Avsnitt 86: Fulci-frossa (Zombi flesheaters, City of the Living dead, The Beyond)

Hej och välkomna till skräckfilmpodcasten Murarnas krig där jag, Erik och Björn Vi är väl två halvnördar som pratar skräck. Vi kan ingenting om film annars. Nej, vi har börjat prata om skräck i några år nu.

Snart firar vi väl hundra avsnitt. Det börjar närma sig så smått även om vi släpper i väldigt långsam takt. Precis, vi är väl uppe i sju år snart i varje fall. Hur är det för sommaren här?

Jo, men det är bra. Jag har haft en, unna mig en semestervecka den här månaden som var ganska bra. Jag skulle göra mycket arbete på huset framförallt ute på gården.

Så då tänkte jag semester nu för jag tänkte att då är det inte för varmt att vara ute och jobba. Det var massa sten och trärötter och skit som skulle upp ur marken. Men det har gått bra.

Det var perfekt väder egentligen. Ganska svalt men samtidigt inte massa regn och blåst och skit så jag är nöjd. Det är ett sådant där dåligt samvete som har hängt över mig sedan jag flyttade in här.

Det har sett ut som en soptipp på baksidan och vi bor ju så mitt inne i ett område så jag har tänkt från att man flyttade in att det där måste vi ta tag i men det har dröjt. Men nu är det äntligen hyfsat fint. Det är ju massa jord där nu men jag har i alla fall anlagt någon rabatt och sått gräs och nu är det liksom moder naturs jobb att sköta resten.

Förhoppningsvis så blir det fint på något år. Hur är det själv? Jag har målat om garagetaket. Det behövdes, det var rostigt. Jag insåg hur jävla svårt sådant där är när är det direkt solsken och varmt så blir det jävligt varmt med svart färg.

Man bränner sig och det kanske torkar för fort. Men när det regnar så regnar det bort. Men nu tror jag att jag är så gott som klar så jag känner mig jävligt nöjd.

Ja men det är väl ungefär så. Sen är det ju så härligt att ha en sommar med ett okej schema och mycket roligt att se fram emot. Ja, på tal om roligt att se fram emot så har vi äntligen bokat våran sommarsemester.

Vi ska vara en vecka och bila runt i Finland. Sen hade jag ju på något sätt dumt nog tänkt att det skulle inte bli så dyrt liksom att dra till Finland. Icke. Man inser ju det att resa runt i norra Europa det blir dyrt oavsett för att det är dyra länder liksom.

Så är det väl egentligen om man reser runt i Sverige också. Så att det kommer kosta en del ändå. Men jag hoppas att det blir trevligt. Nu har vi i alla fall bokat det så så får det bli vad det blir.

Det kommer vara värt efteråt tror jag. Ja ja. Jag tänker vi kanske skulle börja prata om skräckfilm. Vi kan låtsas att det här är en öl. Men det är det inte. Det är ramlös.

Men det är gott det med. Jag jobbar inatt. Min fru jobbar inatt. Så jag har väl hand om barnen nu i veckan. Det blir lite sådär i och med att vi båda jobbar inom vården och jobbar konstiga tider så är vi mer eller mindre ofta beroende av att någon är hemma.

Så vi jobbar lite grann om lott med varann. Jag jobbade sex dagar förra veckan och nu är jag ledig fyra dagar och så ska Anna jobba då och så håller vi på sådär. En level upp i livspusslet.

Ja. Det är på gott och ont får man väl säga. Det som är fördelen med det är ju att man har tack vare våra konstiga arbetstider har man ganska ofta kunnat vara ledig hela familjen en måndag eller en onsdag och liksom kunna hitta på ganska mycket roligare saker som är svårare om man jobbar måndag till fredag liksom.

Och mycket av sådär barninriktade aktiviteter är ju väldigt populärt på helgen så att det är ju perfekt att kunna dra på badhuset typ en onsdagmorgon och så får man vara på badhuset helt själv och bara balla ur. Så sådana saker vi kunde unna oss. Men då börjar ju mitt äldre barn i skolan nu till hösten så att det blir väl också en annorlunda då när man har skolplikten att förhålla sig till.

Men vi får se vad det blir med det. Ja, det blir lite jobbigare med det här och loven blir man ju beroende av. Jag insåg här lite så här att det är inte bara att ta ungen till farmor och farfar i Örebro i en vecka som man gjorde förut, typ ett par gånger per år.

Men men... Har du sett någon skräckfilm på sistone? Nej, ingenting tror jag. Inte mer än det som har varit föremål för podden. Det har varit mycket arbets... Förutom när jag arbetat, arbetat så har det varit mycket att fixa med hemma och sådär så att jag har fyllt upp timmarna med sånt för det mesta.

Men själv så har jag... Jag har spanat in Keeper som är Oz Perkins. Han hade som, eller kanske fortfarande är inne i streaken, men han är jäkligt proliferativ. Han gjorde Long Legs, The Monkey och Keeper i ganska tät följd.

Nu har jag sett då Keeper som var väl... Det handlade om en kvinna som följer med sin pojkvän för första gången till en isolerad stuga och det händer en massa konstiga saker. Hon äter en god chokladtårta och spökar det där?

Eller vad är det för entiteter som lever i de skogarna? Var väl medioker skulle jag säga. Ingen bra personskemi bland skådespelarna. Alla var allmänt otrevliga tycker jag.

Och inte så otäckt. Men ja, det blir väl så när man spottar ur sig filmer på löpande band kanske. Jag har ju bara sett Long Legs av de tre. Och den var väl egentligen bra.

Men jag tror att jag hade väldigt högt ställda förväntningar. Och när vi såg den initialt var jag ändå lite besviken för jag hade som hypat upp den så mycket för mig själv och tänkte att det här kommer vara en klassiker. Den var bra, men kanske inte riktigt så bra som jag hade målat upp det i mitt eget huvud att den skulle vara.

Jo, men det blir ju lite så med de där. Jag tyckte Talk to Me också hade lite grann där att den var bra men hade en hajp runt sig som förstörde lite för den. Sen så såg jag när jag var i stugan själv och höll på att fixa så tittade jag på en vad fan hette det?

Blumhouse, typisk Blumhouse-produktion. Truth or Dare var det den hette. Ja, den har jag sett faktiskt. Och jag tyckte den var ganska underhållande. Den tog sig själv på lite för stort allvar och hade vissa relationer som var så bara Men den kunde ju ha varit jäkligt underhållande om den hade varit lite mer tongue in cheek, tror jag.

För den hade ju ändå sina idéer som var ganska roliga. Jag fick lite smile-vibbar av den. Absolut, jag tänkte det. Om man ska, när man sätter den och beskriver den så är det som lite smile.

De som har gjort smile måste ju ha sett delar av den här filmen. Och sen så har den här lite Final Destination över sig också. Tycker jag, hur folk dör och sådär.

Den går alltså ut på att några på ett väldigt krystat sätt får en demon efter sig som ja, man leker sanning eller konsekvens och du får välja, oftast välja sanning eller konsekvens då, men det är inte alltid man får välja. Och du måste utföra det som du blir tillsagd att göra. Annars dör du.

Och ja, den är väl lite jag tycker ändå att den var kul att se. Men jag ska inte säga att den är bra. Den hade kunnat vara mycket bättre utifrån premissen. Jag kommer inte ihåg när jag har sett den.

Det är inte så länge sedan. Jag tror att det är någon sån där som sprang förbi mig i Netflix-flödet och egentligen tyckte jag nog också att den var helt okej, men den föll i glömska ändå på något vis. Den är väldigt generisk.

Det är det som ligger i fatet kanske. Men då kanske vi ska röra in oss mot det långt jag vet inte hur efterlängtat det är, men länge lovade temat som vi ska prata om för den här månaden som då är Lucio Fulci. Ja, precis.

Det hade ju funnits ett önskemål om det och jag vet att vi har knatat om några gånger att vi ska försöka komma runt till det och nu har vi äntligen tagit tummen ur arslet och betat av lite Lucio Fulci-filmer då som vi tänkte prata om för den här podden. Vi kommer kanske inte ha någon längre föreläsning om Lucio Fulci. Nej, men precis.

Utan i min värld, för mig var han innan vi Ja, nu är det ju tre filmer av samma regissör från samma era av hans karriär. Så jag tror att jag kan flagga lite redan för nu att det finns synpunkter och kritiker som jag tror kommer gå igenom genom alla filmer. Och beröm också, men vi försöker ta det en och en, så får vi se om vi blir för repetitiva så får man kanske korta ner det lite på efterföljande filmer.

Jo, men skräckmässigt, vad ska man säga? Det är ju en del ganska härliga slash grisiga praktiska effekter som förekommer i de här filmerna som är obehagliga att se ändå tycker jag. Och som till viss mån ändå har åldrats ganska väl.

Det är ju fortfarande scener i den här filmen som är ganska obehagliga att se. Flisan i ögat som är den notoriska, till exempel. De håller upp ganska bra. Det är en del ganska utstuderat våld som är varnan från andra filmer är liksom att man klipper bort, i det här i Fulci-filmen, då klipper man inte bort när det liksom kommer till kritan.

Det blir som ofta i andra skräckfilmer känns det som att någon ställs inför något hot, man förstår vad som ska hända, man klipper bort och sen kanske man får se resultatet sen. Ja, de här drar ut på det som, ja. Här är det ganska utdraget och blir ganska obehagligt.

Och som sagt, det är välgjort även i dagens mått mätt. Fortfarande ganska obehagligt i vissa scener, tycker jag. Men det är sagt så har jag svårt att sitta och vara rädd för det som de här zombisarna, de dyker upp och sen så tittar skådespelarna på dem och så börjar zombisarna röra sig väldigt långsamt och så står de där och tittar och bara lägger upp sig för att bli uppätna.

Och det blir som ett löjligt skimmer över det hela i vissa scener. Ja, det känns som att ska jag som tittare bli rädd verkligen för en film, då vill man också kunna relatera till huvudpersonerna. Att oj, jag skulle verkligen inte kunna klara mig ur en sån där situation.

Vad fruktansvärt hemskt. Men i många av scenerna här, då är det ju lite grann det som du är inne på, att det känns som att de flesta scenerna, då hade man kunnat komma undan om man bara hade rest sig upp och promenerat därifrån i en rask takt. Det är ju inte så att man behöver springa, men istället blir de sådana här hjälplösa damsels in distress som kastar sig ner i ett hörn mot en vägg och säger åh, ända tills de blir uppätna.

Som är lite tröttsamt. Och ja, det gör att, ja, det är otrevligt och otäckt på sina ställen, men man blir sällan rädd. Man blir så här frustrerad i vissa situationer där det är så bara, men gå bara därifrån liksom, vad fan håller du på med?

Så att så är det. Ja, jag går in på B1. Ja, här har vi, det är som de här filmerna följer lite av ett gubbmönster skulle jag säga. Att det är en ung, ganska vacker kvinna som slår följe med den här äldre mannen som nu är yngre än vad jag är, om krisen kommer.

Men i alla fall, det är lite sådär att de tycker, det är en sak som är lite roligt med det här för att de är som gubbspjurar, eller vad heter det, ett uttryck jag liksom dristar mig till att hitta på här. Jag vet inte, ganska trevligt på ett sätt att se på det lite skojigt liksom, även om det är jävligt gubbsjukt. Det är gubbspjurar, om vi vill kalla det det då, så det känns som att det är mycket, vad säger man, hysteriska kvinnor typ.

Väldigt såhär, ja, lite torftiga kvinnsroller som, jag tror säkert att vissa tittare skulle bli otroligt frustrerade över. Jag är lite såhär att ja, det är en produkt av sin tid och sin plats kanske, och jag kan ha lättare att låta det bero och inte störa mig så mycket på det, men det är en grej som går igenom flera av filmerna och inklusive den här. Ja, sen har den även mycket exploitation, full frontal nudity och omotiverad nakenhet när man ska dyka.

Men om man ser hur den här är strukturerad så tycker jag att den är otroligt rak berättelse. Jag tycker att den här är lite som en detektivhistoria, men sen så ganska snabbt så är det inte så mycket mysterium av det här. Och då blir det ganska långsamt stundtals.

Ja, också känns det som att, okej, vi etablerar väldigt snabbt att det finns zombies, gubbspjuren och den hysteriska kvinnan slår följe för att hitta svar på vart kommer det här ifrån, vad beror det på? Och så är det ju massa zombiscener och allting mittemellan där, men egentligen får man aldrig något svar. De pratar lite vague om typ voodoo-grejer, men jag hade som ändå hoppats och förväntat mig att de skulle komma något på spåren som kanske skulle kunna ge någon typ av förklaring till vart kommer den här zombiförbannelsen ifrån och vad...

Ja, de stöter ju på lite gamla conquistadore där också som även de kommer tillbaka till liv, men ja... Det leder inte riktigt storymässigt någon vart. Jag gillade liksom anslaget och upplägget med den här övergivna båten som driver i land och så måste de försöka ta reda på vad som har hänt, men...

Men sen så gör man inte så mycket spänning av det i resten av historien, tyvärr. Nej. Ja, ja. Och lite så här storymässigt inkonsekvent är det också, då ska de hitta den här ön då som inte finns på någon karta och det är som ett stort mysterium, vart finns den här ön?

Men när de väl hittar till den här ön då, då är det ju som ett ganska etablerat samhälle får man känslan av, med... Det finns bilar och vägar och elektricitet och allt möjligt och man känner lite så här att... Ja, det är lite konstigt att det skulle vara den här stora mystiska ön som ingen har hittat till tidigare.

Kind of weird. Så lite så här storymässigt, det fanns liksom hopp om att man kunde göra en bra berättelse av det, men... Ja, det känns som att man plockar upp vissa trådar och sen släpper man bara och låter det vara och det blir liksom ingenting riktigt av det.

Nej. Och sen är det som lite så här svårt att hänga, alltså det är väl... Den går ganska långsamt fram ibland, men sen ibland är den redigerad så att... Ja, de är flera karaktärer som är i en bil och man får höra någon återberättelse och sen är en karaktär bara borta i nästa scen och man förstår inte riktigt hur det där gick till.

Ja, det känns som att vissa scener har försvunnit på redigeringsstadiet av filmen och så har man inte riktigt tagit hänsyn till att det är inte helt sömlösa övergångar överallt, utan det blir vissa logiska glapp. Om det nu var så eller inte, det låter jag vara osagt, men man får liksom känslan av att det finns någon extended cut här som försvann i redigeringspåsen där och vissa scener som gör att scenerna mer sömlöst knyter an till varandra har försvunnit och så blir det som lite hoppigt bitvis och lite svårt att... Man får fylla i luckan själv med vad som har hänt däremellan.

Nej, precis, och det verkar inte finnas något tydligt syfte med att ha en sån här redigering i den här. På A1 skulle jag vilja säga att jag älskar ju alltid New York på film av någon konstig anledning. Jag tycker att man får...

Man får följa den här båten och det här är ju... Den driver omkring i New York på riktigt. Och det är också en väldigt härlig Karibiska om man får vistas på det.

Jag får verkligen både New York-feeling och Karibisk semesterfeeling. Så den passar årstiden på något vis. Jag trivs i bilderna och platserna som filmen är i. Det känns som också att de lyckas, särskilt tänkte jag på i den här Karibiska miljön, att lägga stämningen där den ska vara på något vis.

Bitvis från början känns det väldigt idylliskt och semestrigt och mysigt. Mot slutet känns det bara jävligt varmt och svettigt och skitigt som det också kan vara på en Karibisk ö kan jag tänka mig beroende på vad som händer. De lyckas fånga det där ganska bra på film.

Det känns skitigt och varmt och svettigt när det är tänkt att det ska göra det. Ja, det är väl egentligen ganska bra. Ja, och sen är det ju, Då även här har vi väl lite den här gubbstrutt och gubbspjuver och damsel in distress-dynamiken.

Jo, han står där med sin cigar och dricker whisky. Och även här så spelar ju gubbstrutten då en reporter. Vi får väl följa någon, alltså det är någon typ, vad säger man, psychic gifted person.

Hon får någon så här vision av att det kommer att ske någon katastrof där portarna till helvetet kommer att öppna sig och så blir hon övertygad om att det är sant. Och den här reporten verkar i någon mån ändå tro på henne och då måste de försöka ta reda på vart är den här platsen som hon har sett i sin psychic vision där det här kommer hända. Och så övertygar de sig om att det kommer att ske på alla helgons natten då, så om det är inom 48 timmar eller vad det är.

Så då har de en liten tickande klocka där att de måste dit och försöka stoppa den här förbannelsen innan det så sker och de döda reser sig från graven igen. Det är väl en helvetesport som den här prästen lyckas öppna genom att hänga sig på kyrkogården. Det är en central gestalt i den här.

Det ska vi hoppa in på S-Bar på en gång. Jajamän, S-skräck. Ja, men det är lite grann samma stuk här. Det är zombies som dyker upp lite här och där. Jag tycker det är lite mer, jämfört med Zombie Flesh Eaters, lite bättre genomförd.

Jag tycker ändå att mordscenerna håller på ett annat sätt. Det kommer lite mer plötsligt. Det är lite mer krypande, men det är fortfarande inte läskigt, så himla läskigt.

Nej, jag tycker det känns igen, och lite som jag var inne på redan i Zombie Flesh Eaters, att det känns som att här har vi ett bildspråk och ett sätt att göra skräck på som är likt, men där man har polerat utförandet lite mer. Det är lite gorigare och läskigare gorscener, och som du säger, det är inte alla scener i alla fall där de ligger helt hjälplösa mot en zombie som går mot dem i två kilometer i timmen, utan folk som blir mer överrumplade av, det är väl tekniskt sett inte zombies i det här fallet, men de odöda som har kommit tillbaka som överraskar dem. gömmer sig i garderober och lite annat smått och gott.

Mer gore i den här filmen, tyckte jag. som förvånade mig lite. Jag hade ju mest hört om Zombie Flesh Eaters, så den, det jag har hört om den att den är ju lite så här legendarisk i gorsgenren för att den, ja, den var väl ganska cool när den kom liksom, men jag tycker här är det som att man har bara skruvat upp det ännu lite mer.

Jo. Och har en del ganska otrevliga scener, väldigt orealistiska. Det är många som får sina huvuden mosade åt höger och vänster, men som känns lite så här, bara, okej.

Man tar som en näve, det ser ut ungefär som när man plockar en näve med jordnötter. Det är lika svårt att ta en stor näve jordnötter som en stor näve hjärnsubstans genom ett skallben. Men, ja.

Ja, men lite samma kritik här som förut, att i många situationer känns det som att man som tittare känner att, okej, jag skulle kunna komma undan i den här situationen ganska enkelt genom att bara gå därifrån. Men med lite mer av de här scenerna där folk blir liksom överraskade och överrumplade av hotet i filmen. Jo, här är det ju mer som en ond ande som följer folk och som följer en annan typ av regler, så den kan liksom bara dyka upp och sedan försvinna.

Jo, och så har de ju några scener där, det är inte uttalat, men det är liksom antyds att de försätts i någon sorts trans av den här demonen som kan bidra till att lite mer förklara, liksom, varför står han bara där och gör inget för att komma undan, liksom? Nej, precis, en nanna har förätts i någon trans och kräks upp alla sina tarmar och sånt. Nej, men det är...

Så det är lite mer hot här faktiskt. Men Bedom. Ja, här har vi ju ändå en ganska rak berättelse, skulle jag säga, också. Och det är lite grann trist. Men jag tycker om H.

B. Lovecraft-inslaget med att de åker till Dunwich. Det är väl ett litet plus åt det här hållet, skulle jag säga. Jo, det är ett plus. Sen känner jag ibland lite att det är som att de staplar skräckreferenser på varann bara för att det ska låta skräckigt.

Det räcker inte att det är Dunwich som är då ett känt samhälle som förekommer i många av Lovecrafts berättelser, utan den här Bean Dunwich har ju även då byggts på ruinerna av Salem. Bara för att liksom det är häxor eller någonting har egentligen ingenting med saken att göra, men det känns som att de bara har tänkt att ja men Salem, det känner folk till. Det är som ett känt ställe där de här häxrättegångarna skedde i USA, så att vi slänger in det också bara för att göra det riktigt skräckigt.

Men man gör som inte så mycket mer med det. Och sen tyckte jag även den här prästen som du berättade om i introduktionen, att jag skulle vilja ha lite mer backstory och liksom... Det är som att det finns ett mysterium där och lite grann likt Zombie Flesh Eaters så utforskar man det inte så mycket.

Man förstår att prästen hänger sig, man förstår att det är på något sätt avgörande för att den här förbannelsen eller profetian ska gå i uppfyllelse med att helvetets portar kommer att öppna sig, men man utforskar inte det så mycket. Han liksom bara är där som någon sorts McGuffin som de måste ta sig till och stoppa för att stoppa det här från att ske. Jo, att det är lite grann.

Jag får ju som en känsla av att det är som att man ska inte se den här filmen för att det är något mysterium som ska lösas, utan man får bara ta det för vad det är lite grann. Att det är som händer en massa knepiga saker och så får man göra vad man vill av det liksom. Och hur mekaniken är i det här, det fattar man aldrig.

Det är liksom, ibland är det som drömlogik i det. Men det kan väl vara trevligt ändå, tänker jag. Ja, det var väl liksom lite grann det här som jag påtalade, eller kanske du pratade om i Zombie Flesh Eaters också, att det finns en story här, den är väldigt rakt berättad.

Jag var aldrig särskilt intresserad eller engagerad i storyn i sig. Sen finns det ju i och för sig, om vi ska ge något plus, så är det ju lite sideplots i den här filmen som var ändå lite småintressanta, där man får följa personerna i Dunwich när saker och ting börjar gå snett och folk blir liksom misstänksamma mot varann. Jo.

Och ska försöka hitta någon förklaring till det som sker där folk blir skuldbelagda som kanske inte förtjänar att vara det och råkar illa ut på olika sätt. Det var ändå lite mer intressant och att det fanns någonting mer än bara den här grundberättelsen om att vi måste hitta den cursed prästen som ligger till grunden för allting, typ. Ja, men precis.

Nej, men jag tycker den här Bobs öde är väl det man tänker på, kanske. Men också att det är ju också en befolkas av en värld, eller filmen befolkas av lite så här skitiga figurer. Jag tycker de är dödgrävarna i början som pratar om den som ska ta upp liket så att de ska byta plats och sitter och käkar lunch i ett hål, liksom.

Sådana grejer. Att det liksom det sånt gillar jag ändå. Det ger ett sorts liv till filmen som ett skräpigt liv. Ja, mässigt, om vi är redo att gå vidare dit. Jag vet inte om det hade med den här DVDn att göra eller min Blu-ray-spelare eller min setup, men mycket mer i den här filmen än i Zombie Flesh Eaters så tyckte jag att ljudmixen här var väldigt ojämn.

Jag satt och förkovrade mig och byggde lite Lego medan jag tittade på den, men det var som i vissa scener jättehögt när någon fick huvudet avslitet och det skrek så härja och så fick jag sänka lite och så tittar man ner och nästa stund då var det en prao-scen där de konverserar med varann och så fick jag sköja jättemycket för jag hörde inte vad någon av dem sa. Man fick de känslan av att de har bara haft en mick 5 PMDB från 1981, synopsis... Ja, hur ska vi börja här?

Hela filmen inleds med att en lynchmobb, kanske man ska säga, åker till en byggnad där de söker upp en trollkarl eller vad det nu är och korsfäster honom och häller het asfalt på stackaren. Och murar in honom någonstans. Det slutar i...

Ja, det är lite jobbigt. Och sen hoppar vi till nutid, det vill säga början på 80-talet och får följa Liza som har just ärvt ett hotell i söder i Florida tror jag. Och hon håller på att rösta upp det här hotellet och det händer en massa olyckor och rörmokare stupar och folk...

Ja, men det är väldigt olycksdrabbad renovering. Och ja, vad är det som händer sen? Ja, men det börjar komma zombies, det dör folk. Jag vet inte, vi kanske inte behöver grotta ner mig.

Det känns som vi borde hoppa på tåget och köra våran S-bar. Om vi nu börjar med S så är faktiskt den här filmen, trots att det var andra gången jag såg den, så fick jag ändå lite krypande stämning i vissa scener och sekvenser. Den var lite mer obehaglig, så om man bara ska gå på skalan otäckt så skulle jag nog säga att den här är den bästa.

Ja, det håller jag med om. Den förlitar sig inte enkomt på gård, även om den klassiska fullshit-touchen finns med här med mycket gory-effekter. Men det är så mycket mer psykologiskt också, och det blir lite oklart vad som faktiskt händer och vad som händer i hennes huvud.

Man växlar mellan och vet inte riktigt om man är i en drömvärld eller i den riktiga världen. Det finns ett psykologiskt plan här som jag tycker saknas i de tidigare filmerna, som gör att det blir mer otäckt och krypande på något vis. Som ett mardröm.

Jo, men nu kan vi hoppa vidare till B, för det är inte så mycket annat som skiljer sig skräckmässigt skulle jag säga. Och där har vi för att återkoppla till mardrömslogiken, att det finns personer som sen, nej men de har ju aldrig funnits här. För det finns karaktärer i filmen som Liza interagerar med och platser hon är på som ter sig helt olika om hon upplever dem första gången själv eller om hon har med sig sin doktor som hjälper henne.

Jo, och hon träffar på massa folk som du säger. Hon träffar ju en person sen där som hjälper henne, men som också menar att många av de här personerna som hon har interagerat med och som kanske har hjälpt henne med renoveringen är sådana personer som egentligen inte finns. Eller kanske har funnits i någon sorts dåtid.

Men det är mycket mer kosmisk horror-feeling över det här. Och det här är ju en återberättelse, mer trogen återberättelse av en Lovecraft-novell som jag tror kan ha samma namn. Jag har ju läst mycket av hans noveller en gång i tiden och jag tänkte att jag ska ta mig för och läsa om den där.

Men det har jag naturligtvis inte gjort. Men det kändes ändå igen mer här. Och det känns som att man spelar mer på det här kosmiska dröm-interdimensionella aspekten av det.

Hotellet är som huvudsaken, men hon existerar på flera plan samtidigt. Och det är som svårt att riktigt alltid sortera i vad som är vad. Ja, precis. Och det är som någon tavla där som ska vara skildring av helvete.

Det är mycket som händer där som suddar ut gränsen mellan den vanliga verkligheten och helvetet, eller vad det nu är som vi har att göra med. Men det är ju en av de här helvetetsportalarna som har öppnats på glänt. Precis.

Man förstår att den här initiala anslagsscenen när de plågar och korsfäster den här killen till döds. Han muras ju sedermera in i det här som är hotellet hon senare ärver. Och att de på den tiden hade nått intryck av att han på ett eller annat sätt var en del i en profetia som skulle leda till att en av helvetets sju portar skulle öppnas på den här platsen.

Som sen kommer att bli det hotellet hon tog över för att renovera. Ja. Och renoveringen river väl igång lite mer aktivitet i den här. Och det är ganska kul, jag tycker det väckte en känsla att många av de här olyckorna, det är uppenbart att det är någonting med den här gaten till helvetet som gör att folk drabbas av olyckor.

Att det är någon som är på väg att upptäcka någon viktig information och så dör han. Och det är lite mer Final Destination över dödsfallen i den här. Jo. Det finns ju några lite zombieaktiga monster som figurerar även här.

Men det är lite mer blandat då. Och det känns ju också trevligt. Alla blir inte uppätna av zombies utan det händer lite olika saker. Folk förlyckas på olika sätt.

Som gjorde att jag kände mig mer engagerad när jag ändå tittade på den här filmen. Ja. Men A då? Ja men det är snyggt filmat, det är bra musik. Det här är väl en kuriositet som jag säkert har dragit förut.

Men jag tror att det här pianostycket som man får höra där inspirerade ju Joey Tempest att skriva Seven Doors Hotel som var med på deras första skiva Europe. Och det var väl den som gick bra i Japan och det kanske litegrann att de fick fortsätta göra skivor. Det berodde på att den ändå var ganska bra.

Och det är en bra låt, jag tycker om den. Så kolla upp den. En av mina favorit-Europe-låtar ändå. Jag tycker ju, jag har inte så mycket att säga här som jag inte redan har sagt när vi har diskuterat de tidigare filmerna.

Mycket känns igen. Och det som är bra är lite det jag berörde redan på B. Att man har liksom ett litet annat, ja men lite annan stil här. Och det finns mycket mer visuellt godis som man använder när man flyttar sig mellan olika dimensionella plan.

Det är liksom snyggt. Bra musik. Ganska mörkt och grinigt tyckte jag väl, men det passar sig ändå på något vis. Det var inget som störde mig så mycket. En sak som jag i och för sig kan nämna, och det gäller väl alla filmerna egentligen, men jag tror inte jag sa det tidigare.

Han tycker om close-ups, Lucio Fulci. Det var kanske mest utstuderat i City of the Living Dead nästan. Men både i Zombie Flesh Eaters och även här så är det som, en väldigt vanligt sätt han har att transitiona mellan scener är att han kör någon extrem close-up på något ansikte i tid och otid, kunde jag väl känna lite grann.

Ibland passar det, ibland passar det inte jättebra. Han nöter på med den scenövergången ganska mycket i den här filmen, men så även i de tidigare. Det verkar som att han tycker att det här skapar en naturlig övergång utan att man bara gör ett...

Ja, men det blir lite... De är ganska utdragna ibland, i onödan, även det funkar ibland bra och ibland mindre bra. Men ska vi hoppa vidare till E? För jag börjar bli hungrig.

Ja. För mig personligen tycker jag att det här har det starkaste kortet. Jag tycker att av samma skäl som vi redan har berört, att jag tycker att det finns mer skräckmässigt här, att man inte bara förlitar sig på gård, utan även lite den här psykologiska aspekten av det.

Jag är ju en sucker för Lovecraft och det här kändes som en lite mer trogen återberättelse av en Lovecraft-novell. Så att ja, jag tyckte ändå att den här filmen var ganska najs faktiskt, får jag väl säga, till syvende och sist. Jo, är det någon av de här tre man ska se så är det den här.

Och av de Lucio Fulci-filmer jag har sett, jag har förutom de här tre så har jag inte sett så himla mycket mer. Jag tyckte den där House by the Cemetery som jag tyckte var en ganska tråkig och The New Gripper som var lite bättre kanske. Men The Beyond som jag absolut skulle rekommendera att man ska se då, om man ska se någon av de här fem filmerna.

Ja, så att det var våran Lucio Fulci-special. Jag är glad att ha sett alla filmer och fått förkovra mig i en liten regissör som jag kanske inte hade tagit mig för att titta på annars. Men den stora behållningen för mig är nog ändå The Beyond.

Sen är jag trevligt att ha sett Zombie Frightshiter så City of the Living Dead också, bara lite som ur ett historieperspektiv, om vi säger så. Men den filmen som jag kanske tar med mig och sparar och säkert kommer se om någon gång är nog The Beyond. Och jag har läm