Blöjstoft, avföring och matrester

Vi på IKEA berättar gärna om alla soffbord, skåp, stolar och köksgrejer som har fått nytt lägre pris. Men det är ju hundratals produkter och jag har bara 15 sekunder på mig. Och nu är tiden slut.

Upptäck alla på IKEA.se eller i ditt närmaste IKEA-varuhus. Ny dag, nya möjligheter. Kör hårt på jobbet, i köket, när du gamar. Kör hårt med din PT och din partner.

Eller gör som jag och kör hårt i en radiostudio. Att äta mer fiber är enkelt oavsett var du är. Kör hårt med Vasa 100. Det här är Kära dagbok, en podd från DN Kultur som både blickar utåt och inåt.

Och idag fortsätter vi vår serie med sommarhat. Hur känns det, Greta? Det känns underbart. Och idag är det min tur. Längtar. Jag tyckte det här var svårt. Det är jättesvårt.

Vi har färdats i timmar på de svenska vägarna. I 80 kilometer i timmen är den ena granen den andra lik. Alla åkrar ser likadana ut. Jag nickar till några gånger under färden.

Den gemensamma påsen med gott och blandat tog slut för länge sedan. Plötsligt stannar vi. Parkeringen är enorm. Säkert lika stor som 200 fotbollsplaner. I horisonten ser jag ett turkost stängsel och en byggnad prydd med en rödvit skylt.

Vad står det? Arbeit macht... Nej, vad står det? Jag gör en sista ansträngning och kisar för att kunna se. Det står Skara Sommarland. Jag heter Sebastian Nowacki och det här är mitt sommarhat.

Det här formatet är intressant på det sättet att man måste gräva så otroligt djupt inom sig för att hitta något man ogillar med sommaren. Det är fruktansvärt. Du var inne på det i ditt sommarhat också, Greta.

Det finns så få saker man inte gillar. Det är underbart att inte kunna sova på grund av hettan. Det är underbart när lakanen känns som sandpapper mot en solbränd hud.

Det är till och med underbart att känna andra människors svettlukt på tunnelbanan. Då vet man att man lever. Jag älskar sommaren. Men det finns en sak som i alla fall väcker min avsky.

Platser som ligger vilande större delen av året men som vaknar till liv och förpestar tillvaron för oss människor under sommarmånaderna. Jag talar om de svenska sommarlanden. Har du varit på ett sommarland någon gång?

Nej, aldrig någonsin. Har du inte det? Har du inte ens tagit dina barn till sommarland? Faktum är att mina barn i helgen väntas få besöka ett sommarland för första gången.

Okej, vilket? Leksand sommarland. Men då har det fattats ett beslut i familjen. Alltså hela släkten. Om att jag ska slippa. Alla har haft ett gemensamt möte och sagt Greta ska inte behöva vara med om det här.

De har haft ö-råd utan mig och sagt hon får inte och bör inte följa med. Det är inte en plats för Greta. Hon ska inte utsättas. Om hon utsattes skulle vi aldrig få höra det enda ditt sen.

Nej, okej. Men klokt av dem. Så de ska åka utan mig. Vilka är det som åker då? Det är min man och min svärmor och alla barnen tror jag. Jag ber för dem. Jag har varit på Skara sommarland en gång som barn.

Och så tror jag att jag har varit på det här vilda västern-inspirerade sommarlandet utanför Värnamo. High Chaparral. Men jag är inte säker. Skulle du inte minnas det?

Jag vet inte, jag vet att jag har varit på Skara sommarland. Men jag har knappt några minnen därifrån. Det borde finnas bildbevis. Nu, tänker Sebastian, i chaps.

Jag ska fråga min mor om det finns. Men i och med att jag inte minns så mycket. Så när jag pratar om sommarland idag, i mitt sommarhat. Så pratar jag om dem så som jag föreställer mig att de är.

Jag kan knappt föreställa mig hur de är. Jag vet inte vad ett sommarland är riktigt. Det finns pooler, tror jag. Vattenrutschkanor. Är det som ett utomhusbadhus?

Ja, det skulle man väl kunna säga. Och sen så kanske det finns, de har smält ihop något kringresande tivoli. Det finns lite restauranger. Jaja, okej. Men man kan åka en karusell och en vattenrutschbana.

Precis så tänker jag att det är. Och så kanske det är lite underhållning på kvällen. Kanske en tillhörande camping där folk bor. Oavsett hur det ser ut i verkligheten.

Så tycker jag inte att det är svårt att föreställa sig. Vad som pågår innanför sommarlandens murar. Det är ett område man har betalat alldeles för mycket i entréavgift.

För att komma in på. Sommarlanden vet nämligen hur de ska lura. Redan hårt pressade barnfamiljer på deras sista besparingar. Nej. Sommarlanden utlovar skratt och upplevelser för hela familjen.

Men här inne råder fullkomligt kaos. Usch. Här regerar nämligen barnen över sina föräldrar. De sparkar och de slåss. De gråter och de skriker. Varför? De skriker efter glass.

De skriker efter att få åka vattenrutschkanan igen. Och de skriker efter uppmärksamhet. Men kan man göra någonting mer för sitt barn. Än att ge det uppmärksamhet i form av att ta den till ett sommarland.

Alltså jag vänder mig emot att barnen ska få styra semestern. Så till den milda grad att man tar dem till ett sommarland. Ja, men det är så det ser ut där ute. Ja, men jag tycker inte om det.

Nej. Har du talat om skog? Sommarland för både barn och vuxna. Well, pinnar och kottar. Du kan tycka det, Greta. Men i sommarlanden, där råder andra regler. Föräldrarna spelar skräckslaget med i leken.

När de vadar i pooler av blöjstoft, avföring och maträtter. Allt för barnen. Nej. Allt för familjen. Nej. De kallar det Skara Sommarland. Jag kallar det Skaras nionde krets.

Men jag måste samtidigt föreställa mig att det finns massa människor som tycker att det är jättekul. Ja, kanske. Annars skulle det väl inte vara så populärt. Du och många av lyssnarna tänker säkert att jag är en sur gubbjävel nu.

Som hatar på det här. Ja. Att om jag faktiskt hade besökt ett sommarland. Så skulle min bild se annorlunda ut. Ja, eller att om du hade barn så skulle du helt enkelt få finna dig i att...

Sommarlandens existens. Och att barnen tyckte att det var så kul. Ja, kanske. Men ja, det är inte riktigt så enkelt. I förarbetet till mitt sommarhat hittade jag en artikel som skulle underbygga min tes.

Aftonbladet gjorde en granskning tidigare i somras med rubriken Snuskigt på sommarlanden, kräkutbrott och flugsvärmar. Herregud. Guld! Sjukt att det här av alla saker är en sån följetong i kära dagbok.

Snuskigt på! Ja, jo. Säger någonting om dig, att du klickar så fort det står snusk. Men det är ju jätteintrigging. Jag skulle aldrig klicka på en rubrik där det stod snusk.

Va? Jag vill inte erkänna till snusket. Okej, ja. Märkligt. Men ändå låter du dina barn åka dit. Kanske just därför. Den här artikeln tänkte jag i alla fall skulle göra att bilden jag har av sommarlanden att den liksom överensstämmer med verkligheten.

Exakt. Så tänkte jag i alla fall. Men jag hade kanske lite fel ändå. Som jag har sagt i den här podden tidigare är jag den första att medge om jag har fel. Och den här granskningen var lite av en besvikelse måste jag säga.

Visst, det var kräk och diarrékaos på Leksand sommarland i fjol. Tyvärr. Men de flesta av anmärkningarna mot sommarlanden handlade typ om att deras restauranger var dåliga på att ange om maten innehåller allergener.

Tråkigt. Jag tror inte på allergi i den här podden. Nej, det gör vi inte heller. Men vi tror på snusk. Ja, det gör vi. Och nu kanske du tänker Greta, där ser du gubbjävel.

Det är inte så farligt på sommarlanden. Dessutom är det otroligt osoft och