613. Anders Kempe – en pacifist i svenska stormaktsarmén

Hej allihopa, det här är Robin, jag rapporterar live från Jokkmokk där jag och Daniel är och researchar, ska jag säga det. Det blir någonting i framtiden i alla fall. Ni kommer få ett avsnitt i mycket bättre ljudkvalitet än det här.

Det här spelade jag in på min mobiltelefon, men det var lite irriterande faktafel i den inledningen som jag läste in och jag var inte så nöjd med den överhuvudtaget ändå. Det här avsnittet handlar om Anders Kempe, en radikal pacifist i 1600-talet, stormaktstiden. En väldigt intressant och underlig person.

Vi kommer prata om hans märkliga resa, om vad som krävs för att en människa ska bli en annan människa. Vi kommer prata ganska mycket om hur bra det är att äta granskott, grankottar, granbarr. För var det någonting Kempe kände så var det att det var nyttigt.

Dessutom älskade han Jämtland, och vem gör inte det? Mycket nöje! Ja, välkomna till Historiepodden med Robin Olofsson som har dragit inledningen och mig här. Och kul att du presenterar det här ämnet!

Det glädjer mig att jag har kunnat öppna ögonen för dig angående Herr Kempe. Till och med så pass att du tog upp honom i din egen bok som du tipsade mig om som källa sen. Det blev lite rundgång lätt sådär på det hela då i och för sig, men det gör inget.

Varsågod! Gärna mufslag till ditt bokskrivande så att säga. Ja, blir det inte tvärtom att jag först skrev boken och hittade Kempen? Ja, men jag förde ju in Kempe i ditt liv i avsnitt 122, kommer du ihåg det?

Utopiska avsnittet. Jaha, nej okej, nu är jag med. Det är för det här ju, Ronny Ambjörnsson är ju Kempes stora biografist. Ett så märkligt ord, men han är den personen i modern tid som har skrivit mest om Kempe.

Och avsnittet om utopier är ju mycket baserat på Ambjörnsson. Och Ambjörnsson skriver om Kempe då, antar jag. Ja, jag måste erkänna att jag kommer inte ihåg vad jag hade för källa då för tio år sedan.

Men jag drog ju Kempes filosofiska syn på det världsliga och andliga i ett nötskal på behändiga fem minuter. Och då har vi en svensk som heter Anders Pettersson Kempe som har varit soldat i trettioåriga kriget och han blir ju en ivrig pacifist. Så då börjar han propagera för att de dåliga är stat och kyrkan.

För det här kommer ju göra att de inte uppskattar honom, utan han blir ju anklagad för kätteri och sen måste han fly landet och så. Frida vid Frida tillsammans hjälps de åt, staten och kyrkan sitter i samma båt. I det här fallet så kan man ju tolka det så, ja.

Och det här kommer väl bli lite fylligare, jag har en känsla av. Men du har glömt det här, jag har gått runt och ibland tänkt på det där, jag håller med om att det är spännande. Men pacifist mitt i brinnande 1600-talskrig, för det var ju krig hela tiden och han avvek ju väldigt mycket.

Det är väl det vi ska prata om här idag, men nu hade du glömt bort det här. Ja, apropå vatten under broarna, det är en del vatten under broarna sedan avsnitt 122 nu är. Varsågod i alla fall.

Det här avsnittet görs i betalt samarbete med Avanza. Robin, jag tänkte på det här, hur går det med det här nya torpet? Är det saltkråkans sommar här nu för det?

Problemet med att köpa ett gammalt torp är ju bara att man ganska snabbt upptäcker allt man också har köpt. Till exempel ett kök. Ja, det brukar ingå. Det gjorde till och med för Melkerssons.

Men deras kök var ju sekelskifte va? Mitt kök är från 1986. Jag har vävtapet i taket. Och den här 1986-känslan, det är inte riktigt den romantiska lantdröm jag hade sett framför mig.

Så nu har jag fått en väldigt konkret anledning att börja månadsspara igen. Och det jag gillar med Avanza är just hur enkelt det är. Jag gör nämligen ingenting som är svårt.

Man bestämmer en summa, sätter upp sitt sparande och sen kan det i princip sköta sig självt. Och du är inte direkt ensam där ju faktiskt. Avanza har Sveriges nöjdaste sparare för sextonde året i rad.

Det är inte illa. Över 2,3 miljoner människor har kommit igång med sitt sparande där. Så nu gör jag samma sak. Lite pengar varje månad och så småningom lite mindre 1986.

Börsen kan förstås både gå upp och ner och det är inte säkert att du får tillbaka pengarna du investerar. Men vill du själv komma igång och spara enkelt, ladda då ner Avanzas app. Vi på Historiepodden här är glada att det här avsnittet görs i betalt samarbete med Gensidiga.

Jajamän, ett av Nordens största och äldsta försäkringsbolag. Daniel, om du hade levt på 1930-talet, hade du då flugit över Atlanten i ett luftskepp fyllt med vätgas? Nej.

Nej, i och för sig är det ju inget fan att flyga inrikes i moderna flygplan heller, så jag förstår dig. Men många tyckte faktiskt att det verkade rimligt. Zeppelinaren Hindenburg var framtiden.

Lyxigt, modernt och imponerande stort. Och fyllt med världens mest lättantändliga ämnen också. Men vi människor har ju en liten tendens att vänja oss vid risker, allra helst sådana som inte har gått fel än.

Hindenburg hade ju genomfört massor med resor innan. Och därför så börjar man ju då tänka att risken är nog rätt liten va? Just det, tills den inte var det längre.

När luftskeppet fattar eld 1937 så tog det bara några sekunder innan det här framtida transportmedlet blev ett historiskt varnande exempel. Historien visar gång på gång att bara för att någonting har fungerat hittills betyder inte att det är riskfritt. Och därför finns det försäkringar.

Just det, Gensidiga erbjuder försäkringar för bland annat bil och hem. Besök gensidiga.se och använd rabattkoden HISTORIEPODDEN10, stora bokstäver HISTORIEPODDEN och så 1-0 för 10% rabatt på din bilförsäkring online.

Och det här erbjudandet gäller mellan den 17 augusti och den 30 september. För den som vill följa en av stormaktstidens mest udda människöden finns två författare att gå till. Det här är lite källförteckning inleder jag med.

Carl Hasselberg, präst och kyrkohistoriker under tidigt 1900-tal, skrev enormt mycket om Jämtland och Härjedalen. Lokalhistorisk hjälte. Skrev två tjocka uppsatser från 2020-talet, 1922-1927 i vilket han utforskar Kempes liv.

Sen i modern tid har idéhistorikern Ronny Ambjörnsson skrivit om Anders Kempe. Vilket jag trodde var hur jag första gången träffade på Don Quijote från Frösön. Men tydligen har jag hört dig sitta och prata om Don Quijote från Frösön och bara inte överhuvudtaget noterat det.

Jag tror att du var lite imponerad eller intresserad just då i alla fall. Men sådär kan det ju vara med mycket grejer. Däremot så håller jag verkligen med om beskrivningen om honom som en Don Quijote.

Han håller ju på litegrann också om Don Quijote-kamp mot akademiska studier vilket han tycker att de är någon form av bedragare. De här akademikerna och ondskans tjänare och allt möjligt. Vilket får en att tänka lite på Peter Stormare och hans kamp mot 120-årsforskare som har dömt ut Kensingtonstenen som fake.

Där har Stormare och Kempe nått ihop. Alltså det finns ju en Anders Kempe i väldigt många moderna människor. Vi har hela Make America Healthy Again-grejen med Robert Kennedy som sitter i den nuvarande amerikanska administrationen.

Och Kennedy är ju definitivt en Kempe. Man tror lite mer på sin egen hjärtas röst. Och känner att man vet vad som är nyttigt och bra och inte. Är inte vetenskap otroligt när man inte lämnar i händerna hos vetenskapsmän?

Jo, då kan det vara otroligt. Så är det ju. Sen får man väl ändå erkänna här att Kempe har sitt fält som är lite mer öppet för diverse tolkningar. Alltså Bibeln.

Så är det. Vi ska

Det är ett vändande, det är ett klagande, det är ett vakna förstås av förtill. Det kan man ju förstå. Och med hjälp av henne så sjunger de då tillsammans Davids tjugotredje psalm, Herren är min herde.

Och då, vad händer då? All rädsla försvinner. Då börjar saker lugna sig. All den här fruktansvärda paniken och ångesten dras tillbaka. Och innan sömnen kommer så lovar han Gud att bli en bättre människa.

Jag tycker det här låter som en panikattack. Jag tänkte precis säga det, men det här det handlar om måste ju vara panikångest helt enkelt det här. Och med hjälp av henne så sjunger de då tillsammans Davids tjugotredje psalm, Herren är min herde.

Och då, vad händer då? All rädsla försvinner. Då börjar saker lugna sig. Och innan sömnen kommer så lovar han Gud att bli en bättre människa. Problemet är det att när man är där och stirrar ödet i vitögat, då är det lätt att lova vad som helst.

Sen vaknar du dagen efter, solen skiner, du breder din knäckemacka. Och då känns ju livet som livet alltid har känts. Och det där du lovade dyrt och heligt mitt i natten måste man hålla det då?

Ja, vardagen tickar ju på. Räkningar ska betalas och kanoner ska laddas och danskar ska stoppas. Jag kunde inte inse var en sann bättring bestod utan fikade efter att avancera i min tjänst.

Och det är ganska långt senare som det kommer ny insikt av något slag att jag kanske ändå måste försöka ändra mig. Och det är väl i samband med just en dansk belägring av frösöskan 1657. Just det, Karl den tionde Gustav har kört fast i Polen och Danmark tänker att nu har vi en bra chans att förklara krig mot svenskarna.

Det här är ju, ofta fokuserar man ju mer på att den svenska kungen tågar över bält än att det blir en belägring i Jämtland också. Men det blir de facto en belägring i Jämtland och det är ju det som påverkar Anders Kempe. Han hamnar ju då i strid med ett helt gäng danskar.

Han leder artilleriet vid ett svenskt utfall helt enkelt. Men det där går snett på något sätt och han blir omringad och de slår honom i huvudet och på ryggen tydligen med påkar och vedträn och sånt där. Jag vet inte varför det var så just, men ont gjorde det här.

Han lyckades ju ta sig loss därifrån på något sätt till slut. Men smärtan från de där slagen blev bara värre och värre för varje dag tydligen. Jag är intresserad av din magkänsla här Daniel, för att Kempe säger ju att med min värja slog jag mig lös och utan att vara särskilt pressad dessutom nedgjorde jag sex av dem.

Skulle du vilja ha en till källa på den eller ska vi bara acceptera att Anders Kempe utan att vara särskilt pressad sticker ner sex danskar? Nej, jag tror att det är påhitt. Det är den magkänslan man får direkt men man inser ju att det här kommer vi inte få någon annan källa på heller.

Han kom ju loss på något sätt så blev han ju inte tillfångatagen och han har säkert överlevt hur illa det var på något sätt. Hur omringad han var och så. Men på något sätt verkar det ändå som att han har blivit pvyglad för åtminstone hävdande att de här slagen gör ju bara ondare och ondare senare.

Och han kommer till och med fram till att det är Gud som har låtit honom utstå det här angreppet som en påminnelse om att han hade lovat och bett sig och sedan inte gjort det. Men han inser också att det är Gud som har skyddat honom eftersom han inte blev ihjälslagen. Och själv så framställde han det sedan då som att det här är någon form av orsak till att han frivilligt slutade i armén.

Det finns många grejer i Anders Kempes egen historieskrivning som är underbar, det här är en av dem. Då jag insåg att Gud föranstaltat allt detta och i sin nåd skyddat mig i stor fara tog jag därför mitt avsked 1665. Ops, det är 1657 där.

Det är liksom helt okommenterat, ett hopp på några år. Ja, verkligen. För jag tänkte också så här, jaha han hoppade av där, ja det var ju bra. Sen så här, man läser det en gång till lite senare och väntar här nu, det är åtta år senare.

Vad har du gjort mellan 1657 och 1665? Det är sällan man hänger kvar på ett jobb ändå kanske i åtta år efter att man har bestämt sig för att man inte vill vara kvar. Men då tänkte jag att det kanske hade att göra med någon form av kontakt eller något sånt där ett tag att han inte kunde hoppa av än.

Men sen visar det sig att det var kanske inte det utan han hade något med det att göra överhuvudtaget utan han hade ju kommit i konflikt med olika myndigheter runt 1660 redan på grund av upprepad kritik mot att prästerna var så vilsna och hade felaktiga lärosatser. Så det fanns något annat som skvalpade i bakgrunden till att han slutade fem år senare, antagligen. När Kempes inre resa egentligen påbörjades är det omöjligt att säga, kanske var det 1652 i den där hemska natten eller så var det vid ett senare tillfälle, kanske tidigare ändå, vad vet vi.

Men som du säger, från 1660 så har det ju fått yttre följder. Han går omkring och diskuterar religion öppet och fritt. Och då ska vi komma ihåg, alltså det här är självklaraheter, men ändå, att Sverige 1660 är inte ett land med generösa grundlagar som säkrar saker som yttrandefrihet och religionsfrihet, utan det finns en sann lära och det är inte upp till lekmän att tolka vad som är rätt och riktigt och inte.

Så det som sker när en artillerist i Jämtland börjar mala på om vad Gud egentligen är eller inte är, det liksom aktiverar något i systemet och Kempe kommer bli förhörd av den ena religiösa farböken efter den andra. Det börjar med att han kallas till förhör hos prosten i Brunflo och sen kommer han via olika instanser snart sitta inför domkapitlet i Härnösand. Ja, och dom i sin tur har ju tydligen blivit åthutade av citat, höga kyrkans herrar och någon slags institution över dom då, har hört talas om den här jäppen som springer runt och har egna iveläror för sig och att man ska ta itu med honom då.

För det var ett växande problem tydligen att han höll på och snackade runt så här. Och då vill man ju inte slajva från domkapitlets sida utan frågorna kommer gälla sånt som man har ältat i kätteriivfrågor sedan antiken egentligen. Det gäller ju sånt som...

Ja, det är frågor man känner igen. Det är treenighet, nattvard och hur det egentligen står till med kristi natur. Och här finns det då olika uppfattningar om vad man ska tycka om och den svenska lutherska kyrkan har ju en uppfattning och har man inte den så är man ju en skättare på något sätt eller ivrireläror herre.

Exakt. Året är 1663 när man kan nästan föreställa sig scenen. Domkapitlets superintendent sitter bakom ett skrivbord. Brevid sig har han gymnasiets rektor. Och då, gymnasiet i Härnösand, där utbildar man ju präster.

Det är alltså inte så här att man har tagit in rektorn, en trevlig kvinna med pasch från den kommunala gymnasieskolan för att hålla lite koll på GU11-skrivelser utan det här är en man, en sträng man som utbildar präster. Det är vad vi ska ha med oss. Och upplägget är ju sådant att först kommer den här superintendenten redogöra för den korrekta läran Bibeln och Luther.

Sen är det gymnasierektorns roll att redogöra för vad tysken Paul Felgenhauer egentligen tycker i frågan. Och så ska Kempe ta ställning. Vilken av de här två förklaringarna tycker du låter mest sannolikt?

Ja, vad tycker du här egentligen? Och det är väl det här som allting kretsar kring. Att det finns en gnagande misstanke att Kempe är anhängare av den här Felgenhauer.

Icke att förväxla med Svegelain som var Hitlers svåger och SS-chef. Snarlika namn. Men det här är alltså Felgenhauer och vi är på 1600-talet.

Att han måste erkänna att han har några sådana böcker i sin ägo. Är det inte lite underligt att en artillerist i det till synes avklippta Jämtland, alltså verkligen i den svenska stormaktens periferi, överhuvudtaget kan sitta på en boktrave Paul Felgenhauer verk. Alltså det säger ju någonting intressant om verkligen den kunskapsrevolution som tryckpressen satte igång.

Alltså det som hade möjliggjort Luthers resa fram till att bli den svenska statens rättesnöre. Det är bara spännande att de där böckerna dyker upp överallt trots att staten aktivt bekämpade. Det här förutsätter ju att det finns någon stat eller någon plats som inte aktivt motverkar det här egentligen.

Och det har vi ju i Nederländerna, i Amsterdam framförallt, där man då kan tycka på med den här typen av litteratur. Vi pratade ju förra veckan om spanska Nederländerna och det fridskriget som man satte igång där. Väldigt kort nämnde vi ju det.

Och det har att göra med att det var fullt med kalvinister och protestanter som satt och tyckte ganska långtgående saker som skilde sig från framförallt katolska kyrkan där. Och att man då har en ganska liberal syn, det är väl ingen nyhet att Nederländerna är ett väldigt liberalt land och det har man ju varit sedan 1600-talet. Eller 1500-talet som det var.

Det här förhöret har ju inte gått speciellt bra för Anders Kempe. Och ett halvår efter förhöret kommer han ha flytt landet. Vi ska följa honom var det lider när han flackar runt i Europa.

Ursprungligen så flyr han till Norge. Men han har ju korrekt identifierat att han kanske inte ska stanna kvar som artillerist i Frösön. Och det känns ju som att det är det här kyrkan och statsmaktens ökande intresse för honom som är orsaken till att han tog avsked från armén.

Mer än de här omvälvande händelserna 52-57. Ja, de låg ju lite långt bak i tiden ändå. Jag tror mer det har att göra med de här oroväckande förhören. Året efter han har suttit inför domkapitlet och lovat att nej, jag är nog ingen Felgenhauer-anhängare.

Så kommer Anders Kempe översätta två av Felgenhauers verk till svenska och publicera dem. Mest intressant är Perspiculum bellicum, typ krigsperspektiv på svenska. En radikal pacifistisk bok på kristen grund.

Det är en arbetsinsats att läsa Ronny Ambjörnssons dryga 50 sidor där han ska försöka förklara vad Anders Kempe och Paul Felgenhauer egentligen tycker och står för. Och det är ju dels för att idéhistoria kan vara så, ibland, ganska svårtuggat. Men det är också för att det här är två stycken fantaster som motsäger sig själva i sina resonemang.

De är lite all over the place, så man får på något sätt tolka dem åt dem. Men det som gör Anders Kempe och Paul Felgenhauer avvikande och farliga är detta. Du var inne på det, men man kan förtydliga.

De ser inte kriget, och är det någonting som de har levt med så är det kriget, som ett olycksfall i ett annars sunt samhälle. De ser inte världen som en Agatha Christie-roman där det finns en avvikande tivolidirektör som behöver avslöjas för världen och då kommer allt återgå till att det är bra. Det är själva världen som är farlig och trasig och måste lagas.

Det är inte en enskild turk eller ryss eller papist, utan själva systemet gör människor onda. Kriget uppstår eftersom samhället är korrupt. Kyrkan, staten och människan organiserar sig samtliga kring krig, egendom och åtskillnad.

Och allt som behövs för en bättre värld är att människan blir en annan människa, vilket låter omöjligt, men det kan i själva verket vara mycket nära förestående. Det här kan man då bryta ner i fem beståndsdelar. Ett, den sanna religionen är inte en institution.

Vi närmar oss ju här det som ska bli pietism och väckelse och frikyrkor var det lider, men som fortfarande är kätterska farliga tankar på 1600-talet. När människor organiserar religion, när kyrkor eller sekter som Kempe skriver, när de börjar abonnera på sanningen, gör de i själva verket ett avsteg från den sanna tron. Punkt två i min lista är freden.

Det trettioåriga kriget har ju skapat en intensiv och ganska intressant debatt om vad som är ett rättmätigt krig. Även statsmän och kungar sitter och funderar på när har man rätt att kriga och inte. Men Kempe och Felgenhauer, de dömer ut alla krig principiellt.

Försvarskrig, även de är av ondo och de är mycket, mycket radikala i sin pacifism. Och det är ju inte bara krig, alltså en människa får ju inte ge sig på en annan människa eller knappt försvara sig. En rövare ska bekämpas med ord, inte med våld.

Någon av de här pacifisterna har ju en idé om att om någon försöker ta ditt liv, då kan du få försvara dig, men inte om de ska ta dina saker eller något sånt där. Man ska aldrig, man ska inte ens försvara sig. Och till skillnad från till exempel Luthers lärare så som sagt, det finns inga rättfärdiga krig.

För Luthers del så behövs ju staten för att straffa brottslingar. Och då bör man ha en stat som ser till att folk inte beter sig hur som helst. Men Felgenhauer och Kempe menar att staten i sig är problemet, att staten är våld.

Exakt. Det här hänger väl ihop med någon annan punkt du kanske kommer till här av människosynen. Det var min tredje punkt, att vi måste förstå att de ser staten och kyrkan som orsaken till våldet, inte lösningen på våldet.

Alltså de drömmer ju om en utopi, ett samhälle helt utan tvång. Och de ser den faktiska staten som redan finns som någonting som enbart handlar om tvång. Det handlar om att försvara territorium, om att försvara sociala stånd.

Det handlar om att försvara egendom. Och de tycker ju mycket om att gå till uppenbarelseboken och hämta bildspråk för att liksom fördöma staten som någonting monstruöst. Ambjörnsson skriver att de ser staten som en projektion av människans egen fallenhet.

Och jag har nästan färdigt, jag har två punkter kvar. För punkt fyra, där spelar arvssynden in. Vi är ju alla, vi föds som syndare, det ärvde vi. Och den lutherska utgångspunkten är ju att vi liksom präglade av våra fall och lag och överhet krävs för att tygla oss.

Medan Kempe och Felgenhauer istället ser att människan, vi har ett gudomligt ursprung. Och en pånyttfödd människa kommer vara gudomlig och kommer därmed inte behöva härska över varandra. Och allt det här görs möjligt eftersom de här drömmarna mycket tydligt hänger ihop med en annan av tidens stora övertygelser.

Kiliasm eller millenarism, alltså tron att de befann sig vid historiens slut. Och att den här förtapade världen snart skulle gå under och ersättas av ett nytt tusenårigt rike. Om man går till historiepodden.

com och kollar den där listan du har ställt samman. Då hittar man ju fullt av sådana människor. Thomas Münzer eller Anna Bapatisterna i Münster. Alltså sektledare som vet att snart går jorden under och jag kommer leda min lilla skock får mot en ny och bättre framtid.

Det är också i det här temat som det kommer in i det här avsnittet om utopier, tusenårsriket. För det är ju en slags utopi då, att där kommer allting bli så himla bra. Och man har ju då, eller man, Felgenhauer har ju räknat ut via uppenbarelseboken att man lever i den sista tiden som när som helst kommer att tippa över i det här tusenårsriket.

Och apropå uppenbarelseboken så vilddjuret i den tolkar han ju som den världsliga överheten. Och de gör ju också tolkningar att när det här tusenårsriket väl kommer komma så är det inte bara, liksom det är inte i himlen så nödvändigtvis, utan det är ju ett lyckorike som kommer vara väldigt konkret på jorden. Och det är ju inte riktigt så som kyrkan hade sett på saken.

Kempe är jättetydlig, det kommer ligga i Israel. Och judar och kristna kommer förenas

Man säljer kosttillskott på internet. Ja, det här har jag läst någonstans i en bok till och med, ja. Ja, det är en spaning som jag har fäst på pränt också. Men är det någonting som Anders Kempe tror på, så är det ju granens läkande egenskaper.

Ja, jag tror du har rätt och jag tror också att det hjälper till att jag är lite sådana där anekonistiska paralleller ibland för att förstå var han är ute och svävar, vad han gör. Man kan jämföra med nuet och fattar man ju, för han är lite out där ändå. Men man måste ju få prova.

Verkligen. Och är det något han gör, så är det att pröva. När han 1675 ger ut sitt mästerverk Den anatomerade granen, då har han i många, många år redan föreskrivit granskott, mortlat och blandat grankottar.

Skrivit brev till Magnus Gabriel de la Gardie, av alla människor, i vilket han ondgör sig över de långsamma svenskarna som är så sena att hoppa på nya och bra grejer. Vår tröggkörda svenska nation, att de inte äter mer gran, liksom. Hade de La Gardie svarat?

Det vet vi ju inte. Nej, men Ambjörnsson skriver att Kempe har vunnit vissa sympatier inom ledande kretsar i hemlandet. Kanske att någon där i toppskiktet ändå tyckte att kan det vara något med de här grankottarna ändå?

Han pratar så mycket om gran, det måste ju finnas någonting i det här. Det kan ju inte bara vara en magkänsla som enligt excentrisk väskötte från Jämtland har fått. Man är ju på den här tiden också sugen på att hitta svenska Västindien och så vidare.

Då kunde man då hitta något positivt i grankottar och då är man ju rik. Verkligen, så är det. Ska man ge Kempe någonting, och det tycker jag, han och alkemisterna ska ha en fin klapp på axeln, är ju att de har ju rätt i att medicinsk forskning borde vara byggd på empiri och på tester i laboratorium.

Alltså, det är ju en verksamhet för labbet, inte för skrivbordet. Och mycket av hans kritik mot läkarna är ju att de går och hämtar den äldsta boken de kan hitta och så sen så slår de i den och försöker se vad de medeltida och antika institutionerna, auktoriteterna tyckte om saker och ting. Men den där magkänslan att det är granen som är grejen och att han konsekvent genom livet från det att han själv börjar publicera kriget är ont, institutioner av ondo, vi ska äta mer gran.

Och den där tiden i Norge, den kan kanske kallas för en exil, men den är inte striktare än att Anders Kempe kommer skidande över fjällen när det är marknad på gång. Och det var väl så att man visste att det kommer stå någon och sälja renskinn, någon kommer stå och sälja Jokkmokskorv och så kommer Anders Kempe stå och mässa om att alla organiserade religioner är av ondo. För så var det ju.

Ja, men om det är så så finns det ju de som tycker att det här får man ju inte hålla på med. Nej. Och om man vet att det är lika säkert att Kempen står där och mässar om de här idéerna som Fälgenhauer förespråkar som att någon står och säljer Jokkmokskorv då kommer man ju ta sig dit och försöka gripa honom.

Ja, så är det. Svenska rådsherrar börjar muttra att det är en jäkla fräckhet att dyka upp här. Och man börjar skicka ut order till sina underlydande om att får ni tag i Kempen ska han arresteras och ser ni någon av hans böcker så ska de brännas.

Och under en resa i norra Sverige så får rådsherrarna Johan Gyllenstierna och Gustav Posse höra talas om att Kempen har synts i Lövånger och kort därefter kommer han arresteras. Han hålls kvar för förhör i sju veckor men släpps sen mot borgen. Någonstans läste jag också att det är ett litet missförstånd där.

Det är ett brev från Stockholm som kommer för sent där det står att släpp honom absolut inte. Och man öppnade och sa oj, vi släppte honom precis. Varpå Anders Kempe schappar, sticker utomlands.

Det här kan kontrasteras mot en ung följare till honom från Gävletrakten, den 19-åriga Johannes Olaj Ram som läser Kempes bok, blir väldigt förtjust i idéerna, börjar sprida de här idéerna vidare varpå han arresteras, åtalas, halshuggs och bränns på bål. Så det visar ju lite grann hur road den svenska statsmakten var av sådan radikal pacifism. Inte alls.

Nej, precis. Det var man inte i Norge heller utan det blir ju en liknande process där. När man börjar läsa vad Kempe faktiskt skriver så är det ungefär liknande processer som dras igång och från 1674 så är han landsförvisad även från Norge.

Men det finns ju en hel europeisk kontinent ju. Först landar Kempe i Hamburg där han återigen ger sig på att läkarbanan. Har han släppt granarna? Nej, det har han icke.

Ambjörnsson skriver, arbetet bedriver han, som en kommentar från 1700-talet uttrycker det, på sitt egna vis. Han använder endast egna medicamenter vilka han extraherar ur grantoppar, kottar och kåda. Så även i Hamburg fick de goda stadsborna tugga i sig grankåda.

Men det är inte jobbet som läkare som blir problemet i Hamburg utan det är att han väljer att dedikera en av de böckerna som han har skrivit till Manuel Teixeira vilket är en av stadens mest inflytelserika judiska handelsmän. Kempe då, alltid uppfylld av stora idéer, är ju inne i den här fasen som du nämnde när han skriver om Israel mycket. Att han ska förena judarna och de kristna eftersom judarna fortfarande har Jesus gudomlighet att upptäcka.

Men vad som i själva verket händer är då att den här inflytelserika judiska invånaren tycker att det är lite jobbigt att ha en, ska man kalla honom, påflugen svensk medicus och fritänkare som håller på att dedikera böcker till honom. Så han klagar till den församling som styr staden varpå Anders Kempe utvisas. Nu har vi snart bara Nederländerna kvar.

Ja, men han har ju varit i Nederländerna flera vänder för som du säger det är ju där som både han och Felgenhauer får sina verk tryckta. Sen är det inte något av hans längre, han blir ju inte bofast i Nederländerna under någon längre period utan efter det att han förvisas från Hamburg så kommer han ju på sitt evigt irrande sätt troget att 1689 hamna i Altona vilket är den platsen där Anders Kempe plockar ner skylten. Och var ligger den någonstans?

Vi är fortfarande i Tyskland, vi är inte så långt ifrån Hamburg men jag tror att de är typ en stad idag. Det var väl jobbigt att flytta alla möbler och framförallt den här laboratorieutrustningen längre än vad man egentligen behövde. Men det är kanske min favoritgrej med Anders Kempe är då att han ligger döende i Altona och har den här långa karriären nu av religiöst fritänkande, pacifistisk agitation.

Men vad gör han? Jo han plockar upp pennan och skriver ett brev till svenska riksrådet där han kommer med detaljerade instruktioner om hur Jämtland bäst bör försvaras mot danskarna. Efter årtionden av att ha angripit den svenska krigarstaten och utmålat alla krig som ogudaktiga så avslutar han sin bana med att ge Stockholm försvarspolitiska råd om Jämtland.

Och det är väl så att hur övertygad man än är om någonting så är Jämtland sagornas och de vackra landskapens förlovade land. Och har man en gång sett vyerna, har man en gång känt det där särdeles jämtländska otroliga det där som Claes Göran Ekevald och Kjell Höglund och alla andra liksom vet. Då går det inte.

Alltså det ligger bortom allt annat. Att i grund och botten så var han jämtländsk patriot. Det gick inte att ta ur honom. Ja, han är ju från början väskötte antagligen då.

Så jag får lite svårt att förstå. Och Jämtland hade ju heller inte tillhört Sverige särskilt länge som sagt. Så det är ju mycket här som är lite märkligt att han går emot hela sin livsgärning för att skicka iväg några