Bokklubben: Om att sluta övertänka, vara sig själv och njuta mer av livet!

Hej på er, välkomna tillbaka till podden. Jag sitter just nu i ett hotellrum i Paris. Jag är här på ett roligt jobb jag ska göra imorgon. Hade kvällen för mig själv i Paris, var och käkade middag själv, strosade runt och nu sitter jag här på hotellet och tänkte att jag passar på att spela in det här avsnittet som jag ville spela in ett tag nu.

Men alltså livet med barn, semester med barn ska jag säga. Då är det svårt att få till någonting, framförallt en lugn tyst stund till att podda. Så jag tar den här kvällen till att göra det helt enkelt.

Och vi ska prata om boken vi har läst i min bokklubb, The Relaxed Woman. Jag har ju pratat om den i tidigare avsnitt där jag gick igenom sju anledningar till varför det är svårt för oss kvinnor att slappna av och vad vi kan göra åt det. Och det var ju en lista från inre boken och nu tänkte jag prata lite mer generellt om hela boken och liksom jag har läst ut den, ni är många som har läst ut den, mina tankar och idéer kring den och vad jag tar med mig, hur den har påverkat mig.

Jag kan säga att den här boken var precis det jag behövde läsa den här sommaren, även om jag liksom känt mig långt ifrån en relaxed kvinna. Alltså mina barn har haft någon form av peak i trots och ja, men det har varit riktigt utmanande. Vi har haft en lång sommar, det är den nionde veckan med barnen hemma och det har liksom såklart haft så mycket mysiga stunder, det har varit helt fantastiskt att kunna ha så här långledigt med barnen.

Det är ju för att vi båda är egna företagare och vi kan styra på vårt egna schema men också för att vi nu kör en lite annorlunda höst. Just nu hyr vi ett hus på Mallis där vi kör lite vardag ifrån. Så det är liksom, då blev den ännu längre sommar.

Så det känns väldigt spännande, mycket nytt och som sagt vi har haft en så mysig sommar på så många sätt, men också livet som mamma till två små barn som är fyra och snart sex. Det är mycket trots, det är mycket bråk och även om det är mycket lek såklart, men det är bara, det känns skönt att säga det, att så här, det är utmanande, jag struglar och jag har varit långt ifrån en relaxed mother många gånger kan jag säga. Men jag har övat mycket på mitt tålamod och då har det varit så himla bra att komma tillbaka till den här boken och påminna mig om alla kloka saker hon delar, påminna mig själv om att så här, det är okej att tappa det, det är okej att känna frustration, men vad kan jag göra för att komma tillbaka?

Vad kan jag göra för att få in återhämtning? För det handlar ju verkligen inte om att ta, åh nu ska vi bli en avslappnad kvinna och göra allting perfekt och vara lugna hela tiden. Det är ju långt ifrån min natur.

Jag har väldigt mycket energi, gillar att göra saker, även om jag känner, alltså faktiskt hela det här året har jag känt mig trött på länge. Alltså tröttare än någonsin tror jag. Till och med, alltså jag kände mig tröttare när barnen var små när vi inte sov.

De sov ju så jäkla dåligt. Så då borde jag känt mig tröttare, men jag tror liksom nu är det en trötthet av att ha haft småbarn i snart sex år. Och även om vi sover bättre så är det liksom fullt upp och det är liksom andra utmaningar när barnen är större.

Och se i backspegeln att så här, driva eget, ha anställda, ha småbarn, det har varit väldigt energikrävande. Även om jag får jobba om det jag älskar så är det ju alltid ett ansvar över att driva ett företag. Betala lön, ha koll på folks föräldraledighet, semester.

Det är ju liksom mycket som ska fixas och donas. Och i slutändan är det jag som är ansvarig. Och jag har ju varit egenföretagare i väldigt många år och haft anställda i många år.

Och det är ju, jag älskar att få jobba med det jag gör, att få kunna ha mitt team, det är det roligaste jag vet. Men att ha det och småbarn och liksom känna liksom det här, ja men ansvaret, det har jag känt att jag har känt mig väldigt overwhelming det här året. På ett sätt som jag kände säkert så när barnen var små också, det är ju bara att man glömmer bort.

Men jag har känt mig trött på ett sätt som jag inte riktigt har gjort innan för att jag som sagt är så van att ha så mycket energi. Och då har det varit så himla värdefullt att ha den här boken som påminner mig om att så här, få in återhämtning, sänk kraven, varva ner, prioritera det som hjälper dig att komma ner i varv. Så att jag skulle säga att jag absolut känner mig bättre på att få in det nu och på att prioritera det och också kommunicera det.

Både till min man, till mina barn, att nej men nu kan inte mamma vara tillgänglig för att hämta, fixa, dona eller vad det nu än är. Du får gå och hämta dina tuschpennor själv eller vad det nu kan vara, utan mamma behöver lägga sig ner och bara vila lite. Och det känns också så viktigt för som hon skriver i början av boken att så här, få utav oss har växt upp med avkopplade, avslappnade, relaxed kvinnor.

Utan vi är vana vid att kvinnor fixar och donar och hela tiden är tillgängliga till att göra. Och det känns så himla viktigt att visa dem att nej men jag behöver min paus. Nu har mamma fixat massa grejer hela dagen eller morgonen, så nu behöver jag ta en liten paus.

Så det har jag verkligen övat på och blivit väldigt inspirerad av till den här, eller av den här boken. Och jag tar verkligen med mig så mycket av den här boken. Jag har liksom bättre förståelse för mig själv.

Jag tycker hon förklarar det så sjukt bra kring beteenden och hur olika situationer påverkar oss. Jag har fått nya verktyg och framförallt så känner jag att jag har fått ett stort skifte i mitt mindset. Jag känner att boken har skiftat mig från att, ja men vill jag söka mig efter återhämtning, avkoppling.

Och förut så kanske jag liksom tog det när jag verkligen behövde. Att så här, oh shit, jag är helt slut, jag måste lägga mig ner. Och nu försöker jag lite mer i förebyggande syfte få de här pauserna till att ladda.

Så att det blir på ett mer hållbart sätt så att jag liksom tänker på min energi som ett batteri. Att jag inte bara kan köra slut på det utan att se till att jag ligger på en bra nivå så gott jag kan. Och sen är det ju liksom upp and downs och allt det där.

Men jag har verkligen försökt att ta stunder till att chilla. Vi hade också gäster hemma hos oss i somras så då tog jag också en stund och gick iväg och mediterade mitt på dagen. För jag bara kände så här, oh, jag behöver liksom en liten break.

Jag var liksom överväldigad och det hade jag inte gjort för några år sedan. För det hade jag känt att nej, men det kan jag inte göra. Och nu känner jag så här, jo, men det kan jag.

Om vi ska ha folk som bor här hela helgen så behöver jag gå och ta min stund också. Så det har jag verkligen blivit inspirerad av att göra. Och det är ju det som är grejen att hitta de här, som hon också skriver om i boken.

Hitta de här små verktygen, de här små vanorna i vardagen som hjälper oss att ladda på och landa. Det behöver inte vara, som sagt, att lägga om hela livet, att ta Åh, nu ska jag bara vara lugn hela tiden. Det är verkligen inte det som är målet.

Och där är vi ju alla olika och har helt olika energinivåer. Det tycker jag är så himla viktigt att påminnas om. Alltså, vi kan läsa böcker, vi kan inspireras av andra, men vi måste ändå alltid gå tillbaka till oss själva.

Vad behöver jag? Hur fungerar min energi? Hur kan jag ta hand om mig på bästa sätt? Och det får vi också bättre förståelse för om vi saktar ner lite. För när vi bara kör på, på autopilot eller kör på med alla vanor som vi brukar ha och rutiner och inte reflekterar över så här, vänta, hur mår jag av det här egentligen?

Då är det ju väldigt svårt att veta vad vi behöver. Så genom att liksom börja sakta ner lite så får vi också då bättre förståelse för vad är det vi behöver. Och för mig som har varit i den här loopen som har gått väldigt fort och jag har varit väldigt prestationsstyrd, vilket

Vi kan ha liksom utvecklats som en följd av hur vi har liksom blivit uppväxta i samhället, hur vi ska vara och vad känns riktigt på riktigt för oss, liksom. Och på samma sätt som stress påverkar vårt nervsystem kan ju avkoppling reglera nervsystemet. Så det handlar inte om att nu har vi skapat den här, nu måste vi leva på på det här sättet utan vi kan ju liksom göra tvärtom och lära om oss.

Och det handlar ju som sagt också som jag sa inledningsvis att få in mer reglerande övningar i vardagen. Det kan vara att ha mindre skärmtid framförallt på morgonen och kvällen för det påverkar oss så mycket. Alla de här intrycken påverkar oss så mycket.

Någonting som hon pratar mycket om, var du väl konsumerar. Och det kände jag faktiskt i somras att jag hamnade i Truc Crime-träsket och det är så roligt för hon skrev verkligen det i boken att många kvinnor kollar Truc Crime och det är inte bra för nervsystemet. Och jag har aldrig riktigt kollat på det för jag blir väldigt påverkad av det jag ser.

Så för några år sedan så sa jag så här, nej jag kan inte se skräck, jag kan inte se för vidriga serier med typ män som mördar kvinnor. Så det går liksom inte för jag blir så påverkad. Men sen i somras så hamnade jag och min man i Truc Crime-träsket och såg på vår semester på kvällarna på några dagar tre olika Truc Crime-dokumentärer om vidriga grejer som är så fascinerande och man blir liksom helt fascinerad över människor kan vara så och man blir helt fängslad för de är uppbyggda på det sättet.

Men så kände jag så här i min morgonmeditation att dit mina tankar gick var ju på den här sjuka snubben som gjorde alla de här vidriga grejerna. Och då bara kände jag i min morgonmeditation att det här är inte bra för mitt nervsystem att ha de här historierna för nära till hands. Alltså det hjälper inte mig till att känna mig trygg, ha kopplad, komma ner i varv utan det snarare spär på liksom det här fight or flight.

Så det är någonting som jag verkligen vill rekommendera, att se över vad ni konsumerar. Alltså lyssna på poddar som får er att må bra istället för rättegångspoddar om vidriga fall. Jag kommer ihåg att vi stod och packade ordrar på Ula Moon i början.

Då bara vi så här, men vi ska lyssna på något annat, vi ska lyssna på rättegångspodden eller vad den hette. Och det var ett helt sjukt fall. Och Kristina efter ett tag bara, vi måste stänga av.

Och det vet jag, ibland kommer, fortfarande, det här är säkert tio år sedan, åtta år sedan, jag vet inte. Men det är fortfarande kan jag komma på den här vidriga storyn, vad den här kvinnan var med om. Och då kände jag så här, det här gynnar mig inte någonstans.

Så ett hett tips att verkligen reflektera över vad ni lyssnar på och sålla bort det som ni inte mår bra av. För vad får vi ut av det egentligen? Samma sak med att se för mycket reality där det är mycket drama, extrema utseenden, det påverkas mer än vad vi tror.

Alltså just nu kan jag ha verkligen så bra tips som ni kan titta på Netflix som heter My Brilliant Career. Alltså den är sån otroligt härlig serie, den utspelar sig på typ 1800-talet eller om det är 1900-talet. Där omkring så här kostym, den är sjukt rolig, hon är så befriande karaktären.

Man blir liksom bara så glad, jag bara älskar att se den. Och nu efter jag har poddat klart med er så ska jag lägga mig och kolla på sista avsnittet och jag är så peppad. För den är, och inte också inte peppad för jag vill inte att den ska ta slut, men jag vill också så vill verkligen se vad som händer.

Så se sånt som lyfter upp oss, som ger oss energi. Ja, och samma sak med nyheter, självklart, vissa föredrar att ha bättre koll på det som händer i världsläget eller inte. Jag känner att jag håller det på en bra nivå för mig.

Jag känner att mitt nervsystem, och jag tror inte att någons nervsystem är anpassat för att kunna hålla alla hemska saker som händer i hela världen. Vi är inte byggda för att kunna ta in så mycket information, tror inte jag. Men absolut är man olika hur mycket man vill vara uppdaterad.

Jag känner att så här, de stora händelserna får jag koll på, man hör om det. Jag har hittat mitt sätt att hantera det på. Så liksom bara börja reflektera över hur ni konsumerar media, hur ni konsumerar nyheter, hur ni konsumerar poddar, vad ni följer, allt det där.

För att verkligen känna in hur det påverkar oss. Och som sagt, alla intryck påverkar vårt nervsystem, vårt system mer än vad vi tror. Något annat vi kan göra i vardagen är att gå promenader i naturen, gå i ett skönt tempo, kanske utan att lyssna på något.

Naturen är fantastiskt på att hjälpa oss att reglera nervsystemet. Breathwork och meditation som ni vet att jag älskar. Just nu kör jag tio minuter varje morgon, har verkligen kommit tillbaka till den här meditationsbanan och den är en gamechanger.

Den hjälper mig så mycket till att så här, det är så roligt så här, fem, sju minuter in ungefär i meditationen, då känner jag hur mina så här mungipor åker uppåt. Jag är så här, ah just det, det är så här jag kan må. Det ger mig så mycket.

Och en grej som hon skriver som jag älskade och som gav mig motivation till att prioritera att reglera nervsystemet var att när vi känner oss trygga förändras hur vi ser världen. Vi är mer kapabla till att hjälpa andra, lyssna på andra och ta hand om varandra. För den avkopplade delen av vårt nervsystem, den parasympatiska delen, är i kontakt med som hon skriver på engelska, cranial nerves, jag har inte kollat det svenska ordet faktiskt, som kontrollerar våra muskler i ansiktet, öron och våra vocal cords.

Vad kan det vara då? Ja, men min hjärna funkar inte riktigt just nu. I alla fall, det gör att vi påverkar, vi kan lyssna bättre, uttrycka oss bättre, kommunicera med varandra med mer kärlek, vi blir mer närvarande, vi blir mer lekfulla.

Och det känner jag att så här, det vill jag vara. Så genom att reglera nervsystemet kan vi alltså njuta mer, vara mer lekfulla, lyssna mer, vara mer kärleksfulla mot varandra. Och det är väl precis vad den här världen behöver.

Och en annan stor del som hon skriver att många av hennes klienter gör är ju det här med people pleasing. Och det är ju någonting som jag vet att mitt community, ni som lyssnar, också känner att så här, ja, jag behöver hjälp med det. Och det hon skrev gav mig så mycket.

Hon skriver liksom att när vi people pleaser så är det ett tecken på att vi känner oss otrygga i en relation. Vi hamnar då i ett oreglerat tillstånd av nervsystemet och automatiskt söker vi efter trygghet. Och det gör vi genom att kanske överge det som känns sant för oss för att istället anpassa oss för andra för att skapa en falsk trygghet i relationer.

Och alltså i relationer som vi känner oss trygga, people pleaser vi inte. Det här blev en ögonöppnare för mig. Jag vet precis vilka personer där jag faller in i people pleasing mode.

Och det är ju för att jag inte känner mig helt trygg i de relationerna. Jag känner mig inte helt säker på att de här människorna verkligen älskar mig för den jag är, uppskattar mig för den jag är. Utan jag känner att jag behöver liksom, oh jag behöver vara där och tweaka lite och gå med lite och trappa lite med håret och göra det för att liksom hitta någon form av falsk trygghet.

Och det här gav mig verkligen en ögonöppnare och en form av kompass i relationer till att känna in. Var känner jag mig trygg där jag hamnar i people pleasing? Vad kan jag göra där?

Behöver jag öva på att sätta gränser eller känner jag bara att det här inte är en relation som är rätt för mig? Det är ju bara vi som kan veta det. Många relationer kan vi också hamna i mönster.

Så det kanske bara handlar om att vi behöver bryta de mönstren. Men det är en väldigt bra kompass att ha med sig. Så det vi kan göra då är att stanna upp när vi märker att nu börjar jag people pleaser.

Varför sa jag ja till det där? Stanna upp

Det är inget problem, men det känns fortfarande som ett problem för att jag är programmerad på det sättet, och det har jag jobbat jättemycket med de senaste två åren, vilket har släppt mycket, mycket mer, vilket är så skönt. Och det var när jag gjorde liksom en hypnotisk meditation och insåg att jag som är uppvuxen med en ensamstående mamma, vi hade aldrig pengar, jag började jobba när jag var tio år, hade verkligen byggt in en sån programmering att jag måste, jag hade liksom byggt in en programmering om att jag måste jaga pengar på ett sätt och att pengar är liksom den nummer ett värdet i livet som måste fixas. Och det var liksom inte ett sunt förhållande till pengar, utan det var en jakt, och därför behövde jag också programmera om det, även om jag inte behövde det av ekonomiska skäl, så var det en, en inre del.

Det tror jag att vi alla har väl läst om, eller kanske känner personer som är jätteförmögna men fortfarande är stressade, mår dåligt, jagar mer. Och det är ju för att det är ett så mycket större inre jobb som är kopplat till det. Så för mig har det verkligen den här boken hjälpt mig att se, okej, vilka programmeringar behöver jag jobba mer med för att kunna känna att, oh, jag kan verkligen koppla av och komma ner i varv och känna att jag förtjänar det.

För att just den där, som hon skriver om, att så här, vi måste göra någonting för att förtjäna någonting. Vi ska ju bara kunna lägga oss ner och vila utan att ha gjort någonting annat, utan att ha bockat av tio grejer på listan först. Och jag är absolut inte helt där än, men jag har blivit bättre.

Som sagt, det är en process och jag känner att jag går i den här processen steg för steg och utvecklas och expanderas. Och just nu känner jag mig som sagt väldigt, också den här förändringen vi har gjort i vardagen nu känns så rätt för mig, det känns så sant, så sant, så sant att testa lite annorlunda vardag, ha ett varmare klimat har jag drömt om länge och gå tillbaka till också varför jag blev egenföretagare. Att känna mig mer flexibel och fri och jag kommer ju åka hem och jobba med jämna mellanrum och jobba härifrån.

Och som sagt, vi bara liksom kör lite på annan ort nu och ser hur det känns. Men det känns också så himla spännande och rätt. Och det är också en grej att så här, det är så lätt att fastna i mönster, i hur man ska leva, i vad som är det riktiga livet, vad som är liksom, ja.

Och där är det bara upp till var och en att känna in, vad känns sant för mig? Och sen har vi alla olika förutsättningar till vad vi kan liksom göra nu och på vilken nivå såklart. Men den enda som vet vad som är sant för oss är verkligen oss själva.

Och det är så lätt att vi letar efter svaren i andra människor, hur andra gör, men det finns liksom inga genvägar på det sättet, utan det är verkligen att lyssna inåt och börja liksom reflektera i vardagen. Vilka vanor får mig att må bra, vilka situationer får mig att må bra, vilka relationer får mig att må bra? Och vad vill jag ha mer av?

Vad vill jag skapa mer av i mitt liv? Och hon skriver om meaningful manifestation, vilket jag älskar såklart, jag som älskar manifestation. Och där pratar hon mycket om att släppa kontrollen, att jag är som att plantera en planta.

Att vi kan så fröt och vi kan placera den i bra ljus och vi kan vattna den och ge den näring, men sen måste vi släppa kontrollen. Det är upp till liksom naturen, universum, vad som händer med den här plantan. Och så är det manifestation, vi kan sätta vår intention, vi tar våra lined actions, men sen behöver vi också lita på processen.

För när vi fastnar för mycket i kontroll så kan det hämma oss, att vi missar möjligheter, att vi blir för besatta med perfektion så att vi kommer inte vidare i processen. Och det har verkligen hjälpt mig att kunna slappna av mer, att släppa mer på kontrollen och känna mer i tillit. Lita på att det finns en plan för mig, lita på att det som händer är menat för mig, lita på att jag är liksom guidad.

Det är någonting som har varit bland de största skifterna i mitt liv, att gå från att bara vara liksom som sagt den här super ultra självständiga personen som tänker och känner att jag måste fixa varenda liten del till att börja våga släppa taget, våga be om hjälp, våga gå utanför min comfort zone. För det är också en stor del som hon också skriver om, att be a relaxed woman handlar inte bara om att vila och ta det lugnt hela tiden utan vi reglerar också nervsystemet när vi går utanför vår comfort zone. När vi då går utanför vår comfort zone och visar vårt nervsystem att det här är inte farligt.

Så jag har en grej att jag tycker är läskigt att bada på djupt vatten. Faktiskt inte när jag är utomlands av någon konstig anledning, fast det är djupet och vattnet är så här klart. Och när jag badar med andra.

Men typ hemma i Sverige, när det är grumligt vatten, även nere på vår tomt, så alltså mitt hjärta, det är som att det ska hoppa ut ur kroppen. Och nu i somras, du vet, jag släpper liksom stegen och simmar små steg och sen tillbaka. Alltså jag fattar inte.

Förra sommaren så var jag mycket mer ute, vi hade lite roliga vattenleksaker. Då var det en elektrisk surfbräda och ibland ramlade man av den och då behövde man kanske simma 20 meter i kappbrädan. Och jag gjorde det här flera gånger förra sommaren och just gå utanför min comfort zone för att visa sig att inget händer just nu när du simmar här i havet i Östersjön.

Det är liksom ingen fara. Och det är ju ett sätt att reglera vårt nervsystem genom att gå utanför vår comfort zone. Som i somras när jag var så här, nämen jag får panik på vissa ställen när jag bara känner att jag inte har någon kontroll med det under mig.

Och då så här, mer eller mindre tvingar jag mig själv att ta några extra simtag, djupa andetag, lugna andetag för att så här, se nu, du blir inte uppäten, det är inget som drar ner dig, ta det lugnt. Och sådana, nu var det här liksom bara ett väldigt tydligt exempel, men det här kan ju vara att sätta en gräns, att säga nej på jobbet, be om att, vad var det, be om eller kommunicera dina behov i en relation, vad det nu än kan vara. Genom att gå utanför den här comfort-zonen och uttrycka dig, göra det som du kan känns läskigt, expanderar du, reglerar du ditt nervsystem för att visa dig själv att det är inte sån fara som vi har byggt upp.

Så det handlar inte bara om att du ska börja vila mer, även om jag tror att väldigt många av oss behöver det mer. Utan det handlar ju verkligen om att göra mer av det vi mår bra av. Göra mer av det som ger oss glädje.

Och hon skriver ett citat som jag älskar så här, relax into joy whenever you can, even if there is suffering in the world, your joy won't hurt anyone, it might even heal them. Så när du bara får en liten stund till att känna liksom glädje, och gå in i det moment. Det kände jag i somras när vi, om vi var ute och åkte båt och bara, åh, alltså jag bara kände mig så fri och bara njöt av att känna solen och åka där.

Eller ett litet moment med mina barn när vi bara har det så mysigt och bara, åh, jag vill bara gå in i det här momentet ännu mer och bara skratta ännu mer, gå in i skrattet. Så förstår ni, bara förstärka de där momentsen. Det ger så mycket.

Och det ger energi. Och det är också för mig att vara liksom, för mig att vara, jag tror att den här, jag tror att hon som skriver är väldigt mycket mer lugn personen än vad jag är. Så vissa delar känner jag så här, som sagt, okej, jag vill inte bara att det ska handla om att vila, vila, vila.

Utan för mig handlar det verkligen om att vila kan vara, det skriver hon faktiskt om i boken, playfulness. Det kan vara att göra någonting kreativt, det kan vara att göra någonting som får dig att skratta, det kan vara att gå ut en promenad, det kan vara att dansa till din favoritmusik. Det kan vara så mycket mer, men för mig är verkligen en relaxed woman, en avslappnad kvinna, det är någon som

böcker, självhjälpsböcker och I love it. Så att inte mig emot. Det ska bli spännande att se vilken bok vi kommer fram till härnäst. Så gå med i min kanal. Podden är lite sporadisk nu för att jag liksom, ja men för att vardagen inte riktigt har kommit igång på Malis än.

Så ni får bara bear with me. Det kommer ett avsnitt snart igen. Tack för att ni har lyssnat idag. Tack för att ni finns. Jag uppskattar er något enormt. Hoppas vi ses på min Insta i min kanal.

Och också, haka på mitt 20-minutersprogram i min app. Vi kör ju 20 minuter om dagen i 20 dagar. Vi har också sänkt priset, medlemskapet på appen till 129 kronor i månaden istället för 149.

Så haka på. Det är så härligt att göra det här tillsammans med er. Det ger mig så mycket energi och jag blev motiverad av att gå in i appen och läsa era härliga kommentarer.

Så heja er som har hakat på. Hoppas vi ses där och hoppas ni får en fantastisk dag, kväll eller när ni lyssnar. Puss och kram. Hej då.