Fallen Historia: Styckmordet i Bagis

Podplay Hon gick in i lägenheten på nedre botten. Ja, där har du liket. Hon ser att det är en man som ligger där med ett skotthål i pannan. Oskar börjar nu inse att han har med en galen mördare att göra.

Välkomna till min podd Fallen jag aldrig glömmer, historia. En specialversion där vi tar upp brott som hände för länge sedan. Normalt intervjuar jag utredarna som löste brottet, som gjorde sitt jobb.

Men de fall vi tar upp den här gången är så gamla att utredarna inte längre finns kvar. Så istället pratar jag med Rolf Ragnar, journalist och författare som fokuserar på historiska brott. Styckmordet i Bagis Vi tar oss till 1954, ett mellanår skulle man kunna säga.

Inga avgörande eller omvälvande händelser. Alla länder fokuserade på att gå vidare efter andra världskriget och bygga ett nytt och tryggt samhälle. Så också i Stockholm, detta Roffe.

Ja, det här är ju den tid då Stockholm håller på att byggas ut riktigt ordentligt med alla förorter. Och tunnelbanan har ju blivit invigd redan, men den är ju inte helt utbyggd. Så den går ändå inte ut till förorter som Bagamossen som är slutstation.

Det är också ett år med uppfinningar som finns kvar än idag. Och man kan börja se den här moderna 60- och 70-talet på vissa uppfinningar. Tetra-packen lanseras i Skåne, man kan köpa mjölk i tetra-pack.

Och sen nu uppfinner man också den elektriska kaffebryggaren. Inom musiken inträffar något väldigt speciellt i alla fall enligt mig. Elvis Presley släpper sin debutskiva vilket blir början på hans fantastiska karriär.

Men han är inte ensam om att prägla tidens musik. 1954 är också milstolpe i rockhistorien. Bill Haley and His Comets släpper Rock Around the Clock. Kollar vi på brottsåret 1954 så är det en händelse som väcker stor uppmärksamhet i pressen.

Jakten på Tumba-Tarzan. En i grunden ganska harmlös inbrottstjuv. Men hans kreativa förmåga att hålla sig undan polisen gör honom till något av en hjälte i kvällstidningarna.

Jakten efter honom pågår hela sommaren. Han jäckar polisen, men på hösten så lyckas de till slut gripa honom. Tumba-Tarzan och Rolf Johansson greps idag klockan 8.

25 på Stockholmsbron. Och i skuggan av det medieuppbådet det året så inträffar ett väldigt speciellt brott. Ett styckmord med så många bizarra detaljer, märkliga telefonsamtal, adresser som inte finns, misstänkta offer som lever, ett motiv värt åtta kronor och ett komplicerat pussel med tusentals kvittor.

Allt i en 50-tals arbetarklassmiljö indränkt av alkohol. För polisen börjar det med ett telefonsamtal. Det är pingstdagen den 6 juni 1954, berättar Proffe. Då ringer en busschaufför som heter Karl Sundberg.

Han befinner sig vid tunnelbanestationen i Sandsborg, som då är slutstation för den sydliga tunnelbanan. Han säger ganska upprört att det är en okänd passagerare som just har flytt från hans buss. Han har berättat för busschauffören att han sett en mördad man i en lägenhet i Bagamossen.

Mannen hade kastat sig på bussen i sista stund och var väldigt uppskakad och berättar alltså för busschauffören Karl Sundberg att han sett en mördad man i en lägenhet. Och så fortsatte den här mannen lågmält men väldigt upprört och berättade att han just har varit hemma hos en kille på den här gatan. Och hemma hos honom så låg det en man på en presenning och den mannen var skjuten i huvudet.

Så pekade han mot ett hus där bussen passerar och sa, där var det. Mannen på bussen pekar alltså ut huset där han ska ha sett den mördade personen och busschauffören tycker förstås att han ska ringa polisen. Och sen blir det ett resonemang där den här mannen säger, jag egentligen borde jag ringa polisen.

Och då säger Sundberg, det är klart du ska ringa polisen. Nej men jag vill inte bli inblandad. Nej men då kan väl jag hjälpa dig att ringa polisen. Så när vi kommer till Sandsborgs tunnelbanestation som är bussens ändhållplats då följer jag med dig, går till telefonkiosken och ringer.

Men när de båda går ur bussen så rusar den här mannen helt plötsligt iväg upp på tunnelbaneperrongen och försvinner med ett tåg. Och där drar alltså mordvittnet iväg. Så det blir busschauffören som ringer polisen.

Och han har ju också en adress där mordet ska ha skett. Lagavägen 2. En polispatrull åker direkt. Men upptäcker ett problem, för den adressen finns inte. Det finns ingen Lagavägen 2.

Man kommitterar ut två konstaplar i en radiobil. Adam letar förgäves. Lagavägen 2 det är ett skogsområde. Det existerar inga hus där. Så de åker runt, de hittar inga lik, de hittar ingenting som skulle tyda på någon form av skottlossning eller brott.

Så de åker bara tillbaka igen till stationen och säger, Lagavägen 2 finns inte. Men visar det sig, samtalet från busschauffören är bara början på en rad uppringningar. För när patrullen kommer tillbaka så ringer det igen ett nytt samtal från en annan person än busschauffören.

Men det handlar om samma mord. Ja, och då är det en mycket upprörd man som ringer. Uppenbarligen är han på en krog, för det är en sorglig bakgrund. Han säger att det ligger ett lik i en adress på Jarlavägen 3.

Jaha, och sen lägger han, vad heter du? Det ville jag inte uppge. Och så lägger han på luren. En ny adress alltså, men den finns inte heller visar det sig. Så det går en stund till, så ringer det igen.

Och det är den här mannen igen, han är något berusad nu också. Så upprepar han precis vad han har sagt tidigare. Det ligger en man skjuten på golvet på en presenning på Jarlavägen 3.

Nu blir det förvirrat där på polisstationen. Busschauffören uppger en adress. Den berusade mannen som ringer två gånger uppger en annan adress och ingen av de adresserna finns.

Och då kommer ännu ett samtal. Då ringer det igen och nu är det busschauffören Sundberg som ringer. Nu har han kört nästa vända ner till Bagamossen från Sandsborg.

Och då upptäcker han att han har tagit fel på portnummer. Det är inte Lagavägen 2, det är Lagavägen 3. Och till skillnad från de andra adresserna så finns den här.

Lagavägen 3, så nu skickas patrullen dit. Och polisen får tag i en portvakt som hade nycklar. Uppgifter hade då tytt på att det skulle vara en lägenhet på nedre botten.

Man kunde gå in med portvakten men det var ingen där. Och när man gick in så såg det här lilla enrummaren väldigt välstädad ut. Ingenting tyder ju faktiskt på att ett mord skulle ha inträffat.

Nej, väldigt städat och ordningsamt i lägenheten. Ingen skjuten man på någon presssängning alltså. Men i hallen står två resväskor. Och när man öppnar en av de här väskorna så hittar de styckade kroppsdelar av en människa.

En människa som är styckad med kläderna på. Och nu ringer man ju direkt in till ledningscentralen. Klockan har nu blivit 21.50 på pingstdagen den 6 juni 1954. Och det har gått tre timmar sedan det första samtalet kom in om att det finns en mördad man i en lägenhet.

Och där i väskorna ligger den alltså, kroppen. Styckad och med ett kulhål i pannan precis som den okände mannen på bussen sagt. Teknikerna kommer till platsen och gör en brottsplatsundersökning.

Kroppen är styckad i åtta delar. Det finns en kökskniv med blod som kan ha använts. Och små, små blodsspår tyder på att styckningen skett framför soffan i vardagsrummet.

Och den stora frågan är förstås, vem är offret? Vem är det som ligger där i åtta delar i två väskor? På den ena väskan finns en namnlapp där det står Lars Andersson.

Samma namn som den som faktiskt bor i lägenheten. Så mycket talar för att kroppen som Så Lasse berättar att när han försökte ta tillbaka pengarna så fick han rejält slag på käften. Lasse rusade upp, slet åt sig en patron, tog ut det här salongsgeväret som bara kan laddas med en patron och siktade mot den här gästen som nu hade satt sig ner i soffan.

Och så tryckte han av från två meters håll och träffade honom rakt i pannan. Dödande skott. Där kommer det alltså ett erkännande. Lasse har mördat mannen i lägenheten.

En besynnerlig händelse kan man tycka. Men det blir ännu konstigare, för nu kommer vittnet i bussen in i historien. För Lasse är förvirrad. Vad ska han göra med kroppen?

I två dygn ligger den där i hans lägenhet. Själv gör Lasse det han är bäst på. Han super. I två dagar går han från krog till krog och på ett ställe säger han sig träffa en person vid namn Oskar.

Och för honom berättar Lasse att han har en död kropp hemma. En kropp han behöver hjälp att bli av med. Och Oskar ställer upp tydligen, i alla fall enligt Lasse.

Han följer med Lasse hem, men väl i lägenheten så backar Oskar, säger Lasse. Och sen så säger han att den här killen har varit hemma hos mig, men han hade smitit iväg och stuckit med en buss när de skulle ringa en kamrat till Oskar som skulle komma med en lastbil och hjälpa till att frakta bort liket. Och nu blev ju Lasse lite orolig för att Oskar skulle larma polisen så han hade snabbt gått upp till lägenheten och styckat kroppen.

Och det tog ju bara en kvart. Lite glad över hur skicklig han var eftersom han hade jobbat på det här skärkuteriet förut. Och sen stoppade han likdelarna i sina två resväskor och sen gick han sig ut för att supa på stan för att lugna nerverna.

Så det här var en fullständig bekännelse. En fullständig bekännelse alltså, om än lite underlig. Att Lasse begått mordet står helt klart, men denne Oskar, vem är det?

Finns han ens? Fast polisen fick ju ett samtal från en man som säger sig ha sett en död kropp. Kan det vara Oskar? Ingen vet. Och en fråga som är ännu mer akut förstås.

Vem är offret? Vems kropp är det som ligger där i de två resväskorna, styckad i åtta delar? Mannen Lasse säger sig ha mördat, ja han själv, han vet inte. Han har ingen aning om vem mannen är.

Okej, man tar fingeravtryck, men det ger inga träffar i registret. Så det här är en ostraffad man. I fickan på honom så hittar man ett cigarettetui som han hade i fickan där.

Och där stod det namnet Sven ingraverat. Och sen så i hans kostym så kunde man se att det fanns ett tvättmärke. Sån liten lapp som ett tvätteri sydde på så att man skulle veta vems plagget var som var inlämnat för tvätt.

Och där fanns det en beteckning, en romersk 2, siffrorna 10-6, ordet stan och nummer 5338. Okej, mannen kan ha hetat Sven. Han har sannolikt lämnat in kostymen på ett tvätteri.

Vilket tvätteri? Ingen aning. En tvättlapp alltså, det enda konkreta spåret. Problemet är att det finns rätt många tvätterier i Stockholm den här tiden. Systematiskt kontaktas alla.

Och på en av dem blir det träff. Statens kemiska tvätteri i Gamla stan. Där känner man igen kvittot. Det är deras. Men de tar ju inte namnen på kunderna. Så länge kunden har kvittot lämnas plagget ut.

Med ett undantag, om kunden slarvat bort sin del av etiketten, ja då måste de signera med namn när de hämtar ut plaggen. En liten strimma av hopp alltså. Problemet är att kvittot är över ett år gammalt och tvätteriet har över 5000 kvitton att gå igenom.

Så det fanns en liten, liten chans här för de här kriminalarna som stod i stadens tvätteri. Det är att gå igenom 5000 kvitton sedan ett år tillbaka. I förhoppningen att den här kunden hade tappat kvittot.

Och i sådana fall så skulle man ha signerat med ett namn vid uthämtningen. Och det är då det osannolika inträffa. Just det har hänt. Någon har kvitterat ut de här persedlarna med namn.

En diversearbetare som heter EA Tullander och bor på Söder. Ingen Sven alltså, men en EA Tullander. Det är hans kostym offret har på sig. Så det är förmodligen hans kropp Lasse styckat.

Polisen åker hem till honom. Och där väntar en stor överraskning. Så nu var det bara för mordkommissionen att åka till Tullanders och skulle lämna det här dödsbudet.

Alternativt ta sig in i lägenheten om ingen var hemma. Men man prövade ju att ringa på dörren först. Och så öppnas dörren av en man. Så presenterar kriminalarna sig och säger att det här gäller den här EA Tullander som har hittats död.

Vi skulle vilja prata med en anhörig. Och då svarar mannen, ja men det är ju jag. Nu händer det igen alltså. Den person polisen tror är mördad lever alltså. Förra gången var Lasse som kom gående lite full på gatan när grannarna skulle identifiera hans kropp.

Och nu är det den förmodade döda EA Tullander som i full vigör öppnar dörren när utredarna ringer på. Men även om han lever så är utredarna på rätt spår visar det sig. När de pratar med Tullander så visar det sig att han för ett år sedan har haft en inneboende.

En Per-Gunnar Lötberg. Och Tullander kunde identifiera honom på fotografiet som han hade tagit av den döde mannen med kulhål i pannan. Och den här Tullander han hade hjälpt Lötberg att hämta ut hans kostym för ett år sedan eftersom han hade tappat bort kvittot.

En tredje idé om vem offret kan vara alltså. Men den här gången visar det sig vara rätt. Vem var då denne Lötberg? Ja han var 43 år i ensamstående hamnarbetare som fört en flackande tillvaro.

Bodde på olika ungkarshotell. Man hittade hans senaste adress och kunde säkra fingeravtrycket på några ölflaskor som fastställde identiteten. Och det här cigarettetuit med namnet Sven som vilseledde polisen ett tag.

Det kunde man få reda på att det var något han hade bytt till sig någon gång i tiden. Så rullades alltså det här märkliga fallet med styckmordet upp. Så där var det löst.

Styckmordet i Bagarmossen som skakade om Stockholm 1954. Nu hade man förövaren. Nu visste man vem offret var. Två män som möttes av en slump på en bar. Men Oskar då?

Han som berättade om mordet. Han som gjorde att hela utredningen kom igång. Vad hände med honom? Ja polisen letade efter honom i en månad innan man hittade honom strax före rättegången.

Men inte tack vare spaningarna och utredningen utan för att Oskar själv gick ut med sin historia i pressen. Man hittar Oskar eftersom han ringer upp en tidning en månad efter mordet och drar sin historia där. Och via att han då har framträtt i tidningarna så kan polisen också verifiera allt som han har sagt stämmer.

Och historien Lasse berättat om Oskar visar sig alltså stämma. Den är sann. De två träffas på ett ölcafé där de börjar supa ihop. Det är söndagen den 6 juni, kort tid efter att Lasse begått styckmordet.

De två blir kompisar och Lasse bjuder hem Oskar som tackar ja. Bra, säger Lasse, då kan du också hjälpa mig att bli av med ett lik. Och Oskar, han skrattar till och tar det här som ett mycket makabert skämt.

Och säger så här, vi ska väl hjälpa dig med det. Så de båda går. Men väl inne i Lasses lägenhet förstår Oskar att det inte är något skämt. De gick in i lägenheten på nedre botten och så säger Lasse, ja, där har du liket.

Så pekar han på pressändningen där det sticker ut ett par fötter. Då blev Oskar väldigt, väldigt perplex. Ur den här hopvirade pressändningen så stack det då fötter ut.

Han går fram, lyfter på en flik och ser att det är en man