Avsnitt 9: Anton Magnusson / Tom Green

Hejsan lyssnare och välkomna till ett nytt avsnitt av Komikernas komiker. En podcast där jag, som råkar vara komiker, bjuder in andra människor som råkar vara komiker för att prata om deras favoritkomiker som råkar är ett hett ord har jag insett här på många sätt. Men också är en komiker då.

Därför heter podden Komikernas komiker. Jag som pratar heter Johannes Finlaugsson. Jag finns på Instagram och Twitter. Där heter jag Johabbed. Och andra sätt man kan hålla koll på mig är att gå och se mig stå upp här så fort man får chansen om jag råkar vara i din stad.

Och om din stad är Malmö eller närliggande till Malmö så bör du gå på underjord. En skitball ståuppklubb som kör varannan onsdag och dit man köper biljetter på underjord.nu.

Och så kan man lyssna på närpodden och vill man ha extra mycket material så blir man också Patreon till den här podden på patreon.com slash komikernas komiker. För där kommer en massa bonusinnehåll varje avsnitt som släpps så släpps det en halvtimme eller sisådär med den jag snackar med.

Pablar vidare helt enkelt. Det är lätt värt det. Bli Patreon på patreon.com slash komikernas komiker. Idag så ska vi prata om en provokatör tror jag man kan säga.

En provokatör tror jag också man kan säga. Men först ska vi lära känna dig och hur du är som komiker för att veta vad du ens har för rätt att prata om en annan komiker. Och då börjar vi med namn.

Anton Magnusson heter jag. Ja, född? I Trelleborg. Född, lever och kommer dö i Trelleborg. Ja, precis. Är det planen? Men vad är frågan? När är du född eller var är du född?

För om man bara säger född så nu försökte jag vara rolig och svara det man inte tänker är frågan. Att du menade när är du född och så svarade jag var. Men du kanske menade var.

I mitt hemliga dokument här bakom kulisserna så står det faktiskt bara född, frågetecken. Men ibland brukar jag lägga till när och var. Och hur. Var det kejsarsnitt?

Spräckte du? Men du kan berätta när du född också om du känner för det. Jag är vaginalfödsel i Trelleborg och född 1983 i november. Så ett novemberbarn, skorpion.

Så jag är väldigt speciell. Det är du, en tolvtedel av världens befolkning är väldigt speciell. Vi skorpioner, vi är svartsjuka och jag vet inte, jag har ingen aning.

Men jag har fått höra det i alla fall från, vad heter det när man gillar stjärntecken och sånt? Astrologi. Tjej. Då fördelar det på tjejer. Och vissa säger att jag stämmer in på skorpioner och andra säger att jag inte gör det.

Nej. Tur att detta inte är horoskoppodden utan vi kan gå vidare nu. När blev du komiker? Ja, det ska vi se beroende på hur man räknar då. Men ståuppkomiker blev jag, kan det vara tolv år sedan?

Så vilket årtal det blev, 2010 omkring eller? Nej, 2012. Ja, precis. Det är 2024 nu. Det är lite oklart beroende på, den här podden kan ju bunkras. Den är inte alltid superaktuell, men den bunkrades inte 2022.

Den sitter typ i karantän just nu. Ja, precis. Så jag gissar 2012 började jag som ståuppkomiker. Men innan det hade jag ändå, kanske man skulle kunna räkna mig som komiker, som musikalisk komiker.

För du rappade? Jag rappade tills jag under artistnamnet Mr. Cool. Gudagåvan och så vidare. Men Mr. Cool är det mer kända aliaset. Det är mitt riktiga artistnamn då.

Och det är ofta humoristisk hiphop. Ja, precis. Så då kanske jag räknas som komiker redan då. Då skulle man väl säga redan vid 18 års ålder eller något, jag minns inte exakt när jag började.

Men då skulle man väl säga runt millennieskiftet. Och du höll ju också på med rap battles. Och då vet jag att ni som var roliga fick epitetet komiker som något väldigt negativt.

Exakt, det var dåligt att man var inte rapper, man var ju en stand-upare bara liksom. Vad rimmade komiker på när de skulle dissa? Komiker, jag minns inte. Det kanske att de rimmade stand-up på man-up.

Det låter rimligt. Vad skulle du säga att du är för sorts komiker? Jävligt svårt, men ståuppkomiker som... Jag har inte tänkt så mycket, jag vet att jag har fått lite så underfundig har jag hört ibland när man är bokad till en klubb och så har de en lite presstext med en.

Som ofta skriver av Marcus Johansson från Roslipat och sen andra klubbar copy-pastar lite där. Ja, precis. Och jag tycker det där ändras hela tiden. Men vad heter det när man är som Jerry Seinfeld?

Observationskomiker, ja precis. Så lite av det. Lite observation, men lite åt det mörka hållet skulle jag ändå säga. Som roligast tycker jag att det blir om det är lite mörkor eller liksom.

Och så gör man något lustigt av det. Men kanske inte så mycket chockhumor och så längre. Nej. Eller har aldrig varit på stand-up-scenen riktigt, men... Ja, så det skulle jag säga då.

Underfundig åt det mörka hållet. Tycker du det stämmer? Det tycker jag stämmer bra. Sen det här om att chockkomiker kan man ju vara på olika sätt. För en vanlig mainstreamig ståupppublik så kanske det är chockerande bara att man skämtar om pedofili eller cancer eller AIDS eller något mord.

Ja, precis. Då skulle i princip hela nya generationen, de som kom efter Johan Glans och David Batra och sådär. Då skulle alla de räknas som chock. Ja, många skulle vara chockkomiker i alla fall.

Men chocken, vad tänker du annars? Chockkomiker är sådana som bara plötsligt blottar sig. Ja, men det kanske är mycket sådär, knulla en i fittan. Så mycket fult språk.

Ja, det är något äckligt också när man märker att de känner sig lite busiga när de säger det. Men du är fortfarande Mr. Cool ibland och gör musik. Ja, det händer, men mer och mer sällan.

Så nu är det lite när en idé dyker upp som funkar under det Mr. Cool-paraplyet. Men det blir mer och mer sällan. Mer ren ståuppare nu för tiden. När du kom på roligheter så blev det oftast till din ståupp.

Ja, precis. Minns du ditt första skämt? Ja, då var det kanske lite chockhumor. Det var väl kanske första gången vi var på, var det Funny Fuck Up? Vi var på någon event, ståupp-turné-grej.

Och då var det väl kanske efter något drev, då har jag varit i många drev, men det var efter något av dreven. Så hade jag det där om vilket jag då och då kan ta upp även nu om jag ska typ komfa innan ni kör. Eller så här om att skillnaden på Mr.

Cool och Anton Magnusson. Att vissa i publiken kanske är här för de vill höra Mr. Cool, misogyn och dra väldigt grova grejer. Men Anton Magnusson står uppe, är bara snäll och trevlig.

Det är bara om hur knasiga djur är. Och så har jag väl att det är som Jesper Rundahl, fast långsammare. Så att alla från Trelleborg också ska hänga med. Ja, så har man lite roliga ordvitsar.

Eller så här, jag kör en version av en av mina låtar, fast byter ut mot djurgrejer och så. Kräfter är som kräfter är. Lika bra jag bekräftar det. Klodjur. Ja, men minns du första skämt i de andra sammanhangen?

Du var också liksom första roliga rapraden du hade. Ja du, det är första roliga rapraden. Eller försökte du från början, var det från början skämtrap eller var det?

Alltså från början var det ju väldigt grovt. Det var ju mycket så här, det här är för min första rapvers som jag rappat in någonsin. Jag är Mr. Cool, kung av världen, kungakronan är min och jag bär den.

När du ser min fedekuk blir du mäktigt avundsjuk. Jag såg din mossa och blev hård, straffknulla henne nu behöver hon vård. Kvinnans plats är framför en spis, mannen ska se på tv och lägga en fis.

Ett brutal bransch. Jag älskar den själv personligen. Jag jobbade på det företaget var ärligt och härligt. Och bra, roliga chefer och så. Jag jobbade med det i tio år eller någonting, tror jag.

Vad sålde du? Det var mycket mobila bredband, för det var nytt då. Mobila bredband var nytt. Så jag kan hålla med om att det var det man förtjänade att dö. Men samtidigt, det var väldigt kul och det är mycket psykologi kring det där.

Jag gjorde mycket så att man har kundregister. Först på morgonen gick jag in och så kollade jag och sökte Vem har namnsdag idag? Okej, det är Bertil idag. Så bara sökte jag efter firmatecknare som heter Bertil.

Så ringde man liksom. Hej, det var Anton Magnusson här. Vad är det Bertil förresten? Ja. Oh, grattis på namnsdagen. Ja, tack så mycket. Och då är man inne liksom.

Mycket svårare för folk att tacka nej när man har haft en sån trevlig liten stund ihop liksom. Så mycket sånt. Jag sökte på födelsedagar och så också. Men kändes det oetiskt?

För jag tänker att det är väldigt skillnad beroende på vad man säljer och hur mycket man känner att det här förlorar de ju på. Och hur mycket de då förlorar på det. Vi hade ju att man faxade avtal och var tvungen att få påskrivet och så.

Så det var liksom inte den värsta delen av den branschen. Den värsta delen av den branschen är ju folk som sitter på Malta och säljer till privatpersoner i Sverige. Till pensionärer och sånt.

Lurar sig in och gå med på olika avtal. Precis. Vi hade ju dessutom då Telia. Om vi hade gjort ett sälj och sen så är den kunden missnöjd. Känner att vi inte har varit uppriktiga eller att vi har inte varit tillräckligt tydliga.

Så den kunden då ringer oss och vi säger nej tyvärr, det här kan vi inte annullera för att vi har det här underskrivna avtalet och sådär. Och då ringde den kunden till Telia. Och då ringde vår chef på Telia till oss och sa att det här var ju en stor kund, ta bort det så är han nöjd.

Och Telia vill ju sällan att ha missnöjda kunder och så. Så du kände inga större samvetskval över att det var ett... Nej, men alltså det fanns ju liksom under alla de år jag jobbade.

Jag jobbade med Tele2 i början innan vi hoppade över till Telia. Under alla de åren jag jobbade så... Alltså det är klart det dök upp stories. Det var en som ny försäljare.

Det är de nya försäljarna som gör de sjukaste grejerna för de är så desperata efter att sälja. Så standard är då att det börjar en ny försäljare, de lyckas inte sälja. De börjar sälja till släkt och vänner.

För att de bara känner pressen att de måste få in ett sälj. Företaget säger ju ingenting om det för det är ett sälj, det är ju pengar in till företaget. Men det är ju alla vi rutinerade säljare, vi sitter och fnissar lite.

Det där kan man inte liksom... Så många vänner har du inte så att du kan leva på att sälja mobila bredband till dina kompisar hela livet. Så mycket sånt. Jag sökte på födelsedagar och så också.

Men kändes det oetiskt? För det är väl skillnad beroende på vad man säljer och hur mycket man känner att det här förlorar de ju på. Och hur mycket de förlorar på det.

Vi hade ju att man faxade avtal och var tvungen att få påskrivet. Så det var inte det värsta delen av den branschen. Den värsta delen av den branschen är ju folk som sitter på Malta och säljer till privatpersoner i Sverige.

Till pensionärer och sånt. Ja, vi hade ju det. Och luras in och gå med på olika avtal. Vi hade ju dessutom Telia som om vi hade gjort ett sälj och sen så är den kunden missnöjd.

Känner att vi inte har varit uppriktiga eller att vi inte har varit tillräckligt tydliga. Så den kunden då ringer oss och vi säger nej tyvärr det här kan vi inte annullera för att vi har det här underskrivna avtalet. Och då ringde den kunden till Telia.

Och då ringde vår chef på Telia till oss och sa att det här var en stor kund, ta bort det så är han nöjd. Och Telia vill ju sällan ha missnöjda kunder och så. Så du kände inga större samvetskval över att det var ett...

Nej, men alltså det fanns ju liksom under alla de år jag jobbade. Jag jobbade med Tele2 i början innan vi hoppade över till Telia. Under alla de åren jag jobbade så...

Alltså det är klart det dök upp stories. Det var en som ny försäljare. Och det är de nya försäljarna som gör de sjukaste grejerna för de är så desperata efter att sälja.

Så standard är då att det börjar en ny försäljare, de lyckas inte sälja. De börjar sälja till släkt och vänner för att de bara känner pressen att de måste få in ett sälj. Företaget säger ju ingenting om det för det är ett sälj, det är ju pengar in till företaget.

Men det är ju alla, vi rutinerade säljare, vi sitter ju och fnissar lite. Så många vänner har du inte så att du kan leva på att sälja mobila bredband till dina kompisar hela livet. Så mycket sånt.

Jag sökte på födelsedagar och så också. Men kändes det oetiskt? För jag tänker att det är väldigt skillnad beroende på vad man säljer och hur mycket man känner att det här förlorar de ju på.

Och hur mycket de förlorar på det. Vi faxade avtal och var tvungna att få påskrivet. Så det var inte den värsta delen av den branschen. Den värsta delen av den branschen är ju folk som sitter på Malta och säljer till privatpersoner i Sverige.

Till pensionärer och sånt. Vi hade Partiska. De kan ju hitta på vad fan som helst. Nu ska ju den här podden inte handla om dig Anton Magnusson utan om din favoritkomiker.

En man vid namn Tom Green som jag kommer presentera via en liten faktaruta just här och nu innan vi kommer in på att snacka lite friare om honom. Så här kommer den. Michael Thomas Green föddes den 30 juli 1971 i Ontario i Kanada och började med att stå upp redan vid 15 års ålder.

I college började han göra humor i radio och strax därefter gjorde han en egen talkshow i en public access-kanal, typ oavlönad lokal-tv. Han fick senare göra versioner av sin show i lite större kanaler och hans stora break till mainstream-känd kom när The Tom Green Show började sändas på MTV 1999. Han skrev ofta att syssla med provokation på olika vis, hitta på absurda upptag och jävlas med sin familj.

Hans storhetsperiod på tidigt 00-tal innehöll saker som filmen Freddy Got Fingered, testikelcancer och ett äktenskap med Drew Barrymore. Hans stjärnstatus svalnade senare och numera gör han cirka det han gjorde i början av sin karriär, men på Youtube och sånt. Och juste, han har även pysslat lite med rap.

Det är Tom Green. Och på senare år kan jag lägga till att han har stått upp för att Det här att han började stå upp vid 15 års ålder, det känns som att han bara gjorde lite hastigt och sen var Broadcasting-grejen hans stora kallelse liksom. Hans humorform.

Jag träffade ju honom när han körde på Scalateatern i Stockholm. Så var jag och Simon Järdenfors där för att titta på honom då. Men då hade bokaren glömt boka in förkomiker till honom.

Men då kände ju de som jobbade på Scala igen mig och Simon. Så de kom och frågade, kan ni öppna för Tom Green? Och för mig var det ju lite bucketlist som jag inte ens tänkt på.

Men det var ju en cool upplevelse så liksom. Men var det på riktigt att ni upptäckte dem på plats? Att helvete, vi skulle ha haft förkomiker. Vi satt i publiken och väntade på att showen skulle börja.

Och då kommer en från Scala och knackar oss på axeln och säger Tjena, det var glömt att Tom Green är lite upprörd på att han inte har fått någon förkomiker. Men han blev väldigt tacksam att vi kunde hoppa in och ställa upp då. Och det passade rätt bra för att hans publik, det var ju långt ifrån fullsatt.

Så det var liksom hans publik,

Man spelar fotboll när man är tio och bara drömmer att hoppas någon från landslaget tittar förbi här och ser hur snyggt jag skjuter bollen. Jag trodde det var att ni hade hört av er till Tom Green för att... Nej, det var ren slump att vi var där och tittade.

Simon var inte så sugen, för Simon är inget större Tom Green-fan och har inte följt honom. Så det var jag som propsade på att vi skulle gå och se Tom Green och Simon tyckte det är kul att följa med. Och kolla liksom.

Så det var bara ren slump. Men efter gigget så frågade jag honom Hur länge har du kört stand-up? Och då märkte jag att han tog lite illa upp av den frågan. Ja. Han har gjort det sedan jag var hela mitt liv.

Särskilt eftersom han säger att du varit ett stort fan. Ja, precis. Jag är ett jättefan och har missat en stor del av din karriär. Ja, precis. Ja, exakt. För det är ju det liksom, att jag är ett stort fan, men jag har ju liksom suttit och kollat på allt han gör, för jag tycker inte allt är kul som han gör.

Och framförallt är det ju inte de ståuppare, han har ju inte varit känd som ståuppare. Nej, precis. Men han är rätt så bra ståuppare. Rätt så bra, men jag tycker att det roliga är ju hans liksom tv-show och så.

Ja, nu har vi ju... Vi hoppar in rätt i liksom slutet av hans grejer här. Men om vi ska börja från början, när upptäckte du Tom Green? Ja, det var på MTV. Så det är väl slutet av 90-talet då.

Kanske 99, 98-99 någon gång som han fick sin... 99 ska den ha börjat gå på MTV. Och jag frälsdes direkt. Jag tyckte det var det roligaste och jag tyckte det var rätt smart också liksom.

Det var en väldigt mycket mer humor att, alltså man märker att han är, han är liksom rätt så klipsk, men han gör dumma grejer. Och för de som inte vet vad han gör, det är ju liksom, Det är någon tidig form av borrowed-aktig grej liksom, om man tänker så här, gå på gatan och prata med vanligt folk och göra sig lustig liksom. Men det är liksom någon form av äckelhumor också då.

Och allting är då liksom inom ramen av en talkshow. Så du har en talkshow, han har en gäst, han har sin kompis Glenn där som han sitter och mobbar liksom. Och sen klipper de då till sådana inslag där han, mannen på gatan, Tom Green springer runt på gatan och gör olika grejer.

Och det kan vara liksom att han springer in i en butik och slickar på saker liksom. Alltså... Olika sådana grejer. En av mina favoriter är när han sitter på tak med en megafon och hittar på sånger om folk som går förbi.

Så det är liksom bara två män som går förbi och de ser ut att vara på sin lunchrast liksom. Och en har en slips och den andra har vanlig tröja liksom. Och så tar det ju ett tag innan de fattar att sången handlar om dem liksom.

Jag got a tie and my friend's got a shirt. I got a tie and my friend's got a shirt. Det är mycket upprättningshumor också, att han liksom fastnar i. Han fastnar i, det är nästan lite autistiskt liksom.

Han verkar vara lite autist för han fastnar liksom i fraser och sånt. Ja. Han är... Den kanske mainstreamigaste av... Det var väl ett inslag i hans talkshow då, men som blev ju en hit-låt också.

Den här The Bum... Bum-bum-sången, eller bara The Bum-sången. Ja, precis. Eminem citerar den ju i The Real Slim Shady. My bum is on your lips, my bum is on your lips.

And if I'm lucky, might just give it a little kiss. Så han var ju verkligen i zeitgeisten. Ja. Han var enormt stor under typ två år. Ja. Och det var ju så här i efterhand så ser man ju att det är en väldigt tydlig period av provokationshumor och gränslöshet.

Han var före Jackass, men de kom ganska direkt efter. Eller ganska i nära anslutning och började göra de här grejerna också. Och sen var det ju liksom... Det kändes som att den tiden var Jerry Springer och allt sånt där också.

Så det var liksom mycket grovhet. Eller mycket gränslöshet. Ja, men de... Precis, vi hade ju lite det i Sverige också med TV3. Och även Eminem var ju också provokativ, om man säger.

Ja, och tände på gränserna lite så. Men jag tycker ju att Jackass är tråkigt. Många ser ju dem som att de går hand i hand, lite Tom Green och Jackass, att det är samma typ av humor.

Men jag tycker att det är väsensskilt från varandra. Ja, det känns lite som att någon som skrivit på amerikanska eller engelskspråkiga Wikipedia-sidan om Tom Green verkar också vara lite så anti-Jackass. Att den liksom skriver att det är så här...

Och Jackass kom sedan och tog mycket av de grejerna som gjorde det sämre och tråkigare. Ja, och jag skulle säga att Jackass känns som typ de coola killarna som springer omkring i korridoren och mobbar folk och liksom gör... Ja, du vet, sådana shads som springer omkring och...

Fotbollslaget och så. Medan Tom Green känns som nörden på skolan som jävlas liksom. Ja. Så det är väl den skillnaden lite som jag känner mig där. Att Jackass känner sig lite kvar så här korkade idioter som ska vi åka kunvagn ner från den här kullen?

Det är liksom det roliga var att de gör det. Medan Tom Green, så är det roliga ju folks reaktion till vad han gör liksom. Om han då gör något crazy så är det inte det roliga är inte att han gör det crazy utan liksom reaktionen från folk och var han gör det.

Ja. Den grejen känns inte riktigt som den finns idag. Det finns ju... För att det kom ju... Det finns ju sådana varianter i Sverige också. Philip Fredriks första ursäktar Röra var ju mycket så här...

Ja, den var ju inspirerad av Tom Green. Och även den här Trigger TV som var brittisk tror jag. Trigger Happy TV kanske det hette. Trigger Happy TV. Som var så här, ja, knasiga grejer på stan.

Men Tom Green var ju också... Det kändes som att han gjorde så mycket sin egen grej. För att det var liksom så utstuderat att nu har jag en bra premiss här. Utan var mer bara, han gick ut på stan, hade kanske, ja, jag har en megafon.

Vad gör vi med den? Jag stör mig lite med detta liksom. Ja, de känns inte skriftade riktigt utan det känns rätt så improviserat vad han... Ja, som den här The Bombs-sång som bara går ut på att han sjunger om att han gillar att sätta sin rumpa mot saker.

Ja, precis. Då är det ju liksom... Det är ju inte att han har skrivit den låten, gjort låten och sen går ut och filmar video utan det är ju uppenbart att han har varit ute och satt sin rumpa mot olika saker och sjunger om att han sätter sin rumpa mot olika saker.

Bland annat då The Swedish. Ja, just det. För det är nog skilt. Det bara står Swedish efteråt som jag antar... Jag vet inte exakt vad det är, men det är väl ett sånt där svenskt design- Ja, precis.

My Bummy's on The Swedish, My Bummy's on The Swedish. Där märker man också lite den här autist-gene att han verkligen hakar upp sig och bara så här, ja, men nu tyckte han det var roligt med liksom, och så bara upprepar han det grejer. Och sen...

Ja, den heter väl inom parentes Lonely Swedish. Just det, ja. Ja, men han gjorde mycket sånt här. Och då liksom byggt upp sin egen värld verkar det som liksom redan innan MTV Ja, fan...

Han hade den här talkshowen. Ja, precis. Han har ju kända sätt som The Slutmobile. Ja, just det. Där han då gör ett paint-job på sin fassas bil som han gör. Det är faktiskt enormt.

Jag var aldrig ett så här något jättestort Tom Green-fan. Jag följde det inte slaviskt. Man bara rakt tittade då och då när man bläddrade förbi MTV och bara något knasigt.

Och han är ju sån här... Han är ju... Jag kan tänka mig mycket vattendelare. Och för egen del var jag aldrig... Jag var visserligen inte liksom fast åt något håll.

Nej. Så det är ju lite att jag ser emot mig själv här. Men

De låtsas om att de är superimproviserade, men det är mycket. Oj, vilken slump att det där rouletthjulet visade en person du kan imitera. Ja, precis. Tom Green var ju aldrig late night...

Det var ju Jay Leno på den tiden som var late night-värden. Ja, och Lettermann. Det var väl inte så mycket bättre än vad det var idag. Jag kanske Lettermann. Men jag tänkte det att det var en viss tid man höll på med detta.

Nu idag finns ju en massa pranks online men de känns alltid så fejkade. Antingen är de totalfejkade, scriptade, eller så är det fejk på det sättet att någon gör något lite stört och sen har man klippt ihop det till kul och lagt på musik. Så det blir ju inte samma känsla som när någon bara är ute och...

Det är lite mer att Tom Green kändes som att han ägde det när han var ute och var störig. Att han tog risken att få spö i stort sett. Ja, precis. Jag vet att vissa, jag minns inte om Sonni By, men jag vet att vissa jag har frågat som jobbat med programmet, en som var producent eller inslagsproducent, jobbade jag sedan med i något tv-sammanhang.

Och då handlade det om att han försökte det som inom wrestling kallas upprätthålla keyfab. Alltså att inte avslöja hur fejk saker var. Ja, precis. Alltså att det var för att du ska snatta.

Nej, jag ska inte snatta. Jo, du ska snatta. Varför skulle du annars ha så stora fickor? Det var lite likt Tom Green på det sättet, men jag minns inte om det här var innan Tom Green.

Det borde nästan ha varit. Men det var liksom, vi stod så här på Ica Maxis parkering och så var det en tant som hade en så här stor jacka. Så då gick vi fram och anklagade henne för att hon skulle in och snatta för att hon hade så stora fickor och så där.

Mycket sånt. Ja, men du har väl stora fickor? Ja, ja, ja, stora fickor. Är det för att du ska snatta? Nej, nej, jag ska inte snatta. Jo, du ska snatta. Varför skulle du annars ha så stora fickor?

Ja, precis. Det var lite likt Tom Green på det sättet, men jag minns inte om det här var innan Tom Green. Eller det borde nästan ha varit. Men det var liksom, vi stod så här på Ica Maxis parkering och så var det en tant som hade en så här stor jacka.

Så då gick vi fram och anklagade henne för att hon skulle in och snatta för att hon hade så stora fickor. Så då gick vi fram och anklagade henne för att hon skulle in och snatta för att hon hade så stora fickor. Och så fick han då sin testikel i en liten burk.

Och sen åkte han runt på olika skolor med den burken och föreläste och sjöng en sång om sin testikel. Så jag uppskattade att han commitar. För det här måste ju ändå vara mitt under värsta perioden i hans liv.

Dittills att han har liksom testikelcancer, han måste operera bort en testikel. Men att han gör ändå en rolig grej av det. Tycker du hedrar honom då eftersom att den kritiken man skulle kunna ha gett honom innan är lite att han är jävlig mot folk liksom.

Men där bevisar han ju ändå att han kan skämta. Han kan vara jävlig mot sig själv också liksom. Men ja, så det tycker jag är ett jävligt roligt inslag. Bara när han springer omkring och visar upp sin testikel för folk.

Men sen börjar han, efter det börjar han sända sin tv-show hemifrån tror jag. Han har ju fått efter han rätt mycket cred då. Jag vet att Joe Rogan var gäst i hans hemmatv-show.

Tom Greens hemmatv-show. Detta är ju, vad kan det vara, 2005 eller något sånt. I internets vagga. Joe Rogan säger efter jag har varit gäst hos dig så bestämde jag att det här är liksom något jag vill göra.

Så det är lite så, man ska inte vara först. Nej. Och han fortsätter väl göra grejer. Detta är en återkommande grej har jag noterat från mig själv. Att beklaga mig över svenskspråkiga internets brister.

Och även svenska Wikipedias brister. Att om man läser om Tom Green på svenska Wikipedia så är det liksom två meningar som sammanfattar att han hade program på MTV och han gjorde Fredrik Edgard Finger och sånt där. Och sen är det liksom att han gjorde en grej att de skulle gifta sig i det avsnittet live och sen så att det inte blev av oss.

Men den var ju rätt kortvarig den äktenskapet. Ja, precis. Och sen i samma veva så hade han testikelcancer. Och i samma veva gjorde han Freddygott Fingered. Film som kanske vissa tycker är jätterolig och om man är Tom Green-fan kanske jätterolig.

Jag hörde för mig att när jag såg den att det var någon polare jag såg den mest som verkligen tyckte den var jätteskoj. Men den har ju inte kritikerrosat direkt. Nej.

Det var ju Wicked Raspy Awards som sämsta film och sånt där. Ja, jag gillar inte den för att jag tycker att man tog bort den roliga nerven med Tom Green är ju att han gör det bland folk liksom. Bland riktigt folk.

Och den är ju manusbunden liksom. Ja, det är en vanlig spelfilm helt enkelt. Det är lite som när Sacha Baron Cohen att Borat-filmen blev skitrolig för att han verkligen gjorde den grejen som alltså han träffar riktigt folk.

Det var ju lite halvfejkat vissa delar och sånt också för plotten och så. Men mycket riktiga grejer. Ja, precis. Och att nerven var att folk gick på det och trodde att han var på riktigt, en knasig man från Kazakstan.

Men innan det gjorde han ju en Ali G-film som inte alls är så kul vad jag minns. Den kanske har några roliga scener, men det är verkligen så här Ja, men vi vill inte se den här karaktären och bara är skriptad person. Ali G är bara rolig om han interagerar med folk som inte vet om han är Ja, men med riktigt folk helt enkelt.

Precis. Men Freddy Gottfinger, det är lite intressant ändå. För det är ju någon form av metakommentar. Alltså, den handlar om en serietecknare. Han är serietecknare.

Och så får han jättemycket pengar för att göra en serie. Och filmen handlar om hur dumt det är att ge så mycket pengar till en idiot som inte Och så bara går det ut på att han bränner de pengarna på så idiotiska grejer. Och samtidigt så de scenerna när han bränner de pengarna på idiotiska grejer de scenerna kostar ju mycket att spela in.

Så det är ju Tom Green som bränner de här miljonerna han har fått av filmstudion för att spela in den här filmen. Så den är ju lite... Det är en rolig grej det, i alla fall.

Ja, precis. Det är en rolig tanke. Ja, det är liksom verkligen så här jag ska bara pissa bort de här pengarna och göra en skitfilm liksom. Men sen när han svalnade, hur mycket tror du är...

Han var ju borta lite på grund av cancer och sånt. Eller var det bara att folk var färdiga med honom eller var det att han kom tillbaka och var tröttare och mindre spännande? Eller vad tror du ledde till att han inte fortsatte på det här segertåget som var de par åren?

Enligt honom så valde han ju att ta ett steg tillbaka och att det var liksom hans eget beslut för att han störde sig lite på att folk trodde att han hade liksom blivit kickad. Vill för jag ändå lägga in det här inslaget också som han då gjorde när han fick testikelcancer. Så gjorde han ju ett inslag om det i sin tv-show.

Där de åkte till sjukhuset och opererade bort hans testikel. Och så fick han då sin testikel i en liten burk. Och sen åkte han runt på olika skolor med den burken och föreläste och sjöng en sång om sin testikel liksom.

Så, jag uppskattade att han liksom commitar. För det här är ju måste ju ändå vara mitt under värsta perioden i hans liv dittills. Att han har liksom testikelcancer, han måste operera bort en testikel.

Men att han gör ändå en rolig grej av det. Tycker jag hedrar honom då eftersom att den kritiken man skulle kunna ha gett honom innan är lite att han att han är jävlig mot folk liksom. Men där bevisar han ju ändå att han kan skämta.

Han kan vara jävlig mot sig själv också liksom. Men ja, så det tycker jag är ett jävligt

Sånt här som inte på engelskspråkiga Wikipedia är det ju en armé av folk på spektrat som liksom ser till att allt hålls uppdaterat och det är mycket så här källa behövs och du måste ange korrekta källor och formulera det korrekt och sånt. Men på svenska är det verkligen bara någon random har skrivit något och sen bara står det kvar. Om Tom Green då, han arbetar just nu med ett internetbaserat pratprogram som heter Tom Greens House Tonight som han sänder från sitt eget vardagsrum.

I programmet tar han emot gäster och telefonsamtal från hela världen. Programmet påstås vara världens första livepratshow som har inriktning till hela världen och låter tittarna ringa in och prata med gästerna. Programmet har nu vuxit och blivit större än alla amerikanska mainstream-pratprogram och har flera miljoner tittare i över 89 länder.

Det är på de här nu som man, någon ska ju gå in, man pallar inte göra det själv, men man bara så här, när? Frågetecken liksom. Och sen tycker jag också att det är intressant att det är större än alla amerikanska mainstream-pratprogram är också så här, hur räknar ni då?

Och sen har flera miljoner tittare i över 89 länder. Om man vet att det är över 89, då borde man ha koll på exakta siffran, kan man tycka. Det är fan inte 89, det är mer än 89, är det 90 eller?

Det kan jag inte avgöra. Det är över 89. Men ja, hans stora fel han gjorde där, som han berättade om då, det var ju att för Youtube kom ju då i de svängarna liksom.

Och Tom Green hade ju egna servrar hemma liksom, som han köpte. Han är ju lite pryltokig också nämligen. Han gillar teknik och sånt. Och då var han så här, han såg inte poängen med varför ska jag lägga upp mitt innehåll och ge alla klick till liksom en annan hemsida när jag kan få all trafik till min egen hemsida.

Och när han sa det så minns jag så här, det fattar man ju. På den tiden liksom att så, det var väl tanken liksom, att man ville ha trafik på sin hemsida. Det var så man tjänade pengarna.

Men hade han varit lite snabbare med Youtube istället då, så hade han kanske varit mycket större idag än vad han är, för den talkshowen tog lång tid innan, nu finns ju lite, några avsnitt av den ute på Youtube och så. Jag har sett lite av den väl kanske bara via, alltså någon man är intresserad av, Norm Macdonald. Ja, Norm Macdonald gästade där.

Och är det att han där, det var ju såna grejer efter Norm Macdonalds död där man noterade att just det, han har hintat lite om cancer och sjukdom och sånt innan. Han kanske gjorde det i Tom Green, jag minns inte riktigt. Men jag minns att jag såg det och var lite förvånad över hur Tom Green, han är ju likable och skärmig och han har något, men att han känns så himla oproffsig.

Alltså på ett, inte så här bara medvetet oproffsigt sätt, utan att han verkligen sitter där och är liksom. Lite nervös, lite dålig koll på vad som ska hända och ska starta sig lite. Nervös energi, när det är så här, detta är ditt program som du gör själv från ditt vardagsrum.

Du har gjort tv i liksom 30 år. Och ändå är det så här, okej, men vad tycker du? Man ska säga det, han är en dålig tv-host. Det har aldrig varit hans starka sida att ha en intervju.

Jag har sett honom nu också när han har varit som gäst nu i Joe Rogans podcast. Två gånger, så de har jag lyssnat på. Och han är inte så bra där heller liksom. Så det verkar inte vara hans styrka riktigt.

Så man förstår lite varför han aldrig blev boa på nätet liksom. Nej. Vi ska runda av den ordinarie delen av podden här och snacka vidare i det Patreon-exklusiva tänker jag.

Patreon.com snedsträck komikernas komiker. Länk finns i avsnittsbeskrivningen. Då får man höra oss snacka mer om Tom Green. Och ja, vi får se var det landar i. Jag tänker att det här om hans rap-karriär hade jag väldigt lite koll på, det kanske vi tar upp lite mer där.

Och säkert massa annat. Du bör stötta podden för då får du lyssna på en massa extra grejer och du ser till att när podden är mer trolig att existera framöver helt enkelt. Det gör du på Patreon.

com snedsträck komikernas komiker. Men vi inte riktigt avrundar det än för att jag har en sista fråga jag brukar köra här i ordinarie avsnitt som är Du har fått prata om Tom Green nu, en av dina favoritkomiker. Om du ska nämna en komiker som inte är din favorit, en anti-favorit, en ofavorit komiker.

Ja, jag skulle ta en nu då. Det är Dave Attell, han heter va? Ja. Spännande. Jag förstår inte grejen, för han är ju verkligen en komikernas komiker som alla Särd, New York och amerikanska komiker snackar om som bäst och så liksom.

Och han har när vi spelar in detta, typ idag eller igår, släppt en ny special. Ja, jag såg den. Nu tänkte jag att nu kanske jag får se det bästa av liksom. Nej, jag fattar inte.

Jag fattar det. Jag tycker inte det är fruktansvärt dåligt eller pinsamt och så. Det är bara extremt medelmåttigt. Och det är mycket, jag tror liksom på de första 20 minuterna av den specialen så tror jag han kör fem stycken sådana I look like.

I know I look like Uber driver from bla bla bla. Eller så här I look like en självmordsbombare. Alltså mycket så här I look like I have a van. Jag tror för egen del, jag gillar ju Dave Attell väldigt mycket.

Jag har inte sett den nya specialen än när vi spelar in detta. Men jag minns att jag, nej men det är lugnt. Nej men jag är lite så här att jag minns inte hans gamla special som så kul heller.

Utan han är verkligen så, live-komiker. Jag har sett honom live också. Okej. På Comedy Cellar. Ja, då är det bättre liksom än att se det på tv. Jag tror hans grej också är att det är ju inte, dels så tror jag inte grejerna för att det är liksom snabba plumpa skämt.

Eller så här, han sätter upp en snabb vridning så här. Så det görs inte så mycket i filmat där man kanske vill ha lite mer så. Men sen tror jag liksom att det här att han hyllas av komiker är ju liksom att han är så äkta New York-komiker som verkligen kört varenda jävla kväll hur mycket som helst hela tiden.

Och att han är nog rätt stilbildande i, alltså han kan mycket väl vara först med att ha jävligt roliga jag ser ut som-skämt. Ja, ja. Alltså det är mycket möjligt att han är han som inspirerat andra att göra saker och bli klyschor liksom.

Ja, men ja. Nej men spännande val att ta en upplyft och kredig komiker. Ja, precis, för det finns ju uppstjärnas lite mer uppenbara val liksom. Men det var som kom till mig nu som, som då kanske lite, var i alla fall lite hottek då.

Ja, spännande. Har du något du vill plugga eller nämna innan vi avrundar här och går över till det Patreon-exklusiva? Jag har två andra podcasts förutom den här som jag numera ser mig som en del av.

Jag har Specialisterna podcast med mig, Simon Gärdenfors och Albin Unsson. Och jag har Dubbeltrubbel podcast med mig och Martin Farska Prinsen Svensson. Så de får man jättegärna lyssna på för att jag vet att ni lyssnar på podcast uppenbarligen.

Så då kan ni lika väl lyssna på mina. Tack som fan för att du ville vara med i Komikernas komiker. Tack för att jag fick vara med. Och så snackar vi vidare på patreon.

com-komikernas komiker. Gå in där och lyssna ni som hör detta. Om ni inte gör det så hörs vi i nästa avsnitt. Sarvi, ha det gött tills dess. Hej då! Hej!