220. Nyfiken På Home Edition del 3: Byggplanering

Men du, välkommen! Tack! Fan, vad kul att du är här! Alltså våran resa, alltså hur vi lärde känna varandra är ju ganska, liksom, lite annorlunda. Ja, det får man ju säga, absolut.

Eftersom jag började följa ert Instagramkonto, för det är så jävla roligt. Tack. Men det, jag vill ju säga att ni är roliga, men det är ju faktiskt du, för du ligger ju bakom det mesta.

Ja, men absolut. Vi, liksom, innehållet kommer ju från hela gänget, vi är ju 35-40 pers som gör olika saker varje dag. Och så kommer det in någon bild i WhatsApp-gruppen, eller så är det någon som, eller så vet man att någon ska göra något roligt.

Och så är någon en av våra kolleger är också duktig på att dröna av, och så det måste, det börjar ju med ett schysst, ett schysst, liksom material. Men sen är det jag som sätter text till det, absolut. Mm.

Och den är ju, jag började förut tidigare att en kompis sa på kontoret att om jag är på dåligt humör någon gång, då kan jag gå in på ert skärliskonto och se om jag kan, om det har hänt något. Och det var faktiskt, det var den första april för typ tre år sedan. Ja, just det.

Kommer jag ihåg. När jag sitter i bilen på väg när jag var programledare för Let's Dance, och så sitter jag i bilen på väg hem, och så står det, och jag tänker inte på att det är första april. Spill bort, ja, precis.

Livet. Alltså ni gjorde ett samarbete med Livet, och jag tänker, fan vad sjukt, för min syrras man ägde väl det då. Mm. Ska de ge mig, och så kommer jag till nästa, då står det makadambad.

Nej, men alltså, jag skrattade så mycket i den där taxin va. Och sen var det någon hade ställt upp så här upplevelse på ett helt förskjö, pyttelite skärl. Ja, det var ju roligt.

Det är så mycket effort bakom det. Nej, otroligt roligt. Men jag hade ju pratat med Livet, så det var ju, jag hade ju, det var det som var det roliga. Jag hade ju haft kontakt med dem, för jag kan ju inte bara göra det från ingenstans liksom.

Nej, exakt. Så jag hade ju frågat dem, och de tyckte det var en kul resa. Ja, men det var det verkligen. Och jag gick på varenda prillskämt jag har gått på på flera år kan jag säga.

Vi ska prata lite mer om det där med Instagram sen. Men sen har vi också träffats ganska nyligen, eftersom du och ni är med och hjälper mig med husbygget. Japp. Och det ska vi också prata om.

Men framförallt nu så, vi spelar in det här tisdag och imorgon sen sista avsnittet av jagad. Där du hämtade oss inne sista avsnittet på Dalö och körde ut oss. Ja.

Och sen blev den vändning kan man säga. Det blev liksom inte riktigt som man hade tänkt sig. Nej, men nej. Men vi ska kanske hålla den, för du är fortfarande stressad över det där.

Jag är mest orolig att, liksom ni kämpar där och ska hålla er undan med era olika medhjälpare. Så då har man ju ett ganska stort ansvar när man får er i handen. Men jag vet inte om jag förvaltade det på bästa sätt.

Eller om du förstod vad du gav in på. Vi ska komma till det. Vi kanske blir osams efter nästa avsnitt. Men det vi ska prata om också är ju eftersom det här är en variant av home addition av den här podden.

Där jag pratar och intervjuar folk som faktiskt har gett mig på vägen. Och saker och ting man stöter på under vägens gång. Att bygga på ö är ju inte jättelätt. Nej.

Och då har jag kommit i kontakt med er på Sjöliv, också via dig, tack vare Instagram. Och då tänker jag så här, för jag läste lite grann om er. Jag tycker att det var ganska skönt med en sån här historia, varför ni startade överhuvudtaget.

För du är civilingenjör från början. Ja, men precis. Så det har jag inte behövt berätta för så många, för det har inte varit relevant. Men ja, absolut. Jag pluggade på teknis i början och sen så därfinare gjorde jag lumpen.

Och i lumpen så träffade jag en kille som hette Max. Och så hade han en kompis som hette Carl. Och någonstans där, det var 2003 som vi började tror jag. Då hade jag kontakt med min gamla lumpakompis Max.

Och då sa han, ja Carl här, vi ska åka och köpa en båt. För att det skulle vara så roligt att få jobba utomhus i friska luften, och speciellt i skärgården. Och då frågade jag Max, behöver ni vara en till, behöver ni vara tre?

Så jag var faktiskt sist in i våran lilla triangel där i början. Men då sa han att han skulle kolla med Carl och så kom han fram till att det var bra. Tre är bra, tre är bra antal om man ska starta företag.

Då är man alltid någon slags majoritet om man ska bestämma saker. Så sagt och gjort så åkte vi till Åland och köpte vår första lilla arbetsbåt. Kvickök. Ja, den hette Sandra när vi köpte den.

Och så skulle vi döpa om den i Sverige. Och då så, det var struligt med skeppsregister för man måste ha unika namn fortfarande, liksom när man ska registrera ett bolag. Så vi fick nej på våra första förslag och då så, ja men vi drar till med en inlandsstad liksom.

Så då blev det Kvickö, så Kvickö. Det var vår första båt liksom. Vi ser ju humorn direkt liksom. Och sen, då jobbade ni väl, för du ville inte sitta på kontor jag förstår.

Du ville inte heller vara liksom. Nej men det var ju det som var vår tanke och vår dröm. Vi hade ju kommit alla från kontors, mer eller mindre kontorsjobb liksom.

Jag var väl lite spretigare, men Max var ju säljare på IBM och Kalle jobbade ju med försäljning av annonser. Om jag inte, ja han hade också lite spretigt kanske, men Nej men vi ville ut, vi ville göra någonting med händerna. Så det var ju jätteroligt att åka på det.

Men hur blev det att liksom, hade ni byggt bryggor och hållit på med bojar och sånt? Eller var det bara att ni drogs till havet och båt? Nej, vi ska krädda en person till, så det är faktiskt Max svåger.

För det var när han som gav Max idén. Max svåger jobbade med bryggor i skärgården. Han är lite förebilden, var förebilden för oss då. Så han blev inspirerad av det och då så tog vi rygg på honom och så tyckte vi att det här kan vi också göra, det här blir roligt liksom.

Så att, ja. Och ni startade upp, men ni jobbade lite parallellt först. Ja, exakt. Ja, men det gick ju inte att leva på det där. Det var ju så här, hade vi tur så, vi hade en kund faktiskt som vi började lägga ut flytbryggor åt.

Men då kom det ju ett jobb i månaden liksom. Men vi måste ju ha ett flöde, den här båten måste ju gå varje dag. Och det var vi långt ifrån i början. Så det var ju till att, det var ju till att vänta på att någon ringde liksom, eller att vi fick kontakt med någon.

Och sen så fick man typ ta ledigt från jobbet, från sitt vanliga jobb för att åka ut och göra det. Och det var det var alltid, vi åkte ut alla tre. Alla tyckte det var så roligt så vi bara, ja men jag hänger på.

Det är bra. Och sen så, och så gjorde vi de första jobben med mycket, mycket energi. Kanske inte så mycket kunskap i början, men det var ju mycket så här, ja men det har jag kollat.

Jag har sett hur de gjorde på den där bryggan. Vi gör likadant liksom, det kommer funka. Fan, det funkar inte. Ja men, ska de gå i korset? Ja, men det där fixar vi.

Ja, och så blev det. Och så blev det bra. Men också coolt att göra det här att det är så många som, man går på sin profession, det man är duktig på från början eller det man har pluggat till.

Men det kanske inte egentligen lirar med den stilen av liv man faktiskt vill ha. Och att då bestämma sig för att, nej men vi ändrar livsstil för det är ju en ganska stor chansning. Många vågar säkert inte det heller för att man inte vet hur det kommer att gå.

Efter ett test att vi inte ska vara själva husbyggare. Nu har ju du jättefina husbyggare som du ska använda. Ja, så att... Men tillbaks till vad som är enkelt för dig, det är att du har berg att bygga husen på.

Så det är ganska billig grundläggning i form av plintar på berg, liksom. Så det är egentligen, det var någon som sa till mig att köper du på ö så får du räkna med att det är dyrare än vad det är på land. Ja, men absolut.

Och det är klart att det är för transporterna. Jag vet att liksom vissa delar kan man inte liksom få upp om man inte har helikopter som lyfter från prov. Så det är klart att det är det, men Så just själva grunden, när man gör plintgrunder, den är lättare än...

Ja, just i det fallet så är det bra att du har berg, för då är det mjukare massor och de kanske måste påla en platta på mark och sådär. Så då blir det dyrare. Hur ska man tänka då när man tittar liksom på ett hus?

Precis, och det som du säger, det måste man ju säga också, det är ju dyrt och komplicerat att bygga på en ö. Och det är ju vårt fel, för bygger du på land så behövs nästan inte vi överhuvudtaget. Ja, någon ska göra ett avlopp och någon ska köra dit grejerna, men det gör ju lastbilen från Bygdö.

Men du kan ju inte säga att det är ert fel eftersom vi hade inte klarat att bygga utan er. Nej, men det är vår kostnad som skiljer från att bygga på land. Ja, när vi tar inte på oss någon annans skull.

Jag hörde om det här med att det första huset på Sandhamn, det var för dyrt att köpa virke så att de köpte, tog över det första huset från Eknö som de rodde över. Alltså nu pratar vi back in the days, första huset som kom sen. Så det hade varit mer komplicerat om man skulle lösa transport och sånt på annat sätt, kanske inte ro då, men om man ska göra på egen hand.

För det som är när jag tittade på den här tomten så var det lite så här, hur ska jag bygga? Hur ska jag tänka mer liksom vatten? Alltså vad är viktigt att se där?

För det finns ju inte hur mycket, det är ju en brunn. Vad är viktigt från början? Känns det här att okej, men det här går att göra någonting med. Specifikt med vattnet nu eller överhuvudtaget?

Nej men överhuvudtaget, som är en bra tanke när man vill bygga om eller köpa nytt. Ja, men man måste ju bara, apropå back in the days, jag fick en fundering på det också. Det har ju hänt jättemycket under århundraden obviously, men sen har det hänt ganska mycket på sistone också.

Det är många som bygger liksom fullöd. Förr, bara för 40 år sedan så var det väldigt många som byggde väldigt enkelt ute i skärgården. De är enklare de här husen, förutom sekelskiftesvillorna som var pampiga och sådär.

Men många av de husen som står på din är ju ganska enkla liksom. Men nu är det så, utvecklingen går mot att man gör mer och mer avancerat. Alltså mer och mer avancerade grunder och folk har larmsystem och elsystem som går att fjärrstyra.

Men massor sånt. Men så det har hänt. Men så att man får väl tänka sig då, som svar på din fråga, man får väl tänka igenom hur man vill ha standarden liksom. Och i ditt fall vill du anpassa det till gemensamt vatten, det vill säga att man kanske inte kan ha en vattentoalett fullt ut.

Och då får man ha en förbränningstoalett, alltså en sån här som kallas för Cinderella. Det finns för flera märken. Men man måste bestämma för hur bekvämt vill jag att det ska vara.

Ja, det finns ju de som väljer bort el, på Rödlaga finns det ju ingen el och det håller de på att trät om nu huruvida de ska ha el på ö. Men där är det många som tycker att vi ska ha, det ska kännas som att man är på landet eller på skärgården liksom. Men det måste man ju tänka igenom vad man vill ha för bekvämlighetsnivå.

Och sen, ja sen får man ju, i vattensfallet så får man ju kolla om det finns tillräckligt med vatten i marken, om det går att borra. Om man tror det är lätt att få saltvatteninträngning. Nu går ju allt, i det fallet går ju allting mer och mer mot att man skaffar en avsaltningsanläggning och då är man ju fri från begränsningar annat än ekonomiskt.

Just det, avsaltningsanläggningen ja. Ja, exakt. För det är ju det som någonstans, jag också märkte där, att vart ligger tomten, vem har granntomten, kan man gå över den?

Alltså så här, får man gå över någonting. Att det är tre olika tillstånd och sånt. Och det kan man ju liksom börja titta. Så man tänker, vad får jag göra? För det kan ju vara så att jag känner så här, för att jag kommer ju bo där alltid, så det är klart att jag kanske då vill ha lite mer bekvämligt eftersom det även kommer vara mitt boende.

Även om den lilla sommarstugan som jag bor i nu innan vi river är jättegullig, men det är ju inte hållbart på vintern. Men då kanske jag tänker, men det vill jag göra. Men är det alltid möjligt, liksom, för allt det här arbetet?

Får man göra det? Det är ju liksom detaljplaner och sånt där som man kanske... Ja, men exakt. Och där är inte jag bäst att svara egentligen, men vi vet ju för vi hör ju hur det går för våra kunder när de gör olika...

Precis, om man tur finns det en detaljplan, eller otur beroende på hur den ser ut, detaljplanen. Men då har man ju den att anpassa sig till. Och sen har det kommit nya bygglovsregler, framförallt för komplementbyggnader som trädde i kraft sedan i höstas, som man har anpassat sig till.

Och vi brukar inte hänga med i det där så mycket, utan vi brukar låta typ arkitekten brukar ha koll på det där, eller så får man gå till en bygglovs... Exakt. Vi pratade faktiskt om det i förra avsnittet när han var här.

Ja, just det. Han var ju här, just det. Men jag har också varit i kontakt med Jenny då, som jobbar hos er, som är otroligt trevlig och snabb att svara och sådär.

Och hon har ju också hjälpt mig på vägen, för plötsligt säger det så att jag ska skicka in ett husangående avloppet. Ja, men då var det servitut. Jag bara, jag förstår inte var det här är från, så ni har ju varit otroligt behjälpliga att förklara för mig vad det är för någonting och varför.

För det är ju inte alltid man vet. Och någonstans så kan jag också känna så här... Man brukar alltid prata om att grunden är intakt, då blir det ett bra hus. Och taket, typ.

Och det är ju också det som är det jobbiga som ni gör. Ja, men precis. Apropå Jenny, ja precis. I avloppsfallet som är kopplat lite till vatten, så där hjälper vi till med, och där har jag faktiskt, det ska jag säga, för att jag fick inte med det.

Jenny är ju jätteduktig på hela den tillståndsprocessen med avloppen, liksom. Och hon vet vad man får göra och hur man måste anpassa sig till slamtömning, entreprenörer och sådär. Nej, men det hjälper vi till med i bygglov, men i husfallet är vi lite, där just vi är lite rådgivande, men det kan ju arkitekterna.

Ja, precis. Och sen ska man kanske ha lite, man ska ha tid på sig, kanske. Ja, men du lever ju ett sånt liv, så du kanske inte... Förlåt. Tycker du att jag har bråttom eller?

Nej, men jag tänker att det kanske inte ligger i en plan och bygglagen kanske inte ligger på ditt nattusbord för genomläsning strax innan sömnen infaller, eller? Nej. Nej, men du ser.

Så det kanske, det kanske är därför du behöver hjälp av andra nu på det. Men det är ju det jag pratar om, att de är ju så lugn och trygg, de blir jag lugn och trygg också med min... Men när man sedan har byggt, för det är någonting också som jag funderade på, jag tror jag nämnde det för dig innan bara.

Det är ju väldigt lojsom, opinionen. För då fick jag höra så här de där du kan inte du måste skämta om det där. Det är ju inte så här det är inte på riktigt. Du kan inte dela ut när folk tror att vi att vi att vi att vi inte är på riktigt liksom.

Så men det och det är vi inte. Det är lite ironi i den där kanske. Men men och det var då jag bad dig om hjälp. Exakt. Nu får du faktiskt hjälpa till för att vi måste få de här lite coola.

Exakt och då sa du att Jag vet inte vad jag lyckades med det men men vi lyckades få dem lite hajpade i alla fall. Ja, men då hade jag också min kompis Niklas som är stylist han var ju hemma hos mig då. Och då sa du att du måste liksom säga att det här är nya trenden så att vi får Rickard att ha rätt nu i det här att det här är askoolt.

Och sen ville du att jag skulle börja ut och resa, för det var någon, jag har tagit med mig någon också, men det var någon som också var ute någon annanstans, men jag såg också så här, och då blev ju jag peppad när jag såg att någon annan hade fått med sig kepsen någon annanstans, då tänkte jag, fasiken, det där måste jag ju. Ja, du, ja, precis. Så att det blev ju liksom ett engagemang från andra.

I liksom i en Instagram-värld som har med liksom last, alltså ni kör ju jävla fartyg, alltså hela fartygen som lastbåt, liksom pråmar och bryggor och allt vad det nu gör. Så men det blev det jävligt rolig grej. Ja, men och det är jag som är lite huvudansvarig för vårt Instagram.

Men man kämpar med det här med content Och man tänker ytterligare en pråmen ser ungefär likadan ut som den vi la ut för två veckor sedan liksom. Och så ska man skriva något roligt, något nytt. Och så är vi inte så många, inklusive mig själv, som tycker det är så jätteroligt att stå framför kameran och vara med i bilderna.

Så vi har fått, vi gör nästan våra pråmar och grävmaskiner till individer som spelar det här lilla sociala medierspelet. Men det som var bra utan att vi ens tänkte på den här kepsen var att kepsen måste sitta på ett huvud och huvudet tar ett ansikte. Så att då fick vi, även om det inte var våra ansikten jämnt så vart det ändå, vi fick lite mer personligt i vårat flöde liksom.

Och det hjälpte du till med och Carina Berg och Erik och sen var det fler som hakade på. Ja, men det var sju meter så såg man där. Ja, men jag har en kompis som känner och kan djurvåldt i Sydafrika.

Så han lyckades få honom som rådande, som varande ambassadör då och få ta på den här och göra någon liten, ja, det var helt sjukt. Men det är det som är så roligt. Det är ju roligt när de där grejerna kommer in liksom, och lika med dina grejer när de kom från allas.

Men det är det som är så roligt för att det blir ju en, nu är vi så här engagemanget, men runt en keps. Då undrar jag, dina, de som inte trodde på den här grejen, är de överens om det? Ja, nu är vi alla, nu tyckte de att det var en toppenidé med kepsen.

Nu står vi alla på kepsens sida, absolut. Nu är alla på kepsens sida och den har nästan tagit slut, va? Ja, men det finns några kvar. Vi gav bort till alla, det är inte en jätte stor grej, men för oss är det en stor grej med den här kepsen.

Men det var ju, alla som DMade oss fick ju en keps. Vi postade dem till Luleå och Västkusten. Ja, då var det flera som hakade på. Såg man där? Ja, men jag har någon kompis som känner och kan djurvåldt i Sydafrika.

Så han lyckades få honom som rådande, som varande ambassadör då och få ta på den här och göra någon liten, ja, det var helt sjukt. Och då stod jag och rodnade när de där grejerna kom in liksom, lika med dina grejer när de kom från alla möjliga ställen. Men det är det som är det roliga, för det blir ju en, nu är ju så här engagemanget, men runt en keps.

Då undrar jag, dina, de som inte trodde på den här grejen, är de överens om det? Ja, men nu är vi alla. Nu tyckte de att det var en toppenidé med kepsen. Nu står vi alla på kepsens sida, absolut.

Nu är alla på kepsens sida och den har nästan tagit slut, va? Ja, men det finns några kvar. Ja, det finns några. Men vi gav bort till alla, det är inte jätte stor grej, men för oss är det en stor grej med den här kepsen.

Men det var ju, alla som DMade oss fick ju en keps och vi postade dem till Luleå och Västkusten. Ja, men då var det flera som hakade på. Ja, men de tog sig mesten såg man där.

Ja, men jag har någon kompis som känner och kan jurevoldt i Sydafrika. Så han lyckades få honom som rådande, som varande ambassadör då. Och får ta på den här och göra någon liten, det var helt sjukt.

Men det är ju det som är så roligt med sånt där, att man går ju faktiskt in i det. Ja, ni var ju verkligen in i det. Ja, men det är underbart att du gick in i det.

Ja, men det tog ju ett dygn, men sen kom jag ju. Ja, men den leken, det är ju en lek, men vad snabbt man är inne i det och liksom är inne i blodet allvar. Alltså det är ju ganska roligt ändå att det krävs ju liksom inte så mycket först man bara, nej, men alltså, nu måste vi köra hela vägen.

Vi har ju alla en tävlingsjävel i oss. Jag har ju uppenbarligen spaning, det ser man ju nu. De har ju värsta tävlingsinstinkten uppe på spaningskontoret liksom. Exakt, det är high five och nu tog de.

Jag träffade någon av de andra jägarna, en annan tjej, hon bara, fan, jag vill ju ha den som tog dig. Så det var liksom nästan tävling mellan dem också, tror jag litegrann. Vilket är ju såklart triggande.

Men det jag vill säga också då, att det var ju en otrolig, om vi skulle bli tagna någon gång så var det då. Men jag var så glad att vi hann med i alla fall. Jo, för de sa ju att det var de här personerna som gick förbi som sa så här, har ni sett någon båt?

Ja, det stod makadam på en båt, sjöriv. Lite tveksamt sådär. Ja, sen om det var så eller inte, det spelar ingen roll, för det är ju fortfarande en lek. Men då är man ju så här, det finns ingen som kan ha sett oss, för det var ingen där när vi kom.

Nej, du var lite, nej jag ska inte säga bitter, men du var fortfarande inne i leken när ni var tagna och jag kom så var du fortfarande, fan det är så jävla sjukt. Ja, och helt ärligt var det faktiskt så att jag hade verkligen gått in i det, för att jag kände också jättemycket, dels för att jag tycker det är kul själv, men också för Leons skull. För hans brorsa har varit med i några tv-program och vinner och kommer två.

Och jag bara tänkte, nu ska han fan sekund få vinna. Alltså jag ska ju allt jag kan. Så när det är stoptid till exempel, och då hade det kommit en person och då får man ju inte prata.

Den personen får man ju inte intervjua till exempel. För att den tiden räknas inte. Så att när vi kom dit då var det ju liksom, då var det ju ingen där. Sedan var det ju stoptid efter hon tog, och då kom det lite folk, så jag vet inte om det var någon av dem hon tog.

Men jag vet, så till slut fick jag bara så här, men nu får jag släppa det. Men jag tyckte att det var lite orättvist. Och då, när vi sitter där, då säger, när de är, vi hör att de är på väg upp, då säger Leon så här.

Mamma, jag var nöjd. Det här var jättekul. Och då bara kände jag så här, ja men okej. Men jag vill så gärna, vi hade en dag kvar, vi hade bestämt att vi skulle flyga helikopter från Sanna.

Det hade jag så gärna velat gjort. Så vi hade en jäkla bra plan. Men väldigt roligt att vi i alla fall hann få åka båt med dig. Och framförallt, jag visste inte att du såg.

Nej just det. Det har jag nog listat ut efter de här åren. Men att du kan, men att du när du kom springande där, att du fortfarande försökte hjälpa oss. Ja, ja, ja.

Nej men alltså du, då har du gjort det tre gånger. Först kör ut oss, sen kommer du ut igen och sen kör du runt. Snacka om en medhjälpare som ger allt. Och ändå misslyckas.

Ja men det tog ett tag att bearbeta det där. Men det har vi ju pratat om. Men det tog varenda gång. Det är ändå ett och ett halvt år som vi spelade in där. Och varenda gång så.

Är det ett och ett halvt år sedan, på riktigt? Ett och ett halvt år sedan. Ja, jag trodde det var ett halvår sedan. Nej, det var året innan. Jag hade ju, det där var ju en vecka efter att jag hade varit med och spelat in i elitstyrkan.

Just det. Ja, direkt. Så jag var bara hemma en vecka. Eller jag jobbade nere på Kreta på en träningsresa. Landar och åker ut på det här med det andra svålen. Men det var ju en väldigt rolig resa och jag är väldigt glad för det minnet.

Och du kan irritera dig över att du satt där lite för länge. Och jag är irriterad över att jag ändå stod kvar i fönstret och såg att du kom. Inte bara för att vi kanske inte hade vunnit ändå, men jag tror att det hade blivit så sjukt bra tv.

Ja, det tror jag. Alltså jakten i skärgården. Ja, men det är ju roligt. Man ser ju på sådana här program att man vill att det ska vara bra tv. Ja, men exakt. Så då vill man ju bidra när man en fån gång skulle råka vara med.

Exakt. Men nu ska vi inte vara jagade längre, utan nu ska du efter i augusti börjar vi riva. Mm, precis. Så har vi bestämt nu, ja. Ja, nu har vi bestämt det. Jag ska bo in mig lite grann i huset här, eller det här lilla, framförallt tomten.

Och det sa du också, att det gör ingenting att vänta. För jag var ju kanske lite så här... Man ville ju liksom börja någon gång. Men då sa du också till mig att det kan vara bra, vilket också kan vara ett tips, tänker jag.

Att man också bor där lite grann i den här stugan för att känna in tomten. Vad är stolen? Jag vill bevara så mycket av naturen som möjligt. Men vissa träd är ju gamla, eller man kanske måste tänka efter vad gör jag med den här platsen?

Och det rådet är jag jätteglad över att du gav. Ja, men du är ju en framåtlutad person, så du tillhör ju nog den kategorin som gärna vill bara bli klar med allting. Men det finns en fördel ibland med att vara lite bakåtlutad, och det är att man hinner bara shit, det kan jag vända det här huset lite sådär för den här, eller någonting.

Och det är ju arkitekten i och för sig duktig på, men den här sista feelingen får man ju först när man känner in. Men det får man ju till ändå, men man behöver ju inte ta alla träd i alla fall. Man kan ta lån några träd i taget, man behöver ju inte ta rubbet.

Nej, exakt. Och jag vill ju bevara alla träd som går att bevara. Sen är det ju vissa som ligger ivägen för bygget och så vidare, så det är ju inte... Men framförallt också har jag tänkt på det att jag är väldigt glad att jag lär, jag känner mig hemma nu mer och mer, så när det nya huset byggs så är jag hemma på tomten.

Hade man rivit det så hade allting varit nytt på något sätt nu, att jag skulle både lära känna tomten och så hade jag inte haft något hus att bo i under sommaren. Då hade det inte blivit samma sak, men nu blir jag ju bekant med grannar och det som är runt omkring. Och även omgivningen du åker som...

Ja, precis. Så det skulle jag nog också faktiskt rekommendera, att tacka för det tipset och skicka det vidare till andra. Men då tänker jag att när vi börjar riva där så kommer jag bli...

Jag ska bli lite mer underfunden på Instagram, så jag tänkte att du får ta en... Nej, det behöver du inte. Det där ska vi nog prata mer om när vi ses i augusti, tror jag.

Ja, då gör vi något tillsammans, det är det du menar. Ja, dels det. Nu när du sa det här med att du pratar om att båtarna är liksom människorna. Det jag såg när jag tittade igenom nu så var det ju liksom två båtar ligger ganska nära varandra i ryggen.

Den var väldigt fin. Där är de ju det. De ligger ju och pratar tydligen, tycker någon. Ja, exakt. Och när du säger det, det blir lite som en sån där, du vet, en barnbok.

Ja, exakt. Man pratar om, alltså det finns ju många av de här tågen som pratar. Buxerbåten Bengt eller... Exakt. Och det är lite så när man... Nej, det är otroligt fint.

Men vad kul. Vi njuter av sommaren. Ja. Och sen så ska vi fansticka riva i augusti. Det gör vi. Tack snälla för att du kom. Tack.