Fallen Historia: Stenbergapyromanen

Podplay Det som kanske var mest märkligt, det var de konstiga fingeravtrycken som satt på stolparna där brevlådorna satt. De lyste i vitt och det var väldigt tydligt att de här fingeravtrycken skulle synas ordentligt. Välkomna till min podd Fallen jag aldrig glömmer.

Historia. En specialversion där vi tar upp brott som hände för länge sedan. Normalt intervjuar jag utredarna som löste brottet. Som gjorde sitt jobb. Men de fall vi tar upp den här gången är så gamla att utredarna inte längre finns kvar.

Så istället pratar jag med Rolf Ragnar, journalist och författare som fokuserar på historiska brott. Vi tar oss till 1989, ett år jag mycket väl kommer ihåg. Ett år av hopp.

Kalla kriget som präglat Europa sedan andra världskriget börjar ta slut. Berlinmuren rivs. Sovjetunionen går mot en kollaps. Kommunismen börjar rasa. Demokratin växer och ekonomin blomstrar.

Antingen kan vi se mot framtiden utan oro. Blicken framåt är fylld av glädje. Historien går plötsligt åt rätt håll. Men det händer mer, berättar Rolf. Det är verkligen historia.

Ta dagens internetvärld. Det här var året då World Wide Web lanserades av en brittisk forskare. Det här är alltså året då östblocket börjar falla samman. Och det blir en kund, men i november Berlinmuren rivs.

Och globen i Stockholm invigdes detta år. Och Tommy Nilsson var den som skulle sjunga i Eurovision-slotten för oss. Och Roxette, de blev etta på Billboards-listan i USA med The Look.

Det är 1989. 1989, ett år av trygghet alltså. Men inte för alla. I den lilla orten Stenberga i Småland är det precis tvärtemot. Orten lever i skräck. Folk låser in sig en del, sover med hagelbössor under sängen.

För en pyroman härjar i bygden. Det har brunnit regelbundet sedan 1986. Fastighet efter fastighet har brunnit ner. Och den 14 april 1989 kommer själva crescendo.

Den natten blir ett kaos, ett helvete helt enkelt. Den här orten är helt plötsligt på natten i ett totalt eldinferno. Det är fyra olika gårdar runtom som brinner.

Och det är sammanlagt tio byggnader på en gång. Och räddningstjänsten hade inte en chans att hinna ut. Så fort de fick ett larm så åkte de och försökte släcka den branden.

Då fick de ett larm några kilometer längre bort. Är det en brand i en annan lada, en annan gård? Så att så fort de körde så fick det bara brinna ner till grunden.

Och en hel del djur blev innebrända. Det var 56 kor och 30 får brändes inne bland annat. Och folk som var skräckslagna i bygden de hörde de här dödsskriken från djuren.

Tio byggnader började brinna samma natt. Allt talar ju för att bränderna är anlagda. Och det är inte bara djur som brunnit inne, skulle det visa sig. Man kunde ganska snabbt anta att det var anlagt även om man knappt hade hunnit utföra tekniska undersökningar.

Men man kunde konstatera att det saknades två personer. Det var på en gård som hette Mögleryd som ligger lite öster om Stenberga. Där två syskon bodde. Gunhild och Sigvard Gunnarsson som var lantbrukare.

De här var i 70-årsåldern och polisen var ganska övertygad om att de har blivit innebrända i sin gård som hade brunnit ner totalt till grunden. Två personer borta alltså, två syskon i 70-årsåldern. Och allt talar för att de har brunnit inne.

Men eftersom deras hus bara är aska hittar man inga rester efter dem. Inte nu, inte i det här läget i alla fall. Orten är förstås i chock. Och en sak tror sig alla veta.

Nämligen vem det är som tänt på. Vem som är pyromanen. Vem som är skyldig. En man som är välkänd i bygden. För det är inte den första vågen av bränder i byn. Det har brunnit förut.

Den här lilla orten Stenberga hade alltså härjats av bränder under sju år mellan 1968 till 1976. Och redan då vid första vågen av bränder tyckte sig byborna veta vem som var skyldig. Det är en gymnasielärare vid namn Sten Johansson som när han kommer till den här orten 1968 så märkligt nog startar en serie av bränder i trakten som håller på under sju år.

Och det är ett 20-tal bränder som sker. Det är oftast ödegårdar och lador. Och ibland kunde man se att branden var anlagd. Men ofta hade de här bränderna härjats så svårt så att det gick inte att hitta orsaken till hur de har startat.

Men av byn började det gå rykten om att är det han? Man lägger ihop det när han kommer som det hela börjar. Där och då brinner det alltså på en massa olika ställen till och med Sten Johanssons egna fastighet.

Han köper en hel del fastigheter i trakten och han köper också en villa i centrala Vetlanda. Han får ju ut försäkringspengar ibland om det är någon fastighet som han själv har ägt och så vidare. Och man kunde se att den här villan han köpte i Vetlanda den brann helt plötsligt.

Och då kunde man se att den här branden var anlagd. Det bodde en hyresgäst där också. Men han klarade sig som tur var. Så man kunde ju inte binda den här gymnasieläraren lektorn Sten Johansson till bränderna.

Däremot fick han ut försäkringspengar för de här skadorna. Ja, mycket pekar mot Sten Johansson. Men alla spår, alla bevis brinner upp. Allt som finns kvar är aska.

Och Sten Johansson själv lyckas visa ett alibi för brand efter brand. Men så gör han ett misstag. För det börjar brinna i en hyresfastighet han själv äger. Branden släcks, men kort därefter brinner det i samma hus igen.

Två månader senare så brinner det igen i samma hyreshus. Och nu kommer man också hitta en flaska bensin och träull och avsågad plankbit. Och det kom att bli hans fall, den här plankbiten.

För nu kallade lilla polismyndigheten här i Småland in riksmordskommissionen. Och de kunde genom tekniska undersökningar binda den här plankbiten till reparationsarbeten som utfördes på hans fabriksbyggnad som han ägde. Och det här gjorde att han fick sju års fängelse för mordbrand.

Och där upphör bränderna. När Sten Johansson sitter i fängelse, ja, då brinner ingenting. Helt plötsligt slutade brinna. Lugnet återgår i den här byn och trakten.

Men fängelsestraff är ju begränsade. Och 1986 så blev han villkorligt frigiven. Och då skulle det faktiskt inledas en period av tre år av brandskräck igen, ända till 1989.

Ja, samtidigt som Sten Johansson blir frisläppt och flyttar tillbaka till Stenberga började brinna igen, gång på gång. Och kulmen nås alltså den 14 april när tio fastigheter sätts i brand. Så naturligtvis blir han intressant för utredarna.

Men han nekar. Han har inte startat några bränder. Han är oskyldig. Och inte bara det, han är själv utsatt för ett antal brott under den här tiden bränderna har uppkommit.

Han har drabbats av en mängd stölder under den här brandvågen, påstår han. Och samtidigt så har då Sten Johansson gjort de här anmälningarna med saker som har stulits från hans hem. Och även hans registreringsskyltar till hans frus bil.

Ja, det är en mängd märkliga stölder som Sten Johansson presenterar. Registreringsskylten, en pälsmössa och ett porträtt av hustrun. Men han har ingenting med bränderna att göra.

Han är ingen förövare. Han är ju ett brottsoffer. Märkliga uppgifter dock. Och det blir ännu märkligare. För spaningarna efter de två försvunna syskonen fortsätter.

Två personer, syskonen Gunnarsson, i 70-årsåldern. Man gjorde en hel del märkliga fynd när riksmordkommissionen kallades ner igen. Och då började man undersöka vad som fanns runt de här nedbrunna fastigheterna.

Och det fanns en hel del brevlådor. I de här brevlådorna så låg den här hustruns registreringsskyltar. I en annan bre Vad antar den här Sten Johansson? Vad kan han ha för sig?

Nej, även om nu brodern Sigvard finns på polisens spaningslista så släpper man inte Sten Johansson. Han måste utredas, han måste kartläggas. Så man sätter honom under spaning, vilket visar sig inte vara så lätt.

Man ska ju skugga honom med bil, det här är ju på landsbygden och det var inte så himla lätt. För att på mindre vägar, då kör han bil i 20 kilometer i timmen. Kör han upp på motorvägen, han har en mamma som bor i Linköping, då kör han i 80 kilometer i timmen.

Och det här blir enormt resurskrävande, för det kommer ju direkt märkas att någon ligger efter i 80 kilometer eller 20 kilometer på en landsväg. Så man måste använda många bilar, man får passera, man får gissa vart han ska, ha en ny bil som kommer ut och kan liksom spana på honom. Spaningarna pågår i veckor, inget särskilt händer.

Den misstänkte pyromanen åker regelbundet till sin mamma i Linköping, kryper fram på vägarna, vilket alltså gör det svårt att följa efter honom. Men så, efter några veckor, då händer något. Tre veckor efter den här brand, stora eldhärdningsnatten, så lyckas två spanare följa med Sten Johansson in.

Han går in i en livsmedelsbutik. Och där kunde de iaktta hur han gick till hyllan med gravljus. Han står länge och tittar på gravljusen som ju har olika karaktärer och de kan konstatera när han sticker därifrån sen.

Han har köpt ett med extra lång brinntid. Det här gravljuset ska brinna i 16 timmar. Han köper alltså ett gravljus, Sten Johansson. Ett med en extra lång brinntid.

Tänkt att brinna länge på en gravplats, men kan också användas för att dra ut på ett brandförlopp. Precis som han gjorde i den brand han blev dömd för. Där satt han ett gravljus på en pappershög som i sin tur stod nära brandfarliga vätskor.

Och så tände han på ljuset och åkte därifrån. Och sen tog det timmar innan ljuset nådde ner till pappershögen som började brinna och satte eld på vätskorna. Och huset brann ner.

Så gjorde han alltså i det sista dådet i förra brandvågen det han åkte dit för. Och nu köper han ett sådant ljus igen. Intressant förstås. De följer efter honom.

Han åker upp till mamman i Linköping. Och de hinner få en snabbtitt in i bilen. Och då ser de att i bilen så ligger en gravlykta där det ligger brandvätska och hushållspapper.

Mycket märkligt, eller mycket misstänksfullt. Väldigt intressanta fynd där i bilen. Gravljus, papper, tändvätska. Vad är det som är på gång? Men utredarna hinner inte tänka på det när de befinner sig där vid hans bil.

För nu går det fort, riktigt fort. Och helt plötsligt så rusar Sten Johansson ut. Han sätter sig i bilen och kör absolut inte i några 20 eller 80 kilometer i timmen.

Den här färden går nu tillbaka till Stenberga-trakten i 150-160 kilometer i timmen. Polisan har fullt sjå, de här spanarna att hänga med. Därför att de måste också köra med släckta lysen.

Så att han inte ska märka att det är någon som hänger på honom i den här hastigheten. Två spaningsbilar hinner köra av vägen under den här jakten. Men i och med att det är så pass många inkopplade så lyckas man hitta honom.

Han kör till en gård som heter Pinnarp, som ägs av på papperet i alla fall av hans hustru. Hon var bortrest, hon var på konferens. Vid tretiden på natten så kommer han till den här gården.

Han är där i 25 minuter. Och sen kör han i 150 kilometer i timmen upp till Linköping igen. Det är mitt i natten och det blir kaos. Sten Johansson vansinneskör alltså till en gård hans hustru står som ägare till.

Spanarna har fullt sjå med att hänga på. Två bilar kör av vägen. När han kommer fram går han in på gården och 25 minuter senare kommer han ut igen, sätter sig i bilen och kör i samma besatthet tillbaka till Linköping.

Och spanarna hänger på. Men en annan grupp av utredarna går in på gården för att se vad det är som Sten Johansson har gjort där. Och de hittar något avgörande. De går in i ett traktorgarage.

Och här hittar de två brinnande ljus ställda i en pappkartong som i sin tur stod på en vagn som var fylld med halm. De här ljuset brinner och brinner, eller ljusen brinner och brinner och brinner. Och här nere så finns det dunkar med brandfarlig vätska.

Och det är lite gulliga i historien är att en katt hade kurat in sig i halmen för att få lite värme. Ja, den katten kunde fått det varmt, verkligen. Nu har utredarna det de behöver.

De har tagit Sten Johansson på bar gärning. Han har kört väldigt fort till gården, byggt upp ett fördröjt brandarrangemang och sen kört lika fort tillbaka. Så när branden verkligen startar, ja, då har han alibi.

Men det funkar inte. Han var ju förföljd. Polisen vet ju vad han har gjort och det räcker. Han grips och förhörs. Och med tanke på bevisningen den här gången finns ingen möjlighet att neka.

Så han kommer med en annan förklaring. Så erkänner han i alla fall att ja, jag försökte elda upp hustruns gård i Pinnarp. Men det här var bara ett rop på hjälp, menar han.

Polisen trodde ju inte på honom. Han försökte bara bevisa att det här var någon annan som försökte ge honom skulden för den här ohyggliga brandnatten som hade inträffat i april. Den andra skulle kunna ha varit Sigvard.

Exakt. Vars fingeravtryck satt på alla de här stolparna. Sten Johansson häktas och förhörs. Och i förhör efter förhör kommer han med samma version. Någon försöker sätta dit honom.

Någon annan är skyldig. Förmodligen den försvunna Sigvard Gunnarsson. I sex veckor upprepar han det här argumentet. Men sen spricker det, för då gör polisen ett fynd.

Sex veckor gick medan Sten Johansson satt häktad och förhördes. Då hittar man kvarlevorna av Sigvard Gunnarsson vars fingeravtryck har suttit på varenda brevlåda här i trakten i stort sett. Han ligger i en ladugård på Sten Johanssons gård.

Där hittas alltså kroppen efter Sigvard Gunnarsson, han som tillsammans med sin syster varit försvunnen efter den stora branden i deras hus i april. Och kroppen ligger inte där hans systers kropp hittades. Nej, den finns i resterna av en nedbrunnen byggnad som ägs av Sten Johansson.

Och det slutar inte där. Han var inte helt uppbrunnen i atomer. Utan man kunde faktiskt konstatera att han var död innan elden hade kremerat honom. Och man kunde alltså se att han var skjuten med någon form av vapen.

Sigvard Gunnarsson har alltså inte dött i branden. Nej, han har skjutits ihjäl, blivit kallblodigt mördad helt enkelt. Och fyndet av hans kropp blir för mycket för den misstänkte Sten Johansson.

Han börjar erkänna. Han har arrangerat alla stölderna. Han har placerat föremålen hos Sigvard Gunnarsson för att lägga skulden på honom. Att försöka iscensätta en annan misstanke hos polisen.

Men det räcker inte med det. Sten Johansson hade skjutit Sigvard med ett avsågat hagelgevär. I ett försök att försöka lägga skulden på honom kommer han på en infernalisk, djävulsk idé.

Han karvar av höger tummes yttre hud där fingeravtrycket sitter. Gör en gipsavgjutning av en tumme som han kan limma det här fingeravtrycket på. Det doppar han sen i någon form av vit vätska.

Åker runt, placerar ut alla de här anmält stulna sakerna. Sätter fingeravtrycket där. Och på de brev som han hittade där Sigvards fingeravtryck fanns i någon form av stämpeldyna av tryck gjorde han samma sak.

Han doppade den här tummen och tryckte av ett fingeravtryck. Mysteriet var löst. Och där är fallet alltså löst. Sten Johansson är skyldig. Det är han som startat bränderna, som orsakat Gunnhill Gunnarssons död,