Avsnitt 565: Träning under klimakteriet med Moa Henriksson

Då hälsar jag er hjärtligt och varmt välkomna till ännu ett avsnitt av Tyngre träningssnack med mig, Wille, och som vanligt, Jakob. Goodiol. Hallå, hallå Wille. Läget?

Jo, tack. Det är bra. Fint att du frågar. Ja, du vände på det nu. Nu har jag inte förberett någonting klipskt att häva ur mig här. Men det är bra. Jag cyklade på lunchen inomhus här.

Körde ett så här race. Inte så bra som jag kanske hade hoppats att jag skulle vara efter att jag har skruvit om min träningsstreak här. Men det är ju lite annorlunda än att vara ute och lufta med hunden där och tävla mot jävligt vältränade medelålders holländska män som det tenderar att vara.

Men på G ändå skulle jag säga. Hur är det själv? Jo, det är väl bra. Efter en fylld helg med andras aktiviteter kan man säga. Det var Helsingborg maraton här på lördagen.

Då sprang två av barnen sådana här korta lopp. Du vet, en och en halv kilometer. Visst är det sjukt de barnen som vinner de där loppen? Hur jävla snabba de är. Det var någon gång när jag skulle springa om det var halvmaraton eller tio kilometer så var det någon sån här, ja men knattar som sprang.

Det kanske var sjuåringar eller åttåringar eller något sånt där. Och tjejen som vann, hon sprang ju liksom i så här under fyra tempo på typ en och en halv kilometer. Man bara, helvete vad snabbt alltså.

Det är det. Sen var det här maraton och då sprang min fru den. Och hon kom runt och hon är nöjd. Men det var också lite sådana här, som du säger. Det var någon tjej som sprang förbi och hon var strax före två timmars ballongen.

Och man vet ju inte exakt, de här ballongerna startar ju precis när det startar. Sen är det vissa som kommer igång för sent liksom. Så egentligen så ligger de på en och fyrtio typ trots att de ligger vid de senare ballongerna.

Men hon låg före den här två timmars ballongen hela tiden. Tyckte jag var så imponerande. Och hon kanske är en och fyrtio lång eller något sånt. Ja, det är ju vansinnigt alltså.

Men du säger att hon är nöjd, hon är väl lite missnöjd. Hon kände att hon hade mer pulver i benen i den rapporten jag fick. Hon gissade mig i förväg. Jag sa ju att hon skulle springa ändå två timmar, men de siktar ju på två och en halv timme först.

Så jag bara, du tränar ändå, du kommer liksom två och en halv timme. Men ja, hon kom väl in på två noll fyra eller något sånt. Så nu ska hon ju vara med i fler lopp har hon tänkt sig.

Och lägga mer pengar på löparskor. Vi får se vad som blir där. Men ja, det gick väl. Sen är det grabben när det är premiär. Han har börjat spela fotboll, Alexander.

Så han hade sina första matcher i helgen här på söndagen. Vad kul. Tremanna har jag aldrig riktigt observerats för. Nej, vad spännande. Det är bara en massa trianglar hela tiden.

Nej, det är ju hockeyriktigt. Det blev ju nästan som innebandy. Bollarna ligger liksom med sargen hela tiden och så bara knuffar de på varandra. Det var så jävla...

Och du vet vad det var för första match när många barn har spelat på kanske fem träningar, tio träningar. De kunde ju inte någonting. Det var ju ingen fotboll i princip, utan det var knuffas längs med sargen.

De som hade störst killar vann. Det är som, det blir lite som... Man brukar säga att så här totalfotbollen, den här riktiga holländska varianten då, man brukar ju säga att det är som när barn spelar fotboll.

För det är ju liksom att alla springer mot bollen. Men om man går tillbaks till när fotboll började, innan, när man satte reglerna för fotboll och det började skilja sig från rugby och så där, så var det ju liksom ungefär sådär att man bara sprang och bara typ... Det kallades ju att man dribblade.

Man passade ju inte, för det var ju liksom inte manligt att ge ifrån sig bollen, utan man bara sprang och så tacklade man. Och det är väl lite så barn spelar, så att i bästa fall så kommer vi förbi någon genom att de springer omkull dem. Det var värdigt något barn som kunde liksom syla på något vis.

Eller du vet, någon egentligen med sparka, spring fint på något vis. Men det var någon lurade någonting i riktningen eller något sånt där. Men det spelar ju ingen roll för det var ju liksom tre barn på väg rakt mot dem.

Så där var de fint det än, så sprang de andra bara in i dem. Det går ju... Man ska ju inte dribbla när det kommer tre springare och sådär. Här behöver du ha två barn med lite vett på planen.

En någon som bara passar åt sidan och så någon som ställer sig åt sidan. För du kunde ju passa i sargen, du kunde ju liksom göra sådana här... Vallpassningar också, men det är ju ingenting av det.

Jag liknade det som vi mötte ett lag och då fick de storstryk. För de här är två ganska ordentligt stora killar som liksom ställde sig direkt på avspark. Och så började mina killar, de bara passade bollen rakt hem till de stora back.

Och då kom ju de här tvås bara rakt mot. Och då stod han ju framför målet, så han bara med bollen i mål. Avspark, passa rakt bak, av med bollen i mål. Så då fick jag dem faktiskt att fatta att avspark, passa till han som står på sidan.

Och han som är på sidan sparkar fram. Det var väldigt kul. Bara skjuter fram, för då kommer vi, när de passar till sidan, då måste ju fortfarande vara kvar och vara beredda att springa rakt fram.

De andra ungarna var inte smarta nog liksom. Så de passade då åt sidan och så fick vi till sparken. Så var i alla fall bollen nere vid deras mål i någon minut innan de gjorde målen då liksom.

Ja, då har du ju börjat coacha ändå. Jag försökte ju det med min dotter. Jag ska ju med henne på fotboll här i eftermiddag. Jag försökte ju säga det när de spelar så här smålagsspel på slutet.

Ställ dig där ingen är, så har du ju liksom, då kan du ju bara få bollen och så kan du ju bara springa in med den i mål. Men den kommer ju inte dit. Exakt, så det är ju liksom, det blev ju nästan som innebandy.

Bollarna ligger liksom i sargen hela tiden och bara knuffar på varandra. Så det var jävla, det blev ju. Och du vet vad jag är första match för många barn hade ju spelat i, varit på kanske fem träningar, tio träningar.

Kunde ju inte någonting. Så det var ju ingen fotboll i princip, utan det var knuffas längs med sargen. De som hade störst killar vann. Ja, det är som, det blir lite som.

Du vet, man brukar säga att så här totalfotbollen, den här riktiga holländska varianten då, man brukar ju säga att det är som när barn spelar fotboll, för det är ju liksom att alla springer mot bollen, så här. Men om man går tillbaks till liksom när fotboll började innan, alltså typ när man satte reglerna för fotboll och det började skilja sig från rugby och så där, så var det ju liksom ungefär sådär att man bara sprang och bara typ, det kallades ju att man dribblade. Alltså man passade ju inte för det var ju liksom inte manligt att ge ifrån sig bollen, utan man bara sprang och så tacklade man.

Och det är väl lite så barn spelar, så att i bästa fall så kommer vi förbi någon genom att de springer omkull dem liksom. Ja, det var värdigt något barn som kunde liksom syla på något vis, eller du vet, någon egentligen med sparka, spring, fint på något vis. Men det var någon lurade någonting i riktningen eller något sånt där.

Men det spelar ju ingen roll för det var ju liksom tre barn på väg rakt mot dem. Så där var de finskt det än, så sprang ju de andra bara in i dem. Det går, alltså man ska ju inte dribbla när det kommer tre springare och sådär.

Här behöver vi ha haft ett barn med, eller du behöver ha två barn med lite vett på planen. En någon som bara passar åt sidan och så någon som ställer sig åt sidan. För du kunde ju passa i sargen, du kunde ju liksom göra sådana här...

Vallpassningar utbildningen och gjort ett år, tror jag, ungefär på läkarutbildningen. Så då var jag ju liksom... Så du var typ 16 år? Ja, jag var väl 19, 20, ungefär då.

Så då opererade jag mitt knä och började med crossfit under rehabträningsperioden. Vavande. Ja, precis. Då minns jag att jag hade en tentaperiod och så satt jag och pluggade och då hade jag lovat mig att jag inte fick börja över crossfit förrän jag hade gjort tentan.

Och sen efter tentan så anmälde jag mig till två crossfitpass på samma dag. Blev från händerna på typ åtta ställen efter första passet, så det var lite tufft där. Men du hade, eftersom du gillade att träna hårt och sådär, så du hade ändå stött på styrketräning då under din gymnastikkarriär.

Jo, fast på ett annat sätt ju. Det var ju styrketräning från att man var ett litet barn liksom. Och jag hade nog alltid fallenhet för den delen i gymnastiken, men det var ju alltid bara kroppsviktsträning.

Jag hade inte rört en vikt liksom. Men alltså jag var ändå stark, jag gjorde nog ändå min första ringmuskelapp i åttan eller något sånt där. Och gjorde nog 19 pull-ups i femman på skolgympan.

Och på gymnasiet så hade vi nollning och då gjorde jag 92 armhävningar. På det rekord. Så jag hade lite fallenhet. Ja, gud vad jobbigt att vara kille på gymnasiet.

Alltså är man otränad så tror jag inte det är något problem, för då har man liksom accepterat. Men den tränade killen i den gruppen, han måste ju ändå känna vad fan. Hockeykillarna måste ju ha varit riktigt dålig självförtroende.

Det är ännu värre, jag har ju aldrig varit nära 90 ens när jag var vältränad liksom. Så då hade man ju känt sig lite, ja. Jaja. Nej men jag hade inte fått mindervärdeskomplex för att så här kommer en asduktig person och kan mer än jag.

Som sagt, min dotter har redan sprungit om mig vad gäller gymnastik, så det är lugnt liksom. Okej, så du hade styrkan i dig, men det var lättträningen på skivstången helt enkelt. Den var du inte riktigt van vid.

Nej, precis. Jag hade varit med någon kompis och gjort bänkpress, tror jag, en gång innan jag började med. Det är det enda man inte gör i crossfit. Ja, precis. Innan jag slutade med gymnastiken.

Nej, det var något som jag hittade sen liksom. Och då tänkte jag ju lite sådär att det är ju lite gymnastik i crossfit. Och då var ju crossfit också jättestort liksom.

Det var ju verkligen, crossfiten hade en så stor hestid då liksom. Så då blev det lite naturligt att jag hittade dit. Men sen hade jag inte superfallenhet för det här med konditionsträning och så tyckte jag att det var lite många grejer liksom.

Och så var det kanske lite för kort för crossfit också. Lite, jag är 159. Alltså för att du skulle bli riktigt duktig då. Du tänkte att de här roddmaskinerna, det funkar inte.

Jojo, alltså jag var helt inne på att hitta någonting som jag skulle bli bra på. Det var ju hela syftet liksom. Så det var liksom bestämt. Det var bara att jag sökte efter vad det skulle vara liksom.

Men jag tycker vi kan enas om att de här roddmaskinerna, det är ju ett jävla påhitt alltså. Ja, usch. Ja, jag rodde en massa och tränade massa crossfit och då hade jag typ roddintervaller på morgonen före plugget.

Men det var ju fruktansvärt. Ja, och så bara glider man runt på den där sitsen. Jag tycker inte, man borde bara ta bort det. Nej, där har vi ju redan kommit överens om och vill att de får ju fixa sitsarna.

Ja, exakt. Folk kommer att dra sig såhär, lägg en handduk på dem. Jag vill ju inte bygga en egen maskin, jag vill ju att den ska vara färdig liksom. Jag sätter mig på den.

Jag håller ju inte på att bygga en egen cykel när jag ska cykla. Vansinne. Okej, men du märkte att du var bra på tyngdlyftningen. Det funkade bra. Nej, jag var väl okej på det liksom.

Och jag lyckades kanske rycka, vad gjorde jag? 70, 73 eller någonting. Och så gjorde jag kanske 88 tror jag jag gjorde i stöt. För det där första, när det var halvåret crossfit.

Men det var ju liksom alldeles för dåligt för att kunna tävla i crossfit. Så då sökte jag mig till atletklubben i Kalmar för att lära mig lyftning. Så jag skulle bli bättre på crossfit och det var ju målet först.

Men då fattade jag ganska snabbt, när jag väl började på en atletklubb, att jag hade lite bättre fallenhet för det. Så då släppte jag crossfiten. Det gick ganska snabbt där då.

När de bara, nej, nej, det är ingen konditionsträning här. Det kommer du aldrig behöva bry dig om. Nej, precis. Det var väl någon som frågade, står du med på vår serietävling?

Och så bara, ja, ja, absolut. Och sen så träffade jag någon annan några veckor senare som sa, jaha, du ska tävla med oss liksom. Eller det kanske bara var någonting som du sa.

Du kanske inte menade det. Och då så kände jag lite press där. Nej, nu måste jag ställa upp. Så det var väl då som jag gjorde det valet. Det funkade bra då med gymnastik.

Det förbereder en ju på väldigt mycket olika saker, men just den här rörligheten, smidigheten, explosiviteten och sådär. Kunna manipulera kroppen och sådå. Det måste ju ha funkat väldigt bra när du väl började träna på det.

Jo, precis. Och gymnastik är ju, man lär sig ju att lära sig nya övningar. Alltså gymnastik är ju flera hundra olika övningar som man gör. Och man vill testa något nytt och lära sig en ny övning liksom.

Så då blir man ju duktig på den metoden liksom, att lära sig något nytt. Så det hade man ju jättestor nytta av. Okej, nu ska jag bara lära mig de här två, eller kanske tre då, övningarna så bra som möjligt liksom.

Så det tror jag också var viktigt faktiskt. Men var det tillfredsställande då, om du kommer från det här med att liksom, ja men gymnastiken som du säger, det är så otroligt mycket olika saker. Crossfit är ju ofta liksom att man måste utmana sig för att man ska lära sig nya grejer hela tiden.

Man hittar på små varianter av det. I tyngdlyftning är det ju liksom två övningar som man ska göra i princip. Funkade det för dig mentalt att bara begränsa dig till det?

Jo, men det var det som jag tyckte var så skönt då, för att jag hade ju det här problemet med gymnastiken, att jag aldrig lärde mig tillräckligt bra liksom. Men då tänkte jag, om det bara är de här två övningarna, då kanske jag hinner öva på dem tillräckligt mycket för att bli i alla fall bra på dem liksom. Gud, bra skillnad mot lagidrottarna där.

De tror de kan passa för att de klarar en passning liksom. Ja, det är som jag med mitt gitarrspelande. Om jag kan slå ett ackord som låter något sånär som hur det ska vara, då är det så här, ja, det kan jag.

Gå vidare till nästa liksom. Ingetstans låter det bra. Okej, men du började ändå tävla så att du liksom, ja, du kände att du hade någonting som du kunde bli riktigt bra på här och tävla i.

Jo, jag hade ju kollat liksom de här kvalgränserna och sådär liksom, nästan innan jag började. Och så hade jag försökt titta på liksom, hur mycket tror jag att jag kan utveckla mig varje år och sådär. Och vart kan jag nå då liksom?

Så jag visste ju att jag kunde kvala till SM i alla fall. Otroligt. Det hade jag inga tvivel om att det skulle gå. Nej, alltså verkligen så här oerhört målmedvetet att liksom när du slutade med din idrott och skulle hitta någonting som du kunde bli liksom åtminstone lika bra i som du hade varit i gymnastik.

Och sen när du hittade tyngdlyftning och du märkte att det blev bra på det, då började du kolla upp I början, men nu har ju de lite börjat tangera varandra. Jo, precis. För det, kan inte du lite så här beskriva ungefär vad är det du jobbar med?

För att jag har ganska vag uppfattning om det här, men det finns ju två, alltså det man, man delar upp typ kvinnor och kliniken är väl uppdelat mellan den gravida kroppen och sen så då, all den icke-gravida kroppen. Är det ungefär så som det är inriktat och du jobbar mer med den icke-gravida kroppen då? Jo, men det är precis så som det är indelat.

Så jag är ju ST-läkare på kvinnokliniken i Kalmar. Och vi jobbar ju med både gynekologi och obstetrik på vår klinik. Och gynekologi är ju liksom kvinnans sjukdomar och obstetrik är ju liksom graviditeten och förlossningen.

Och det här är ju en enda specialitet, så att när man håller på och utbildar mig till specialist inom detta jobbar med båda delarna. Så det som ingår är ju att man går på mottagning, man träffar gravida och sen har vi ju obstetrik och förlossningen och man går på de här akutbesöken. Så jag jobbar med alla delarna kan man säga.

Men sen när man väl blir specialist och har jobbat ett tag, då brukar man iregel rikta sig lite åt det ena eller det andra hållet. Och just nu så är jag lite mer intresserad av gynekologi i jämfört med obstetrik, men båda delarna är ju jätteintressanta. Man stöter på ganska lite läkare liksom i graviditets- och förlossningssvängen, tycker jag.

Alltså de finns ju alltid där bakom kulisserna och de kommer ju in såklart om någonting går fel liksom, men de är väl mer primära då i, alltså dålig fråga det här, men man kanske är mer inblandad i mer alldagliga saker då när man jobbar inom gynekologibiten. Jo, så kan man säga. Alltså vi har ju liksom att ha specialistutbildade sjuksköterskor hos oss, alltså barnmorskor, som är ju jätteduktiga och som handlägger många graviditeter och förlossningar helt för sig själva.

Men så fort det är någonting som liksom avviker från det normala, så är vi inblandade på ett sätt eller ett annat, liksom. Alltså om man har till exempel problem med sköldkörteln när man är gravid, så är det vi som skriver ut medicin, eller om man behöver medicin mot illamående, så skriver vi ut medicin. Eller kanske man inte ens träffar läkaren utan barnmorskan bara säger att det finns ett recept.

Eller vi skriver ut det. Om man är lite sjuk i botten liksom, då är det olika planeringar för graviditeterna. Och sen under förlossningen så är vi inblandade så fort det händer någonting liksom, alltså akutljuden.

Om det är blödar eller om barnet har nått sig, eller om fostret inte trivs fram som det ska. Eller om man behöver kejsarsnittas, liksom. Allting som avviker från det normala, då är vi involverade.

Men när man har en helt normal graviditet, då kan man ju gå rätt igenom utan att träffa en läkare. Mm. Då blir det den här smått traumatiska grejen när man ska skrivas ut av en barnläkare och så ska de hålla på och vicka på höfterna och ha sig och sådär.

Och då kommer man, jag kommer ihåg det här från mitt första barn och jag var så här helt livrädd för du vet nacken och allting sådant här man ska hålla i. Så kommer de där och bara svabba runt med barnet och lyfter dem lite hur som havre och så tänker man så här, vad är det här för jävla lirare? Men det var ganska nyttigt för då inser man att de klarar en del, de här små liven också.

Ja, men när kom du in på att börja forska inom det här också då? Hur blev du intresserad för det? Jo, men jag blev ju inlurad av min morfar såklart. Nej, men han forskade, det är hans hypotes, alltså han var, eller min forskargrupps stora hypotes är ju att träning kan hjälpa mot värmevallningar och svettningar i klimakteriet.

Och min morfar formulerade den hypotesen på 90-talet och började göra den här forskningen och har drivit en forskargrupp som har jobbat med detta i många år. Och när jag precis skulle börja läkarutbildningen så började han lura in mig då och berätta. Så att jag fick, de skulle börja med en ny studie och det var massor av enkäter som behövde liksom föras över från papper, pappersform till in i ett datasystem.

Stimulerande. Så det hade någonting att göra där vid den där läkarutbildningen. Ja, så det gjorde jag på mitt sommarlov och sen under de första terminerna på läkarutbildningen.

Och sen så i och med det så fick jag ju liksom lite kontakt med forskargruppen och började vara med på möten och så blev jag liksom lite mer och mer intresserad. Och till slut så fick jag ju liksom min egen forskningsplan och mitt eget forskningsprojekt och blev doktorand och sådär. Och då är det det arbetet du har fortsatt med då?

Mm, precis. Kan du beskriva liksom vad det är som du och ni har gjort då? Ja, alltså jag ska ju disputera 13 november och jag har fyra delarbeten i det projektet.

Och det grundar sig på två olika studier. Och det ena är en randomiserad kontrollerad studie där vi framförallt har kollat på då om styrketräning kan hjälpa mot vallningar och svettningar i klimakteriet. Det är liksom huvudhypotesen.

I klimakteriet där, hur definierar man det? För jag tycker det är starkare med svenska orden än med engelska. Men liksom, är det någon som precis kommit in i det eller är det de som liksom vattar tag?

Symptomen brukar väl vara lite enklare efter några år och sådär. Hur? Precis, det där är förvånansvärt svår fråga. Men alltså, nej men så här kan man väl säga att den allra sista menstruationen kallar vi ju för menopaus.

Det är liksom den sista mensen helt enkelt. Och den vet man ju inte när man har förrän det har gått ett tag. Och då säger vi att när det har gått ett helt år från den sista mensen och man är i liksom ungefär rätt ålder och sådär.

Då har man haft menopaus och då har man haft sin sista mens. Sen finns det ju liksom en period på flera år som omger den sista mensen där det händer massa saker i kroppen liksom. Äggen tar slut och ägglossningarna börjar bli lite glesare och glesare.

Man får ofta blödningsrubbningar och sen så slutar man ju menstruera. Och sen är ju det andra stora är ju att många får besvär av vallningar och svettningar. Och det kan ju börja ganska många år före menopaus och pågå ganska många år efter.

Men den perioden som man har allra mest är ju precis ett år efter menopaus. Och de varar i snitt i sju år. Så det är ju hela den här perioden där de här sakerna händer kallas för klimakteriet.

Men det går ju liksom inte att säga på något exakt liksom vilken sekund man går in i vilket klimakteriet och när man går ur det. Lite som puberteten då, att det är en långluddig period. Där saker händer och hormoner händer.

Det löter vet när man är mitt i det svåra, men när man vet när det börjar och slutar så blir det lite luddigare. Men när ni tog deltagare där då, var det liksom, var det ett år efter sista och så något år framåt? Någon sånt som ni hade som kriterier då?

Eller? Man var tvungen att vara postmenopausal och man var tvungen att ha tillräckligt mycket vallningar och svettningar. Alltså rätt mycket besvär. Och så var man tvungen att träna rätt så lite.

Men bara, nu ska du få lära mig massa saker här. Bara repa lite inför disputationen här för du ska kunna det här nu tänker jag. Om inte annat för att du är läkare inom området.

Men vad är det liksom som händer i kroppen då? För det här är ju, alltså såhär, jag som bara är en random snubbe har ju liksom ingen koll på det förutom att jag förstår ju att det sker hormonskiftningar och äggen tar slut och så vidare. Men vad är det lite mer exakt som händer om man tänker på det här med hormonellt och hur det påverkar metabolismen?

Och vad är det som orsakar de här vallningarna och svettningarna och så? Alltså när man föds så har man ju jättemånga, eller när man bildas kan man säga Om det har andra målordgan som gör att det blir kaos på andra ställen. Ja, precis.

Alltså menscykeln styrs ju uppifrån hjärnan från något som heter cande-neuron i hypotalamus som sen skickar signaler till gnr-honeuron som också ligger i hypotalamus och som i sin tur skickar signaler till hypofysen som är som en liten körtel bakom näsan. Och de skickar i sin tur hormoner ner till äggstockarna. Så det är så som menscykeln styrs.

Men när man... Litegrabbarnas, fast det är testosteron och spermier istället. Ja, det är precis samma ju. Jag ska bara flika in här att det märks att du ligger bra till inför disputationen för det märks när någon kan någonting väldigt väl så kan de förklara för Nu pekar jag på mig själv här, en okunnig person på ett begripligt sätt.

Hade vi bett dig att rita upp det hon precis drog vill jag så tror jag att det hade blivit... Man kan rita det där uppe i hjärnan med hypofysen och hypotalamus med pilar och så. Man ritar ett huvud och så säger man hjärnan så gör man en pil ner mellan hjärnan och så säger man att där kommer det en hormonell signal.

Det är en pil neråt i näsan hörde jag där, så det är absolut. Man ska prata specifika neuron och var i hypotalamus och det blir krångligt. Godisneuron, jag är med på Bicep.

Ja, men det är svårt alltså. Men i alla fall så råkade det bara vara så att de här candy-neuronen har en koppling till värmeregleringscentra. Och det fattar jag inte exakt varför de har det, det är ju ganska konstigt liksom.

Evolutionen är inte vettig, alltså du vet, så fort man hittar... Jag tror att det är att de bara ligger nära faktiskt. Värmeregleringen ligger ju också i hypotalamus.

Man har väl inte riktigt behövt evolvera bort det där eftersom det spelar ingen roll när man väl har slut på äggen, då är man ju slut som artist ur evolutionens synpunkt liksom. Ja, precis. Jag har lärt mig från en kompis som är veterinär att många djur menstruerar tills de dör.

Så de har inte så mycket klimakterie. Ja, men i alla fall så när man passerar sin sista mens så växer de här candy-neuronen till och blir liksom överaktiva. Och då verkar det som att man blir mer värmekänslig.

Så det finns inget metabolt där då, så att man börjar att förbränna massa kalorier på det viset, att man blir varm, utan det är en synaptisk felkoppling liksom. Ja, nej, det har inte med kalorier eller så att göra, utan ja, precis, det är den här felkopplingen som gör att de här neuronerna blir överaktiva och då blir man extra känslig för värme. Så det kan faktiskt hända män också om de får riktigt testosteronbrist.

Ser du Wille, vi kan också få, vad kallar du det, svallningar. Svallningar, ja. Precis, vi får det om vi får testosteronbrist, men det är ju inte ovanligt hos gubbar.

Det har väl alla nu för tiden. Jo, jo, eller det är inte att alla har låga nivåer, men får man riktig brist så får man också, eller man måste få ett vanligt symptom, svallningar. Jo, men alltså om man, nej men om män som får behandling mot sån här testosteronnedreglerande behandling mot prostatacancer, det är lika stor andel av de patienterna som får svallningar som kvinnor i klimakteriet.

Så det är faktiskt också män drabbas av detta. Ja, vi är också felkonstruerade. Eller fel, ja, inte perfekt konstruerade, ska man uttrycka det istället. Men då har jag lite bättre koll på den här biten, men då undrar jag lite, vad kommer den här hypotesen om träning in i bilden då?

Var det bara någon sorts klinisk observation, eller fanns det någon fysiologisk bas bakom det? Nej, men jo, alltså min morfar höll på och läsa massa om detta liksom, och varför man får vallningar och så. Och det man också vet är ju att endorfiner kan påverka candineuron.

Alltså kan påverka, vad heter det, hormonaxeln liksom. Till exempel träningsamenorré, alltså folk som får ingen menstruation av att ha tränat för hårt. Det tror man beror på att de har så himla hög endorfinpåslag av träningen.

Så att det stänger ner de här candineuronerna så att man inte får sin hormoncykel som man ska. Man har testat att ge dem som har ingen mens på grund av för mycket träning, man har testat att ge dem såna här opioidhämmare och då får de tillbaka sin mens. Ja, precis.

Då får de tillbaka sin mens. Men det här är då de som inte har det på grund av energi- och brist då? Alltså jag tror att det här var konditionsidrottare. Så det var väl, de låg ju säkert lite lågt i, ja.

Det brukar ju vara combo oftast, när det är bära. Men så det är därifrån det kommer då? Att man tänker att det skulle kunna påverka det? Ja, det var nog därifrån som man tänkte det liksom.

Hur kommer det sig att, för du sa att han började jobba med det här på 90-talet, hur kommer det sig att det är du som ska bevisa det nu? 30 år senare. Moffa gillar att komma på idéer, han gillar att ta tag i dem.

Han började när Moses var föddes. Hur gammal är du nu? 26, 27, 28? Ja, 27. Han började när du föddes, det var då han kom på hypotesen, så började han liksom redan där.

Det är skitkul att vara gynekolog. En långsiktig plan. Ja, jäklar. Det var värsta Truman Show det här. Nej, förlåt, vi tar riktiga förklaringar. Nej, men det tar ju så här lång tid med forskning.

Och det är en handstudie från första början. Men det började ju med att de tittade i min mormors gymnastikförening för första gången. Så hade de någon grupp med lite tanter.

Nej, man får inte säga tanter, men kvinnor i medelåldern då. Och så frågade de bara dem. Alltså så här enkelt studie liksom, en enkät. Fråga hur mycket vallningar har ni?

Och sen så slumpade de ut en motsvarande befolkning i Linköping och frågade dem hur mycket vallningar har ni? Och då så såg man, alltså det här är den första epidemiologiska studien där man då ser att de som tränar har färre vallningar än de som inte tränar. Och sen så har de ju gjort massor av studier på detta liksom genom åren som har varit mer eller mindre lyckade liksom.

Men sen så ville ju min morfar till slut liksom göra den här studien för att försöka visa då att styrketräning hjälper mot vallningar och svettningar. Och då fick han liksom medel till det när det nu var de började, typ 2013 eller någonting sånt. Så då gjorde han den.

Så han var ju absolut med i den fortfarande liksom. Och den då menar du är en randomiserad kontrollerad studie istället för att man bara frågar folk liksom. Ja, precis, exakt.

Den som jag pratade om innan ju. Innan jag avbröt dig, ja precis. Du ska få återgå till den. Jo, men jag måste säga en sak till också. Och det är att östrogen har ju absolut andra effekter i kroppen också.

Det är ju inte bara det här liksom, utan sen fortsätter ju östrogennivåerna att sjunka och bli riktigt låga liksom när man har passerat menopaus med några år. Då ligger de ju stabilt jättelågt sen genom hela livet. Och då får man ju liksom torra slemhinnor i underlivet.

Man får ökad risk för urinvägsinfektion. Det kan bidra till lite sådär inkontinensbesvär och sådana saker. Och sen så går ju benmassan ner lite fortare liksom på grund av detta och bidrar ändå till att äldre kvinnor blir bensköra.

Och sen så verkar det som att risken för hjärtkärlsjukdom ökar också lite granna med menopaus. Så det har ju också metabola effekter, även om just... Det är inte kopplat till det här som vi pratar om här direkt, de här svallningarna.

Nej, precis. Exakt. Men det har ju jättemycket metabola effekter i klimakteriet. Men fortsätt där om din RCT. Vad var det ni gjorde där? Vi slumpade då folk till styrketräning tre gånger i veckan eller till ingenting.

Alltså till att fortsätta leva som vanligt. Så den är ju liksom helt oblindad, såklart Och då fick vi se på lårmusklerna att de växte när man mätte de där volymmåtten. Och intrabdominalt fett minskade.

Jaha, så utan att det var någon kost eller annan motion då? Det var ingen kostförändring. Och de ändrade sig inte i kroppsvikt. Men de fick en lite bättre fettfördelning.

Ja, och sen om de ökade i muskler så måste de ju ha tappat en del också. Ja, precis. Det tänkte jag inte på. Jo, som strivt var såklart. Ja, nej men ballt. Ja, men de ändrade då sin kroppssammansättning lite grann.

Ja, men precis. Hur gick det med svallningarna då? Jo, de fick hälften så mycket svallningar. Oj, det är ändå ganska mycket. Mm, det är mycket. Men vad innebär det då?

Nu återigen så vet inte jag någonting. Är det så här någonting man känner av varje dag? Är det kopplat till morgonen eller kvällen? Vad innebär att man får hälften så mycket helt enkelt?

Jo, man i den här studien så var man tvungen att ha mycket svallningar. Så alla hade ju flera besvär flera gånger per dygn. Alltså, vad var det i snitt kanske? Eller jag tror de var tvungna att ha minst i snitt fem svallningar per dag eller någonting sånt.

Jag minns inte vad vi hade exakt för kriterier, men... Vad är exakt en svallning? Ja, då blir man plötsligt, utan förvarning så blir man plötsligt varm över bröstet, armarna, halsen och ansiktet.

Och det kan komma med eller utan svettning. Just det, så det här är någonting som om man sitter i ett möte så blir det jobbigt att fortsätta prata. Och då kanske man behöver gå ut därifrån för att det blir så jobbigt.

Så kan det vara. Och den andra delen är att man kan vakna på natten och vara svettig. Så det är det vi kallar för nattliga svettningar. Vi brukar gradera de här i om det är lätta besvär, måttliga eller svåra.

Och lätta besvär, då är det bara att man känner av det, men man blir inte så besvärad av det. Och måttliga, då är det att man besväras av det. Man mår inte riktigt bra när man får den här vallningen.

Den var i några minuter. Och svåra besvär, då är det så pass jobbigt att man måste avbryta det som man håller på med. Antingen måste man klä av sig eller öppna ett fönster eller gå ut.

Eller om man vaknar på natten så är det också svåra besvär. Ja, är man varm eller är det bara en känsla? Nej, man är inte på varm. Det som man känner av är att kroppen...

Man kan säga att kroppen får en termoneutral zon. Så kroppen håller ungefär 37 grader i kroppstemperatur hela tiden. Även fast omgivningen ändrar sig. Man promenerar eller man vilar, man är i ett lite kallare rum eller ett varmare rum.

Och det sköter kroppen genom att göra små justeringar av blodflödet. Omfördela blodflödet så att det går lite mer ut i kroppen, närmare muskler och hud. Då förlorar man lite värme eller så kan den dra ihop kärlen så att man inte avger så mycket värme.

Och då blir man lite, då sparar man lite värme. Kalla fingrar på vintern har väl alla varit med om? Ja, precis. Men de här små förändringarna, de känner ju inte vi av.

Men om man blir väldigt varm, alltså om man typ sitter i en bastu eller någonting, då måste ju kroppen ta till mer kraftfulla verktyg med mycket perifer vasodilation, alltså vidgning av ytliga kärl i huden, så att man blir rörd ju om man sitter i en bastu och man börjar svettas. Det är ju ganska kraftfulla instrument som kroppen har att ta till. Och om man har vallningar och svettningar i klimakteriet, då är den här termoneutrala zonen mycket smalare än hos en normal person.

Så att även fast kroppen egentligen har ungefär 37 graders kroppstemperatur, så drar den igång sådana här kraftfulla värmeavgivningsmekanismer ändå. Så man har rätt kroppstemperatur, men för att man får den här vasodilationen i överkroppen och svettningen så känner man sig varm. Ja, precis.

I praktiken så spelar det ingen roll, jag bara är nyfiken på om det faktiskt var någonting där. Men då hjälper det egentligen inte om man blir avkyld förutom att det hjälper själva känslan. Så det stoppar inte det som pågår.

Jo, det gör det ju. Vallningar kan ju komma helt oprovocerat, men ofta så triggas den ju av att man blir lite, lite varm. Eller man har varit utomhus och så går man in, eller man rör sig lite grann, eller man blir stressad kan ju också, eller orolig eller så, kan ju också trigga igång sådana här vallningar.

Okej, men alltså en halvering av symtomen, var det besvärsgraden då eller var det incidensen? Eller hur ofta man får det? Det var antalet måttliga till svåra besvär.

Okej, det är ändå en betydande skillnad får man säga. Mm, absolut. Det tyckte vi också. Sen är det ju bara ett problem, och det är ju att när man gör läkemedelsstudier på detta så ser man en stor placeboeffekt.

Okej. På 50 procent. Men som i att de inte tolkar det här som svallningar, eller är det att man faktiskt får färre sådana, eller på vilket sätt är det en placeboeffekt?

Det är svårt att säga förstås, det är ingen som tittar på dem ifall de blir röda i ansiktet. Alltså, om man tittar, man har ju tittat på självrapporterade vallningar jämfört med fysiskt uppmätta vallningar. För det kan man ju mäta genom att ha en liten mätare på huden på bröstet.

Och då kan man mäta att konduktansen ökar för att man får mer svett, och temperaturen precis på hudytan ökar också. Så man kan ju mäta vallningar och svettningar, det gjorde inte vi i vår studie, utan vi hade självrapporterade. Men det brukar stämma hyfsat bra överens.

Men alltså, placeboeffekts har vi ju på väldigt många olika fenomen. Men jag bara tänker så här, den placeboeffekten som man ser då, då är det liksom att man får de här vallningarna, men man rapporterar dem inte för att man typ tänker att det där var inte en sån, eller man känner inte av det på något sätt på grund av... Alltså om man slumpar till östrogenbehandling, eller man har en grupp och så mäter man hur många vallningar har ni.

Och sen så delar man den i två och slumpar till östrogenbehandling eller till sockerpiller. Och så vet ingen om de får de sockerpiller eller får de östrogen. Men de som får östrogen, som minskar vallningarna med 90 procent, de försvinner nästan helt.

Det är inte mycket kvar alls. Och bland de som får sockerpiller så går antalet vallningar ner med ungefär 50 procent. Okej. Ja, det är spännande det där. Jag funderar lite kring träning också, om det kan vara just lite som vi vill vara inne på, att man upplever det lite mindre besvärande, ungefär som träning och ångest.

Att det här med att du blir lite svettig, att du blir lite varm, att pulsen går upp. Man kan ju tolka det som att man håller på att få ångest eller panikattacken. Eller så tolkar man det som att det där är normalt när jag tränar, det här är inget farligt.

Att träningen också skulle kunna ha någon sån grej där. Men det har man ju inte med när man har placebo i läkemedelsstudierna som du nämnde där. Men ska ni få till någon placebo-träningsgrupp?

Jag tänker att det här, du pratar ju ändå alltså, och hypotesen är att det var endorfinerna, så det borde man ju kunna stimulera till olika mängd. Alltså låt någon sitta på en motionscykel, titta på en vit vägg i 35 minuter och så någon annan slänger du in i ett grupppass och så kör du bara mello-låtar. Och så har du den där hurtiga gruppledaren och ett gäng tillsammans som träffas två gånger i veckan.

Det borde ju ge, i alla fall för de flesta människor, det är ju alltid den här eremiten som gillar väggen. Jag tänkte säga att vi måste matcha liksom. Jag hade föredragit väggen alla gånger.

Om vi har 100 personer i varje grupp så Och försöka komma lite närmare liksom, hur är det med den här hypotesen liksom? Och då såg vi att nivåerna av LH, som är då ett av hormonerna som kommer från den här körteln som ligger bakom näsan, sjönk med träningen. Och då tror vi att det kan vara som ett litet tecken på att träningen ändå hade någon effekt på de här karninneuronerna.

Så det är de mina arbeten. Vad är det, luteniserande hormon eller något liknande? Ja, precis. Vad är det? Det är ju aktivt under menscykeln, så mycket vet jag. Vad är det det gör för någonting, vad är syftet?

Ja, men den bidrar ju dels till att man får ägglossning och till produktion av gulkroppshormon. Men det skulle kunna vara något tecken på att karninneuroner blir påverkade i det här fallet? Nu säger jag karnin som godis.

Ja, precis. Det stavas K-N-D-I och är en förkortning för kisspeptin, dynorfin, neuropeptin. Jag hörde det där första ordet och det här kommer mina barn älska. Att det finns någonting i huvudet som kallas för godisneuroner som heter någonting med kiss.

Det är jättebra alltså. Det här är fantastiskt. Okej, ja, men vad var det jag tänkte på? Jo, det här är ju ett ämne som är väldigt hett överlag just nu, det här med träning och klimakteriet.

Är det så att du är neringd nu? Du hinner inte jobba för att du måste svara på mediers frågor om det här? Ni först. Nej, men jag får inte jättemycket frågor, men det är ju ändå hyfsat mycket i gruppen.

Det är några i min grupp som har varit ute i media och sådär. Absolut. Hur ser du själv på det då? För det här är ju ett om... Jag läste en av, ni skrev någon sån här typ debattinlägg att ni argumenterar för att mer forskning krävs.

Partimålet, där är ni som söker pengarna liksom. Anna-Kristina, som med huvudet, jobbar hon med dig också? För hon är ju en gammal, jag får säga, kollega, kursare.

Men det är ju handikappidrott mest hon sysslar med. Och det är ju väldigt duktiga sådana har jag förstått. Alltså ungdomselitgrejerna. Staffan i Helsingborg hade också, titta det är här, det är bara här nereifrån, det är vi som driver.

Ja, men jag tänker på min fråga var, hur ser du på den här diskussionen då? För jag upplever ju det som att ni skriver det också, att det är mycket i sociala medier nu och sådär, väldigt mycket misinformation. Jag upplever ju det som att det är inte moa-typer av människor som är ute och uttalar sig, utan det är folk som kanske inte kan lika mycket om karninhormon och liknande.

Nej men det är ju väldigt hett med klimakteriet i allmänhet liksom. Och det är ju mycket bra information, men också mycket misinformation. Och folk som försöker lite faktiskt kapitalisera på den här vågen liksom.

Och det är ju många som säljer kosttillskott, eller liksom träningsprogram eller sådana saker som ska vara anpassade efter klimakteriet liksom. Och de här sakerna har ju oftast ingen större överhuvudtaget liksom. Nej, och alltså mycket så här skrämselpropaganda också kring det här med träning och klimakteriet.

Alltså ni är ju så pass modiga ändå att ni utsätter de här stackars sköra kvinnorna för styrketräning liksom. Och det är ju någonting som många skulle kunna ha åsikter om. Hur ni gör det och vad ni gör för någonting och att ni gör det överhuvudtaget liksom.

Men den typen av grejer tycker jag man ser att det skrämmer folk liksom, att man inte ska göra vissa saker och så vidare. Ja, men jättemycket sånt. Och det finns ju, det har vi ju skrivit där i vår artikel också, det finns ju ingenting som talar för att man skulle ha liksom en ökad skaderisk i klimakteriet eller att man skulle liksom påverka kroppen på något negativt sätt med vissa särskilda övningar eller genom att träna med visst träningsprogram eller någonting sånt liksom.

Utan jag menar, om man har ett sätt som man tycker om att träna på och sen så kommer man i klimakteriet så finns det liksom i princip inga skäl att ändra på det liksom. Utan jag menar, all träning är ju i princip tillåten. Ja, det här är ju bara myter liksom.

Ja, för det var inget så här jättesuperspecial som ni hittade på när det gällde träning i den här, utan det var väl någonting som man skulle ge till vem som helst som skulle börja träna. Väldigt enkla men effektiva övningar. Ja, precis.

Nej, men nu försöker vi ju titta också på, nu har vi ju börjat med en ny studie och vi försöker jämföra, vi har en grupp som styrketränar och en grupp som kör spinning och en kontrollgrupp som inte gör någonting. Så det ska vi också titta på och försöka svara på den frågan, men kan man lika gärna konditionsträna? För det är många som undrar.

Men jag menar, annars så har ju jag egentligen ganska så lite svar på hur man ska träna i klimakteriet. Eller jag menar, jag kan ju ge råd om det såklart liksom. Ja, det blir bara ryck.

Armövningar och ryck. Kins. Så demonstrerar du tio stycken och så säger du, så här gör man. Så gör du också tio. En på trettio som klarar det här omkring. Nej, men jag menar, man måste ju fråga sig, precis som alla personer, så får man ju fråga sig vad man har för mål med sin träning liksom.

Alltså varför vill du träna liksom? Och är det så att man vill få mindre vallningar och svettningar och att det är skälet till att man börjar träna? Då så skulle jag rekommendera styrketräning, enligt ungefär det här upplägget som vi har gjort.

För det är ju ändå en av de mest välgjorda studierna som är gjord på detta med en av de mest lovande resultaten liksom. Så då är det självklart det som jag skulle rekommendera. Men sen så har jag ju svårt att svara på några frågor liksom.

Ja, men om man istället gör ett sådant träningsprogram eller man gör ett sådant träningsprogram. Ja, för de studierna är ju liksom inte gjorda liksom. Du skulle inte ändå liksom köra lite kring, alltså det kan ju vara att styrketräning funkar och så fungerar det någon annan väg än hypotesen där.

Men om man också vill tro på hypotesen så kan man ju på något vis bygga lite utifrån det. Vi pratar ju ganska mycket om det här med skadeförebyggande träning. Där ett problem är då att, eller i praktiken har visat sig varit ett problem, det är att lag slutar göra det.

Eller idrottare slutar göra det för att det är ju övningarna man har gjort i studien och studierna varar en säsong, en halv säsong. Och redan då börjar det bli lite långtråkigt. Ska du göra det där från att du är tolv till du är 32 då kanske, då blir det ju extremt tråkigt.

Och då på något vis, det som händer i praktiken är att man slutar ju med den exakta övningen som användes i studien som visade att det funkar skadeförebyggande. Och så försöker man nästan backa något vis, okej, men vad tror jag är principen bakom eller förklaringen bakom till att det här fungerar? Och så gör man en övning som man tror egentligen uppnår samma sak.

Nu vet jag inte vad det var för övning, men säg att det var benpress i den här studien då. Och så tänker man, ja men då borde ju liksom ett utfallssteg funka och det kanske funkar med någon form av wallball som man gillar att köra crossfit-grejen och sånt där. Det vore ju väldigt kul om benpress funkade, men utfallssteg funkar inte.

Nej, nej, men det är det som är... Men om hypotesen här då är lite mer endorfinerna så kanske man ska säga, okej, men lite mer luta åt vad känner du liksom gör dig lite glad och uppiggad under tiden liksom. Då du kan känna den här liksom wow, eller high-fajva med någon under tiden.

Crossfit är ju bra på det där alltså, man säger just det här med att man... Man ringer den där klockan liksom. Ja, om man gillar det här liksom, så får man fyra Men alltså nu är det ju mycket fokus på avhandlingen och disputationen och sådär.

Men nu tänker jag ju att jag har gått forskarutbildningen för att bli forskare. Så det är klart att jag måste utnyttja det. Det är mycket jobb alltså. Det är dumt tycker jag att bara lägga den på hyllan liksom.

Utan jag tänker att jag ska fortsätta. Nu är jag lite insyltad i detta liksom så jag vill såklart vara med och göra den här konditionsträningsstudien jämfört med styrkträning. Men sen så kommer jag också på något sätt lite bryta mig loss från sin grupp och försöka ha lite egen forskning också och kanske komma in på nya områden och så.

Ja, jag tänker att jag förstår ju att du är väldigt intresserad av träning och den biten. Men jag tänker att du också som läkare sitter på en kompetens som en fysioterapeut inte har eller liksom inte kan ha med läkemedelsbehandling och så. Det var en grej jag tänkte på där när du pratade om östrogenbehandling i den studien på konditionsträning som redan var gjord.

Är det någonting sånt som du liksom, för det första då, hur ser det ut med östrogenbehandling? Alltså är det liksom en standardbehandling för svallningar i dagsläget och hur många är det som liksom får det? Och sen är det någonting som du skulle kunna tänka dig att forska vidare på när det gäller det?

Alltså det är ju förstahandsbehandling, absolut. Och jag svider ut jättemycket östrogen. Eller jättemycket MHT som det heter då, alltså hormonbehandling i klimakteriet.

Det är östrogen, men oftast så behöver man ju också ett gulkroppshormon i det. Så det är ju super, superbra behandling och det rekommenderar jag ju till de allra flesta som har stora besvär liksom. Och det är ju superbra liksom.

Sen är det ju vissa som inte kan ha hormonbehandling av olika skäl. Till exempel om man har haft bröstcancer innan så kan man inte få hormonbehandling. Så det är ju så.

Alltså östrogenbehandling, det är ju liksom, det är ändå en gammal metod liksom. Sen tittar vi ju lite på så här, ger kärlisk och sådana saker och kopplat till hormonbehandling och de delarna. Men jag menar att hormonbehandling fungerar mot vallningar och svettningar, det vet vi ju.

Sen det som är lite nytt är ju att det kommer ett nytt typ av östrogen som kanske ger lite lägre risk för blodpropp jämfört med de som vi använder nu. Och sen så kommer det ju lite mer vilken typ av gulkroppshormon som man kombinerar med. Och nu började ju komma lite, eller en del studier kring det här med naturligt progesteron istället för de syntetiska varianterna som vi generellt använder.

Vad innebär det naturligt? Alltså vi har ju produktion av progesteron från äggstockarna under menscykeln som vi har pratat om. Och när vi behandlar det med p-piller eller MHT så använder vi syntetiska varianter som liknar progesteron väldigt mycket och har liknande effekter.

Men de är inte exakt samma som progesteron. Men nu har det kommit en som är exakt samma som det naturliga progesteronet. Men ändå, alltså syntetiserat, så det är inte så att man har extraktat någon buff och liksom tänkt...

Nej, det är också producerat i labb också. Bioidentiskt. Jag tyckte det lät så roligt att säga naturligt. Nej, men bioidentiskt progesteron egentligen. Men jag brukar inte använda det så mycket.

Men det är ju en grej också med det där. Men jag är också intresserad faktiskt av de här... För det har kommit ett nytt läkemedel mot vallningar och svettningar som heter Viosa.

Eller det finns lite andra varianter också, men det är den som finns i Sverige nu i alla fall. Och den verkar direkt på candy-nevronen. Så det är också lite skojigt.

Den är lite sämre än östrogen, men ungefär lika bra som träning. Så en sak som vi faktiskt har haft lite lösa konversationer med läkemedelsbolaget med. Och kanske om vi skulle göra träning plus Viosa och se om det kunde bli ungefär lika bra som östrogen.

Men det är någon form av, nu slänger jag mig med en term här, neuroleptika. Alltså det är någonting som funkar på... Nej, inte neuroleptika. Det är ju en substans som verkar i hjärnan.

Men neuroleptika är ju något som vi använder för att behandla psykosjukdomar, så typ schizofreni och sånt. Så det är inte det. Nej, jag tänkte bara någonting som att jag bara antog att det var något som man använde för att dämpa hjärnaktivitet på något sätt.

Jo, precis. Det är en neurokemi-3-receptorantagonist. De heter elinsinantant eller fesolinantant. Så de slutar på tant. Det är så en läkare som slutar prata så här.

Alltså slutar använda de orden på två år. Kan man använda dem sådär eller som du gjorde det just nu? För för mig är det liksom, jag kan ju sitta och läsa någonting och så får jag in det i huvudet och så förstår jag det jag läser resten av texten.

Men sen två veckor senare så vet jag inte om det ska vara antagonist, synergist eller... Liksom då blandar jag ihop alla. Jag har svårt fortfarande med GLP1-analogerna, att jag ibland kallar dem liksom antagonister och grejer.

Vet du, är det liksom bara att du har det så fast så det sitter där? Nej, det är jätte... Du ska inte kunna svara på frågan, men... Det är lurigt så här, man aktiverar något för att hämma något.

Vad är det då? Jo, det är ju mitt nördområde. Men man blir ju också lite van med att hantera läkemedelsnamn, liksom. För det är ju hela tiden. Ja, det är klurigt.

Men det finns en del att jobba på här inom det här området och samtidigt så fortsätter det ju då att skära i folk och gräva i dem och ha det rent kliniskt också då. Så du har framtiden utstakad för dig. Men du måste väl ändå ha så här, med tanke på att du alltid, så fort du börjar med någonting, sätter mål om att bli typ bäst i världen.

Du måste väl sitta med någon mål nu då, liksom, klart för dig. Jag antar jag. Nej, alltså... Jag blir ju aldrig bäst i världen, jag blir ju bara... Okej, liksom.

Nej, men du siktar ju mot stjärnorna ändå och faller i träden eller vad man säger. Nej, men nu vill jag ju bli disputerad först och främst. Och sen vill jag ju bli en duktig gynekolog.

Och så får vi se lite, faktiskt. Nu har jag precis börjat, liksom. Jag började ju min specialistläkarutbildning för sex veckor sedan. Så jag menar, jag måste ju uppdatera mig lite först.

Ja, jag tänkte säga, jag vet inte om jag ska säga att det märks eller det märks inte. För det verkar som att du sitter med saker vid fingertopparna verkligen. Det kanske är så i början, att man är så här på helspänn hela tiden.

Och måste kunna allting och sen efter ett tag så bara slappnar man av. Vi kan ju berätta till lyssnarna att vi bokade detta tre timmar innan vi började spela in. Så när det är förberett på att du skulle vilja ha med dig någon gång.

Men det var väldigt kort varsel. Men det var inte så att vänligen läs på om de här nya läkemedlen som kommer. Jag har ju varit intresserad av klimakteriet sedan jag var 18.

Man får ett försprång om man blir intresserad när man är 18. Men nu får man börja göra trixen när du är 40. Jag var på konferens för ett år sedan ungefär. Och då var det ju mycket gynekologer där.

Men jag var lite yngre än medelåldern. Och då var det någon som frågade mig, hur går det egentligen? Att hänga med nu, för det var bara om klimakteriet. Det var en konferens som var bara om klimakteriet.

Hur går det för dig att hänga med? Och då blir det... Jag ska prata härnäst. Hallå, jag har hållit på med klimakteriet i tio år. Ja, men det är bra. Det känns som att vi absolut får anledning att återkomma till det.

Kanske med lite längre varsel då. Det känns schysst. Men vad oerhört kul att prata med dig. Och är det så att du känner att du har någonting som du vill berätta för andra så är du jättevälkommen åter.

Det var verkligen