Avsnitt 11: Henrik Mattisson / Richard Pryor

Hej igen lyssnare och välkomna till ett nytt avsnitt av Komikernas komiker, en podcast där jag, Johannes Finlaggsson, en komiker, snackar med andra komiker om deras favoritkomiker. Därav det pedagogiska namnet Komikernas komiker. Det är en podd du gärna får stötta på patreon.

com snedsträck komikernas komiker. Betala någon dollar per avsnitt och få en massa grymt bonusmaterial, men också få glädje av att du stöttar en ball podd och gör att den kan fortsätta finnas. Kanske kan det också påverka hur ofta den kommer ut.

Jag tror jag nu är inne i ett schema där jag kör varannan vecka, men det kan bli varje om ni börjar betala. Men än så länge är det ett tag dit. Men tack som fan ni som gör det, ni andra lyssnar här gratis, det går bra det också.

Men vi ska snacka om en komiker här med en komiker som vi ska lära känna först, innan vi kommer in på den stora berömda kände döde. Så ska vi prata med en... Fan vad det låter utifrån.

Jag vet inte om det kommer in på bandet, men det är någon som slirar med en bil ute på gatan här. I vilket fall, vi ska lära känna dagens gäst och börja med frågan namn. Ja, jag heter Henrik Mattisson.

Henrik Mattisson? Ja, tror jag. Det kan också vara Mattiason, Mattsson eller Martinsson, jag vet inte. Du har fått lite olika? Jag har fått lite olika, och det är förvirrande.

Jag får mest bara Gunnarsson. Gunnarsson. Får för sig att jag heter Gunnarsson. Men det gör jag inte. Född, var, när, hur? Lunds Kåko hette det då va, på när jag föddes.

1986, det var då jag föddes. Som Lilleman. Exakt, jag är glad att du tog referensen. För det tänker jag ofta på när jag skriver mitt personnummer, att fy fan vad pinsamt det är alltså.

Dela år. Med Lilleman. Och växte upp. Lund, Nöbbelöv de första åren och sen Södra Sandby. Och där är jag kvar va. Born and raised och staying. Born and raised, staying, not moving, fuck you, kom inte hem till mig, jag vill vara i fred.

Härligt, härligt. När blev du komiker? Ja, det pratade jag faktiskt, för i och med att det här är andra podden vi gör tillsammans om ett ämne. Just det, du var med i min tidigare podcast, Palmemordspodden.

Ja, ja. Och så blev jag lite nostalgisk på vägen hit. Så jag började så, hur gjorde vi den? Kan det vara så jävla fett att det är jubileum idag? Vi är ett halvår från jubileum, till oss jubileum.

Det är fan otippat länge sedan. Alltså det är det, det är helt sinnessjukt länge sedan. Men då satt jag och räknade på det och så stack jag med min sambo. Och så var jag så, det är tio år sedan du började med stand-up.

Och så hur började du med stand-up? Och jag tror antingen sen november eller tidigt december 2005 att jag gjorde mitt första gig. Det är bra tag sedan nu. Det är snart 20-årsjubileum då.

Ja, det var det som var så jävla CP, för det är 19 i år då. Antingen i november eller december. Och det är exakt halva mitt liv. Ska vi fira? Nej, nej. Det finns ingenting att fira med den här jävla...

Vad är motsatsen till en raketkarriär? Vad är det? Man hade kunnat tänka att det är raketkarriär om man tänker att raketen i fråga är Challenger. Det var väl också 86.

Det måste det varit va? Jo, det var många bra saker eller dåliga saker som hände 86. Beroende lite på vem man är va? Ja, precis. Om man var palmes mördare så var det gött.

Ja, men det har varit grymt ända sedan dess. Tror du inte att det bara har gått runt med en sån jävla segergest ända sedan dess? Ta den killen som går med armarna högt över huvudet 24 skidor, bara han.

Men detta är ju före min tid, 2005, före min tid som komiker. Jag har funnits. Men du började med stand-up då via kurs, va? Nej, inte via kurs, utan kurs var ju någonting.

Jag började via någonting som heter Bungee Comedy. Där Christoffer Appelqvist började, Zoran Ismail började. Men det var ju långt efter min tid, va? Petra Mede och Bungee Comedy är ju sånt som andra har nämnt i podden här som sina första gig.

Men du hann göra det fast du bodde långt från Stockholm? Ja, det var jag. Men det var också så... Jag tänkte på det också. Jag tror jag hade en sån vik-telefon när jag började med stand-up.

Som kanske hade en kamera. Flipfone. Ja, precis. Det var inte så att man kunde googla så, var börjar jag med stand-up? Man var tvungen att gå in på Yahoo eller Altavista, stand-up Sverige.

Sen är det så, massa glada tanter som vill lura av en pengar. Men om jag bara vill prova då? Men var det liksom... Vilka mer tävlade i Bungee det året? Ja, du. Jag kommer inte ens ihåg vem som vann det året faktiskt.

Jag tror det var ett sällsynt ruttet år. Men när började det, Bungee Comedy? Det måste ju hållit på något år innan jag började i alla fall. Jag kommer ihåg att det var Anders Selin och Snurien som hade det när jag körde, tror jag.

Men hur länge hade du funderat på att testa stand-up när du gjorde det? Alltså det var väl rätt mycket en impulsgrej. Men det har också alltid varit så att jag har varit jävligt fascinerad av stand-up som...

Alltså som form. Alltså ända sedan jag såg han jävla Ali Hussein när Lasse Lindegrot slängde i brunnen. Och det var den första komikern som jag, även som liten unge, fan vad ballt.

Hur kan det vara roligt när han pratar? Hur kan det vara roligt? Hur gör han? Jag har alltid varit jävligt fascinerad av det så. Just det, han är ju en sån här...

Han hade vi kunnat snacka om som ämne här. Jag kommer ihåg nu att du berättat om vilket fan du var av... Ja, alltså han var ju det. De radde upp Ade Malmberg och Babben och...

Och så kom en kille och rökte. De pratade om saker som liksom flög mig över huvudet. Även så kommer det någon och röker och säger B-ordet. Vilket ord sa han? Blatteordet.

Det måste ha varit nytt och häftigt då. Nej, jag kommer inte ihåg. Blatte, jag kommer inte ihåg. Det jag kommer ihåg tydligast är väl rutinen om... När han härmas svenska killar som kommer fram till honom på krogen.

Där snuset bara... Varför tar ni jävla invandrare alltid våra brus? Just det, tänkte jag. Sådana är vi. Nu var det igenkänningshumor. Direkt. Tolv. Men för jag hade liksom för mig, men det var ju bara för att det är en massa andra.

Men kände som var i samma veva. Att det var någon tidig uppkurs i Malmö som bestod av Fritte Fritzson, Marcus Johansson, du, Carl Svensson och några till. Jo, det stämmer ju bra.

Och det är ju absolut en del av min origin story. För att jag... Alltså jag hade ju sett släng dig i brunnen i Sverige typ. Och där var det ju han jävla Lasse Lindegrot som jag...

Ja, ball. Och sen däremellan så hade jag ju... Och så Richard Pryor har jag alltid gillat också och Bill Hicks. Alltså jag har gillat såna här fucktards mest liksom.

Och det var också så, för det kändes så jävla befriande när jag tänkte på alla de här människorna. Alltså så Bill Hicks, han käkar sin jävla svamp och är ute och kör bil. Och alla tycker det är lite najs.

Hans kompisar är likadana. Och Richard Pryor, fan han freebasar så mycket jävla ladd att han satte eld på sig själv. Fatta vilka sköna människor som måste göra stand-up.

Det är ju fan dit jag vill. Fatta vad jag kommer få knarka, knulla och slåss liksom. Och så kommer dit och så var jag som jag är va. Men jag var ju helt utan erfarenhet, vilket som är mycket, mycket värre va.

Men var du i supa, knarka och slåss-mode i livet liksom? Ja, ja, som vanligt, typ. Nej, men så jag gick ju upp och det gick ju inte bra för mig va. På den där kursen

Men alltså på scenen, det var kanske när du kom bara. Men det var kanske att det kändes mer som du hade valt en stil som var... Det var ju det första jag gjorde, typ när jag gick ut nian, eller till och med lite innan, så var det här att jag ville fucka med folk.

Alltså, det var någonting som kom till mig. Jag kommer ihåg att det var typ 00-talets punkvåg, måste det varit. Jag kommer ihåg att det var så jävla roligt liksom bara...

Jag färgde håret lila och så alltid lila kläder. Och sen när Green Day blev så jävla stora med American Idiot, och du vet, alla började gå runt i kajalias och börja köra säkert såna hela bröstvårtorna och klippa hål i t-shirten bara för att... Alltså du vet...

Och sen alltid så här långsvart rock också vart en grej när det är helt fel va. För att det är kul att göra tvärtemot. Det var ett trotsbeteende, gissar jag. Men det är säkert som du säger.

Men sen också, för det ser jag ju själv, det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv, det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Nej, men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Mm. Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv, det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Att man tog in det första man fick. Jag ville fucka med folk. Alltså, det var någonting som kom till mig. För jag kommer ihåg att det var typ 00-talets punkvåg måste det ha varit.

Jag kommer ihåg att det var så jävla roligt att liksom bara färga håret lila och alltid lila kläder. Och sen när Green Day blev så jävla stora med American Idiot och du vet, alla började gå runt i kajaliga och börja köra säkert så hela bröstvårtorna och klippa hål i t-shirten. Bara för att, alltså du vet...

Och sen alltid så här långsvart rock har också varit en grej när det är helt fel va. För att det är kul att göra tvärtemot. Jag var trotsbeteende, gissar jag. Men det är säkert som du säger.

Men sen också, för det ser jag ju själv. Det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Nej, men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv. Det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Nej, men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv. Det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Nej, men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Mm. Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv. Det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Nej, men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Mm. Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv. Det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Nej, men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Mm. Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv. Det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Nej, men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Mm. Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv. Det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra kropp. Och såg ganska oförstörd, välkonserverad ut liksom.

Och det tror jag vi kan tacka sprit och knark för att man liksom inte åldras på samma sätt. Nej, men sprit och knark i unga år, det tar ju ett tag innan det... Innan det sätter sig, ja.

Mm. Nej men det kan vara som du säger. Men sen också, för det ser jag ju själv. Det fattar jag ju inte då va. På den tiden. Och kanske inte lika mycket för tio år sedan då, eller som för kanske femton till sexton år sedan.

Att jag såg ganska bra ut. Ganska ung, ganska snärt. Jag hade dansat i många år också, så jag hade ganska bra

stand-up, det var ju Stålmannen går på en kryptonit, som det så fint hette på när jag växte upp. Och det var ju någonting... Jag älskade ju Stålmannen, va? Vem gör inte det?

Och så särskilt den trean där Richard Pryor är med, där hade jag ju två väldigt stora fans av Richard Pryor, som var mina morbröder. Så det var ofta vi så... Stålmannen 3, det var...

Han är jätteball, och det tror du inte jag på, va? Så de hade koll på honom innan. Ja, det hade han, ja. För den minns jag som en sån här grej, man hörde om. Jag tror inte jag har sett den faktiskt, men man har hört om den titeln som ett exempel på en dålig svensk översättning.

Stålmannen går på en kryptonit, för helvete. Ha lite respekt för Stålmannen-filmerna. Men sen har jag fattat i efterhand att den är ju typ en liksom parodi på en Stålmannen-film nästan.

Alltså, det är mer en Richard Pryor-film än vad det är en Stålmannen-film. Han spelar ju karaktären Gus Gorman, som... Han är arbetslös, och så ser han på en tändstiksask att de söker hackare, eller datorprogrammerare.

Och sen visar det sig, alltså han har ingen utbildning. Alltså han såg det här på typ Arbetsförmedlingen på en tändstiksask. Och han gick dit, och så gjorde han någonting.

Och alla var såna, hur gjorde du det? Och han är så, I don't know. Och så bara kallar han allt. Han är bara världens bästa hackare. Och så är det en rik gubbe som ska ha ihjäl Stålmannen, vill jag minnas.

Och så vill han ha kryptonit, men det finns liksom ingen kryptonit. Men då lyckas han data fram en kryptonit. Richard Pryor, så man blandar in med något annat ämne, för det var såhär, ämne X, det vet vi inte vad det är, jag tar detta.

Så att Stålmannen blir ju ond, va? Men det känns som, jag har dålig koll på hur seriösa de tidigare Stålmannen-filmerna är, men det känns som att detta ändå är liksom en flippig grej att göra i en filmserie. Alltså ja, det är det ju, absolut.

De första filmerna är väl mer så traditions... Kanske lite småskämtsligt om vissa grejer, men mest väl vanliga superhjältefilmer, tänker jag. Alltså, första Stålmannen-filmen, det var ju som nästan Shakespeareansk upprätt, liksom med Marlon Brando och Gene Hackman.

Och det var verkligen såhär, han föddes här, han kom till jorden, detta. Och det är verkligen en episk story. Sen han är, vad han nu heter, som är regissör, kommer jag inte ihåg.

Men han blev oense kreativt, så de tog in någon annan regissör till Stålmannen 2, som då filmades back-to-back med första. Och där plötsligt, nästan det första som händer i Stålmannen 2, det är att det börjar dyka upp en massa slapstick. Och det kommer tre superskurkar från Krypton, och så ställer de sig mitt i vägen och så blåser de med sin superblåst, och folk trillar.

Och någon får en glass i huvudet, det är verkligen... Men sen tror jag att, alltså, det här ser jag mig inte på detta, men jag har för mig att Richard Pryor, typ i någon intervju, hade sagt att jag skulle vilja vara med i en Stålmannen-film. Och han var så jävla het, just då, att de var sådana...

Hur kan vi få in Stålmannen i den här Richard Pryor-filmen? Att det typ blir så. Men det är C-värld, skulle jag säga. Han som gör Stålmannen, Christopher Reeve, han är ju så jävla genuin.

Och han är liksom straight guy då? Ja, straight guy. Och medan Richard Pryor, han är ju Richard Pryor, va? Och det är fantastiskt. Att det bara har hänt, liksom.

Det skulle inte hända idag, liksom, att Marvel satsade ett mångmiljardbelopp på en film som de kallar för Spindelmannen, men egentligen så är det här en jävla Matt Rice som fladdrar med sina jävla Elliot Roger-läppar. Läppiga tant skulle vara vår tid, Richard Pryor. Men det har man liksom...

Han var ju före min tid också, och din tid, som stod uppad. Ja, oja, oja. Han var ju död när jag började. Och så 2005 dog han, va? Ja, precis. För att han liksom...

Jag minns också att när man var barn och ungdom, att man kände till Richard Pryor och visste att han var rolig. Man såg honom i kanske Hör upp, Lindstyre. Ja, precis.

Det var det med Gene Wilder, eller hur? Ja, Gene Wilder, precis. Eller Hör upp igen, Lindstyre, som uppföljare. Som inte var en uppföljare, tror jag, utan bara...

Fan, vad fucked. Men han är ju liksom nåt... Skruvat... Ja, det var lite värre. Min mamma var sexarbetare. Ja, min farsa han sålde knark. Och du vet... Min mormor, det var hon...

När hon var pensionär, hon smugglade ju fan hash och chack över till Sverige. Jag kommer ihåg att hon hade en pistol med en gång som jag hittade i en låda. Och sa, det får inte öppna mina lådor, Henrik.

Och jag satt på den där jävla pistolen åt någon av sina söner. Det var bara så... Man ser det och folk tänker, ja, right. Men här tar man Richard Pryor, va? Ett är bara det att hans pappa liksom var hallik.

Han var också hans mammas hallik. Han slog alla. Han slog alla. Och sen är det så att han blir våldtagen också, Richard Pryor. Han var tonåring. Det slutar liksom aldrig ge på något sätt.

Nej, han... Som sagt, jävla kaosliv liksom. Men vilket som jag också tror är, alltså... Vilket som jag tror också... Jag tror det är mycket av det som jag tycker är så jävla härligt.

Just i den rutinen med att han har tappat de här tio dollarna. Det är liksom att han har ett värde på de tio dollarna som liksom är svårt att förklara för någon som kanske har haft tio dollar på sparkontot någon gång. Och det är så...

Fuck de tio dollarna. Jag vet, min mamma hon sökte tre killar och det var inte bra nog. Pappa pryllade på henne, tog 50%. Mamma gav mig tio dollar för att köpa...

Att det bara har sånt jävla... Att det är så mycket i de tio dollarna som inte är för någon annan. Jag tänker också på det när han kör den här... Rutinen om att han jobbar ju på den jävla...

Han började ju med stand-up på den jävla stripklubb, typ. När han var komfa-ser. Och så någon dag hade han sett någon strippa som satt och grät. Och det var maffiga som hade den där stripklubben då.

Och hon var så... Ja, de tänker ju inte betala ut några gager. Det är så jävla roligt att han bara vågar berätta om att... Vad var han? 17-18, kanske. Han var så...

Så han tar en pistol och ska gå in och råna maffian då. Det är roligt att det går ju inte, va? Det är så jävla roligt att han berättar hur de bara skrattar åt honom.

You're coming here to fuck! Vini Vini, come here and try to rob us! Nu är det bara att hålla på. Han berättar ju de... Kommer du ihåg han? Shovelface Kenny? När vi körde ut här i bilen, ska vi åka?

Så jag vände. Det är så mycket fucked. Också att det är så jävla bra berättartaktik hela tiden. Att man liksom glömmer bort vad det är han sysslar med. Han är en jävla storyteller.

Det är nog därför också det är lite svårt att komma in i hans stand-up i efterhand. För att så mycket av hans... En av de stora är ju den här Live at the Sunset Strip som jag har på DVD och såg då.

Så det är väl den jag verkligen kommer ihåg att jag har sett helheten. Men det är ju... Man märker ju att det är så jävla mycket att folk redan kan sin Richard Pryor och vill veta hans...

Och så bara berättar han. Sen har han vissa som funkar ju bara från scratch för att han är så jävla bra på att berätta stories. Men det är också mycket att det är bara hans liv och bara liksom...

Att man redan gillar honom liksom. Ja, men alltså det är... Det är svårt att

Bill Cosby var accused of blah, blah. Jag tror inte att det är jätteskillnad. Alltså det är en guld, förvisso att det är Richard Pryor, ja, men Dave Chappelles rutin om Rape Man.

Kommer du ihåg, alltså en superhjälte som har räddat så jävla många människor och det betyder så jävla mycket för så jävla många människor, men en gång i veckan, för att få sina superkrafter så måste han våldta någon. Och parallellt till Bill Cosby. Det är en jävla bra rutin.

Chappelle är en av dem som nämner Pryor som en av sina förebilder. Men Pryor skomkanska skomkanska var väl då Bill Cosby där innan. Men det är roligt att Bill Cosbys hela aura var den snälla, trevliga farbrorn och Pryor försökte börja så och sen det finns ju någon sån story och den är kanske sann eller det är kanske i hans huvud, men den är så himla dramaturgiskt bra så att man misstänker lite.

Men att han då på något stort sätt i någon klubb, eller jag vet inte vad det var, men det var någon stor grej att han liksom stod inför en publik och sen bara säger What the fuck am I doing? Och så gick av scenen. Och att det är rapporterad som så här, Richard Pryor, för han var redan lite känd så han hade varit i tv.

Han hade en breakdown och bla, bla, bla. Alltså fuck på scenen. Ja. Och sen försvann han, sen kom han tillbaka och då hade han fått en uppenbarelse att nu ska jag vara äkta och prata.

Ja, det känns ju så jävla biopic, så det är inte sant. Ja, det känns... Har du sett den här Baby Reindeer? Nej, vad är det? Det är en ganska ny serie, jag tror det är Netflix, kan vara HBO, någon av streamingkanalerna nu.

Den handlar om, det är en brittisk komiker, Shomae, som blir stalker från stalker på sig. Och sen är det hans livshistoria till. Men den är bra på många sätt. Och sen är vissa delar i den...

Det är lite svårt att bedöma, för jag kan inte bedöma om det är så här Är det meningen att detta ska kännas realistiskt eller är det meningen att detta ska kännas som här gestaltar vi hur det känns när man bombar? För att den har den här väldigt, som jag har noterat när stand-up gestaltas på film och tv. Ja, det är det värsta jag vet.

Det är det värsta jag vet. Väldigt få filmer och tv som gör det bra. Crashing med Pete Holmes gjorde det jävligt bra, minns jag. För att annars tycker jag att de kan inte gestalta något annat än att någon råbombar och då är det liksom så jävla tyst.

De har tagit bort alla ljudspår och lagt på kanske sis. Och sen går kameran över en publik som sitter och liksom surar och armarna i kors och skakar på huvudet. Eller, och sen är det då andra delen som ofta i de här gestaltningarna blir så här Åh, och då bombar jag.

Så då blev jag äkta. Och då börjar publiken slå sig för knä. Alltså det är verkligen så. Nej, men alltså, när jag blev äkta. Jävlar vad jag bombade då. Innan jag blev äkta, när det bara var så.

Då bombade jag inte lika mycket. De gör väl en pastisch på det i något crashing där det, jag vet inte om det är fullt om pastisch utan det är kanske bara att jag kände när jag tittade på det. Ja, nu kommer hon göra den trötta grejen.

För där är det väl att han börjar så här Åh, så börjar han berätta om sin tjej som dumpade honom. Och så går det dåligt, fortsätter gå dåligt på hans gigg. Nej, det är så jävla bra.

Det är bara straffat. Nej, men alltså, de här bombing-tolkningarna, jag föredrar ju nästan dem än när det är vad jag skulle kalla för objektivt sett dålig stand-up som river stället. Vad fan heter den filmen?

Är inte den med, är inte den, vad heter den? Robert De Niro. Inte den man tänker på först när man tänker på stand-up Robert De Niro. Där han, Robert Pumpkin, han kidnappar.

Jaja, King of Comedy. King of Comedy. Utan han har gjort en till långt, långt senare där han spelar en grinig gammal gubbe som gör stand-up. Och där var något klipp i det.

Där Robert De Niro verkligen spelar att han gör stand-up. Och du vet, alltså det... Han gör såhär vid något tillfälle. Folk bara dör av, alltså han håller för lite för pannan och suckar.

Och folk bara dör av hur äkta det är. Och jag bara är så... Alltså det finns inget riktigt... Alltså fy fan vad jag... Alltså jag skäms på insidan på ett sätt som...

Ja, jag skäms. Men jag väljer så här, av respekt för Richard Pryor så tänker jag, absolut i hans huvud och det var säkert att det hände något då, att han fick någon insikt. Jag tror inte det var sån 180-gradersflipp.

Nej, alltså det klart att han har haft en aha-upplevelse. Vem har inte haft det? Men avståndet mellan aha-upplevelsen och det första bra gigget kan... Jag undrar om det är kanske hög tid att det kommer någon biopic på Richard Pryor snart.

Det har bara försökt länge. Jag tror att det är de återbildarna som har varit tänkt länge. Det har släppts någon jävla screen-test med honom. Men de har liksom inte mustaschen rätt, utan det har varit sån Frank Zappa-skägg.

Och du vet, och så blev det sånt också. Det är samma som när de gör en biopic om hon Amy Winehouse. Jag blir sån, alltså ni förstör ni allt som är fint med den här människan.

Alltså, det jag gillar med Pryor och Winehouse, det är att det är ju så himla oförstört på något sätt. Men sen när man ska stoppa in det... Eller att det är så jävla förstört.

Ja, det beror på hur man ser på det. Ja, det är inte tillrättalagt och fansigt. Nej, men det är inte heller att det finns någon dramaturgisk ordentlig kurva och det är ingen perfekt människa någon gång rakt igenom.

Alltså, jag vill liksom inte se en sån Hollywood-film där Amy Winehouse sitter och tittar ut genom ett fönster och mår dåligt på insidan. För jag bara vet om att så var det inte. Hon mådde antagligen piss, men sköt upp samtidigt.

Och liksom kunde inte se korrelationen själv. Alltså att... Det enda äkta jag har sett på en Hollywood-film någonsin är den här Heath Ledger. Där sätter på han Jake Gyllenhaal i röven.

Det är det enda äkta jag har sett. När de är i tältet och han bara... Spottar i handen och glider in. Exakt så är det. Exakt så är det. Hade jag också varit strandad med Jake Gyllenhaal, blir det några får uppe i bergen.

Då hade jag ju spottat i handen innan jag tryckte in den. Ja, det är en komplimang mot Jake Gyllenhaals håll, men en diss mot fåren. Jag får ändå välja där. Men Richard Pryor, som sagt, han levde ju...

Fortsatte leva kaosigt. Var gift hur många gånger som helst. Jag tror sju gånger med fem olika kvinnor. Jag tror det var den sjätte hjärtaattacken som döde. Nej, han hade liksom...

Laddhjärta skulle jag vilja kalla det för. Och den här situationen då, när han tände eld på sig, det var ju under hans storhetstid. Det var 1980. Och då var det...

Där tror jag också att det har funnits lite olika versioner av vad som hände. Han har väl skämtat om det på olika sätt. Just det, det är också en av de starka. Just det där med de olika versionerna.

Det var många som var såna där. Han såg någon buddhistisk munk tända eld på sig själv. Han ville göra liadanth. Det var en pipe-explosion. Sen var det väl någon som var typ nära sanningen.

Han freebaseade och det gick åt helvete. Fast den jag har hört om munken var ändå... I den här versionen som jag hörde var det att han freebaseade så att han var lite fucked up.

Eller jävligt fucked up. Och sen fick han för sig att han ville vara som de munkarna. Och så, i alla fall, det verkar alla överens om att han drängde in sig i rom och tände fyr.

Ja, sen vet jag fan jävlar medvetet det var. Nej, men jag vet inte fan om jag ens... Han sprang ut på gatan tydligen. Vad fan skulle man göra om jag började br

Så mycket bättre. Och det var i det ögonblicket jag kände att nu får jag fan lugna mig och göra så här mot folk. Kollar du på specialen? Nej, inte mer än... mer än, jag vet inte hur länge jag pallar det.

Det var ju verkligen så, alltså, när jag är så... Jag får den också när jag är ibland på rookie-klubbar, gratis-klubbar. Och det har ju funnits i tusen miljoner år.

Nej, men när typ skämtet är samma som det här, som första gången jag blev av med oskulden, det är pinsamt och jobbigt och det var massa folk som tittade. Alltså, du vet, jag bara känner, jag har hört 50-11 varianter av den innan och det har aldrig varit... Jag kan ha förståelse för att många som är nya inte vet vilka grejer som har körts jättemycket.

För att den är så jävla, och sen har folk olika varianter på det och tänker, nej, men min är egen, för att jag säger att pappa filmar eller något. Och så, ja, men någon har gjort en version. Ja, men det är samma, formeln är där.

Du säger ju inte att det var det han sa. Nej, nej. Och jag sa inte heller att jag skulle säga att han är kass, var det inte det jag sa. Nej, men jag menar på rookie-klubbar, de får sällan en special med det materialet.

Nej, precis. Nej, precis. Nej, men för det var ju det också, för det var ju det, för jag verkligen, jag tror jag tänkte den tanken för länge. Att det beror på att han är så himla mycket bättre än dig, Henrik.

Jag tror jag internaliserade den lite för hårt, så det blev en sån ångest varenda gång jag går, innan jag är ute bland folk. Shit, fuck, fuck. Och jag gör en handikappad Arnie Stone, den mina.

Vad tyckte jag om det? Hur har jag mått sen dess? Vad hände? Och jag lät så här, alltså... Satan har ödelagt. Förstört mitt liv. Börjat äta upp din själ inifrån, helt enkelt.

Hormamma gjorde det inte. Nej, nej, men alltså det var det att det blev så himla tydligt att, alltså jag vet inte. Så det gillade jag inte. Den andra jag inte gillade är ju han, Matt Rife.

Det har jag inte heller sett någonting. Jag har nämnt honom flera gånger. För att jag tycker det är så roligt att han ser ut som han, The Supreme Gentleman, Elliot Rodger.

Kommer du ihåg han den första incel-mördaren som körde på folk? De har samma mun, mun, samma hakparti. Och jag tycker det är så roligt att alla tjejer vill ligga med honom fram tills han sa ett skämt.

Och så blir alla arga. Och så blir han cancelled, och då blir jag så, Okej, cancellerar man honom så vill inte jag heller vara en komiker som blir cancelled. Han sabbade det coola jag blir cancelled.

Ja, absolut, 100%. Ja, men tack som fan för att du ville vara med och snacka Richard Pryor. Och vi kommer fortsätta prata Richard Pryor i det Patreon-exklusiva materialet.

Det är material du bara får tillgång till om du blir patron till den här podden. Det blir du genom att klicka på länken i avsnittsbeskrivningen eller knappa in för hand. Patreon.

com slash komikernas komiker. Och välj att donera någon liten summa per avsnitt. Då får du tillgång till bonusmaterial. Det finns bonusmaterial på alla som har varit gäst i podden hittills.

Och min plan är att det ska komma med alla som är det framöver också. Så att man får jättemycket extra podd för jättelite pengar. Men man hjälper till att den här podden kan fortsätta leva och så vidare.

Ja, gör det fan. Plus att vi kanske säger n-ordet. Ja, det är spännande. Om man fortfarande går igång på det så kommer vi diskutera Richard Pryors inställning till ordet.

Och även snacka lite om hur han gjorde sig jobbig med olika tv-produktioner. Och så vidare. Så lyssna på det. Patreon.com slash komikernas komiker. Och tack som fan för att ni lyssnar på den här podden.

Tack till dig Henrik Mattsson för att du ville vara med. Tack för att jag fick vara med. Jag har längtat efter det, för jag är exakt det här avsnittet. Fan vad härligt.

Vi hörs i nästa avsnitt. Ha det gött. Hej. Hej.