Pingströrelsen i armkrok med nazismen

ända sedan 1200-talet har Sverige som nation formas i kamp mot vår ärkefiende Ryssland. Ryssland är inte en statnation i västerländsk mening, utan det är ett imperium. Ett imperium behöver hela tiden expandera.

Lärpodden med Historia Nu och Militärhistoriepodden om vår ärkefiende Ryssland i april sålde ut Rigoletto i Stockholm. Nu kommer vi till Göteborg och Malmö. Försäkra dig om en biljett i Göteborg den 13 november eller i Malmö den 14 november.

Läs mer och köp biljetter på historia.nu-liv. Det fanns en kristen tidning då, det här var före Lev Petrus startade Dagen, men den hette Svenska Morgonbladet, som var en frikyrklig dagstidning.

De skrev jättemycket om det här. Och även Baptisternas Veckoposten skrev också om det här och tog tydligt avstånd. Judarnas situation är fruktansvärd. Svenska Morgonbladet skriver ju också 1938, fem miljoner judar hotas av katastrof.

1938 skriver de det. Så de har liksom påkännat, här är något illavarslande på gång. Men Pingströrelsen säger ingenting då om det här. Historia Nu är podcasten om människor och händelser som förändrade världen.

Programledare är Urban Lindstedt. Pingströrelsen växte fram som en udda, högljudd och känslostyrd rörelse under samma period som fascismen växte fram i Europa. Pingsledaren Levi Petrus var en av 1900-talets mest inflytelserika religiösa ledare i Sverige.

Hans tolkningar av bibliska profetier gjorde att han såg nazismen som ett led i judarnas återvändande till Israel och Jesus återkomst till jorden. När övriga frireligiösa rörelser tog starkt avstånd från nazismen och förföljelserna av judar, teg Levi Petrus. Efter andra världskriget betraktade han förintelsen som ett rättmätigt straff för judarna.

När Levi Petrus senare tog initiativ till partiet Kristendemokratiskt samling var flera av medgrundarna tidigare organiserade nazister. Marcus Lundström är professor i sociologi och doktor i ekonomisk historia och han är aktuell med boken Sista brevet till Hitler, en berättelse om Sverige och pingstfolket. Välkommen!

Tack så mycket! Det är faktiskt första gången jag spelar in i mitt hem för vi sitter mitt i sommaren här och det var svårt att få till en studio men jag hoppas det ska gå bra ändå Marcus. Ja det går superfint, det är lite varmt.

Ja det är lite varmt men det ska nog gå. Du har skrivit tillsammans med din bror en fantastiskt intressant bok som skildrar pingströrelsen som vi väl får säga kanske är den största frikyrkan i Sverige, i alla fall under 1900-talet i början på 1900-talet och deras relation till nazismen. Ja precis, det är ett forskningsprojekt vi har haft under tre år.

Just det, så det här är liksom ingen vanlig populärhistoriesbok. Även om det är skriven som en populärhistorisk bok och väldigt trevlig att läsa så är det baserad på genuint tung grundforskning. Ja, precis.

Den här boken är en sammanställning av en rad vetenskapliga artiklar som vi har skrivit och fortfarande skriver. Boken bygger på dem då, men hela projektet är en del av vetenskapsrådets satsning på forskning om förintelsen och antisemitism. Det här handlar då om frikyrkan och framförallt pingströrelsens relation till antisemitism under 1900-talet.

Egentligen från 30-talet till 70-talet är projektet, men boken börjar lite tidigare och slutar något senare. Men man får både en intressant inblick i radikalnationalismen i Sverige och pingströrelsens utveckling. Men vi kanske för alla lyssnare, för att vara fullt transparenta, kan vi säga att du växte upp inom pingströrelsen men har lämnat den idag, eller?

Ja, jag växte upp i pingströrelsen i samma stad som Levi Petrus som var ledare för pingströrelsen. Vänersborg. Ja, precis. Vi använde ju det mycket i boken, de här erfarenheterna av kollektiva minnen som finns av både den här ledaren men också av pingströrelsens funktion eller roll i samhället som någon slags social kraft där.

Som jag minns det, man var drivande i social verksamhet och startade secondhandbutiker och välkomnade flyktingar. Det var det arbetet man bar med sig mycket som pingstvän på 90-talet. Men hur uppstod pingströrelsen i Sverige?

Det är en internationell rörelse. Ja, precis. Den startade ju framförallt i USA. Vissa menar att den heliga ande föll på flera olika platser på jorden samtidigt men man kanske historiskt sett är rensam att det började i Kalifornien.

Ja, precis. På en gata som hette Azusa Street som blev känd och fortfarande är ikonisk. Det var två stycken personer som ledde den här församlingen och hette Jenny och William Seymour.

William var själv barn till en fredslavfamilj. Församlingen bestod främst av svarta men det lockade också många vita som var där. Bland annat mycket skandinaver som kom dit.

En av dem hette Anders Johansson, var från Skövde. Det här var 1906 och han sände sen ut som missionär till Sverige. Till Skövde där han bytte namn till Anders Ek och började sprida pingströrelsen i Sverige.

Så det var så den först kom och den fick ju sitt genomslag några år senare av en annan person. Det här var ju en tid när det fanns ett antal sådana här frikyrkliga rörelser som det var väl ganska stark rörelse i Sverige i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Baptismen fanns ju och liksom pietismen i Sverige.

Och det här pingströrelsen kom ju ur frikyrkan men den blev ju framförallt under 20-talet, då blev den större genom sin tidskrift Evangelier Herold som var en redaktör där som var Sven Lidman. En känd författare vid den här tiden som hjälpte till att popularisera rörelsen så att det spreds. Och under 20- och 30-talet så växte den ju enormt.

Och i mitten av seklet så var det ju närmare 100 000 personer som var aktiva pingstvänner. Men hur skiljer sig pingströrelsen från andra väckelserörelser i Sverige? Det är väl två saker.

Dels så är det att man betonar det som skedde hos de första kristna. Det skrivs ju i apostlagärningarna i Bibeln om att femte dagar efter Jesus åkte till himlen, då föll den heliga ande över de första kristna. Och då började de att tala nya språk, himmelska språk och andra språk som de inte kunde själva.

Och det blev liksom en stor... Plus att folk började bli helade från sjukdomar. Och de sålde också sina ägodelar och flyttade ihop tillsammans. Så det fanns en helt annan typ av livsstil.

Det är därför man kallas Pentecost. Det här var pingsten, femte dagen efter påsk. Så det kallades pingströrelsen. Och det är de här manifestationerna som man betonade tidigt i pingströrelsen.

Framförallt tungotalet som blev ett tecken. Så det är en skillnad. Dels är det en organisatorisk skillnad från andra frikyrkor. Att man är inget samhfund eller en förening nationellt utan ett nätverk av självständiga, autonoma, fria församlingar.

Det är ingen tydlig hierarkisk organisation? Nej, utan varje församling är förfristående på pappret. Men i praktiken så blev Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, som fortfarande finns kvar...

Den ligger ju i Vasastan, eller hur? Ja, på Rosengatan. Och den församlingen blev tongivande, framförallt genom pastorn i den församlingen som hette Levi Petrus.

Levi Petrus är ju mycket intressant person, tycker jag. Och som du skriver en hel del om. Det är ju själva kärnan i boken här. Men vem var Levi Petrus? Ja, han var ju inte den enda såklart, utan de var ju som sagt många.

Och de var många i ledningen som skrev och förmedlade och utvecklade pingstteologin. Men han var ju en tongivande person och han blev pingstvän tidigt, alltså redan 1907 i Norge där han träffade... Och då hade inte rörelsen funnits särskilt länge i Sverige, egentligen.

Nej, bara några månader och det var ju ingen rörelse då, utan bara egentligen en person. Han blev ju väldigt tidigt pingstvän och han utbildade sig till baptistpastor och var det först. Han kom från ganska enkla förhållanden, egentligen.

Ja, han växte upp i Vänersborg där jag också växte upp. Föddes 1884 där

Så man framåtblickande progressionsiver som man hämtar från socialismen, men man är också tillbakablickande till ett förflutet som inte längre finns som man hämtar från konservatismen då. Och fascismen och nationalismen är ju en sån här ett hopkok. Och det ser de ju själva, vi är varken höger eller vänster, utan man är liksom något nytt som vill återföra något förlorat samhälle.

Och i det så är synen på kulturens förfall helt central då. Och vad betraktar man som förfall då inom kulturen här? Ja, det fanns ju vissa uttryck som man var överens om, till exempel teater...

Alltså vanlig klassisk teater? Hos pingströrelsen var ju själva formen ofta fel. Men hos nazismen var det ju att det var så mycket snusk och omoral och sånt som förmedlades.

Dansbanorna var ju också ett sånt här elände som fanns. Och synen på manligheten, att denna hade gått förlorad, att man inte ville kriga längre och sluta upp, då försvann liksom de här manliga värdena. Det låter ju som väldigt aktuella värden idag, om man säger man och svärden och sånt.

Ja, de idéer som föddes och fanns där, de har ju levt vidare under hela 1900-talet och är ju inte utdöda på något sätt. Och det är väl det jag vill ta fram i boken, att det finns en linje här. Så renhetsidealet, att man vill ha en, inte bara en, ibland tror man att social- nationalsocialismen handlar om genetik, hudfärg och blodets renhet.

Men det finns också en kulturell renhet som var särskilt viktig i Sverige. Raselementet kan man ju inte tänka bort i nationalsocialismen. Nej, det var ju viktigt, framförallt hos Hitler.

Men bland dem i Sverige och svenska nationalsocialister så var kulturen ännu viktigare, så att säga. Och det är ju det man har tagit vidare fortfarande. Rasbiologiska institut fanns och så, men genomslaget kom ju framförallt genom att man pratade om en kulturell renhet.

När massutvandringen skedde i början på 1900-talet och det kom in andra grupper till Sverige så var det ju ett hot mot kulturen framförallt. Men det där förvånade mig också när jag läste din bok, den där rädslan man var, i jämförelse med idag så är det ju väldigt liten andel invandrare till Sverige, om vi tar på 1920-1930-talet. Men man verkar ha en stor fruktan för det.

Ja, jo, det fanns ju hela tiden att man var livrädd. Och det första Sverige och svenskarna är ju ett sådant här slagord som föddes i slutet på 1800-talet. Ja, för det där trodde jag var en 1980-talsgrej.

För det där är ju min ungdom och barndom, då var det ju det där ett slagord som man fick höra både på klistermärken och plotter överallt som du skriver också om i din bok. Ja, det fick ju ändrades framsta på 80-talet genom Bevara Sverige svenskt och så. Men det fanns ju långt tidigare och som jag sa, slutet på 1800-talet, sedan så kom det i början på 10-talet genom den här Theodor Hållbergs tidskrift, han som senare blev Sverigedemokraternas huvudreferens.

De pratade mycket om Sverige och svenskarna. Sedan så plockades det upp av nationalsocialistiska partierna, det fanns ju två Sverige. De använde också det. Och sedan så kom det senare då när KDS startade, som också använde parollen.

Och sedan så senare när Sverigedemokraterna startade. Så det återkommer liksom. Jag uppfattar ju ändå, i alla fall den tyska nazismen, som rätt fientlig mot kristendomen i grund och botten.

Nu, jag menar, man tolererade ju kristnas församlingar, men det ser jag mer som att man var tvungen att göra annars hade man inte gjort det. Det enda egentligen motståndet mot nazismen i Tyskland, det var ju egentligen när de kristna protesterade mot när man mördade handikappade och sådana. Det lyckades ju faktiskt de kristna organisera sig emot, det här är ju före kriget då.

Ja, jag skulle inte säga att det är rörelserna tycktes i eller så, utan det här är på individnivå liksom. Men att Hitler skulle vara antikristen eller så, det tror jag är lite en... Det köper du inte?

Nej, det är lite... Det finns ju flera exempel när han också, jag tror vi har med i boken när han ber liksom, öppnar liksom anförande med bön och sådär. Ja, han var ju inte förtjust i Himmlers idéer om att starta en ny religion och sånt.

Nej, men det finns ju en esoterisk fascism också, och intresse för okkultism. Men det var ju Tyskland, men i Sverige var ju nationalsocialism, det är ju en kristen rörelse ska man komma ihåg. Man får ju tro ibland att det är satanister som är nazister, men då blandar man ihop det med liksom det som hände på 90-talet med black metal-scenen och så.

Det är inte det som är på 30- och 40-talen. Då är det en tydlig koppling mellan nationalsocialismen. Ja, och man var ju överens om det här. Jag ska inte säga att alla, vissa var ju kritiska till nazisterna, men vissa var också kristna.

Så att det är lite komplicerat. Det är väl inte att gå för långt att kalla Levi Petrus för antisemit? Ja, alltså han säger ju att han inte är antisemit i uttryck.

Nej, men det är ju inte samma sak som att han inte är det. Nej, väldigt få människor anser att de är rasister eller nazister och sådär. Däremot kan man ge uttryck för rasistiska idéer och tankefigurer.

Man kan ge uttryck för antisemitism. Om man till exempel pratar om förintelsen som Guds straff, då har man liksom förminskat förintelsens konsekvenser och så. Och då gör man sig skyldig till antisemitiska tankespår.

Men det är ju helt klart så att Levi Petrus uttryckte antisemitiska tankar och idéer. Kan du sammanfatta dem på något sätt, Hans? Det finns en lång tradition av kristen antijudaism som går ända tillbaks till urkyrkan och kanske främst genom Martin Luther och så blev det känt att det var judarna som dödade Jesus.

Och judarna har varit Guds folk, men de har avvikit från Guds väg och därmed gjort sig skyldiga till allt möjligt elände. Och det är judarna som står för smuts på elen. Det finns en sån lång tradition.

Och enda från de urkristna församlingarna egentligen? Ja, det var ju en sekt från början, men det finns sådana passager i Bibeln och framförallt Paulus som skriver väldigt hårt om judarna. Finns det någon skillnad mellan Levi Petrus antisemitism och nazisternas antisemitism?

Ja, dels är ju nazisternas eller nationalsocialisternas antisemitism inte bara en, utan den är många olika. Och de var ju inte överens ens inom den tyska nationalsocialismen om hur man såg på judarna och hur man skulle göra med dem. Men en skillnad om man tänker på den här klassiska hitlerismen som är enormt modisk och våldsam så var ju Petrus förespråkare aldrig våld öppet sådär.

Han uttryckte inget hat mot judar sådär öppet, inte vad vi har kunnat se i alla fall i någonting. Så det är ju en tydlig skillnad. I Sverige fanns ju några som gjorde det.

Elof Ericson är ju en sån där känd, kanske den grövsta antisemiten i Sverige och hans tidskrift Nationen, den är ju verkligen hatisk och svår att läsa för att den är så hemsk. Och Leve Petrus uttryckte ju inte sådär, utan han pratade ju mer om judarna som Guds folk, utvalda folk och så. Det är en helt annan ton i det.

Så det är ju en tydlig skillnad skulle jag säga. Leve Petrus besöker ju Nazityskland 1938 är det väl? Och han skriver om det här i Evangeliherold, det var deras tidskrift, de hade väl många tidskrifter, men han skriver ju om det här.

Hur beskriver han sin resa till Tyskland 1938? Det är ju alltså fem år efter maktövertagandet. Då har ju många av de nazistiska policyerna börjat genomdrivas. Ja, han reste enormt mycket över hela världen.

Han var ju i USA flera gånger och han var också i Palestina och senare i Israel. Och han var ju i Tyskland ett antal gånger under regimåren. Jag vet inte om du tänkte på vad han var där 1934.

Ja, just

Bibeln på ett särskilt sätt. Så man kanske egentligen inte gillar förintelsen, men man ser det bara som en uppfyllelse av en profetia. Ja, precis. Det är ju inte som att de här teologerna, det var ju Levit Petrus och också en som heter Oskar Haglund, som var nära kollegor till honom.

Det är inte så att de tyckte det var bra med det här våldet. Det sa de ju väldigt tydligt. Det här är fruktansvärt, som alla sa. De var emot våldet igen. Ja, med svenskarna är också nazister, var ju emot våld.

Okej. Lindhagens parti skriver ju det också. Fruktansvärda terrordåd kallar de novemberprogrammen. Det här är simpelt rashat, pöbelvåld, och alla tar avstånd från det här.

Utom vissa då, som menar att ja, det går också att förstå. Judarna har också en del i det här. De har ju faktiskt oproportionerligt mycket makt och de sprider smuts genom pressen.

De är ett hot mot de kristna idealen, de kristna moralen, de kristna värdena och så. Det förmedlas av somliga då, bland annat finns det en som heter Fredrik Böök, som var en känd litteraturvetare. Han har figurerat lite inom podden här faktiskt, när vi gjorde om nazismen i Lund faktiskt.

Just det, just det. Han var ju kontroversiell och fick mycket skit för det här, att han skrev att explosionsrisken i Tyskland segras av judarnas närvaro. Och det fick han ju enormt mycket stryk för.

Hur kan man säga så efter det här hemska? Det skrev han efter förintelsen? Nej, efter novemberprogrammen. Och då fick han mycket kritik för att han försvarade det här våldet.

Men han menar bara att jag försvarar inte, utan jag menar bara att det finns också en förklaring här att judarna har så mycket makt. Och Leve Petrus intog ju samma linje som honom, att det här måste man förstå, man måste förstå vad som händer. Det är begripligt det som händer och förståeligt, även om det är beklagligt liksom.

En annan grej som jag tycker är väldigt intressant med er bok, det är ju de här att ni visar på de här kontaktytorna mellan pingströrelsen och aktiva ledande nazister i Sverige. Hur såg de här kontakterna ut? Det går åt båda hållen.

Dels är det ju att nazisterna har ett intresse för pingströrelsen. Det är ju en väldigt tydlig del av Eriksson som jag nämnde tidigare, som ger uttryck för de grövsta antisemitiska idéerna i svensk historia. Han brevväxlade med Leve Petrus.

Och Leve Petrus bjöd in honom till deras mötesserier och han fick sitta på specialplats i kyrkan och sådär. Så det fanns en vänskaplig relation mellan dem och också ett idéutbyte, det är ju väldigt tydligt. När man jämför hans brevväxling och när Petrus senare skrev i Dagen, som är nästan ordagrant, Dels fanns det ett intresse från den nationella rörelsen för pingströrelsen, men det var också tvärtom då.

Jag nämnde Oskar Haglund som var en sån här pingstteolog som drev tidskrifter och han var länge nära Leve Petrus. Och Leve Petrus tog över hans tidskrift när han dog. Han dog redan 1944, så han innan kriget var slut, men han gick ju med i svensk opposition, riksförening Sverige-Tyskland som var två.

Det fanns ett antal nazistiska organisationer. Ja, precis. De menar ju att de inte var nationalsocialister, men svensk säkerhetspolis kallar de för nazister. Media kallade dem för nazister, och det skulle vi nog kalla dem idag också.

Men det fanns ingen så här rätt och rättparti där man försökte utesluta nazistiska medlemmar och sånt i pingströrelsen? Nej, det fanns ju inte det. Men en intressant grej skedde ju 1948 när de hade en musikverksamhet i Filadelfiakyrkan som leddes av en person som heter Carl-Erik Svedlund, som var en oerhört skicklig dirigent och tonsättare.

Han satte samman sångboken som man fortfarande använder idag, Sägertonet heter den. Han är en känd musikprofil verkligen. Han var ju nazist, eller nationalsocialist.

Han var med och skrev musik åt Lindholmspartiet. Var han medlem i Lindholmspartiet? Medlemsfrisken finns inte kvar av Lindholmspartiet, eller delar av det finns kvar.

Men vi vet inte riktigt, men vi vet att han skrev musik åt partiet. Det är ju ofta så man brukar räkna folk som medlemmar. Han bidrog till deras sångbok. Han var också med i svensk opposition, Per Engdahls förening och riksförening Sverige-Tyskland.

Och sen musikdirektör i Stockholms pingstförsamling. Expressen skrev ett avslöjande om det här 1948, och det var en stor på löpsedlarna. Han som avslöjade det här till Expressen hette Adlen Holmberg.

Det är mycket namn här nu, men han blev ju utesluten. Han var en vanlig medlem i? Han var med i ledningen. Så han blev utesluten, men inte nazisterna. Det här tycker jag är ganska anmärkningsvärt.

Det kan man tycka, ja. Men då menar jag att det där var länge sedan. Han var nazist och han är inte nazist längre. För han skrev ju musiken 1938, och det här var 1948.

Så det var tio år sedan. Så de menar att det där är glömt och förlåtet. Men däremot han som gick till Expressen och blev utesluten. Han skrev ju sedan en bok om det.

Och den här boken baserade ju P.U. Unqvist sin roman Leve 3. Det är han som är huvudkaraktären där. Det finns ett gäng personer som var i ledande positioner i pingströrelsen.

Chefen för Filadelfiakolaget, det var deras bokförlag. Han var också aktiv nationalsocialist. Det är ganska centrala poster. Ja, det är det. Det är liksom inte bara någon enskild medlem vi pratar om här.

Nej. Nej, och han blev ju tillsatt, handplockad av Leve Petrus, den här nationalsocialisten. Men du, den grej jag studsar mest på i er bok, det är när Leve Petrus får frågan om förintelsen.

Alltså ett antal år efter andra världskriget. Hur resonerar han kring förintelsen då? Jag tror det är 48 om jag inte minns helt fel. Ja, alltså han fortsätter ju att predika om judarnas lidande i form av förintelsen.

Det sista vi hittat är från 51, när han pratar om Tysklands gaskammor som han pratar om. Ja, vad tycker han om dem då? Ja, fruktansvärt såklart. Men det är också en del av Guds straff.

Judarna har inte lyssnat till Guds röst och det är förklaringen till Tysklands gaskammor helt enkelt. Så de får skylla sig själva egentligen? Jag tror inte han menar att det är liksom, jag tror inte han hejar på det.

Men det är så det är, att eftersom judarna kollektivt har vänt sig bort från Gud så gasades de här människorna ihjäl. Att de inte blev kristna för 2000 år sedan? Ja, precis.

Judiska folket inte följde Guds väg. Men han menar ju också att det är inte bara då, utan det är ju också de här judiska företagen som man kallar det då. Bonnier.

Men det intressanta är ju om man tittar på tyska raslagarna från Nürnberglagarna där. Det spelar ju ingen roll, jag menar det var ju många döpta kristna som hade judiskt ursprung som definierades som judar. Ja.

Varför grundades kristdemokratisk samling 1964? För Liv Petrus är ju en av grundarna eller initiativ. Ja, initiativtagare. Nummer ett, är det han som är initiativtagare?

Nummer ett, han är medlem i nummer ett. Han är medlem numret. Ja, medlemskortet är kvar. Han är första. Skälet var att man ville motverka avkristningen och sekulariseringen i Sverige.

Samhället var på att gå utför. Det behövdes återigen kristna värderingar och kristen moral. Det var ju det som man lyckades samla väldigt mycket folk på. Inte bara från pingströrelsen utan från olika delar av kristenhet.

Det finns ju en förhistoria också. Här tar det ju inte Huxflux utan det var ju redan på 50-talet som de första liksom, om man ska härleda det bak till de här politiska kampanjerna så var

Trodde ju inte jämnt heller med Leve Petrus, de var ju väldigt oense om inriktningen och om synen på Vietnamkriget och kriget och kommunismen och så, där Alfons intog en mycket mer, han var ju kritisk till napalm-bombningarna och sådär av Vietnam, men Leve Petrus var positivt. Ja, han stöttade ju det. Och där hade de ju en öppen konflikt.

Det står ju Alfons som skriver det i sin självbiografi och sådär. Så det är ju ingen hemlighet. Men ja, alltså det man har glömt bort i så fall är ju att det skrevs om det här i tidningarna och på löpsedlarna i Sverige.

Det här, Expressen gjorde ju efter att de hade publicerat det här Aslänen om att flera ledande medlemmar var nazister som kom. Det var en lång rad, inte bara de som startade utan även de som var med. Det fanns en koppling till en nazistisk organisation som hette Sankt Mikaelsordern, som var en av de få som fanns i Sverige.

Men sen så gjorde de också en granskning, eller vad ska man kalla det, en slags jämförelse mellan Nordiska rikspartiets partiprogram, som var ett öppet nazistiskt parti med hakors alltihop, som också kandiderade i 64. De gjorde ett jämförelse mellan deras partiprogram och KDS vad gäller just moralfrågorna och såg då jättemycket likheter. Karbonpapper alltså?

Ja, alltså det fanns överlappningar, inte exakta, och då svarade Leve Petrus på det här i Dagen och hans egen tidning, att det här är en uppjagad antisemitismskräck, att var man än säger blir man anklagad för antisemit och vara antisemit. Artikeln handlar ju inte om antisemitism. Svaret blev då att det här handlar det om en kritik från, och det var här han kallade det för det judiska företaget.

Pingströrelsen är ju fortfarande en levande rörelse i Sverige med många medlemmar. Har de gjort upp med det här? Jag vet inte om vi ska kalla det nazistiska förflutande, men åtminstone det antisemitiska förflutna.

Har de gjort upp med det? Alltså, dels så ska man komma ihåg att det här är ju väldigt nya uppgifter som har kommit fram, så det är ju lite mycket att begära att folk ska hinna göra upp med det på några månader. Men jag tror många är nog lite förvånade av det som har dykt upp och alla har kanske inte hunnit läsa boken och så.

Så det tror jag nog är ett arbete som kvarstår. Vad gäller andra länder så finns det ju i Tyskland till exempel, där fanns det också ganska liknande överlappningar mellan en av de tyska pingstsamfunden och där man också hade samma teologi ungefär. Man pratade om judar och förintelse på ungefär samma sätt.

De gjorde på 90-talet ett offentligt uttalande där man bad om förlåtelse för att man varit så passiva och att man har stått bakom det här. Och Tyskland är ju generellt ganska bra på det här. Så det finns ett sammanhang där som hjälper till tror jag.

Men det var på 90-talet och de skrev ett långt uttalande, ett slags sista brev till Hitler, där de liksom gör det här avbönen då och så. I Sverige är som sagt det här är nytt och det är väl något som kvarstår att göra. Men har din bok, din och din brors bok, har den recenserats i tidningen Dagen, den ledande tidningen för pingströrelsen?

Nej, Dagen har inte valt att recensera den. Leve Petters startade ju tidningen, men nej, den har inte recenserats där. De har ju skrivit om våran forskning och så har de gjort.

På ett positivt sätt? På ett kritiskt granskande sätt. Ja, ja, jag förstår. Marcus Lundström, professor i sociologi och doktor i ekonomisk historia och aktuell med boken Sista brevet till Hitler, en berättelse om Sverige och pingstfolket, som du skrivit tillsammans med din bror, vi måste väl nämna honom här tycker jag, Thomas Poleti Lundström, som är religionshistoriker.

Ja, precis, han är religionshistoriker och docent i religionssociologi. Ja, just det. Tack för det här samtalet och jag måste säga, titeln, jag har medvetet undvikit att diskutera titeln här för det tycker jag skulle vara förstörda lite läsningen om man diskuterade den för ingående, men jag kan bara rekommendera folk att läsa boken.

Tack ska du ha. Tack så mycket. Underkunden, kultiverad jurist och fembarnspappa blev en av historiens värsta förbrytare. I den nya boken Hittas jurist berättar Arthur Schulz om Hans Frank, Hitlers juridiske rådgivare och en av nazitysklands mäktigaste män.

Vad händer när lagen blir ett verktyg för förtryck? Boken är utgiven av Historiska media. Ljudboken finns tillgänglig hos din streamingtjänst. Beställ den fysiska boken på historiskamedia.

se eller köp den i en bokhandel nära dig.