Ursynkad

Hej Somna. Det händer att jag ligger och tänker: nu går tåget. En störande tanke, sen en till, och sen är det igång. Och just nu finns ingenting vi kan göra åt det.

Det är som det är. I det här avsnittet pratar jag om hängslen. Förra sommaren hade jag hängslen för första gången på flera år när jag träffade några nya kompisar på Södermalm och åt borsjtj.

Med de kompisarna såg jag också en gammal ståuppkomiker på Norra Brunn som skämtade om samma saker som 1992. Det var lite sorgligt. Har du tänkt på sånna personer som fastnar i ett årtionde?