo allerede tidlig på 1820-tallet av en oberst som er Tidemann. Og denne er jo blitt helt i militærhistorien, den tidemannske trusseloppfattning.

Russen var ett russen, trussel for Norge. Og man var så skremt av Napoleonkrigen. Og hvem var den store seieren under Napoleonkrigen? Det var jo på sett og vis Russland med keiser Peter Alexander som rir på sin hvite hest inne i Paris.

Og så hjertar Europa. Så tar han hånd i våre venner og alt det der. Men det var egentlig også. Hvor ekspansiv kunne Russland komme til å bli? Og så kommer tidene inn i bildet, og han lager et scenario.

Han sier at det overhengende sannsynlig er at før eller senere så vil Russland rette sitt blikk mot nord. For nå hadde stort sett bare handelsmenn bodd rundt Kvitsjøen. Det var fiskere på Kolahalvøya.

Det var en liten festning i Kola by som ble sønderklut forresten under den Krimkrigen. Det var arkangelska etablert på 1700-tallet. Men det var handel, handel, handel.

Men nå begynner den russiske marinen og den røde her å gjøre seg gjeldende i Nord-Norge. Og sier Tyman, ja, det der kan komme før eller senere. Og da ser han for seg følgende.

Russland vil nå rette sitt blikk mot nord. Og det vil gjøre det i en svær knepetambmanøver. Over Østersjøen så kommer man inn på de skånske slettene. Og der rulles den skandinaviske hovedstaden.

Den rulles opp. Og de stanser ikke før de kommer til Trøndelag. Men fra nord så kommer den russiske marinen etter Østfront. Det er den maritime skraften som er forlenet kjøpt mellom handelsmenn.

Hele Pomorflotten kommer. Og den ruller da mot Trondheim. Og så møter de Trøndelag. Og da står Scandinavia falt. Men så kommer det da noe som er kjempeviktig og som ble oppdaget av norske forskere allerede på 1920-tallet.

Og den første som oppdaget det, det var jo faktisk en norsk utdannet i Amerika, professor i pensel der. Og han har da gått nærmere inn på å prøve å se hvordan kunne denne trusseloppfattningen gjøre seg så sterkt gjeldende i Norge. Og da viser det seg at denne personen fra Stockholm, nei, hun er fra London, som ble hovedaksjonær i gruveselskapet i Alta.

Kobberverket i Alta. Han heter Rice Kraft. Unnskyldig... Crow Rice. Han ble senere generalconsul for Storbritann

Hotellene de russiske farene i Finnmark, russene farene i nærheten, på samme måte på, og da antyder han også at han anbefaler å innføre motsatsgjel. Men när startade den här norskningen och vad var de viktiga åtgärderna? Det är en väldigt intressant debatt redan på slutet på 1800-talet och utöver.

Men debatten, en offentlig debatt i Norge, vad ska man göra med minoriteterna? Och den är inte så stark. Man bekymrar sig om det här redan på 1830-talet. Och det var en väldigt tidig.

Norge är tidigt med skola. Och den unga norska staten... För i Sverige får vi inte det först 1842. Ja, alltså i unionen med Sverige, så Norge blev ett för idag fram i Europa på folkskolan, på de stora ambitionerna om att bli flink på det.

Huda antyder han också att man blev bett om att vedta det. Det var pengar till undervisning, dykareundervisning för samer och att samer skulle lära sig norsk. Det är ju ganska särskilt.

Men på Stortinget visste man på bakgrund av debatten som var att det här kunde bli problematiskt. Det här kunde kanske bli första etappen i sprengförnorskning. Och då är det intressant att vedtaget fick en fjärdedel av stämman emot.

Så alla var inte för förnorskning. Men intellektuella gängen på Stortinget, akademiker, professorer och så vidare, de satte emot. Men så kommer det andra och det tredje vedtaget.

Och efter två, tre vedtak som går fram till cirka 1854, så hade förnorskningspolitiken blivit vedtatt som ett eget program. Och det blev lagd ett eget fond som blev hette Finnefonden som skulle skaffa pengar till en förnorskning av samer och kväner. Men i första omgång, fram till cirka 1870, så är tilltakarna ganska mil.

Men varför blir det strängare och strängare då? Det har att göra med två saker. Det ena är ju då att ideologin, den intellektuella gängen på Stortinget, resonerte om det som stod att det är ikke plass till två minoriteter.

Vi har ikke resurser till att tas mer än en grupp. Och det är samern som var prioriteras. Och på topphåll i Norge så definierte man fremdeles kväner som invandrare.

Men man agerte som att de nå var fullständiga assimilerat. Men det var de inte. Men det blev strängare och strängare. Och predikanterna hade ett tungt kort att slå i bord med.

Vi är de sista ordentliga lutheranerna igen i Norge. Statskirka är inte längre en luthersk kyrka, men vi är de enda som lever efter luthers ord. Luthers ord på modersmålet.

Så predikanter blev väldigt viktiga för att bevara identiteten. Statskirka hade konstant dålig samvittighet. Men statskirka var heller ingen ivrig förnorsker. Det kom sig på moderna forsteg.

Statskirka hade övert. Utan modifikationer också. Utan modifikation. Tvärt emot. På 1900-talet som blev förnorskningspolitiken i skolan och för kvänarna ännu strängare.

Och det hade att göra med att nu doker jobbbegreppen finskefar upp på nytt. För vad hade skett efter andra världskriget? Det kalla kriget och finlandiseringen. Ja, finlandiseringen, alltså den finska statsrätten.

Eller den finska avtalen mellan Sovjetunionen och Finland. Och igen började man att tänka på, och det ser vi nu när de hemliga konferensierna hittas, och ser vi det, det forskar på det här, att norska myndigheter igen begynner att... Man var fortfarande rädd för kvänar som har bott sedan 1600-talet?

Man var rädd för det. Att kvänarna skulle bli attackerade för att de inte skulle vara eller skulle vara så. Och så kommer också den i bilden att i gränsområden var det väldigt många kvänar som var kommunister.

Så kommunister om kvänarna, det är att kvänarna skulle vara... Hållningen hade man till Finland och till Ryssland under kalla kriget. Spökes det mellankrigstiden.

Allt det där bidrog till att kvänarna blev osynliggjort. Men det är väldigt få människor i Finland som pratar finska idag. Eller kvenska. För norska skulle vara väldigt mer konsekvent och strängare konsekvent än forntida.

Så man särbehandlade samer och kvänar. Ja, för att legitimera det hela så måste man ju förhålla sig till både realpolitiska argument och ideologi. Det ena man sa, eller det ena man gjorde, det var kategorisering.

Nå började det mer med tanken om att samerna var edvöfag. Att de var de första som bodde i Finnmark och i Norge. De måste ha särbehandlning. Man måste ta vare på det.

Och så kommer romanske föreskrifter in i bilden om att renlivsamalen var de edle vildar. De sista edle vildar som levde på naturfolket. Men de blev kommunister. De blev många föräldrar som syntes det var märkligt.

Blev kvänarna för kvänarna. Men i inte för kvänarna. Så var det förnorskningspolitik tyckte att det blev bett om att vedta. Det var pengar till undervisning, tyskaundervisning för samer och att samer skulle lära sig norsk.

Så det är ju ganska särskilt. Men på Stortinget visste man på bakgrund av debatten som var att det här kunde bli problematiskt. Det här kunde kanske bli första etappen i strängförnorskning.

Och då är det intressant att vedtaget fick en fjärdedel av stämman emot. Så alla var inte för förnorskning. Nej, det var inte emot. Särlig dag, men intellektuella gängen på Stortinget.

Akademiker och professorer och så vidare. De sätter emot. Men så kommer det andra och det tredje vedtaget. Och efter två, tre vedtag som går fram till cirka 1854 så hade fornorskningspolitiken blivit vedtatt som ett eget program.

Och det blev lagd ett eget fond som blev hette Finnfonden. Som skulle skaffa pengar till en fornorskning av samer och kväner. Men i första omgång, fram till cirka 1870, så är tilltakarna ganska mil.

Men varför blir det strängare och strängare då? Det har att göra med två ting. Det ene är ju då att idéologin, tänkte, selvtanke. Ideologin liksom. Att nationalismen blir starkare.

Mycket starkare. Nationalismen blev mycket starkare. Men det andra var ju att alla rapporter, och det var många rapporter, de fortalte att man lyckades inte. Det var ingen som lärde sig norska.

Jo, någon gjorde ju det. Men nästan alla tilltak var misslyckade i förhållande till de stora ambitionerna. Alla de folk fortsatte att prata kvänska. Då kunde man ju ha gått om att få 12-13 år.

Det var inte vanligt. Men intellektuella gängen på Stortinget i skolan var tvärnare. Man kunde ta vare på det. Och så kommer det romanska föreskrifter in i bilden.

Och då var det läst, det var finmarken fram till idag, ta oss folk i innenfinmark, blekke till franskt norska. Och det glömmer man ofta. Men det är väldigt få människor i Finmarken som pratar finska idag.

Eller kvänska. Nej, för norska var tvärnare mycket mer konsekvent och strängare konsekvent än fornskogspolitiken. Så man särbehandlade samer och kvänar. Ja, för att legitimera det hela så måtte man ju förhålla sig till både realpolitiska och ideologiska argument.

Det ena man sa, eller det ena man gjorde, det var kategorisering. Nå begynte mer med tanken om att samerna var ett uppfag. Och att det var de första som bodde i Finland och i norra Norge.

Och de måtte ha särbehandling. Man måtte ta vare på det. Och så kommer de antiska föreskrifterna in i bilden om att renlivsamalen var de äldste vildarna. De sista äldsta vildarna som levde på naturfolket.

Men det fanns ju sympati i lärarkåren. Det fanns samer. Men det var inte kvänar. Så var det också förnorska. Man fick många förnorska. Och det blev bett om att vedta.

Och det var pengar till undervisning. Det var det man var. Och samiska skulle undervisas på samisk skola och undervisas på samisk. Och det var en stor diskussion i Stortinget om det.

Men ton

Og det ble ofte overvåket. Og det ble laget et eget register som hette Finneregisteret over mistenkte personer i Nord-Norge. Og veldig mange av dem var kvener og andre var finske innvandrere.

Det registeret er jo makulert, men vi har alltid... Men var det ett stort register? Vi kan bare kort säga att det var först egentligen på 1980-talet man började se en opinion kring kvävarna, eller hur?

Ja, det börjar nog till. Vi måste se att det här börjar på 1960-talet. Och det är två orsaker till det. Det är två utslag. Det ena är ju att universitetet i Helsinki hade ett stort språkprogram.

De var sända den berömte professor Vistarada, en stor språkprofessor. Och de blev sända till varanger och de blev sända till Nordfjord för att se hur det var. Och då upptäckte något som de själv mentar var helt sensationellt.

Att det pratades kvänska? Ja, folkspråk. Hundrevis av människor hade kvänsk som dagligt tal. Och så kom 70-talet med den stora utforsbewegelsen. Kvänarna inspirerad av samer och internationell utforskning.

Allt det där vi känner till. Allt det här utokeno-striden i Norge kom i fokus och igenom på 1980-talet att kvänarna började organiseras. Einar Niemi, professor emeritus i historia vid Tromsö universitet.

Stort tack för att du var med.