Avsnitt 88: Köplust del 3 (Dark Skies, The Atticus Institute)

Hej allesammans och välkomna till detta augusti-avsnitt av Myrnas krig. Här har ni Björn och bredvid mig sitter som vanligt Erik. Ja, och det har ju blivit ett litet sommar-break oannonserat.

Vi hade för avsikt att komma ut med en podd i juli också. Men livet kom i vägen kan man väl säga, kort och gott. Det var mycket kring semestrar och annat som gjorde att det var svårt.

Det vart väldigt roddigt att få ihop det, så känns det i slut. Ja, som att vi bordlägger det och så plockar vi upp det igen i augusti. Så nu är vi tillbaks. Jo, det är ju som semester som är den svåraste tiden på året att planera saker tycker jag.

Ja, vi semestrade lite omlott och kom fram till att vi hade inte så mycket tid då vi skulle synka upp då vi båda skulle resa bort också. Det blev vad det blev, men nu är vi tillbaka i augusti. Vi har en sommar bakom oss.

Hur har sommaren varit? Jag måste rätta dig, det här avsnittet kommer ju ut i september. Ja, nu är sommaren slut. Nu är sommaren slut. Men ja, för att svara på din fråga.

Jag tycker att det har varit en bra sommar ändå. Vi har lyckats pricka in bra väder. När vi var i stugan så var det fint väder där och när vi fortsatte i Örebro så var det typ årets varmaste dager här.

Och så vidare. Ja, men jag får väl säga detsamma. Jag tycker också att jag har jobbat en del, men det känns som att man har lyckats pricka in det där. Många som har haft semester har kommit tillbaka och sagt vilket jävla skitsommar, bara skitväder hela tiden.

Men jag tycker att när de dagar vi har varit ledig så har det åtminstone inte varit dåligt väder. Vissa dagar har det varit lite svalt och kanske inte fantastiskt, men det har varit helt okej väder hela tiden. Och så var vi ju på en resa till Finland.

Första liksom riktiga resan med barnen. Yngsta fyllde ju tre i sommar. Som var skitbra faktiskt. Jag var nervös inför att det skulle bli, det var ju mycket bilåkning och sådär att det skulle bli besvärligt.

Men vi har haft det riktigt bra. Vi hade en riktigt bra sommar. Så pass att det kändes riktigt tungt nu när man har börjat komma in i vardagslunken med jobb och skola och allt igen.

Jag är väl lite inne i det nu, men jag var lite nedstömd där första veckan efter semestern när man kände att nu är det en lång höst fram till nästa break på något vis. Jo, så är det. Det är alltid den här uppstarten.

Men samtidigt kan jag tycka att det är både och. Jag tycker att det är skönt också att nu är skolplikten här igen. Det är jättekul att vara ledig med barnen, men det är också lite grann.

Det är ju intensivt. Det är så jävla intensivt. Men det känns som också, ja, det har väl liksom varit en viss press, eller vad man nu ska säga. Att man känner att vi vill se till att de får ha ett roligt sommarlov, så man har försökt planera in mycket roliga grejer.

Så att det har ju varit på ett sätt jobbigt, men i slutändan så har de roliga grejerna också varit väldigt roliga och barnen har varit väldigt nöjda och då känns det ju jävligt bra liksom. Men vi fick ju göra våran båtutflykt med tält i Västerbottens skärgård. Det var kul.

Det tycker jag. Och barnen tyckte det var kul. Jag fick ju så pass mycket feeling av den båtutflykten att jag också köpte mig en båt i sommar. Så att jag köpte en lite större, lite kvickare båt nu.

Så vi har hunnit vara på några båtutflykter till med min familj. Sen hoppas vi väl att hinna ut någon till sväng innan säsongen är slut. Men vädret är ju oförutsägbart nu, så vi får se.

Men vi hoppas på att kunna få ut någon sväng till. Kanske inte med tältning, men någon dagstur i alla fall. Kolla efter svamp kanske. Ja men det var fan varmt här.

Vi var ute där och Greta och Irma bara badade i typ timvis. Jag hade ju hoppats att vi skulle kunna gå ut och utforska ön mer, men de ville som mest bara bada. Och vi var väl i huvudsak där för deras skull, så det kändes som att låt dem bada då.

De hade ju på berget ett gammalt vrak, det såg det ut som. Ja ja, men vi har ju våran vana trogen, det här är ju ett sommaravsnitt och då har vi brukat ge oss ut på secondhand. Jag tror att vi alltid hamnar på samma affär till slut.

Det urvalet är ju ganska begränsat här, men ja. Jag var på kupen, Myrorna hade flyttat och sen så bara nej, men de blir... Vad heter den? Filmhörnan där på Marieberg här.

Det är väl värt ett besök för det är en ganska bra filmaffär. Det är brett utbud och så har vi vår Board Games-vågning ner. Precis. Det enda man kan säga är ju lite att, jag tror att det är en sån här lokal där egentligen vem som helst kan hyra in sig och sälja grejer, om jag har förstått det rätt.

Och jag tycker det märks också på prissättningen. Jo, men det är ju som hörnan där det är en speciell person som håller i, men det finns... De andra som säljer kan ju vara helt hej och hå.

Jo, man kan hitta några fynd, men man kan också hitta folk som vill ha väldigt bra betalt för sina secondhand-prylar. Blandat, men det är kul affär att vara i. Och som sagt, filmhörnan, det finns alltid mycket filmer att gå igenom till bra priser för det mesta.

Jo, så det är kul om man har några timmar utan barn, så är det värt. Men man hinner ju nästan aldrig se filmerna man köper där, så... Nej, men de finns kvar. Jo, jag köpte på mig en massa till studion, massa annat, så det var värt.

Förutom Dark Skies som nu jag köpte till kvällens avsnitt. Vad köpte du då? Jag köpte Atticus Institute. Jag köpte egentligen två filmer, jag hade en annan på lut också som jag tror hette Hospital eller något sånt där.

Jag köpte det lite med fyndhörnan i åtanke och så hade jag haft någon tanke om att vi kanske skulle göra något så här sjukhustema där det var som att båda de här filmerna kände vaguely sjukhusiga. Varav Atticus Institute kanske i slutändan inte riktigt var. Men då fick den bli till fyndhörnan istället.

Det blev vad det blev. Vi kommer dit, vi hade den här strax. Har du någon annan film du har betat av i sommarbrejket som du vill prata om innan vi kastar oss över fyndhörnan?

Jo, men jag hade ju en annan film som jag hittade i fyndhörnan som heter The Vanishing on 7th Street. Med han som spelade Anakin Skywalker i prequel-trilogin, jag kommer inte ihåg vad han heter. Ingen aning, men jag vet vem du menar.

Han som blir ond. Ja, han som blir Darth Vader. Jaspox, men det var en ytterst medioker filmförställning som började bra som en postapokalyptisk film som handlar om att mörkret kommer ta alla.

Och att det blir som en jakt på ljus och man letar efter ljus med ljusrikta. Men det finns några bra frön där, men det blev inte mer än en vissen ampel Lilja av det till slut. Så det, nej, tyvärr.

Men sen såg jag den här I Saw the TV Glow som jag tyckte var ganska bra. Det var samma person som gjorde We All Go to the World's Fair. Visuellt och audio, alltså musik, den var jävligt snygg och trevlig att titta på av den anledningen.

Men i handlingen, jag har inte riktigt smält den så jag ska inte säga för mycket om den. Jag måste nog se om den faktiskt. Den är väldigt omtalad för olika saker.

Vi får väl kanske ta ett avsnitt när vi snackar om hans filmer, han och hans filmer. Men men, that's it vad jag kan komma ihåg. Jag såg Miss Mercedes första säsong också.

Som är Steven King. Men det håller ju Gibbons-universet, jag har läst några av böckerna där. Det är väl bra skådisar. Sen kommer en säsong två som var som började jävligt ointressant.

Första säsongen tror jag man ska se. Den är jävligt sevärd. Jag har tyvärr ingenting att bidra med. Någonting har jag väl sett, men ingenting som är värt De där ekonomiska trångomålen de är i så måste de verkligen uttala att vi behöver pengar och nej, det var inte ett jobb och räkningen har vi inte kunnat betala.

Ser man där istället för att man bara... Det är väldigt mycket tell, don't show, om man säger så. Och det hade varit bättre om man bara hade visat att vi behöver sälja av en massa saker för att inte ha råd att betala räkningen och sen hade kunnat skett lite okommenterat i bakgrunden, men här är det bara kommenterat utan att man får se så mycket runt.

Ja, visst, han söker jobb och hon försöker sälja hus, men... Nej, men vi diskuterade det lite under filmens gång. Det här är ju inget nytt. Jag stör mig på det, och jag har sett det många gånger förut, men det var tillräckligt länge sedan jag såg en abduction-rulle.

Jag försöker dra mig till minnes om det hade kommit någon nu på senare tid. Det har det väl kanske, men... Den enda jag kan komma ihåg var Nope, men den är ju ganska annorlunda typ av abduction-rulle.

Den går nästan inte att slänga in i samma genre på något vis, även om det är aliens där också. Jag såg ju den här No One Will Save You eller No One Will Rescue, vad hette den? Det var ju ganska upphaussad besvikelse.

Då måste jag nästan säga att den här nästan kändes bättre, men det var mer för att jag hade så otroligt låga förväntningar. Ja, men innan vi springer iväg på någon tangent kanske vi ska hoppa vidare i strukturen då och prata om det audiovisuella. Jo, men här tycker jag ändå att det finns produktionsvärde, eller vad man säger.

Jag tycker att det bara känns ganska bra, det ser bra ut. Det är inget så här konstnärligt verk som har gjort att man bara shit, konkret, vad hände här? Vilken låt eller vilken tagning.

Men det kändes som att jag tänkte inte på det. Det var som att bara de filmade bra utan att det var någon... Man gjorde det till något sorts visitkort. Jag håller med.

Den kritiken jag skulle säga knyter ju an till det jag har tjatat om hela vägen. Det är väldigt trögt. Man hade kunnat använda bildspråket för att skildra mer av det man uttalar.

Som du var inne lite på också. Man hade kunnat visuellt visa att de har det ekonomiskt besvärligt, men istället säger man bara att de har det och så är det samma suburban lyxhus som de bor i hela tiden och ingenting förändras. Det fanns något utrymme att berätta mer med bilden än vad man gör.

Men annars tycker jag att det som filmas bra, skildringen av The Greys, eller utomjordingar som sådana, är också ganska effektiv. De ser ju lite creepy ut, helt klart. Ja, de är ganska sparsmakade med dem fram till slutet egentligen.

Ja, ska vi hoppa vidare till R? Jag har en kommentar som... Det känns som att det här var en film som... Trots att den är ganska bra, men sen när jag tänker efter, vi fick ju våran obligatoriska googling.

De fick träffa en exposition guy. De hade näsblod, de hade barnkritteckningar, de hade astma. De har otroligt många sådana här tropes som man ser. Den här avfärdande polisen.

Ja, det var säkert mer. Men det var många bockar man kunde checka av. På något sätt, jag håller med om allt du säger, och på något sätt var det som ändå att jag tyckte att den här filmen kändes ganska habil.

Det var en otroligt klyschig film, men det funkade. Det var underhållande. Jag köpte den ändå. Absolut. Det är ingen glorious recommendation, men som en alien abduction-rulle, helt okej, faktiskt.

Om man inte har någon aning om vad man ska titta på så skulle jag definitivt kunna ge den här en rekommendation med reservation för att ni kommer inte bli blown away. Jag tyckte den var skaplig, om vi ska säga så. En fredagkväll med någon som är intresserad av att se på skräck.

Men med det sagt då, så rör vi oss vidare mot 2015 och den andra filmen som är The Atticus Institute. The Atticus Institute från 2015 i regi av Crisp Starling, som för mig var helt okänd också. När jag kollade upp han på IMDB så har han writer credits för filmer som för mig inte var helt okända ändå.

Det var ATM som vi var inne på och Bury som var ett år senare, som ändå var rätt upphaussad när den kom. Men annars verkar han som sagt vara huvudsak manusförfattare, inte så mycket regissör. I det här fallet var han både regissör och manusförfattare.

Men i Atticus Institute får vi följa huvudrollen Raia Tilson, som i filmen heter Judith Winstead. Och William Mapather, som jag inte kände igen heller, spelar doktor Henry West. Henry West i den här filmen driver något typ av institut som ska studera paranormala fenomen.

Men det går väl sisådär. Men till slut hittar de den här kvinnan då, Judith Winstead, vars paranormala förmågor ändå verkar legit och börjar utreda det här. Men inser väl ganska snabbt att de har tagit sig vatten över huvudet och börjar involvera militären som vill göra mer och mer aggressiva experiment, varpå det spårar ur mer och mer.

Typ. Men jag tänker att vi behöver inte grotta ner oss i storyn för mycket, utan vi kommer väl in på det allt eftersom i våran S-bar. Så vi börjar helt enkelt med att riva av ett S.

Vad har vi för skräck här att bjuda på? Ja, men det här är ju en ond ande som rör sig. Det rör sig kanske någonting inom vrår ibland. Kanske att det är någon plötslig ljudeffekt.

Ja, nyan var det jag hade skrivit på mitt S. Jag fick verkligen svårt att erinna mig något som var så här, ja, det här, nu var det otäckt. Det hör väl till saken och vi kommer in på det mer.

Den här filmen är ju gjord som en mockumentär stil. Vilket gör att jag tyckte också att skräcken var ganska lågmelad, vilket kan väl funka, men på något sätt, ja, det är inte så jättemycket fasliga grejer som händer, men ju mer de eskalerar experimenten för att försöka komma till botten med de paranormala förmågorna som den här kvinnan besitter, desto mer konstiga grejer händer väl helt enkelt. Men det är liksom, vad säger man, telekinesi och hon flyttar på saker och hon stannar hjärtat på någon hund typ, antyds det.

Men jag vet inte, det är som aldrig så läskigt på något vis. Jag antar att de ville att den här mockumentära stilen skulle lyfta det så att det skulle bli mer läskigt än vad det är, men det känns inte riktigt som att de lyckas med det. Nej, men jag tror att det dokumentära känns inte tillräckligt realistiskt och då tappar det lite poängen.

Ja, nej, men så att nej, den är inte så läskig helt enkelt. B. Ja, det var en mockumentär med mycket talking heads. Det är väl en del lite fun footage-aktigt, men det blir ju väldigt mycket prat och det blir ju som att folk kommenterar, ja men som en vilken dokumentär som helst, men det känns som att det finns inte så mycket intressant att säga, utan de, det blir väldigt mycket skriva handlingen på näsan hela tiden.

Nu gjorde de sådär med experimentet för att de hade fifflat vid ett annat experiment, så behövde de extra mycket någon blablabla. Och så pratar folk från olika synvinklar om samma sak, så det blir ganska ältande. Ja, jag skrev, eller som sagt, det framkom ju så småningom att de här paranormala eller psykiska förmågorna är inget som hon kanske besitter själv, utan att hon är besatt av någon demon eller varelse, får man ju veta allt vad det lider.

Men det kändes som att allting föll på, jag skrev, det är liksom en mockumentärstil, men det fall... För att det skulle kunna bära upp det så hade det krävts ett riktigt bra manus och bra skådespelare, då en stor del av filmen är ju liksom intervjusegment, där de intervjuar olika folk som har varit involverade i de här experimenten. Och så är det några korta sessioner där man ser att de har filmat när de har gjort något experiment, och sen är det en lång period där man intervjuar folk som har varit involverade i experimenten igen.

Och skulle det här liksom setupen för en manus funka så känns det som att man hade behövt lägga väldigt mycket tid och omsorg på manusarbetet och på att se till att man verkligen hittar bra casting och rätt skådespelare, vilket jag tycker att man inte har gjort. Nej, precis. Nu har vi gjort en dokumentär då i efterhand där de här personerna intervjuas så att de kommer åtminstone inte dö.

Så att ja, jag vet inte, det blir som aldrig så spännande manusarbetet där. Jag kommer på flera idéer som man hade kunnat gjort andra. De hade kunnat göra mer dokumentärfilmer till en karaktär i filmen.

Att själva dokumentären har en mer undersökande och spännande. Man kanske skulle gjort så här att han, doktor Väst, försvann på ett mystiskt sätt. Och sen så går dokumentären ut på att de försöker leta reda på honom och kanske hittar honom.

Eller att de stötte på en massa skumma grejer på vägen och sen så blir det lite Talking Heads som det är här. För jag tycker ändå om greppet, men det blir väldigt enahanda. Och sen så får man liksom vara med på en resa där det händer någonting och så kanske man strösslar lite grann med de här experimentsekvenserna.

Men det här blir väldigt bara, det är jätte repetitivt. Ja, jag har tyvärr inte så mycket mer att tillägga tror jag. Ja. Det är ju som en mockumentär som jag tänker köpa.

Det ska vara inspelat på, alltså det är ju inspelat nu och intervjuerna är i nutid, men det ska vara en massa filmupptagningar från 70-talet. Jag köper inte hur de ser ut. Det är någonting som är lite för polerat där uppe.

Ja, jag håller med. Och sen lite grann som jag sa, jag vet, att liksom upplägget kanske hade kunnat funka med mycket bättre skådespelare, men när skådespelet ändå haltar tycker jag, så är det som att allting annat faller därefter också. Så jag vet inte, det är väl inte så mycket att tjata om istället, utan vi kanske helt enkelt ska ta ett R.

Och ni hör ju kanske åt vart det barkar. Jag tycker ju att den här filmen inte var något bra. Men den var inte ens dålig på ett roligt sätt. Den var bara tråkig.

Ja, det var som, nej men jag summerar det till mig själv, jag hade svårt att koncentrera mig över att jag var tvungen att ta den i typ tre sittningar av olika skäl, men jag orkar inte längre åt gånger. Men det var som att man hade en jätteklushig possession-historia som man förpackar i en dokumentär som bara inte tillförde någonting. Och det var, ja men det var en riktig bottenap på den här.

Jag har sett bra på IMDb-betyg tror jag. Ja, alltså för mig var det som, det kanske inte är den, den är som inte provocerande dålig, men allting känns bara så platt och trist på något vis. Jag hade hellre sett en jättedålig film som kan nästan vara liksom intressant i egenskap av hur dålig den är.

Men det här var bara platt på något vis. Jo, men den behöver man lite rensat. Men skriv. Jag har inte så mycket mer att säga om Atticus Institute, utan nu får vi helt enkelt börja avrunda.

Men vad har vi att se fram emot i september, tänker vi? Ja, vi kanske ska förlänga sommaren lite grann och fara ut till Frankrike. Frankrike, ja, det är ju, Jorden runt är ju en av mina favoritsegment i den här podden, så att ett nytt resmål och Frankrike känns ju som att det, det går att hitta film där.

Sen finns det mycket väldigt våldsam film jag har sett från Frankrike som jag inte är så sugen på, så att vi kanske försöker gräva upp något annat än det i så fall, tänker jag. Men gärna Frankrike, absolut. Ja, då kör vi på det.

Då får vi väl tacka för den här gången och så får ni hålla godot till september, så ses vi då. Godnatt. Hej.