588. Om myter kring fasta, lyftarbälten och jakten på tävlingsformen

Vilken vecka det har varit! Jag har känt mig rätt nedstämd och frånvarande socialt på grund av min jäkla knäskada, särskilt efter att nyss ha bockat av alla tandproblem. Träningsmässigt börjar det ändå kännas bättre.

Efter en veckas uppehåll har träningsvärken varit enorm, men vätska och stress från knäskadan har börjat släppa och jag är tillbaka på min lägsta vikt inför tävlingen. Min tränare Fredrik påminde mig om att inte drabbas av panik eller sträva efter att bli "knackhård", utan att lita på min fysik och prioritera återhämtning. Det fick bli en helg helt utan planer och med fullt fokus på Hakuna Matata.

På Victorias hemmaplan har det varit misär på hundfronten. Diesel var äntligen bra i benet, så tiden avbokades hos ortopeden. Dagen efter fick han ett rejält ryck (zoomies), flög över soffryggen och skadade sig igen så han fick hoppa på tre ben.