Skänk Västkusten till Norge

Claes Olsson Coudro. Tack, vi lånar lite radiotid här för att prata om Claes Olssons stora satsning på wellness. Claes Olsson är numera en destination för träning, återhämtning och välmående.

Ja, alltså rögjustterapi, massage, pulsklockor. Först är normalt, fast jag pratar inifrån rättmasken. Ja, men hej Isabel! Hej, hej! Du hade en bil som klappade ihop.

Ja, precis. Men i väntan kunde jag ju roa mig lite med bilmanualen. El manual är automovill. Och vi har uppspråkunnskaperna har jag. Ja, claro! Det är ju toppen, Isabel.

Ja, dagens hjälp är lite presenteras av IF som hjälper er mycket. Från stormar och dal handlar kvalitet om erfarenhet och fingertoppskänsla för dig och dina behov. Just nu är det vi upp till 40 000 kronor i rabatt vid köp av båt.

Boka ett möte på stormardal.se. Du har dragit igång podden Kära dagbok som görs av DN Kultur. Det är en podd som både blickar utåt och inåt. Och Hanna, nu är det din tur att sommarhata.

Ja, vi blickar ju inåt i vårt allra mörkaste och mest aggressiva. I precis. Men ibland måste man få göra det. Ibland måste det bara ut. Ja, och jag lämnar över micken till dig.

Havsnivåerna stiger och kommer att fortsätta att stiga under lång tid framöver. Det är en av konsekvenserna av den globala uppvärmningen och den eskalerande klimatkrisen. Det är svårt att se positivt på den utvecklingen.

Konsekvenserna kan bli ödesdigra och fasansfulla. Men det finns en sak att glädjas åt. Och det är tanken på att se den själv goda glöden i strandtomtenas västkustbors ögon långsamt släckas.

Jag heter Hanna Fahl och det här är mitt sommarhat. Jag var och badade häromveckan som man gör på sommaren. Som sig bör. På rikets bästa badplats. Okej. Alla säger så om sin badplats.

Barndomens badplats. Ja, verkligen. Men den här är verkligen underbar. Den har liksom något för alla. Det finns en liten sandstrand där barnen kan gräva. Det finns en brygga där det är lagom djupt.

En sån liten flytponton. Som är lite längre ut. Ja, med dykdjup. Det finns klippor. Det finns både lättillgängliga klippor och lite mer svåråtkomliga klippor om man vill ha det mer privat.

Typ om du vill ha dina speedos. Aldrig i Sverige. Aldrig i Sverige. Man kanske kan göra annat på klipporna. Det kan man absolut göra. Du kanske inte vill röja var den här badplatsen ligger då?

Du är väldigt mystisk om geografiskt läge. Den ligger vid Vänerns strand. Som cherry on the top är det en så poetiskt vacker solnedgång där om kvällen att man kan knappt bada där.

Det är en i sanning otrolig plats att vara på. Det låter inte så sommarhatigt än så länge. Nej, men bredvid mig på klipporna när jag badade häromveckan så var det en barnfamilj som pratade lite så här övre medelklassig västkustdialekt.

Okej, jag tänker Ebba von Sydow. Inget ont om henne, men hon har ju verkligen den... Absolut, den socialekten. Liksom inte det finaste sekelskiftets trähuset i Varberg.

Okej, det är väl i och för sig mer än Ebba von Sydow. Men liksom snäppet under. Pappan i den här familjen höll på att varna sina barn med en sån här medömkande tonfall.

Varna för dig? Alltså strandgrannar? Nej, men han pratade liksom... Hans ton var som om att barnen skulle få vara med om något riktigt, riktigt sjukt nu. Alltså möjligen traumatiserande.

Typ som om de var på väg in i en magnetröntgen eller typ en hink med syra. Istället för ner i sjön, som var det han varnade för. Jaha, va? Okej. Jag är inte så bra på dialekter, men jag ska försöka.

Nu måste ni vara beredda när ni hoppar i, för det är sjövatten. Och då kan man få en chock! Av vad? Ni är vana vid saltvatten, så ni ska vara redo för att det här är sjövatten.

Det är annorlunda! När man får det i ansiktet kan man rycka till. Har det här hänt? Ja, ja, ja, ja. Och sen hörde de igen lite senare ute på bryggan när barnen stod och stirrade ner i det här underbara badvattnet.

Alltså det var så härligt. Och pappan var så, det är inte farligt. Det är så sjövatten ser ut bara. Det är bara så det är i sjöar. Okej, ja, fan. Jag är chockad.

Vet du vad jag kände? Jag kände vitglöggat hat. Era jävla hallänningar, eller vad ni nu är. Ni kan packa ihop era otäcka små strandkassar och dra tillbaka till ert ishav.

Vet du vad det är, Sebastian, att bada på västkusten? Jag har typ gjort det en gång bara. Och jag var livrädd då. Ja, det är som att glida ner i en sån iskyld, tjock gazpacho.

Fast det tjocka i gazpacho är inte mixade tomater och gurka och vitlök, utan en slasch av brännmaneter. Ja, det var exakt det jag var rädd för. Vi hade seglat till Käringön, på tal om rika västkustbor.

Då skulle vi hoppa ifrån den här båten när vi låg i hamnen. Och då var det som att man fick göra sig själv till typ en tetris-figur när man hoppade i för att inte nudda maneterna, som man sa. Vidrigt.

Det går bra, vill jag säga till den här familjen. Ni får jättegärna ha det för er själva. Ni kan stanna kvar där på västkusten och skära fötterna i strimlor på typ ostron och havstrullpaner.

Kom inte hit i mitt underbara, milda, manetfria sötvatten och förolämpa det. Nu är vi igång med hatet. Nej, men det är ju någonting med självbilden hos västkustbor som är helt outhärdligt.

Det är tunn is nu, Hanna. Din mejlkorg kommer vara översvämmad. Ja, jag tror det blir värre än när jag gjorde fem logiska luckor i The Odyssey. Ja, verkligen. Nej, men det är någonting med västkustbor och hur de talar om fisk och skaldjur också.

Vad ska de prata om? Jag vet att den här pappan på stranden triggervarnar sina barn innan de äter en räka i Stockholm. Ja, det där, alltså för jag någon gång sa jag till någon göteborgare att jag tycker det är gott med rökta räkor.

Och alltså han bara hånskrattade mig rakt upp i ansiktet för tydligen är det så då att de skickar upp, alltså de sämsta bottenskrapet av räkorna, skickar de upp till Stockholm så att vi kan röka dem för att de inte duger för att äta på något annat sätt. Det här är liksom en grupp människor som inte kan ta en tugga fisk öster om Kungälv utan att kommentera att den säkert har varit fryst. Nej, verkligen.

Jag tror aldrig jag har hört en person från Västkusten prata om något annat än hur mycket bättre havskräftor är. Alltså, don't get me started. De kan inte prata om någonting annat.

Jag skulle på en kräftskiva en gång, den var i och för sig i Malmö, men den var arrangerad av göteborgare och det var bara göteborgare på den. De kallade den för Malmökräftan. Och där skulle de ju då äta havskräftor för att det är så mycket godare än, vad heter de andra?

Flodkräftor, kanske. Men då blev jag så provocerad att jag gick runt en hel dag i Malmö för att hitta en hink med flodkräftor som jag demonstrativt då kunde ta med på den här kräftskivan och sitta och smaska i mig själv. Halva Malmö bestod av göteborgare som är arga på mig för att jag tog med flodkräftor till kräftskivan.

En annan grej som också är så genant är när de ska surfa på västkusten. Gör de det? Ja. Ja okej, det har jag missat. Och där känner man ju att de bara ska sluta, för surfa är något man gör i typ Australien eller Kalifornien.

Inte i en svensk region där man måste ha en extra vader