Konstig sport

Idag har jag börjat om tre gånger. Jag blev distraherad av min telefon. Av notiser som inte vill tystna. Av min pulsklocka som varnar för hög puls och undrar om jag verkligen är frisk, fast jag bara sitter helt still.

Jag berättar om tre gånger jag blivit förnedrad i idrottssammanhang. Om en boxningsklubb i Göteborg där jag skulle göra research inför en roll som boxare. Om en idrottsdag i högstadiet där jag var kommentator och de andra eleverna buade när jag pratade, och jag dessutom inte hade koll på vilka som faktiskt spelade.

Och om hur jag i lågstadiet trodde att klasskamraterna skrek “höna” under fotbollsmatcherna, när de i själva verket ropade “hörna”, och hur jag aldrig riktigt har förstått mig på reglerna i sport. Vi landar i känslan av att bara vilja sitta med benen i kors bredvid en person man älskar. Om hur det är att ha barn och hur världen blev en annan.