Krig och oroligheter – bra för ekonomin?

Det finns ju en tysk filosof som säger först kommer fressen och ankomst till moral. Det vill säga först kommer ätandet och sen kommer moralen. Och när det blir dåligt med mat så hinner man inte med moralfrågor tyvärr.

Det är krig i världen. Europa kastar pengar på försvaret. Det här låter kostsamt. Men kan Sverige och Europa bli rikare av försvarsinvesteringarna? Du lyssnar på Bakom pengarna.

Idag om oroligheterna i världen är bra för ekonomin. För too long, we have relied on a combination of cheap energy from Russia, cheap goods from China and cheap security from the United States. Det här är Anders Fogh Rasmussen.

Dansk. Danska. Otroligt dansk. Han är även tidigare NATO-chef och var Danmarks statsminister. Han säger till Bloomberg att Europa har köpt billig energi från Ryssland, billiga varor från Kina och billigt försvar från USA.

Men det är det slut med. That model doesn't work any longer. Now we have to stand on our own feet. We will need to make Europe a defense superpower. En supermakt inom försvar.

Det kanske inte är ett chockerande uttalande av NATOs tidigare generalsekreterare. Kanske inte. Men han är inte heller ensam om att säga det här. De senaste åren har EU i stort dubblerat sina försvarsutgifter.

Vi har ju hotat från Ryssland och sen så har väl NATO-länderna fått en del påtryckningar av till exempel Donald Trump. Och nu talar man ju om att investeringar i försvar är en av de saker som ska sätta fart på den europeiska ekonomin. Som att vi ska rusta oss ur krisen.

Kanske. Eller så missar vi något på vägen. Jag heter Vendela Lundberg och du heter Carl-Johan Ulvenäs. Och för att reda ut det här har vi vår egen Doctor Doom. Eller Doctor Bloom kanske.

Den är väldigt imposant din mikrofon i och för sig. Den ser ju... Kjell A. Nordström är ekonomiedoktor och specialist på multinationella företag. Han är också författare.

Och nu har vi den här. Kjell, du har ganska många hattar på dig. Du sitter i olika styrelser, bland annat Axon Johnsons styrelse och Nordstjärnan Holding. Nu sitter du här med en lunta papper i din hand och ska prata om krigsekonomi, krut och kanoner.

Ja, Kjell. Om man åsidersätter moralfrågor kring investeringar och all förödelse med krig. Vad finns det för positiva ekonomiska konsekvenser av den ökade upprustningen?

De är ju förvånansvärt nog ganska många. Och i synnerhet om man går tillbaka i historien så kan man se väldigt tydligt att så har varit fallet. Mikrovågsugnen som de flesta har hemma är ju en konsekvens av radarn som uppfanns i samband med krig.

Alltså ett sätt att spåra och följa föremål i dimma eller mörker. Det är samma teknologi fast den tama formen står hemma hos oss och micrar maten till barnen. En väldigt snäll tillämpning av någonting som skapades under helt andra förhållanden.

Och så här kan man fortsätta. Internet som egentligen heter Arpanet. Skapades av en amerikansk forskningsgren som är statligt finansierad där man funderade på hur ska man kunna överföra information under atomkrig.

GPS är en militär teknologi som har fått en civil tillämpning. Och så här kan vi hålla på. Men här nämner vi många innovationer som har kommit ur tidigare epoker.

Kan man se positiva effekter när det är krig här och nu på ekonomin i stort? Det kan man. Det är sådana här effekter som Ingvar Kamprad sa någon gång att det som har kissat i byxorna blir varmt i början och så blir det kallt sen.

Och då skulle han kommentera just ett ekonomiskt fenomen. Det känns bra till en början. Det gör det ju här också för man kan öka sysselsättningen till exempel på kort sikt.

Såklart med investeringar i civilförsvar som ju staten kan vara med och ta räkningen för. Men också direkta investeringar i krigsmateriel, ubåtar, flygplan och tunga investeringar. Flygplatser till exempel för militär tillämpning.

Det är ju inga små projekt det här. Och det är klart att det ger ju regionala ekonomiska effekter om man lägger en sån här flygplats. De ligger ju oftast inte då i Malmö, Stockholm eller Göteborg utan ute i landet någonstans.

Det ger sysselsättningseffekter å ena sidan. Och det sätter fart på ekonomin. Å andra sidan så här är det ju, kommer ju med en kostnad. En kostnad för staten i det här fallet, i många fall.

Som drabbar oss skattebetalare. Och då finns det en effekt, de här termerna är ofta på engelska, som heter crowding out. Men det betyder på svenska direktöversatt att det tränger ut något annat.

Vi kunde ju ha byggt något annat för de pengarna. Och detta andra är det som kan bli kallt i byxan sen. Att man avstår från att göra det där andra. Det var då och nu en u.

För oavsett linjer, ägande eller mer samarbete i form av exportstöd, forskningsstöd, långsiktiga kontrakt etc. Så handlar ju det här om att nu är det krig i Europa. Och många tycker att industrin måste skala upp.

Förra året klubbades en blocköverskridande överenskommelse igenom om att man ska låna pengar för att rusta upp försvaret. Alltså en separat pott utanför budgeten. Med den kunskap vi har idag och med de osäkerheter som jag också beskriver här så handlar det om en lånefinansierad försvarssatsning från i år via 2030 fram till 2035 på sammantaget ungefär 300 miljarder kronor.

Så de kommande tio åren ska Sverige kunna låna upp till 300 miljarder för att rusta upp. Men efter det måste budgeten vara i balans. Och det där med balans kanske kan vara senare problem då.

Tidigare har man ju också testat att låna direkt av medborgarna genom så kallade försvarsobligationer. Det finns nästan alltid sådana diskussioner i länder som behöver rusta upp om man ska ha sådana här separat finansiering. Försvarsobligationer är till exempel en.

Att man ger ut ett värdepapper som i princip innebär att man lånar pengar av medborgarna. Men det är krångligt, omfattande och jag tror att det är en bit kvar innan vi börjar göra sådana tilltag här i Sverige. Om man tittar på Europa då som självförsörjande, om vi blickar ut lite större.

Hur skyddade är vi i en eventuell framtida konflikt? Kommer vi kunna producera vårt eget försvar? Eller är vi väldigt beroende av komponenter utifrån? De siffror som för genom luften nu är att ungefär hälften eller lite mer än hälften av de behov vi har när det gäller i vart fall hårdvara kan tillverkas inom ramen för det som vi kallar för Europeiska unionen, EU.

Hårdvara är typ kulor och kanon. Kanoner och krut, kanoner, bandvagnar och sådant som är man kan ta på eller tappa på tårna, konkret och bra. Det är viktigt och det materialet behövs.

Det ser vi ju att krig är i någon mening modernt i Ukraina men också sjukt gammeldags samtidigt. Det är både och. Det är lastbilar, gegga, lera, kulor och maskingevär men det är också drönare och sofistikerade styrsystem samtidigt.

Och det här diskuteras ju nu intensivt hur stor den där nya komponenten är. Det vi inte har är rymd, för det har vi inte. Vi har inga stora rymdprogram, vi har inga stora tunga satellitprogram som gör att vi får ett öga, en eye in the sky.

Nej det finns program, men det är ju inte jämförbart med kinesiska bolag eller exempelvis det amerikanska Starlink som Elon Musk kontrollerar. Elon Musk och han bor inte här när vi kollade sist. Utan han bor någon annanstans och har andra intressen.

Och en annan huvudman i någon mening. Och här saknar, här är ett stort hål kan man säga i Europas skydd. Att vi inte har egna resurser när det gäller den eye in the sky.

Och de där ögonen är ju helt nödvändiga för att kunna styra och se var ens egna och de andra resurserna finns på ett slagfält. Det behöver vi, men har inte. Hur går det på det området då?

Det finns initiativ och det tas initiativ, men det är det vanliga kan man säga med Europa. Det vanliga i den meningen att det här är inte en kompetensfråga. Det är inte frågan om att vi inte vet vad som ska göras.

För det vet vi. Däremot är det så att Europa är strukturerat i länder med egna intressen. Och vi har inte ett gemensamt försvar och vi har inte en regering. Det finns inget Washington så att säga, det ser ju inte ut så här.

Och det gör att saker och ting är för smått. Att skicka raketer, det är ju ingenting för småföretag ännu. Det kanske man ska lägga till. Men hur sårbart är att viktiga komponenter tillverkas i till exempel Kina?

Det är besvärligt, såklart. Där är ett exempel på där stater möjligen kommer att få ta initiativ för att tillverkning sker här. Även om det just nu för en privat investerare kanske inte är lönsamt att gå in och göra den investeringen.

Så gör vi den med statliga initiativ för att vara säkra på att vi är självförsörjande på vissa komponenter som vi just nu köper från andra delar av världen. Kina till exempel, som ju allt mer definierar sig som en egen civilisation, en egen värld i förhållande till oss. Och av detta följer att vi behöver på ett antal kritiska områden vara oberoende av den världen.

Så som de på många områden nu är oberoende av oss. Vi har ju tidigare pratat om hur uppfinningar från försvaret spiller ut i det civila samhället. Som till exempel då internet och GPS.

Just. Men under den här snabba upprustningen nu då, finns det civila företag som börjat anpassa sig till försvaret? De gör en så kallad pivot. Vad betyder det? Det är när man liksom, ett företag under resans gång byter användningsområde för att kunna växa.

Bara se framför mig när Ross är såhär, pivot! Pivot! Man vrider lite. Man vrider lite. Hej Carl, det var Carl-Johan här. Jag ringde Carl Wikström. Han är då vd för ett företag som utvecklar kameror åt drönare.

Alltså den civila drönarindustrin är väldigt begränsad. Men på försvarssidan å andra sidan, nu i takt med vad som händer i Ukraina och att det liksom har blivit ett drönarkrig som man kallar det. Så är behovet av innovation jättestort.

Och då kom det en Vinnova-utlysning så vi kunde få statlig finansiering för att utveckla vår produkt gentemot ett försvarsbehov. Men hade du några betänkligheter med att de här grejerna skulle användas i krig i framtiden? Ja Gud ja.

Väldigt tidigt, jag tror nästan från 2023 och 2024, alltså bara ett par år efter att vi bildade bolaget så pratade vi om det här. Hur ska vi behandla det? Och väldigt tidigt så satte vi ett tydligt stopp mot att vi absolut inte skulle arbeta mot försvarstillämpningar.

Men jag tror att hela omvärlden förändrades ju. I synnerhet märkte man det där i Sverige i slutet av 2024 och in i 2025 att den här säkerhetsfrågan med civil beredskap och även försvar och hotet från Ryssland så blev man hela landskapet mer och mer okej med att arbeta med sådant. Och faktum är att det behövs.

Hela Europa är väldigt oförberett på hot utifrån. Så vi kände i takt med det att det behövs. Inte bara är okej utan det behövs faktiskt innovativa bolag på försvarssidan.

Hur skulle du säga att det märks av att det pågår en intensiv investering i upprustning i både Sverige och Europa? Det är mycket mer intresse även utifrån och även från de större bolagen. Att större bolag har nästan ett tryck på sig att kunna arbeta snabbare och mer innovativt.

Och det kräver att man öppnar upp för samarbeten med mindre aktörer. Det finns ett jätteintresse och en vilja att kunna arbeta snabbare när det kommer till försvarsteknologi. Jag tänker på hur man i Silicon Valley för 15 år sedan mest fokuserade på att utveckla typ Uber för kemtvätt.

Men att det nu är försvarsföretag man satsar på. Och det verkar som att samma trend finns i Sverige. Om försvarsinvesteringar är bra för innovation, det kan skapa tillväxt i industrin och på kort sikt vara väldigt gynnsamt ekonomiskt.

Så vill man ändå dra ut den här jämförelsen som Ingvar Kamprad gjorde. Att kissa i byxorna är varmt först, men sen blir det lite obekvämt. Krig är ju monumentalt förödande om de här vapnena sedan används.

Finns det någon möjlighet att man kan äta kakan och sedan ha den helt kvar? Alltså kan vi producera alla de här vapnen och sedan slippa använda dem? Ja, och exemplen står ju väldigt nära oss.

Sverige har ju försökt göra det där tricket och gjort det kan man säga. För att ett sätt att äta kakan och ha den kvar, det är ju att trots att man är neutral, trots att man inte är ett av de länder som inte har varit i krig på över 200 år, så upprätthåller man en försvarsindustri i Sverige som då har varit fokuserad på några saker som man gör mycket bra och exportinriktad. Man säljer till andra.

Man säljer till andra delar av världen. Och det är ju ett sätt att hålla igång tillverkning i ett litet land som är i fred, som inte har oändliga behov av försvarsmaterial just nu och heller i framtiden kanske, eller överskådlig framtid. Men det är en stor värld med 200 länder och då kan man sälja på export.

Och egentligen ofta repeterar sig saker. Sverige har haft en stor idé kan man säga, som har tjänat oss väldigt väl. Och det är export. På område efter område har det tjänat oss så väl.

Insikten om att vi är små, ut i världen. Musik. Vi är små, ut i världen. För att ta ett sentida exempel. Till och med där på engelska. Vi stokar lite i början där på engelska, men nu går det ganska fint.

Så lösningen är helt enkelt att vi gör våra kanoner och så säljer vi dem till Jemen. Så slipper vi se resultatet av frälsningen. Och nu är det kanske i fallet Jemen lite svårt då, eftersom där skulle vi inte få exportera.

Men i princip ja, till ett annat land. Thailand till exempel, som har varit på tapeten. Så kan man slå fast att man kan rusta upp ekonomin med krig, eller i alla fall hotet om krig.

Ja, man kan rusta upp i den meningen att man kan sätta, som det ofta kallas för, sätta fart på hjulen. Infrastrukturinvesteringar, vägar, logistik, transport, vård inte minst, sjukvård. Men också direkta investeringar i krigsmaterial.

Och med det så sätter man fart på hjulen, det som kallas för bruttonationalprodukt. Men det finns också ett uttryck som används nu runt omkring oss 2026, nämligen det som kallas för militarisering av ekonomin. Och det är helt enkelt när en så stor del av det ekonomiska maskineriet handlar om krigsrelaterade produkter och services att annat börjar eftersättas i stor skala.

Det blir tydliga effekter på andra områden. Det är det här man gör. Och då vrider vi ju hela samhället in i en