Sommarkonferens 2026 - Fredag kvällsmöte - Johan Jordeskog

Hej och välkommen till New Wines Sveriges podcast. I detta avsnitt kommer vi få höra undervisning från sommarkonferensen 2026. Det är så kul när folk gör saker åt en.

Jag älskar ju det med New Wine att det är så mycket man får vara med och tjäna på så många olika sätt. Idag så fick jag stå i glasskiosken. Det är en sån där dröm man har haft sedan man var liten att få stå och skopa upp glass och säga Varsågod, kom och köp, ropar jag.

Var det så? Där kommer den. Förlåt. Jag är helt tagen av vad Gud gör. Det är därför jag snyftar lite. Det är så vackert att få vara i det här rummet och få vara med tillsammans med alla er.

Jag grips av en sån kärlek när Guds kärlek får tag i oss. Den här agape-kärleken som Rich talar om här på förmiddagen. Man blir så förälskad på nytt i Jesus, men också i människor i församlingen på något vis.

Det här som Filip delade förut. Jag håller med så mycket om det. Jag bara ser alla de här människorna som jag har fått vara med under 25 år och se växa upp. Som nu har skägg och barn och är läkare och spelar cello.

Det är helt fantastiskt. Hur många skulle vilja förresten ta med det här lovsångsteamet hem till sin församling? Det kan ni inte göra, tyvärr. För de är med i lite olika andra församlingar.

Men det man kan ta med, och det är jag bara... Nu när vi tillbad också, det som grep mig på nytt. De är fantastiska musiker, fantastiska lovsångsledare. Men framförallt är de fantastiska lärjungar.

Jag har suttit och pratat med flera av dem under dagarna och känner flera av dem. Och deras liv är liksom... Det är tillbedjan. Inte bara när de står här på scenen, utan de lever tillbedjande liv.

Och det kan du ta med hem till din församling. Det kan du undervisa om. Det kan du själv börja praktisera och hjälpa andra att komma in i. Det är så vackert. Simon som spelar keys här.

Han är en helt underbar person som har varit med sedan vi var långt tillbaka i tiden. Han kom en av de första dagarna till mig och sa Hej Johan, jag har ett ord till dig. Om du har ett ord till mig, sa han.

Jag tänkte, får man villkora det på det här sättet? Liksom om jag inte har något... Har du inget till mig då? Nej, sa han. Men du behöver inte komma med det nu, du kan vänta lite om du vill.

Men här kommer mitt ord och så delar han ett ord till mig. Fantastisk människa. Johan heter jag som sagt. Jobbar i Salemskyrkan i Varjön och har gjort det de senaste 25 åren.

Jag älskar mitt jobb. Men när man har varit länge på samma plats... Salemskyrkan är Sveriges bästa församling. Ja, det är det. Helt underbara människor. Och Gud gör så mycket och jag kommer att dela lite om vad som händer just nu.

Men samtidigt när man har varit länge på samma plats så får man se både människors allra bästa sidor och människors allra värsta sidor. Och det är inte alltid vackert, liksom. Och ibland, för att återknyta igen till Rich- predikan här på förmiddagen, så behöver man bara stå.

Och bara någonstans veta att okej, det här är Guds församling. Det är inte min församling. Och Gud har en plan. Och så får man bara stå kvar. Vi har haft en ganska lång period, jag personligen, kanske tio års tid, där det var väldigt mycket olika saker som avlöste varandra som var svinjobbiga.

Och där jag gång på gång tänkte, varför gör jag det här? Varför fortsätter jag? Jag kan göra någonting annat, liksom. Men jag har ändå hört hela tiden på något vis Guds viskning, liksom att jag är med.

Stå kvar. Och så har jag gjort det. Och att nu få se det man drömde om då, när det var som värst, börja liksom hända. Det är så otroligt tillfredsställande och gott.

Och då är man så tacksam för de där åren då man faktiskt stod ut. Jag är inte liksom uppvuxen i kyrkan som barn, utan jag kom till tro som 16-åring och hade då ingen relation till kyrkan eller något koncept av vad kyrka var. Jag hade varit med på någon skolavslutning eller sådär, men inte mer än så.

Jag ska inte berätta hela händelseförloppet hur jag kom till tro, men det var Linda som nu är min fru som vi gick i samma klass på gymnasiet. Kände inte varann innan och hon bara delade med sig av att hon, jag är kristen, sa hon vid en av våra första lektioner. Och jag blev helt, liksom, vadå?

Det kan man väl inte vara när man är ung och verkar normal. Och det ledde fram till ett samtal där jag behövde fråga, vad menar du? Och en tanke väcktes hos mig att tänk om det är sant, tänk om Gud finns på riktigt.

Inte bara som en teori, utan tänk om Gud är verklig. Om det vore sant så skulle det förändra allt i hur jag har sett på mig själv och på världen och andra människor. Och det där blev en resa och jag började läsa Bibeln, jag började be i smyg.

Ingen visste om det. Jag bad till Lindas Gud. Jag visste inte hur jag skulle tilltala Gud. Sen satt och viskade i mitt huvud, Lindas Gud om du är där. Och det ledde fram till att en kväll så bad Linda för mig och jag fick uppleva den heliga ande väldigt, väldigt starkt.

Och blev helt förälskad i Jesus Kristus. Och det var en oerhört stark upplevelse av kärlek och bekräftelse och närvaro. Som Christin pratade om igår, hur Gud vill vara så närvarande.

Ända från skapelsen så går han liksom bland sin skapelse, är nära människan och han ber dem bygga ett tält där han vill bo. En låda där han vill bo och ett hus där han vill bo. Och sen kommer han i en kvinnas livmoder, han föds och går runt på jorden som människa.

Och sen säger han, jag ska sända den heliga ande som kommer in i er. Och i uppenbarelseboken 3 och 20 så står det att han knackar på dörren. Om vi öppnar så vill han komma in och äta med oss.

Det är ett ord som har betytt mycket för mig personligen och jag har tagit det personligen. Men det är faktiskt skrivet till församlingen. För några dagar efter att jag hade blivit förälskad och fått uppleva Kristi kärlek för första gången så var jag med i kyrkan för första gången i Salemkyrkan.

Och fick se någonting som jag aldrig hade sett. Ett rum fullt av människor som tillbad Gud på riktigt, ärligt och med tårar. Jag såg vuxna män som grät, det hade jag inte sett så mycket av tidigare i mitt liv.

Jag hörde människor som kom upp och delade saker, de ville att andra skulle be för jobbiga grejer. De hade varit med om, jag hörde andra som kom upp och berättade hur de hade blivit frälsta eller helade. Och jag bara, varför har ingen berättat för mig att det här finns?

Det här är ju det bästa ställe man kan vara på. Och jag blev så förälskad i församlingen. Guds församling. Och den är inte perfekt. Som jag sa, jag har sett alla baksidor också.

Men det är Guds församling. Och därför är det kristig kropp. Och därför är det helt underbart. Och det är Guds enda plan för att rädda den här världen. Det gör han genom sin kropp, genom sin församling.

Och den där kärleken har inte dämpats trots allt jobbigt, allt motstånd och liksom sånt man har varit med om. Det var någon som sa en gång att församlingen är som Noas ark. Det stinker, men hoppar du av så dör du.

Det finns sanningar i det, även om det inte är hela sanningen. Men de senaste två åren har vi börjat se det som vi hör så många tala om nu. Hur det plötsligt dyker upp människor som längtar efter Gud.

Vi skulle ha vår vanliga torsdagsbön en kväll, som vi har varje torsdag. Vi hade ett seminarium igår om bönemöten man vill gå på. Det är inte alltid man vill gå på våra bönemöten.

Ni vet hur det kan vara ibland. Men jag var där och förberedde. Vi har börjat med att ha lite fika innan, så det blir lite gemenskap. Och sen går vi in och ber. Jag var där, min dotter Hillevi var med.

Vi höll på och greja och göra i ordning fikat. Plötsligt står Paulus ger råd till Timotheus om sund förkunnelse. I andra Timotheus 1, 13-14 så säger han som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört om mig i tro och kärlek i Kristus Jesus bevara genom den heliga ande som bor i oss det goda som har blivit anförtrott åt dig.

Han skulle bevara de ord som hade talats och han skulle ha ett mönster för en sund andlighet. Vi ska få höra hela det här sammanhanget nu som slutar med de här orden som jag tror är lite de ord han syftar på när han säger det här ska du bära med dig, det här är vad sund andlighet handlar om. Jag har bett Linda läsa en lite längre textbit.

Jag tackar Gud som jag, liksom mina förfäder, tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina bönor. När jag minns dina tårar längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje.

Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig. Den tro som först fanns hos din mormor Loi och din mormor, nej mor Evnike och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig. Därför påminner jag dig, låt Guds nådegåva flamma upp igen.

Den som finns i dig genom min handpåläggning. Gud har inte gett oss modlöshetens anda utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens anda. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig som är hans fånge utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft.

Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet. Nu har hans nåd blivit uppenbarad när vår frälsare Kristus Jesus har trätt fram. Han har gjort slut på döden och fört fram liv och odödlighet i ljuset genom evangeliet.

Detta är jag satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte för jag vet vem jag tror på och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen bevara det som anförtrots mig.

Amen. Så lyder Herrens ord. Eller vad brukar ni säga Hans? Amen. Vi hade Sund förkunnelse, sund andlighet. Vad är det man kanske ska börja med och fundera på? Vad är osunt?

Förlåt alla ni som var björnarna. Det finns sunda björnar och det finns osunda björnar. Vad är det som är osunt? Vad behöver vi vaka över i vår tid och i det som sker just nu?

För ett tag sedan var det uppe i den karismatiska rörelsen i USA framförallt så var det massa saker som kom upp till ytan. Hur folk hade feikat profetiska ord och grejer och man bara kände sån sorg. Eller när man ser ledare som man har sett upp till själv kanske som faller och det händer grejer liksom.

Det är jobbigt och det är sorgligt tycker jag. Och det är inte, det är oftast ingen som bara sker så. Plötsligt så händer det utan det är någonting som byggs upp under tid.

Och det saker tillåts och det skapas en kultur där man liksom lite ser mellan fingrarna med vissa grejer. Och jag tänker vi behöver se upp med lögner, med överdrifter, manipulation, förenklingar. Linda brukar säga till mig att du får inte överdriva för mycket när du predikar.

Akta dig för superlativen och det är sant. Det är så lätt att stå och säga att det är fantastiskt, underbart hela tiden liksom. Och ibland är det fantastiskt underbart, men ibland kan det gå lite så här, det kan bli lite för mycket.

Och framförallt när fokuset går bort ifrån Jesus och till en person. Den store förkunnaren, den store läraren och aposteln som vi ser upp till. Liksom jag följer den, jag följer den på internet ofta.

Det är inte sunt när det blir så. Jag menar inte att det inte behövs bra, tydliga, starka ledare. Det är superviktigt och Bibeln talar jättemycket om ledarskap. Det är inte det, men när fokus flyttas från Jesus till den här personen bär allt, den här personen har det som, då får man börja vara försiktig.

Där börjar en osundhet. Och framförallt när det blir ett system som upprätthåller det, där ingen säger ifrån. Där ingen säger, men vänta nu, det är ju inte den personen det handlar om, det handlar ju om Jesus, eller hur?

Ja, just det. Och så kan man liksom, men när det börjar tillåtas och det börjar uppmuntras nästan, då får man kanske dra lite i nödbromsen. Men också osunt är ju när kraften avtar i en församling, i en rörelse.

När man inte ser så mycket av helande eller så mycket av att folk kommer till tro på Jesus eller att det händer mirakel liksom. För tittar vi på Jesus så sker det hela tiden, eller hur? Som vi säger att vi är Jesu lärjungar, men inget av det Jesus gjorde händer.

Det är ganska osunt, eller hur? Vi får aldrig reducera evangelium till självhjälp eller feelgood. Det är en utmaning, tror jag, för oss alla. För det är skönt att feelgood.

Ibland tror jag vi i våra system och kanske framförallt i karismatiska kretsar det kan bli en förväntan på att man ständigt ska leverera. Det måste bli mer och bättre och större än förra gången. Wow, han hade ett sånt häftigt profetiskt ord nästa gång.

Sitter alla och bara, vad är nästa stora profetiska ord? Det kan bli jättefarligt. För det skapar en press i folk som man kanske från början inte tänkte att man skulle börja.

Men så känner man att någonting måste ju komma med och så blir det lite mänskligt och så blir det lite mer mänskligt och till slut blir det lite köttsligt och till slut är det ganska sunkigt. Och vad händer den dagen Gud inte har talat något? Vem vågar gå upp och säga det?

Jag upplever inte att Gud har talat något idag. Nu ber vi. Ibland kanske våga göra det och inte låtsas att jag fick det här. Eller bara, eller man har fått en idé och så säger man Gud har talat.

Ibland klär vi saker i ett andligt språk på ett sätt som också kan bli osunt. Ibland är det okej att säga jag fick den här idén och det kan vara Gud som har inspirerat det. Men man behöver inte liksom alltid säga att Gud har talat liksom på det sättet.

Håller ni med mig? Kanske Gud är tyst ibland i ditt liv också och kanske är det okej. Kanske är det öken ibland och kanske är det okej. Men var det som ledde Jesus ut i öknen?

Det var en fråga. Det var anden som ledde honom ut i öknen och var med honom i öknen. Det är okej. Vad är ett mönster? Det stod att han ville ge Timotheus ett mönster för en sund förkunnelse.

Visste ni att våra hjärnor fungerar så att de tänker i mönster? Ibland kritiserar vi och säger att det är så lätt att vi boxar in saker och vi sätter människor i fack och sådär. Ja, men det är ju så vår hjärna funkar.

Det går liksom inte att komma bort ifrån det. Utan det är så det är, för det är så mycket information, det är så mycket vi ser och tar in. Och hjärnan behöver sortera.

Det är därför barn tidigt lär sig känna igen mönster och de lär sig känna igen ansikten liksom. Det var det och den hör ihop med den rösten. Det är så vi lär oss, det är så det fungerar, det är så våra hjärnor funkar.

Mönster är bra. Det betyder inte att vi alltid måste ha samma mönster, eller ett tråkigt mönster, och liksom att nu ska det vara strikt. Det är inte det det betyder.

Men ett mönster hjälper oss att känna igen och förstå, aha, det här är Gud. Jag kommer ihåg att jag tänkte på det här när våra barn var jättesmå och började lära sig saker. Att det är så fascinerande hur de kan lära sig vissa grejer som egentligen, när man börjar tänka på det.

Till exempel, vad är en hund? Ja, det är en hund. Och så kan man se en sån här och så, ja, det är också en hund. De är jätteolika egentligen. Men barnet ändå accepterar det, ja, hund och hund.

Jättesnabbt går det och så har man liksom Det är jobbigt, men skrik ut det. Det tror jag ger ett renare samvete. På ett sätt så lurar vi oss själva om vi inte gör det.

Och skratta när du är glad. Låt din glädje synas. Låt det komma ut. Visa för dig själv, för din omgivning och för Gud att han är god. Ge ditt allt. Det tror jag ger ett rent samvete att kunna säga på något vis när man går och lägger sig att jag gav mitt allt.

Eller när man har liksom en termin tar slut nu när man snart ska gå på semester. Men att kunna bara känna, jag har gett, jag har gett mitt allt. Jag har gjort mitt bästa.

Jag har inte lyckats med allt, men jag har gett mitt bästa för Gud. Vi brukar säga det i Nya Wein, det är okej att försöka och misslyckas, men inte okej att inte försöka. Det tror jag ger ett rent samvete.

Och jag har feikat ibland. Nej, men när jag fick uppleva Jesus eller den helige ande första gången, det var jättestarkt. Jag skakade. Jag låg ner och skakade under Guds kraft så här.

Men som ni ser, jag kan ju börja göra det när jag vill. Jag gör det nu också, eller hur? Så var det inte då, det bara kom. Och jag vet inte var det kom ifrån. Jag hade aldrig sett någon som var med om det.

Jag hade nämligen aldrig varit i någon kyrka överhuvudtaget. Och det var bara jag och Linda ensamma i ett rum och Gud var där. Och det var en kraft som gjorde att det hände någonting.

Morgonen efter så bad jag igen, men heliga ande, om det där var på riktigt det som hände igår, så får du visa det igen. Fick ingen, inga skakningar. Det var inget starkt som kändes, utan bara ett så här, jag vet att jag vet att jag vet att allt är nytt.

Och så blev jag bara så glad att jag visste att jag var kristen. Och så tänkte jag, det här måste jag berätta för någon. Och så kom jag på att jag vet ingen som skulle bli glad av att höra det.

Men sen kom jag på att min farfar är kristen. Vi hade aldrig pratat om det, men jag vet att han hade en bibel som låg uppslagen. Och det var olika ställen varje gång, så om det inte var magi så var det att han bläddrade och läste i bibeln.

Så jag skrev ett brev till honom, ni vet papper och penna, vek ihop och la i ett kuvert. Har ni varit med om det? Men jag fick inget svar på det tyvärr, han var en fåordig man, min farfar.

Men jag fick höra på begravningen av en annan tant att han hade blivit jätteglad för det där brevet. Så tydligen talade han med henne, men inte med mig. Frid över honom, han var en fantastisk man.

Jag har druckit så mycket läsk hemma hos honom, det fick man göra där. Det fick man inte göra hemma, men hos farfar fick man dricka läsk. Okej, den ande Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande, skriver Paulus.

Jag älskar att det är de tre orden han tar fram. Det är kraftens ande, alla karismatiker är med, yes kraft, kom igen, wow! Och det är kärleken, ja vi har kraft i kärlek, och självbehärskning.

Det är inte det man förväntar sig, man tror att det ska vara bara, och så kom något som man inte alls trodde var nästa ord. Men det är så viktigt, och alla de tre behövs lika mycket. Det är inte som att vi behöver jättemycket kraft och så kan vi ibland ha lite självbehärskning om det behövs.

Alltihop behövs hela tiden. Annars blir det fel, annars tippar det. Det här borde våra samtal landa i. Hur formar vi församlingar som är fulla av kraft, fulla av kärlek och fulla av självbehärskning?

Hur ser det ut? Titta på Jesus skulle jag säga. För han var full av kraft, han var full av kärlek och han var full av självbehärskning, eller hur? Anden är kraft, anden är en eld, anden är en vind, anden är ett vatten som flyter fram från tronen.

Det är kraft i Guds ande, eller hur? Ibland är vi med om det där, och det är så stark kraft så vi vet inte var vi ska ta vägen. Ibland faller vi bara ner, för det är så mäktigt.

Och det är en kraft som har förändrat hela världen. En kraft som bara kom in i några stycken och bara ut mitt i romarriket och bara förändrar hela den kulturen och hela historien. Eller hur?

Det är en kraft utan dess like, och den kraften behöver vi söka. Det finns kraft i bön, Julia nu kan du få komma fram. Hon får, när i predikan var det jag skulle komma fram?

Ja men det är typ mitt i, det är nu. Vi inför den här konferensen så vi i ledningen kände att det var mycket, det var mycket motstånd, det var mycket saker som hände och vi bestämde att vi ska ta en tid och be lite extra och fasta för det här. Nu ska jag vara ärlig igen, för att få ha ett rent samvete.

Jag fattade inte, jag vet ni det? Men vi bad och en av sakerna vi bad för, det var att Julia skulle bli frisk. Kan inte du berätta vad som hände? Ja, Julia förresten är ju den som har sett till att den här konferensen överhuvudtaget är till.

Hon gör allt, en applåd för Julia. Tack så mycket. Ändå, hörs jag? Ja jag hörs, bra. Men för ungefär en månad sedan så fick jag en cysta på äggstocken som sprack.

Och när läkaren undersökte mig så såg de att jag hade en till cysta. Och den var blodfylld. Och de var tydliga med att de ville inte att den skulle spricka för att det kunde leda till komplikationer.

För den var rätt stor och lite så. Men det innebar också att jag hade jättemycket smärta. Jag hade ont nästan hela tiden. Behövde ta smärtstillande regelbundet. Och jag kunde inte ens lyfta mina barn.

Och jag har tre små barn hemma. Så det var väldigt tråkigt och jag behövde åka till akuten några gånger också. Men då, och också att samtidigt så närmade det sig nu igen konferensen och oron av att jag kanske inte kommer klara av nu igen konferensen.

Och då började det liksom, okej, jag får skapa dokument så att om jag inte kommer ut ur sängen så får någon ta över. Och det var där vår tro väcktes kan jag säga. Ja, nej.

Men då, för två veckor sedan så Nu var en styrelse då, hade bön- och fastedagar från tisdag till torsdag. Och vet ni vad? På fredag morgon vaknade jag och hade ingen smärta alls.

Kom igen. Och när jag gick till läkaren på tisdagen så sa de att cystan var helt borta. Att det var ingen skada, inga problem och inga komplikationer. Gud är god!

Det är så bra. Visst är det fantastiskt? Vi fick det i vår chattgrupp. Jag började gråta, bara Tack Jesus! Hon är helad. Det är sån kraft i Guds rike. Det är sån kraft när vi kommer överens om att be.

Det är kraft. Där Jesus går fram där flyr demonerna. Där blir de sjuka friska. Det provoceras den religiösa eliten som allierat sig med världslig makt. Vad sa folk om Jesus?

Han förkunnar med kraft och inte som de skriftlärda. Det händer något där Jesus går fram av kraftgärningar. Det är sunt. När vi får höra sådant här så väcker det tro till mer kraft.

Anden är också kärlek. Den ande som Gud ger oss är kärlek, kärlekens ande. Jesus greps av medlidande, står det i Matteus 9,36. När han såg folkskarorna greps han av medlidande.

Men först grep han av vrede eftersom de var illa medfarna och hjälplösa som får utan hede. Och så står det att han grep av medlidande. Jesus är full av medlidande.

Jesus är full av kärlek när han möter människor. Det finns ett medlidande som blir en ilska nästan över djävulens verk i andra människor. Jesus älskar alla människor.

Vi kan ibland tänka sig, men de där han kritiserar ju de här så jättemycket. Ja, han kritiserade det de gör, men han älskar dem samtidigt. Och det fanns hela tiden.

Han har ju den här otroliga förmågan att säga vad som är rätt, vad som är Guds väg, vad som är sant lärjungaskap. Och samtidigt dras människor till honom som inte alls lever på det sätt När han hänger där, oskyldigt dömd, han kunde ha ropat vet ni vem jag är? Jag är Guds son.

Vad tror ni att ni håller på med? Ni kommer brinna, kunde han ha sagt. Det säger han inte. För han har självbehärskning, eller hur? Vad säger Jesus? Fader, förlåt dem.

Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör. Det krävs Guds ande för att säga det i det ögonblicket. När man har all rätt att säga det där andra egentligen. Den heliga ande ger oss självbehärskning och vi behöver så mycket av det i våra församlingar, i våra ledarskap, i vår efterföljelse.

Jag tror vi behöver också skydda folk som har starka gåvor, mycket kraft. Så att det inte börjar bygga system där vi bara släpper det helt fritt fast det saknas självbehärskning och kanske saknas kärlek. Ibland hör jag folk säga, jag har pratat med människor som har blivit illa behandlade av en ledare, man har upplevt att de inte har lyssnat, det har varit rena övergrepp andligt, jättejobbigt.

Så pratar man med andra som säger, ja, det kan vara lite så, han är lite kantig, men vi får ju se på frukten. Se vad med många människor som kommer till tro. Det där gör mig arg.

Så får vi inte säga. Kraften är bra, men om det inte också finns kärlek och självbehärskning, då behöver vi hjälpa till att bygga system så att det finns. Inte att vi ska ta bort kraften, men vi måste också ha det andra, eller hur?

Och frukten, det är inte, åh, det kommer massa människor till tro på det här mötet, eller massa människor gensvarade, eller massa människor låg och skakade på golvet. Frukten, galatebrevet 5.22, vad är det?

Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, ödmjukhet, självbehärskning. Det är frukten. Så om du vill titta på en persons spår, vad finns i spåret av den här personen?

Är det de här grejerna, andens frukter, eller är det något annat liksom? Eller är det lite mixed bag? Och så får vi hjälpas åt. Och ni får hjälpa mig. Men när jag är på fel väg, jag har också sårat människor.

Jag har sagt saker ibland som har varit fel. Jag har ibland varit i en ställning där någon har varit i beroendeställning till mig, där jag har missbrukat det på sätt. Inget allvarligt, inte så jag menar.

Men ni fattar alltså det. Ibland kommer man på sig själv, det här var inte bra. Så skulle jag inte egentligen ha sagt där. Eller nu utnyttjar jag min position lite på ett felaktigt sätt.

Vi behöver vara vaksamma så att vi kan tjäna Herren med ett rent samvete. Han har kallat oss med en helig kallelse. Inte på grund av vad vi har gjort, utan på grund av vad han har gjort.

Det här är också vad Paulus vill inskärpa i Timotheus för en sund förkunnelse och en sund andlighet. Det här behöver vi ha med oss. Här är två grejer igen. Det är så mycket i evangeliet, så mycket i Guds rike som alltid är både och.

Vi är kallade med en helig kallelse. Jag tror inte bara det handlar om ledare, utan du är kallad av Gud. Är du kristen så är du en lärjunge till Jesus. Han har kallat dig i första hand till sig.

Och så sänder han ut dig i den här världen. Det är en helig kallelse från en helig Gud. Men det är inte på grund av att du är bäst i världen och kan allt. Det är inte därför jag står här.

Då hade det varit bättre om ni andra hade fortsatt. Vi har mycket duktigare förkunnare här och folk som har gjort mycket mer. Men Gud har kallat mig med en helig kallelse.

Det behöver jag vara medveten om. Ett tag kämpade jag med min kallelse, för jag hade inget särskilt tydligt kallelseögonblick. Ibland hörde jag pastorer som var på att berätta.

Jag var fyra år när Gud talade till mig och jag skulle bli en pastor. Jag har vetat det hela mitt liv och jag tänkte, det har inte jag. Det är mer att andra har sagt, ska inte du börja jobba här som ungdomsledare?

Ja, det kan jag väl göra. Jag har inget annat för mig, så då började jag jobba som ungdomsledare. Ja, det här gör ju du bra. Borde inte du läsa till pastor? Ja, det gör jag.

Det tror jag är bra. Och så började jag läsa till pastor. Vill du börja jobba här? Ja, det kan jag göra. Ungefär så har min kallelse sett ut. Men mitt i det så har jag hela tiden...

Jag är så glad att andra har sett saker, att det inte är jag som behöver säga det hela tiden. Här ska jag vara liksom. Utan det är andra som har sagt, borde inte du...

Någon har sett någonting i mig som jag inte ens själv har sett vid den tidpunkten. Och jag är så tacksam för alla de människorna. Men den där modlösheten på riktigt, den är fruktansvärd.

Och när den går djupt in i själen, då förstör den väldigt, väldigt mycket. Och det är en ande som Gud behöver få kasta ut. Behöver få bryta. Och ibland behöver vi få avsäga oss.

Jag har gjort många gånger. Gud, jag avsäger mig modlöshetens ande nu. Jag tror att vi ska börja med det när vi ska gå in i en stund av bön och lovsång. Så om ni vill ställa er upp allihopa.

Vet ni vad min önskan är för den här kvällen? Det är att du skulle gå härifrån och vara mer förälskad i Jesus och mer förälskad i din församling. För det är genom din församling som Gud vill verka.

Och han vill verka med kraft, med kärlek och med självbehärskning. Och det är det vi kommer be om nu. Men det första vi ska be om är att Gud får bryta modlöshetens ande.

Att tappa sugen. Tage Danielsson skrev det någonstans inom sina böcker. Jag läste mycket av honom för att världen är full av tappade sugar, skrev han. Vi kan skratta åt det, men det är så.

Och det är fruktansvärt för när man tappar sugen helt, då är det svårt ibland att komma tillbaks. Och ibland är det en ande av modlöshet. Och den har inte Gud gett, eller hur?

För han har gett kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande. Så jag skulle vilja att du som känner att jag behöver nu bryta modlöshetens ande över mitt liv. Jag behöver få tillbaks passionen och längtan och glädjen i min tjänst, i mitt kristna liv.

Kom fram och ställ dig här framme. Och som vi gjorde i morse, ni andra, bara uppmuntra det. Bara vara med och säga, yes, bra, kom igen. Det här är det bästa du kan göra.

Det är inget att skämmas för. Jag har varit modlös så många gånger, men jag har också upplevt hur Gud bara tar bort den där anden. Han rensar avloppet och bara sätter oss fria.

Så kom fram och ställ dig här framme. Du som känner, jag behöver att Gud bryter modlöshetens ande över mitt liv. Eller kanske, om du är ledare, att Gud får bryta modlöshetens ande över din kyrka, över din församling.

För ibland drabbar det en hel församling att det bara känns motigt att gå dit. Kom fram så bryter vi det i Jesu namn. Jesus, tack att du har all makt i himlen och på jorden.

Tack att du har sagt att du är med oss alla dagar till tidens slut. Tack att du har sagt att vi ska gå ut och göra alla folk till dina lärjungar. Men när modlösheten kommer över oss, Herre, så är det som att det bara inte går längre.

Det sätter stopp för allt och så börjar vi komma med alla möjliga undanflykter och ursäkt. Men nu i Jesu namn så bryter vi modlöshetens ande. I kraft av ditt blod, Jesus Kristus, så bryter jag modlöshetens ande över var och en som känner sig drabbad just nu.

Modlöshetens ande, gå just nu i Jesu namn. Tack, Jesus. Och du som står här framme, säg till Herren. Du kan säga det, men tala ut med en hörbar röst att jag avsäger mig modlösheten nu.

Och så ta emot kraften. Och så ta emot kärleken. Och så ta emot självbehärskningens ande. Helig Ande, kom. Kom, helig Ande, nu uppfyll oss. Kom och fyll var och en, Herre, som kom hit med modlöshet att få gå härifrån, jublande, uppriktigt glad över att din ande har återvänt med kraft.

Och tacka din ande redan är här. Det är liksom inget som kommer och går, som vi har lärt oss och som vi egentligen vet. Men hjälp oss att på nytt bara se det, återupptäcka vad som du har lagt i oss, Herre.

Du har Guds ande i dig. Han bor i dig. Han vill äta med dig. Han vill ha gemenskap med dig. Och han vill verka genom dig. Han vill låta sitt rike flöda genom dig till den här världen.

Så modlöshet, gå i Jesu namn. Besvikelse, gå i Jesu namn. Känslan av att det händer överallt, men inte hos mig. Gå i Jesu namn. Jag ber om förmågan att få bli avundsjuk, frisk, att kunna se på allt det Gud gör och säga tack, gode Gud, för vad du gör i grannförsamlingen.

Vad du gör i mina vänner. Den tacksamheten kommer leda till så mycket mer. Kom, Herre. Bryt modlöshet i Jesu namn. Och låt jubel strömma upp istället, Herre. Wow.

Tack, Jesus. Kivara chantisam. Guds rike är rättfärdighet, frid och glädje i den heliga ande. Jag vill bara tala ut över oss alla. Kom med rättfärdighet, kom med frid och kom med glädje, Herre.

Det är du som har gjort verket. Du har kallat oss med en helig kallelse, men inte på grund av vad vi har gjort. Tack, gode Gud, för det. Utan på grund av vad du har gjort, Kristus.

Det är fullbordat. Och det är det vi står på. Det är liksom inget hokuspokus, utan vi står på dina löften och det som redan har skett en gång för alla i historien.

Du har besegrat döden, Jesus. Du har besegrat andemakterna, herraväldena. De är besegrade i ditt namn, Jesus Kristus. Och därför kan vi i Jesu namn säga jag är fri från modlöshet och jag är full av kraft.

Jag är full av kärlek. Jag är full av självbehärskning. Tack, Jesus. Vi fortsätter be. Ni som står här framme eller ni som är förbedare kan gå runt och bara välsigna det Gud gör här framme.

Om du vill ha förbön, att någon ber med dig och du får liksom kunna säga lite mer vad du vill ha förbön. Och så går vi till sidan här vid korset så finns det massa superbra människor som är kallade med en helig kallelse. Inte på grund av vad de har gjort, utan på grund av vad Kristus har gjort för att be tillsammans med dig.

Be för dig. Lägga händerna på dig. Och det jag vill att vi ska be om framförallt det är bön om kraft där du känner att jag saknar kraft i mitt liv och jag saknar kraft i min församling.

Jag ser inte det som jag ser att Jesus gör i mitt liv. Jag vill ha mer av det. Kom och säg det. Gud älskar när vi säger vad vi behöver. Och vi ska be om mer kärlek.

Om du känner att jag har tappat kärleken till andra människor. Jag tjänar och jag gör grejer, men jag känner inte att jag älskar folk. Jag bara gör det. Kom och säg det och be om mer kärlek.

Om du känner att jag saknar självbehärskning. Tyvärr är det ofta svårt att upptäcka det själv, tror jag. Om du har gjort det så kom och be om mer självbehärskning.

Och så ska vi också be att Gud får blåsa liv i nådgåvorna. Det är ju det han skriver till Timotheus här. Säg det. Jag vet att Gud har lagt ner de här gåvorna i mitt liv.

Jag har fungerat i det, men just nu så känns det torrt och tomt. Kan du inte blåsa på mig igen? Jo, det kan vi. Säg det så ber de för dig.