Europa — bara ett gammalt museum?

Man vill inte att bankväsendet ska komma lite halvfull i Hawaii-skjorta och föreslå att vi röker på tillsammans på lunchen nu. Det är inte den bankman man vill ha. Europa hånas som en föredättning.

Visst, katedraler och kullsten, men ingen innovation. Hur långt efter ligger Europa och hur ska vi mäta oss med USA och Kina? Idag i Bakom pengarna. Europeisk pessimism och att vara världsledande i byråkrati.

Europa har hamnat på efterkälken ekonomiskt. Om man jämför med bland annat USA så har gapet ökat väsentligt. Lite trist ton på Economist chefredaktör Zanny Minton Beddoes.

Vi har ju inte särskilt lyckliga medborgare för allting. Vi har stora populistiska bakslag i många av våra länder. Men det är också ett lite sassy svar från Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde.

Lagarde säger här att Europa har andra fördelar såsom tillgänglig sjukvård till exempel. Hon anser också att den här svartmålningen av Europa är oproportionerlig. Varför har Europa halkat efter ekonomiskt?

Och hur kan man vända det? Det ska vi utforska i Bakom pengarna idag med Vendela Lundberg och Carl-Johan Ulvenäs. Och vi har också med oss en man sprängfylld med pedagogiska jämförelser så ingen somnar.

Nej, men snart är inget kvar av bolaget heller. De håller på att lämna det jordiska. Kjell A. Nordström är ekonomiedoktor och specialist på multinationella företag.

Han är också författare. Vi gör som förut, vi pratar inte utan vi bara kör. Jag tycker vi bara kör. Kjell, du sitter även med i styrelsen för bland annat Axel Johnsonstiftelsen och Nordstjärnan Holding.

Men idag ska vi snacka europeisk konkurrenskraft. Hur långt efter ligger Europa då, exempelvis USA och Kina? Det är en ganska stor skillnad mellan Europa, USA och Kina per idag.

Där USA är en klar etta om man tittar på bruttonationalprodukt per capita med ungefär 80 000 dollar per person. Och Europa ligger någonstans mellan 40-45 000 dollar per person. Sen går det alltid att göra såna här extremfall då man jämför hur det ser ut i vissa delar av Europa, Storbritannien, jämfört med USA och konstaterar att det är såna här enorma skillnader om man skiljer ut enskilda länder, alltså i Europa.

Men det är alldeles klart, USA drar ifrån ekonomiskt och det har de gjort på i stort sett alla områden. På vilka positioner har Europa halkat efter så mycket då? Det som det pratas om i det dagliga just nu är artificiell intelligens och de bolag som ligger bakom det.

Som ibland då kallas för The Magnificent Seven, Microsoft, Google och NVIDIA, Apple, bara för att nämna några av de där finns med i den där flocken The Magnificent Seven. Vi har inga konkurrenter till de bolagen i Europa egentligen alls per idag. Kina har sina egna konkurrenter, alltså kinesiska bolag som erbjuder tjänster och teknikplattformar likartade The Magnificent Seven.

Fullt ut vet vi ju inte hur nära och hur lika de är eftersom kineserna inte delar med sig av all information. Men Tencent, Alibaba och andra är ganska lika i produktutbudet jämfört med The Magnificent Seven. Hur hamnade Europa så mycket efter där?

Svårt att säga, hur hamnade vi så mycket efter när det gäller filmindustrin? Den föddes ju här i Europa. Men en sak är klar och det som skiljer Europa från USA är att man kan tänka på USA som en idé snarare än ett land.

Det är ju en union, det vet alla, av ett antal stater. Men ytterst skulle man kunna argumentera för att USA är en idé. Och det har med sig det lustiga faktum att vem som helst kan bli amerikan om man delar idén.

Donald Trumps farfar, om jag kommer ihåg rätt, var ju tysk och hette Trump. Och har på några generationer blivit amerikan. USA har haft en förmåga att suga upp personer från världen runt, göra dem till amerikaner and in the name of America får de Nobelpriset, eller gör en film, eller vad det nu kan vara.

Mycket av det som händer i Silicon Valley, som är en oerhört liten plats i storlek med Uppsala eller Lund rent fysiskt, är ju gjort av personer som inte är födda i USA. De är ungerska matematiker blandat med någon svensk nörd från Chalmers i Göteborg blandat med och så kommer det och det och det. De brukar själva ibland lyfta fram det faktum att vi är 180-190 nationaliteter här i Silicon Valley som jobbar sida vid sida.

Det där är svårt att göra i Düsseldorf eller i mitt gamla Finland. Mina föräldrar kommer från Finland och man blir inte finne på sex år, det kan jag berätta om i en helt egen podd. USAs speciella plats i världens ekonomi beror på flera saker naturligtvis, men en viktig del har varit den här nästan magiska förmågan att över 100-150 år suga upp duktiga personer från resten av världen.

Rymdprogrammet i USA, det är välkänt och välbeforskat, är tyska raketforskare som efter andra världskriget kommer till USA och sen kommer resten av berättelsen. Det om och om igen. USA är så definitionsmässigt tillverkat för att den tillreste snabbt ska vara up and running.

Amerikanska företag är gjorda för det. Många amerikanska företag leds och styrs av personer som är födda någon helt annanstans. De har gjort karriär bara, rätt upp i systemet.

Den amerikanska konkurrensplattformen, unika platsen som nummer ett i världen på ett antal områden, kommer ur det här. Fourtio år sedan presenterade Mario Draghi, tidigare italiensk premiärminister och före detta europeisk centralbankschef, en rapport om europeisk konkurrenskraft. Hur går det för den europeiska ekonomin?

Då blev det himla halabaloo kring den där rapporten, för det var ju inte så muntra nyheter han kom med. Han pekar på att kontinenten står inför en existentiell utmaning. For the first time since the Cold War, we must genuinely fear for our self-preservation and the reason for a unified response and never been so compelling.

I korthet så säger rapporten att Europa måste bli mer konkurrenskraftigt för att kunna försvara sig och försvara de europeiska värderingarna någonstans. Bland annat genom mindre regelkrångel och fler och större investeringar. Det finns ju också en diskussion om vad man faktiskt menar med konkurrenskraft.

Det mer mätbara är ju produktivitet, alltså vad som kommer ut i relation till vad man stoppar in. Ja, om man läser den där rapporten, och jag har läst den någorlunda i detalj, så blandar han, tycker jag, symtom med orsaker. Alltså vad som är ett symtom, jag har ont någonstans, men det i sin tur beror ju på någonting, att man har fått ont någonstans.

Ofta finns det en förklaring till det. Han säger till exempel att låg produktivitet står högt upp på listan i hans fall, men låg produktivitet beror i sin tur på något. Det är ett symtom på något.

Draghi säger att vi har smarta människor och idéer, men ett av problemen är att vi inte lyckas skala upp dem. The problem is not that we lack smart people, and we don't lack certainly good ideas, but there are too many barriers to commercializing innovations and scaling them up in the European Union. Längre ner på hans lista kommer då överreglering.

Det finns mängder av regleringar, både lokalt i de olika ländernas ekonomier i Europa, men också centralt på EU-nivå för många regleringar. Och det hindrar etablering av företag. Att sätta upp ett aktiebolag i Frankrike tar lång tid.

Att avveckla ett aktiebolag i Frankrike tar lång tid. Ofta lyfts Norden och Sverige fram som bäst i klassen. Här ska vi nog kunna ha ett aktiebolag up and running vid tre i mitten på nästa vecka.

Europa i övrigt ser inte ut på det viset och det står väldigt tydligt i hans rapport. Mario Draghi är också inne på att många av de företag som börjar bli stora lämnar EU för att växa. Since 2008, close to 30% of the so-called unicorns, namely companies that will go to be valued more than a billion, one billion euros, unicorns that have started in the European Union, have left.

And the majority of them went to the United States. Det fragmenterade kapitalmarknad, det vill säga banksystemet, sparande, flödet av pengar styrs fortfarande mycket av nationalstatens gränser. Det gör att det är svårt att sopa ihop 2300 miljarder här på ett halvår.

För det finns inte 2300 miljarder att sopa ihop i Sverige och inte i Holland heller. Och inte i Portugal heller. Men i Europa finns det ju det om vi hade en gemensam kapitalmarknad.

Då kan man förstå att

Han gjorde ju Frankrike till en supermakt i lyx. Och än idag på området efter områden när man ska titta på fina spisar till exempel så finns det spis, spis och sen finare spis, ännu finare spis, tysk spis. Och sen om man vill ha det yttersta hamnar man i Frankrike.

Fina tapeter finns det tapeter, fina så blir det det och det och det och så hamnar man i Paris. De är lyxstormakten i världen fortsatt. Och vilket ju speglar sig i att man också äger lyx som koncept än idag.

Så hamnar man i Paris. Det där visar många saker men en av dem är hur långsamt och trögt saker utspelas i praktiken när man väl har fått en fördel på ett område. Och människors mänskligt kunnande har samlats på en plats.

Hur trögt det är att förskingra det också. Det är fortfarande där. Det har gått ett tag sedan Ludde checkade ut. Och ännu finns hans legacy och hans arv och de industrier och de idéer som präglade kvar och präglade 2026.

Det är otroligt. Kanadas premiärminister Mark Carney har gjort sig känd lite för att sätta hårt mot hårt i tullkonflikten med USA. Höll ju ett uppmärksammat tal i Davos i vintras.

Det här är världsekonomiska forumet där hotshots ur politiken och näringslivet möts. Det var i anslutning till att Donald Trump hade gjort anspråk på Grönland. Exakt, han höll då ett uppmärksammat tal där han talade om en ny världsordning där Europa och mellanösteuropeiska länder skulle kunna hitta stora fördelar i att samarbeta.

Han är ju naturligtvis något på spåren och det han egentligen framför är ju den gamla fackföreningstanken. Att vi som har något gemensamt, vi borde ju samarbeta. Man kan ha fackförening på många nivåer.

Förr i tiden kallades det för ett skrå. Alla som gör skor kan ha något gemensamt och så gör vi ett skrå. Sen kom fackföreningar. Nu handlar det om hur vi organiserar vårt samhälle.

Om det är öppet, om det är demokratiskt, om vi tror på ett antal grundläggande värderingar. Ja då kanske det ser ut som i Sverige, England, Australien och Nya Zeeland. Nu tog jag bara några ur högen.

Vi är ett antal länder som nu på de här områdena bekänner oss till ungefär samma fundamentala inriktning på samhällsbygget. När det gäller öppenhet för media, marknadens funktionssätt, demokratiska val och graden av transparens. Och då blir det en liten familj av länder som delar det här.

Och Mark Carney pekar ut, där är några, där är några, vi är ett, Kanada är ett. Vi vill gärna samarbeta nu. Det är ju egentligen vad han säger. Ska vi göra något tillsammans, vi européer, så absolut.

Och jag tror det här kommer att hända med eller utan Mark Carney. De länder som har något gemensamt hittar nu varann. Australien är ju lustigt nog med i Eurovision Song Contest, vilket ju säger en del i sig.

Europa har ett tydligt produktivitetsgap mot USA. De jobbar också fler timmar där. Men om man frågar varför gapet har vuxit sedan millennieskiftet så handlar ju en väldigt stor del om digitalisering och tech.

Just det, Microsoft, Google, Amazon. Och nu finns förstås frågan om AI kommer förstärka det här ytterligare. Men Dragis egen rapport visar att om man räknar bort tech- och digitaliseringssektorn så har produktivitetstillväxten i EU och USA varit ungefär densamma.

Europa har amazing universities. There's great technology everywhere in Europe. The challenge is not, I don't think, coming up with good stuff. The challenge is how to get it out of the labs and into the marketplace.

Han som sjunger en lovsång över Europas teknologi och fina universitet här är John Mullins som är professor i entreprenörskap vid London Business School. Han som vi absolut trodde var britt. Ja, men han var amerikan.

Och kanske därför också optimist. Han tycker inte att vi ska se på Europa som ett gammalt museum utan som en avfyrningsramp. Och han pekar också på vår flyg- och läkemedelsindustri, till exempel.

But it's much more than it seems. Europa has many assets. We have world-class universities. We have tons of scientific capability. And in many fields, you know, pharmaceuticals, for example, aerospace, for example, we are world-class.

Or we have world-class companies. Han tycker att allt det här fina han räknar upp är byggstenar. Vi ska bara bli bättre på att använda våra pengar. Så vi har pengarna, men de hamnar på fel ställen, enligt honom.

Ja, Mullins pekar till exempel på att amerikanska pensionsfonder investerar en större del av sitt kapital i riskkapital och snabbväxande bolag. Mycket mer än vad de europeiska pensionsfonderna gör. Det är kapital där, men it's not being deployed into venture capital and private equity, for example.

That's money that could be deployed, but isn't. John Mullins har jobbat i Europa länge och han tycker att vårt problem är lite vår inställning. Han säger att vår stabilitet är en styrka, men att vi borde vara lite modigare och inte så tokiga i regleringar.

En tråkig idé är att säga att det är en failure. That is a failure, and not the first failure, is an education on somebody else's dollar. But in a sense, should we become less European in our mindset?

I suppose some might characterize it that way. Vi behöver all optimism i världen här i Europa, men samtidigt så kan man se och förstå att hur vi är, vilka idéer vi tror på, går ofta att dra tillbaka vilka religiösa system som har dominerat en plats i världen. Att japaner bugar för tågen när de kommer in än idag på plattformen.

Det vill säga, de här idéerna som finns tillbaka i historien i olika delar av världen kommer sen att prägla det industriella projektet. I det här fallet då med kvalitet och noggrannhet och annat. Vår lust till självspäkning, kritik, att inte förhäva sig, går att plocka tillbaka till våra religiösa rörelser i den här delen av världen.

Så när man ska prata om Europas eller EUs konkurrenskraft så är det en sak som dyker upp, ofta med lite giftig ton. Regler och regleringar, vilket som sagt Mario Draghi är inne på i sin rapport. Eller som Emmanuel Macron sammanfattade.

We are over-regulating and under-investing. Kritiken mot EUs många regleringar från ett högerhåll är även någonstans att man tycker att det här hämmar företagen mellan regler. Ja, men det finns också kritik från vänsterhåll, bland annat om att det försvårar för statliga investeringar.

Listan kan göras lång med den kritik som kommer mot EU och dess regler. Från både gall och tann. Men regleringar har ju också sina fördelar. De regleringar vi har i Europa idag är naturligtvis ett försök att skapa ett Real Madrid, ett industriellt Real Madrid.

Och Real Madrid är ett fotbollslag som är spanskt ursprungligen, men som har väldigt få spelare som är födda i Spanien. Spelarna är från England, Brasilien, du-du-du-du-du. Den som är bra helt enkelt.

För att ett sådant lag ska fungera måste allt vara reglerat, annars kan det inte fungera. Hur vi klär oss reglerat, hur vi tränar reglerat, hur vi tränar de unga reglerat. Det måste regleras eftersom alla kommer från olika ställen, har olika bakgrund, religion och förutsättningar.

Det är det man ska göra att vi synkar oss mellan länderna. Ja, och med mycket regleringar skulle vi kunna få den här främlingslegionen att fungera. Och en läkarexamen från Portugal den ska gälla i Hellefors också, är ju tanken.

Och någon från Hellefors ska kunna plugga i Portugal utan mankemang. Ta flyget bara ner och sen checka in på skolan. Teoretiskt är ju det där en fantastisk idé. Men mellan den fantastiska idéns genomförande i praktiken står kultur, religion, gamla legler, lagstiftning, rutiner, vanor.

Allt det där som gör oss till i någon mening människor och de trögheter som det innebär att vara människa och tänka om. Och att Hellefors ska vara fyllt av glada europeiska läkare som knappt talar svenska. Teoretiskt en intressant idé att vårdcentralen har bara europeiskt utbildade läkare, alltså mellaneuropeiskt.

Och ingen talar svenska, men i praktiken kommer någon att bli förbannad i Hellefors. Finns det ingen här som pratar svenska? Europas största tillgång per idag är potentialen.

Potentialen att... Samarbeta på utbildning, göra en gemensam finansmarknad. Allt det där vi skulle kunna göra om Hellefors skulle kunna ha fullt av mellaneuropeiskt utbildade